Vi spränger bort vägen

Idag var det en glädjens dag. Så här vackert var det när jag kom ner till korsningen mellan väg 27 och 1674:

Och varför är det så vackert då? Jo för att det betyder att vi är ett liiiitet steg närmare färdigställandet av mitt viltstängsel-projekt, eftersom vi spränger. När jag kom dit var det redan en stor grop, och en kille tog ur sten och lera ur gropen medan två andra stod och tittade på. (Det visade sig att dom inte bara tittade, dom väntade på en lastbil också för att ta bort stenblock ur gropen).

Vacker grop va?!

Stallet som ligger där bredvid verkar ha överlevt, hästarna likaså. Bara att langa ner färisten ifråga och tejpa igen med lite asfalt så det ser snyggt och fint ut, så går vi vidare och försöker avsluta det här projektet.

Seså!

Men mina äventyr längs väg 27 är långt ifrån färdiga även om stängelprojektet blir klart. Jag var nere och tittade på mitt nya projekt vid Kroksjöns rastplats också. Inte lika vackert. Än så länge.

Yes, det är vägen till höger, det där som ser ut som om det just varit vårflod i ett lerbemängt land. Till vänster är en fiskecamp och en fin sjö, Kroksjön (obviously). Önskemålet är att lägga fiskecampens infart på ett annat ställe så det inte blandar sig i långtradarchaffisarnas fina uppställningsplats.

Projekteringen ska vara färdigt om ett år.

Viltstängslet, a gift that keeps on giving

Det lilla projektet med att sätta upp viltstängsel i skogen utanför Borås börjar bli något av en evighetshistoria. Det började visst 2013 som ett större projekt som krävde Vägplan och Miljökonsekvensbeskrivning, saker som tar åratal att ta fram, sen fick dom inte tillräckligt med pengar, sen skulle projektet testas som pilotprojekt i nya system, och sen blev projektledaren sjuk och gick in i väggen, och då var det januari 2017.

Sen kom jag i september och tog över, tänkte att det väl skulle vara en rask historia – 5,5 km viltstängsel mitt i ingenstans, tre färister, ett tekniskt system som varnar för älg bara när det är älg i området, en utterspång. Alla planer är klara, det är så gott som färdigprojekterat, what could POSSIBLY go wrong?

Du ser det lilla röda strecket? Det som är så litet och obetydligt att det nästan inte syns? That’s right, det är det som upptar allt för mycket av min tid just nu.

Ja det är väl inte så mycket som har gått fel direkt, men det känns ju inte precis som att jag kommit så långt som jag hade tänkt vid det här laget, dvs byggt färdigt och gått vidare.

  • I våras var äntligen handlingarna klara så vi kunde handla upp entreprenör i somras. Den som vann budet visade det sig att dom inte ville göra jobbet med den tidplan vi hade satt som krav i handlingarna. Då fick jag dom att dra tillbaka sitt bud (det går inte att häva kontraktet på den grunden) men i det här debacklet förlorade vi några veckor, en månad kanske
  • Så kom den fantastiska sommaren, som var så fantastisk så vi inte kunde börja jobbet med att avverka för det var brandfarligt. Där förlorade vi en månad till.
  • Sen kommer inte det tekniska systemet för viltvarning att vara färdigt i tid – eller ens i närheten, så vi bygger utan det och måste hitta nödlösningar för att försöka varna för att vilt kommer ut i vägen vid vissa platser

Och sen ringer min entreprenör en vacker dag och säger att dom stött på berg där dom skulle gräva ner en färist….på en plats där det inte finns något berg i närheten över huvud taget. Slätt, fint berg som verkade sträcka ut i evigheter. Provgrävningar i fredags visade att jajemen det var berg där och det hjälper inte om vi lägger färisten längre in längs vägen för det fortsätter. Antar att det finns en anledning till varför vägen har hamnat där en gång i tiden.

Vad en färist är?

Det är rör som är monterade i marken med en glipa mellan sig, så stora glipor att klövdjur inte kan gå över den men tillräckligt små så bilar kan köra över rören. Man lägger den där bilar måste kunna passera igenom när man satt viltstängsel men där man inte vill ha grindar. Vi har en hel den grindar också, men bara tre färister.

Bland annat en i en asfaltsväg som det då alltså tydligen är berg under.

Så nu är det dags att spränga. Det har vi varken tagit höjd för i tid eller budget så det här blir spännande. Och snart kommer vintern och då måste vi vara klara för det går inte att bygga väg mitt i bistraste vintern. Inte lägga asfalt iallafall.

