På hemväg

Vi åkte från hotellet direkt efter frukost. Ingen idé att blöta ner badkläder för en timme eller två vid poolen. In med väskorna i bilen, och för att fördriva tiden åkte vi upp till norra änden av ön, till huvudstaden Las Palmas. Målet var väl lite oklart, men vi styrde kursen mot den lilla halvön som sticker ut längst upp bara för att ha något att sikta på. Ja det fanns en cache där också men det var knappast avgörande för det fanns det fler av på lättare ställen.

Vi parkerade på en liten grusplan – as in Spain; det stod ju inte att man inte fick parkera där, så alltså betyder det att man får parkera där.

Över vägen och upp för en stenig sluttning. Rullgrus åt folket för det mesta, men här och där tillräckligt med fast berg för att få fäste nog för att ta sig uppåt.

Hannes, som är världsmästare i att glömma bort att rullgrus gör att man… ja, rullar, och faller med jämna mellanrum uppvisade ny mognad genom att inte ha händerna i fickorna när han gick på det. Han halkade på det ändå, men var iallafall nöjd över den förbättrade balansen som de fria händerna gav – alltid något!

Fin utsikt där uppifrån över Las Palmas, cachen funnen välbehållen och torr, coola grottor som beboddes för inte så hemskt länge sedan (mindre än 500 år) och så var det dags att gå ner igen och bege oss till flygplatsen.

Hej och tack för den här gången, Gran Canaria! Det dröjer nog innan vi ses igen, men man ska ju som bekant aldrig säga aldrig.

 

Vårkänslorna börjar komma

Man vet att det är vår på gång (nåja) när man har beställt resa till Cypern och när man börjar planera vilka GC-multis man ska försöka sig på under året här i Oslo, Göteborg och förstås på Cypern.

Fantastiskt att en sån sak som att browsa på det en stund kan få en att tänka på att gå ut i skog och mark, lukten av fuktiga träd, jord…och känna att snart – snaaaaart är det äntligen dags.

Jag ser på statistiken att jag är ute och cachar mest i mars-maj och tacka tutingen för det – man är så himla glad över att få komma ut utan att halka så man bara SKUTTAR ut varje helg. Ungefär. Plus att min årliga Cypernresa brukar generera ett gott tillskott också 🙂

 

Kort sagt – snart är det vår!

En kväll i Bergen

När jag kom till Bergen regnade det (förstås, har lärt mig att det är en av de städer i Europa med flest regndagar), men jag lät mig inte nedslås av det. På med varma kläder och ut på en WhereIGo för att få lite sightseeing.

wp-1478032222927.jpg
Is THIS Art??? som den hette

Det var en tur runt en del av Bergens offentliga konst och samtidigt en vandring i en del av centrum.

Här var vad jag fick visat:Fin och annorlunda konst; blå granit, ett minnesmärke efter en gammal kung, missförstådda hyllningar till kulturpersonligheter och annat.

Jag fick fel koordinater i slutänden och fick inte slutfört med smiley tyvärr, och CO var inte behjälplig med att se vad som gått snett tyvärr.

Jaja, that’s life och det var en fin runda iallafall, perfekt för en förstagångsbesökare i en ny stad. Lite motion efter en hel dag sittandes på tåg var ju inte fel heller.

Det blev ingen tur ner på Bryggen – vädret inbjöd inte till det och ärligt talat visste jag inte riktigt vad jag skulle ned dit och göra mer än att säga att jag har sett det, så det kändes mäkta poänglöst (om nu något kan vara mäktigt och poänglöst samtidigt).

På kvällen ville jag ut och äta en god bit kött och få mig ett glas mörkt, gott, rött vin på kuppen. Efter att ha irrat runt en stund i vad som verkade vara studentkvarter och neggat de restauranger som fanns där (såna som är helt perfekta när man själv är student – bra priser, hög ljudnivå, stojigt, massa kompisar prat och mat) var inte riktigt vad jag såg för mig.

