Det är alltså fortfarande sommar

För att vi alla tre är dåliga på att gå ut om dagarna eftersom det är så skönt att vara inne, tvingade jag ut oss på förmiddagen. Det var lite svalt så vi tog långbent och långärmat. Det straffade sig bitterligen när vi kom ner till havet och det var helt vindstilla och strålande sol.

Perfekt sommardag; barn som kastar sten i vattnet, leker med krabbor, blir lite blöta om fötterna, skriker och skrattar. En SÅN dag. Det är inte så många av dom, men här var en iallafall.

Fortifierade grönsaker

Jag har odlingslust. Vill att en del av trädgården ska gå till att odla grönsaker eftersom det är bättre än att odla gräsmatta tycker jag. Men jag känner mig själv och vet att idealismen ibland når lite längre än handlingskraften när den krassa verkligheten kommer. Att det är kallt ute, att man inte har lust att rensa ogräs, att man måste vattna osv osv, så jag börjar i liten skala. Så här långt har jag grävt mig ett litet land om ca 2×3 m, och där har jag tänkt odla några rader grönsaker. Antar att rådjuren står i buskarna och tittar på och undrar vad gott som här skal komma månde.

Men tji får dom, för nu har jag engagerat min make i planen på att bygga ett litet stängsel för att hålla rådjuren borta. Jag hade tänkt mig en ungefär manshög bur med ett tillräckligt tätt och stadigt nät som dom inte kan peta igenom. Någon typ av dörr så att man kan komma in och ut för att rensa ut sagda ogräs, men utan tak.

Igår gjorde vi en design som var enkel nog, gick in och lade upp en inköpslista på ByggMax och käre maken åkte iväg och handlade. Sen började vi bygga så fort han kom hem.

Barnen var med lite till och från kan man säga. Barnet på bilden är inte särskilt representativt som ”hjälpande hand”. Inte det andra barnet heller, som inte är med på bild. Men dom var glada ändå och vi också.

Bygget avstannade igår ungefär efter att bilden är tagen, och återupptogs idag på morgonen. I två plusgrader och snöflingor i luften!! Vad hände med våren??!!

Men skam den som ger sig, eftersom idag och imorgon är lite av sista chansen för att få upp det här innan allt redan skulle varit planterat. Så vi högg i. Och efter några timmar hade vi en stomme ovanpå våra cementplintar och vår grundram.

Det är ju NATURLIGTVIS mycket stabilt byggt. Rådjuren gillar visst att försöka stånga och trycka ner eventuella burar för att komma åt godiset inuti, så en viss stabilitet måste det vara. Sen har vi säkert överdimensionerat det hela, men buren är nu näst intill perfekt, och iallafall precis som vi tänkte oss. Nederst är det hönsnät och ett annat galler, och på övre 2/3 är det vad ByggMax kallar ”stängsel”. Ordentligt förankrat upptill, på mitten och nedtill.

Men vad ska det bli inuti då? Tja vi börjar enkelt; morötter, lök och ärtor. Det är ärtorna som är orsaken till att det behöver vara så högt, annars hade det ju räckt med en halvmeter.

Nu är det iallafall klart, nu ska det ”bara” planteras. Antingen hinner vi det imorgon, eller så får det vänta till slutet av april. Varför så länge?! Jo, för på tisdag tar vi över LÄGENHETEN!!! och då dröjer det en dryg vecka innan vi kommer tillbaka.

Life is gooood.

Påskäggsjakt på Tjolöholms slott

Genom en bisats i ett mail lyckades jag fånga upp att det händer något på Tjolöholms slott nu i påsk. Det är påskäggsjakt i skogen runt slottet varje dag, Emil i Lönneberga har flyttat in i Manegen tillfälligt, det är ansiktsmålning och annat för barnen. Och det är ju inte alltid det händer något i de här krokarna så man får ju passa på och strålande vackert väder dessutom – inget att vänta på.

