Det finns en filmfestival som heter IndieLisboa, och den blev platsen för den internationella premiären (själva världspremiären var på Barn-och UngdomsFilmFestivalen BUFF i Malmö i mars). Vi var självklart på plats, även om det mer eller mindre välte hushållsekonomin… Det är ju inte så ofta ens barn har filmpremiär, menar jag.

Efter en lite halvt misslyckad tur med tåget till Cascais kom vi iallafall i tid till visningen. Hannes sveptes iväg av regissör och producent, vi andra fick våra biljetter och sen var det dags!

Filmsalen tog 2-300 personer, det var lite oklart. Arrangören sa att det var 100 besökare, vilket hon tyckte var bra givet att värmen precis kommit till Lissabon och det var soligt och vackert och söndag eftermiddag. Jag kan inte riktigt få det till 100, men så är jag inte superbra på att uppskatta folkmängder heller…

Efter filmen var det Q&A nere vid duken, precis som det var på BUFF.

Lite stolpigt blir det ändå när intervjuaren måste översätta mellan portugisiska och engelska hela tiden. De vuxna kan förstås engelska, men minst hälften i publiken är ju barn, så då behöver det översättas. Det gör ju att det inte blir så bra flyt i samtalet tyvärr, men det funkar ändå.

Efter visning och Q&A var det en liten samling i caféet på övervåningen för dom som ville prata mer. Det var förstås inte så många (de flesta kommer för att se film, inte prata) men det var två stycken som var väldigt engagerade. En var lärare och tyckte att filmen var otroligt modig och viktig och hade mycket att lära ut, så han ville ta den till Frankrike där han tydligen var verksam.

Snyggingarna ovan är Hannes förstås och regissören Christian Zetterberg.

Och då var det mission accomplished vad gäller Lissabonresan!