Men jag hamnade på Trancher, vilket egentligen var ett lyckat misstag. Jag såg in genom fönstret på något som såg trevligt, lugnt och varmt ut (rätt frusen vid det laget), och när jag kom in såg jag att det var Trancher. Inget ont om det, men det finns två Trancher-restauranger i Oslo så jag tänkte att när jag nu var i en annan stad behövde jag väl inte gå till ett ställe jag kan gå i när jag är hemma?

Värmen och det andra slog snabbt de tankarna ur hågen och ersatte det med ett

”Va bra, dit har vi ju aldrig tagit oss tid att gå till i Oslo så då kan jag passa på här!!”  Kom inte och säg att jag inte är förändringsvillig.

Och bra blev det. Grymt gott kött, fantastiska tillbehör (såklart eftersom jag fick välja dom själv…), fantastiskt vin (en Malbec) och en underbar servitör med vilken jag hade en massa trevligt småprat, fick en dessert på köpet och rödvinssås till köttet ”just because” (australiensare). Servitören hette James och jobbar tydligen egentligen på Trancher Frogner, den som är närmast hem till oss, så vi lär nog ses igen fast i en annan stad.

Så där satt jag och mådde oförskämt bra med god mat, vin och en bok.

Life is good när man är på jobbresa…

Det är tillåtet!

Söderhamns frivilliga eller iallafall självutnämnda polis

Den här bilen körde före oss in i Söderhamns centrum häromveckan. ”Wow vilka fräsiga bilar Söderhamnspolisen har” tyckte vi. Men den såg lite annorlunda ut ändå; typsnittet såg inte helt likt ut, och så hade den en liten röd text på bakluckan. Och enhetsnumret 69-666 kändes lite väl mycket som ett skämt. Men den hade ju Tre Kronors vapen på bakluckan och sidan och likadana reflexer på samma sätt som en polisbil har.

Visst, Route of Sweden står det inte på polisbilar, och den röda texten var något sponsringsnamn, men det ser man ju inte i all hast om den kör upp bakom en och tex gör tecken att man ska stanna.

Den parkerade precis vid oss i centrum, och ut klev en man och en femårig pojke. Dom skulle till Systembolaget.

Vi undrade ju förstås om man verkligen fick ha en bil som såg ut som en polisbil i alla beteckningar och som det till och med stod POLIS på, men hade inget svar. Så kom jag till Norrland på kusinträff och visade bilden för två som jag tänkte kanske kunde veta. Hon är jurist på Tullverket och han stridsflygare, så jag tänkte att dom har väl lite koll på vad man får utge sig för och inte.

Och det är tillåtet att ha sådana här bilar. Det är INTE tillåtet att gå i polisuniform, men det är tillåtet att ha en bil som ser ut som en polisbil. Han visste till och med om var i Sverige några av dom polisliknande bilarna fanns, men inte den här.

Tydligen är det uppe till diskussion om det här verkligen ska vara tillåtet, men än så länge är det det iallafall.

Helt galet tycker jag.

 

Nu längtar jag efter dom

Tre veckor har jag varit ifrån mina små den här sommaren. När jag lämnade dom i söndags var det tungt, då ångrade jag att vi avtalat med farmor och farfar att de skulle få rå om dom en vecka alldeles själva. Men farmor och farfar är glada och barnen är glada, så hey…vem är jag att klaga.

Men jag saknar dom nu faktiskt.

De små

Och ja jag säger ”faktiskt”, för hur mycket jag än älskar dom så är det bara nödvändigt att vara ifrån varandra ibland, annars blir man (=jag iallafall) helt tokig. Jag har aldrig förstått folk som åker på en weekendresa och redan på fredagen börjar prata om hur dom saknar barnen. Efter två dagar??!! När man vet att man kommer hem till dom igen om ytterligare två dagar??!!

Men nu är det nog, nu vill jag få hem dom. Och det får jag ju – om två dagar, och sen är det full vardag igen.

Så jag ser på sommarbilder och myser. Adam jättenöjd efter att ha målat trädkojan på Orrö, fullt av röd målarfärg i ansikte och hårbotten (det sitter fortfarande kvar lite i håret om man tittar noga) och Hannes i helskön pose på stranden i Stråtjära…

Mina små

aaaah…sommar…

Sol och bad i Ljussjön

Eller, snarare på Stråtjära Beach och bad i Bergviken.