Tjolöholms slott sett från vangslidret

Karta över området med utmarkerat var äggen skulle finnas köpte man för 100 kr per barn…eller, bara barn med karta fick present av påskharen efteråt iallafall. Vi gjorde som de flesta; en karta och så fick dom hellre dela på slutpriset.

Påskägg av den största sorten, 8 st, låg utspridda rätt synligt så det ska vara lätt för barnen att hitta. På varje ägg är det klistrat en bokstav som man skriver upp på sin lilla lapp med kartan på.

En mycket bestämd Hannes ville själv läsa kartan och bestämma vart vi skulle gå. Hon som gav ut kartorna sa fint att vi bara skulle gå upp runt hörnet och följa vägen, så det fanns ju vissa indikationer att följa, men det hindrade inte honom från att i 180 springa helt åt motsatt håll. Typ. Han vill så gärna och hans frustration när man visar hur kartor respektive verkligheten funkar ihop är så stor – han vill prova sig fram men tänker inte efter före utan bara rusar iväg. Kanske för att hinna iväg innan någon hinner tillrättavisa honom och tala om hur det egentligen är; hinna iväg så han får köra helt sitt eget race.

Men eftersom det inte var jättevarmt ute och rätt klart vart vi skulle gå (det vara ju bara att följa övriga tre miljoner ungar som sprang längs vägen…) så blev det ändå att vi föste honom i rätt riktning. Till hans stora bitterhet.

Varje ägg var märkt med en bokstav, och när man hade alla bokstäver skulle man kasta om de och så skulle de bilda ett ord.

Barnen kastade en snabb blick på raden av rutor där man skulle fylla i och sa direkt, mer eller mindre enstämmigt ”PÅSKHARE, ordet är påskhare”, och det såg onekligen rätt givet ut. Men vi gav oss likväl ut på jakten, man vet ju aldrig.

Och en och en samlade vi in bokstäverna, som ju mycket riktigt blev PÅSKHARE till slut.

Visst ser det idylliskt och fridfullt ut, och det var det också när man var nere vid stranden. Uppe där äggen var gömda var det lite mer folkliv kan man säga. En härva av vuxna, barn, barnvagnar, hundar och annat som hör barnfamiljslivet till.

Inte så svårt att förstå var äggen var gömda nej.

Och så tillslut var det dags för mötet med påskharen och utväxlande av karta mot present. Men först gick vi och fikade för kön till påskharen var löjligt lång, och när vi kom tillbaka var den typ 2 personer – clever us! Men det gjorde iofs att Adam satt på nålar under hela fikat för han var så orolig att påskharen skulle hinna gå därifrån innan vi hann fram, sötnosen 🙂

Och det var en väldigt engagerad och pratglad påskhare som tog alla barn på stort allvar och stor humor, bra jobbat med tanke på att det när vi kom var inne på femte timmen.

Fint arr Tjolöholm, Tack!!

Mitt hem håller på att bli en djurpark

Här är det naturligtvis fritt fram för låga skämt om barn och äkta hälfter, men det är inte alls det det handlar om. Nä, djurlivet här på landet håller på att bli lite väl påträngande helt enkelt.

En stund efter frukosten idag var det mystiska spår på ett äpple. Små tuggspår. Färska dessutom, inte en aning av brunt. Barnen förklarade sig oskyldiga med så fullständigt blåögd uppsyn att det inte gick annat än att tro dom. Dessutom brukar dom inte ta en så liten tugga och sen lägga tillbaks, det är sånt som tvååringar gör. En minut senare fick gåtan sin lösning. En muslort låg mitt på avlastningsbordet vi har i köket.

Efter en i stort sett musfri vinter så bestämmer sig en mus (flera möss?) att flytta in när våren kommit?! Nog för att det varit jäglarns kallt den här veckan med fem plusgrader och halv storm varje dag (men jag är inte bitter över att jag fått cykla flera kilometer till och från tåget hela veckan i kylan och stormen, neeej då, låter det så? äsch inte då!) och idag var det också rätt snålt med godvädret, men inte flyttar väl möss in för det?