Mycket frustrerande. Och nej det är inte bara att ta dit en sprängare och göra jobbet. Vi måste först besiktiga huset som ligger vid vägen och sätta upp vibrationsmätare (görs imorgon, snabba bud, tack ÅF!), så måste entreprenören ansöka om att få begränsa trafiken på Väg 27 (där det är FETmycket trafik; tunga fordon och höga hastigheter men begränsat med vägren), de måste göra en plan för vilka trafikanordningar som ska till för att vi ska kunna spärra av och det har vi på Trafikverket 10 dagars handläggningstid för, och så måste dom anlita en sprängare (redan fixat!).

Puh. Det här lilla, snabba, enkla projektet…..sätta upp lite stängsel hallå, hur svårt kan det va?!

En fantastisk sommar

Allt är så perfekt den här sommaren, värmen, solen som nästan aldrig slutar skina, de fantastiska kvällarna då man nästan undviker att sitta ute för man har nästan fått nog av solen.

Baksidan är alla skogsbränder naturligtvis och alla kokosnötter som inte fattar att eldningsförbudet gäller även dom. En veckas jämnt och fint regn hade inte suttit illa i landet överlag.

Inget vägarbete…

Jag är än så länge personligen opåverkad av bränderna, men värmen orsakar problem för mig ändå. Mitt projekt med att bygga viltstängsel längs väg 27 kan inte sätta igång som planerat för vi får inte avverka skogen pga risk för gnistbildning.

Eller, vi får avverka, men det är på entreprenörens risk om det händer något och självklart vill dom inte chansa. Det hade inte jag heller gjort.

Så det är bara att luta sig tillbaka och slappna av och inte hetsa upp sig över att projektet blir försenat.


Och då sitter jag här nere vid sjön och njuter av den norrländska sommaren. Ja och för att här nere vid sjön finns den bästa nätuppkopplingen 😁

Flow!

Ibland händer det att allt lossnar, och då känns det som att ”det var väl inget konstigt” – även om det är något man jobbat rätt länge för och det inte alls är en slump att det händer.

Idag hade jag två sådana upplevelser, och det var helt underbart.

Först och främst var det sista anbudsdag igår på ett jobb vi har haft ute nere i Svenljunga; ett viltstängsel. Det är 5,5 km på båda sidor av vägen, mitt inne i skogen, en pytteliten snutt som blivit kvar när man byggt viltstängsel först på ena och sen på andra sidan men av någon anledning valt att låta den lilla stumpen i mitten bli kvar. Anledningen är förmodligen att man ville behålla passagemöjligheter för djuren, för dom behöver röra sig i nordsydlig riktning också, men det är till förtvivlan för de som bor där och som har rätt mycket viltolyckor.

En boende som mailat mig sa att det varit 2 älg och 6 rådjur som förolyckats längs den sträcka på bara  en kort tid i höstas/senvintern.

Men hur svårt kan det vara att sätta upp ett viltstängsel då? Inte alls. Men omständigheterna har gjort att det nu gått 5 år sedan projektet startades (!), och de boende i området har för länge sedan förtvivlat. Det har väl nästan vi på Trafikverket också – men så fick jag projektet i höstas och nu rullar det på så smått. Inga mirakel direkt, men små steg i rätt riktning, mer och mer färdigställda ritningar, och tillslut tillräckligt mycket för att skicka ut jobbet för entreprenörer att räkna på.

Jag trodde inte vi skulle få några anbud – för litet jobb för dom stora företagen (Skanska, PEAB, NCC osv) och de små kanske inte orkar med Trafikverksprojekt (det är en ganska omfattande administration tyvärr), men idag stod det klart att vi fått anbud och att vi tilldelat en entreprenör! Att det dessutom råkade bli den som har driften i området tror jag är bra i längden, men det kan man ju inte veta.

Så det känns JÄTTEBRA!!!! Vi har en entreprenör!!! Och vi har startmöte på fredag, så snabba bud.

Och så satt vi hela dagen i ett annat projekt och skrev ett stort dokument som är centralt i upphandlingen i det projektet och kom därmed en bra bit på vägen mot mållinjen i början av juli där också!

Då ska vi handla upp projekteringen av ett stort antal busshållplatser i Halland och Värmland!

Låter inte så spännande? Nä det är möjligt, men man måste göra sånt också, och det är viktigt att busshållplatserna är tillgänglighetsanpassade så alla kan åka kommunalt, så det har ett mycket bra syfte/mål. Och nu har vi kommit ett bra snäpp vidare.

FLOW!!!