Hannes tränar med snorkel och cyklop

Adam och Oskar försöker hitta djupt vatten. Lycka till..

22 grader enligt termometern som O hade med sig. 

Min kroppstermometer sa lite mer: 

  • Inte så kallt så man ryggar tillbaka när man stoppar ner fötterna utan det ger tvärtom mersmak. 
  • Står man kvar i vattnet gör det inte ont, det isar inte och benen domnar inte
  • Slutsats: Det går att bada

Och det gjorde jag. Premiärdopp för året faktiskt. Jag låg inte i länge och plaskade direkt men några simtag blev det.

På kvällen grillade bästa Totis en himmelsk ytterfilé, bästa mamman (=inte jag) gjorde bearnaise och livet var ljuvligt i största allmänhet.

Dag 8, En dag i Falun

2016-08-06 14.28.27Så blev det så att min resa tog slut i Falun. Det kunde varit värre – jag kunde ju fortsatt, och det hade varit tortyr.

Istället parkerade jag min cykel och all packning i duggregnet på Trotzgatan, tog ut ett par jeans ur mina vattentäta cykelväskor (jo, sant!!) och gick in på Sushi Lovers för en sen och ganska lång lunch. Hade längtat efter sushi ett tag, och den här var lite annorlunda vilket var spännande. Men allt som är spännande är inte nödvändigtvis bra, själv tillhör jag dom som tycker att majonnäsbaserade såser/gojor inte riktigt hör hemma i sushisammanhang och här var det en del av den varan.

Men jag var inne och regnet ute, så jag var nöjd.

Eftersom man inte kan sitta på en 12-platsers restaurang alltför länge utan att det börjar kännas lite besvärande flyttade jag mig så småningom till ett café och senare gick jag en tur på stan. Dels för att försiktigt få runt blodet i mina stumma lår, dels för att se på Falun och dels för att leta lite.

Fin stad Falun, en dags besök kan varmt rekommenderas. Det gamla industriarvet har bevarats men med ny verksamhet i lokalerna.

2016-08-06 18.10.08
Från tegelbyggnaden till vänster i bild, på andra sidan kanalen, strömmade det skön soft jazzmusik

2016-08-06 18.08.00

Och så finns det förstås en del spännande, säkert jättehemlig verksamhet mitt i centrala Falun (STOPPA PRESSARNA!!!), och för att hålla den så hemlig som det behövs så annonserar man det på lämpligt sätt:

2016-08-06 17.49.04
Alltså pardon my French, men sätter man upp en sådan skylt (och det var inte bara en, det var fullständigt nerlusat med likadana skyltar runt HELA byggnaden) så ber man om att det ska fotograferas. Så är det bara.

Men tillslut var det dags för den bästa synen av dem alla…

Familjen

Middag på den mer än utmärkta Banken Bar och Brasserie (gå dit, väl värt dina middagspengar!), miljoner kramar och pussar, ungar i knät hela tiden och bara en massa gos (och lite mat).

Sen iväg till Smedsnäsets camping med det stooora tältet i bagaget. Det har två rum och en mittsektion och är så högt att man kan stå raklång i det…yum…Vi brukar sova vi vuxna i den stora delen och barnen i den lilla, men den här gången tänkte jag inte låta barnen sova mer än några centimeter ifrån mig.

Och när man bara monterar upp det ena innertältet får man lätt plats med cyklarna inne i tältet dessutom!

2016-08-07 09.03.12
Bilden är tagen innifrån det stora innertältet

Och hörrni vad fort och lätt det går att färdas med bil!!! Vet ni att det bara är att trycka lite på gaspedalen när det är uppför så fortsätter man i samma hastighet som tex i nerförsbacke eller på plant? Och motvind bryr sig bilen knappt om, och om det regnar är man torr när man sitter där inne, och man kan ha på sätesvärme om det är svalt! Vilken fantastisk uppfinning…

Så det blev nattläger den 6 augusti på Smedsnäsets camping som planerat!

2016-08-07 08.58.38