Sätta sig ner och meka med musfällor då, de som var nogsamt isärplockade och rengjorda efter vintern och numera bara var en hög av plastbitar och springfjädrar…men man är väl inte en 40 högskolepoäng i mekanik på examensbeviset för intet?! Klart man fixar att montera ihop några råttfällor (tack YouTube…), agna upp med lite godis och sätta ut.

Ja för var de skulle sitta fick vi en liten hint om. Eller rättare sagt tre små, mörkbruna plupp-hintar. Så nu får vi se imorgon bitti vad det eventuellt har gett.

Det andra djuret i vår blivande djurpark var en av de där gigantspindlarna som lever under varje hus med självaktning. Fast just UNDER huset och helst håller sig där, men som i onsdags satt fint positionerad mitt på en vit vägg så det var det första jag såg när jag vaknade. Jag är inte spindelrädd förutom för en sort och det är dom där bjässarna, för dom är så fruktansvärt stora och köttiga. Inte klarade jag av att slå ihjäl den heller så ingen aning om var den tagit vägen. På väggen är den inte iallafall.

Och så humlorna.

Någonstans i vårt hus är det varje år odlingsplats för humlor. Det är lite oklart var och det är egentligen inte något problem, för man märker det bara när humlorna kläckts och vill ut. Om vi inte råkar vara i huset då så märker man det när man kommer ner för då är det lite för många döda humlor i fönsterkarmarna.

Det låter kanske lite obehagligt, men av de här tre djuren i vår blivande djurpark är 3-4 döda humlor en enkel match. Men idag höll var det visst kläckningsstart, för jag höll på att bli knockad av en riktigt stor och fet och vinglig humla som irrade omkring ute i köket. Släck alla lampor, öppna dörren i solnedgången (och stormen, inte minst) och lura ut humlan. Funkade jättebra. Men humlan var smartare än så och kände hur kallt och blåsigt det var ute kontra varmt och skönt inne så den ville vända. Men inte då, snabba lilla jag hann stänga dörren, 1-0 till mig.

En stund senare ropade barnen att det ringde ute i hallen. Mörkrädda jag kunde väl skitit på mig för mindre, men nu råkade min mobil ligga bredvid mig så jag visste att det inte var den… Och nä det var ju ingen signal som hade låtit heller, men det liksom bzzzz’ade. Stadsbarn som de är antar de naturligtvis inte att det är några insekter som surrar såhär på vårkanten utan en mobiltelefon (ska man skratta eller gråta?!). Men det var alltså humla nr 2, och inte alls någon mobil. Den är kvar i huset för jag orkade inte jaga ut den. Nåt ska jag ju ha att göra imorgon också.

 

En (kort) tur på stranden

Dagen verkade inget vidare, men med barn som har massor av spring i benen är det fint att komma ut. Svårt bara att motivera dom när varken jag eller dom vill gå ut… Men man märker ju att det är dags när dom gnäller oproportionerligt på varandra och bitchar i största allmänhet om minsta lilla sak.

H kom själv med den strålande idén att vi skulle gå ner till stranden och samla snäckor. Toppen, det gör vi! A var kvar hemma. Lika bra det så kan dom inte bjäffa mot varandra, och jag har verkligen svårt att tvinga ut mina barn – minns själv hur jag avskydde frasen ”gå ut nu när det är så fint väääder!”. Inte för jag vet om jag fick höra den så ofta, men det har satt sig ändå (så traumatiskt var det tydligen att behöva gå ut)

Vi tog cyklarna ner till stranden. Det blev svårare och svårare att komma fram (blåsigt, kan man säga) men jag ville inte vara humördödaren här och propsa på att vända om, så vi kom oss ända fram tillslut. Iförda långkalsonger och halsduk, ska sägas.

Cyklarna la vi bakom en buske, för dom skulle bara blåst omkull iallafall.


Höga gäss på vågorna och knappt möjligt att prata i vinden. Det blev väl uppletat 3-4 snäckskal och en krabbklo innan han själv efter 2-3 minuter konstaterade att det väl kanske var lite väl svalt och att kunde vi möjligen gå hem igen? Fast skrattande och på sitt härligt livsbejakande sätt, mer som att ”wow det här var en skjuts som hette duga, det är jag glad att jag inte missade men nu är jag nöjd!” mer än ”fy vad det blåser, vi går hem”.

Så vi cyklade hem igen. Då märkte jag att jag har punka på framdäcket – jippi. Eller som vi säger numera ”men guvd va intressant, då får jag träna mig på att byta däck!!”

Så har dom åkt.

Och lämnat mig kvar här nere i Åsa. Och det känns jättekonstigt, som att det inte är på riktigt. Det är som att dom bara är borta ett tag och kommer imorgon, eller att jag kommer upp själv imorgon. Men jag kommer inte ”upp” mer, annat än på besök.

2017-04-02 16.33.28
Dom bara drog?!

Hannes grät hjärtskärande när dom åkte, och mitt mantra ”vi ses på fredag” kändes tämligen lamt. Som tur är fick jag besked lite senare att gråten upphörde efter en kort stund, och då känns det lite bättre.

Men annars är mitt stora problem – Vad gör jag nu? Hur gör man när man inte har någon annan att ta hänsyn till för att hålla dagen i ordning? Inga barn som måste ha mat på någorlunda bestämda tider, ingen speciell plan på vad som ska ätas, inget som måste göras annat än det jag bestämmer att det måste göras.

Som till exempel att jag bestämde mig för att jag måste stryka en skjorta till imorgon. Tills jag ombestämde mig och kom fram till att jag tar en vanlig långärmad tröja som jag alltid har på jobbet i vanliga fall. Och middag blev sötpotatis (yum…) med ostronskivling (yum yum….) och för att få lite proteiner: tonfisk.

Och sen blev det ärligt talat inte så mycket mer. Satt i köket och såg solnedgången iofs, inte så illa.

Livet på landet.

Imperialism och barnarbete i skön förening

Jag är i Åsa, Halland. Närmare bestämt på mitt Happy Place.

Eftersom vi nu ska flytta närmare till det här underbara stället (inte TILL, bara NÄRMARE, viktig skillnad!) ska vi förverkliga den tidigare drömmen om att odla lite grönsaker. Odling gör sig lixom dåligt på distans, iallafall med tanke på ogräsrensning och sånt som är lite av en förutsättning för odling…

Men för att odla måste man ha land har jag förstått på experterna. Mark har vi gott om, men inget som är uppgrävt för odling, så vi satte igång.

DÄR ska mitt land ligga. Sa jag och pekade med ena
DÄR ska landet ligga. Sa jag och pekade med ena (trädgårds)handsken så som jag sett andra erövrare göra.

2017-03-04-12-09-00Det var jag och två manskap som satte igång. Vi hade markerat ut en plätt på ca 3×4 m. Maken (förste rådgivare) hade sagt att det var mer än tillräckligt när man erövrar nytt land, för det är så mycket ogräs som inte försvinner när man etablerar (=invaderar) det och som måste rensas bort efterhand (antar att han pratar om generella upprorsmakare som stör ordningen, SAD!!).

Mannarna kämpade på bra, stundtals var dom något fjära, men jag kallade snabbt tillbaka dom för att återinsätta sig i tjänst.

Mat skulle dom visst ha också, och fika med (det var bättre förr) men jag kände mig givmild och lät dom få bägge delar!

Vid tretiden gav vi oss för dagen; då hade vi grävt upp ungefär hälften av det blivande landet, ruskat jord av gräslagret och placerat grästuvorna på en nersjunken del i trädgården som maken vill ska bli lite högre. Fint med motionen men vi hinner inte klart den här helgen.