Vuxet?

Några kollegor försöker ignorera och smått frysa ut mig för att jag genom mina egna handlingar påverkat den gråzon de handlat i genom att jag själv gjort ett stort misstag som gör att det nu är strålkastare på oss (vilket är bra men inte om man vill behålla gråzoner…).

Moget. Verkligen.

Och här kommer dagens tips till er: om man ska frysa ut nån måste man börja med att bete sig som en grupp så att den man riktar in stöten mot har något att bli utfryst från. Två-tre enstaka personer kan inte var för sig stå för en utfrysning, man måste samordna ok?
Trams.

Dagens (kvällens) ostbricka

2014-03-26 20.46.06 2014-03-26 20.38.59Med mannen bortrest och barnen i säng fanns det anledning att njuta lite egentid och äntligen ta fram dom där ostarna jag haft ett tag nu.

Alla givetvis unika, speciella och med tre generationers stamtavla på alla djur som varit inblandade. Eller inte. Men när jag var i Trondheim häromveckan blev jag introducerad för Gangstad Gårdsysteri och deras underbart goda kumminost och ädel blå, (local produce, but of course….), och när jag var i Bryssel tidigare samma vecka fick jag en stor bit parmesan från Friuli från våra italienska kolleger/vänner.

Och ikväll är det alltså dags. Tillsammans med svärmors hemlagade dadelmarmelat och en helt vanlig hederlig Sandeman gammal invalid portvin.

Till det hela avnjuter vi lite Excel. Livet är ändå bra ibland.

Börjar känna igen mig själv igen

wpid-20140325_210418.jpgJapp, plötsligt händer det. Lusten att sy kommer så sakteliga tillbaka. Först som ett litet sug i kroppen, knappt att märka. Sen en morgon står man framför tidningshyllan på Narvesen Continental och håller i senaste numret av Ottobre, utan att man egentligen vet hur man hamnade där. Nästa gång man vaknar till liv sitter man och läser på tunnelbanan, magasin med glansigt papper och fyrfärgstryck, längtar, pulsen stiger, drömmer, ser på bilder av vackra damer. Damer med kläderna PÅ, ska sägas – det är ju kläderna som är själva vitsen här.

Och sen en kväll rätt vad det är så har man klippt mönster och tyger och så är man igång igen. Maken ska på skidresa, dvs flera långa kvällar helt för mig själv då jag kommer sitta uppe alldeles för länge och sy så jag blir alldeles för trött dagen efter, och så gör jag likadant nästa kväll igen.
Vanligtvis är det inte en speciellt hälsosam livsstil, men just nu kan jag inte tänka mig ett tydligare tecken på välmående.
Tjo!

Tack för goda kolleger

Nu tror jag att jag varit nere på botten och vänt. Den här veckan har jag ändrat modus och blivit arg istället för att känna mig som ett offer. Och nu känner jag igen mig själv; tågan, gå-på’et och just det där att inte vara ett offer men styra över min egen situation, att ha kontroll.
Det betyder inte nödvändigtvis att allt, eller ens något, är bättre än det var för några dagar sen, men det väsentliga här är att jag är ovanpå, inte under. Och det gör all världens skillnad.

Kärlek

Pratade av mig med U igår över vin och sushi, och tog en runda igen idag med en kollega som jag känner att jag kan tala fritt och öppet med, och efter de här två praten känns allt mycket bättre. Jag kan såklart inte gå in på vad det handlar om, men det räcker att veta att det är en besvärlig situation med stor förtroendesvikt i min nära samarbetskrets på jobbet.

Men i den nära kretsen finns också personer som är riktiga guldklimpar. De flesta faktiskt. Dom kommer en och en och säger att dom inte riktigt känner igen mig, att dom ser att det är tungt och undrar om det finns minsta lilla dom kan göra för att hjälpa. De frågar inte efter detaljer om vad som hänt eller vem som gjort eller inte gjort något, nej de vill bara hjälpa till och göra det lite lättare. Och då vänder det plötsligt. När man känner att man är omgiven av allt det stödet och all denna värme, då går det att sopa ihop sig och ta nya tag.

Så tack till fantastiska kolleger för att ni finns och gör vardagen lättare!

En inte bara vanlig måndagskväll

wpid-mod_p2_20140324_225134.jpg

En underbar kväll. Jag och en vän, en gigantisk tallrik med sushi, en perfekt kyld flaska med Riesling, en massa prat om frustrationer, glädjeämnen, sång och manskör. Och en liten punsch – en Facile, till och med. Ingen romantik, nejdå, det här är inte den sortens vänskap – den är bättre än så; prat och skratt, det allra bästa. Mycket prat om jobb, för det här är en erfaren man som sett mycket och ger bra input till en som jag som behöver friska synsätt på saker. Så tack U för ikväll, vi ses snart igen.

Det bästa av två världar

image
En perfekt vårdag

Vissa dagar minns man varför man ville bo i hus en gång. Idag är en sådan dag. Solen skiner, det är en varm vårdag med 12 grader i luften. Grannarna på ena sidan eldar löv (?) så det emellanåt kommer vita rökpustar förbi, och de på andra sidan har just kommit till stugan för första gången efter vinterns Thailandsvistelse och ser sådär yrvakna ut och kollar att pannorna ligger kvar på taket. Själva håller vi på med trädgårdsarbete – jag testar vad flismaskinen går för och tar hand om grenarna från höstens oxelavverkning (Thailandsgrannarna var överlyckliga över att träden mellan oss och dom som skuggat typ hela deras tomt var borta), och Oskar tar hand om resterna efter ett nergrävt avlopp och gör det tillbaka till den gräsmatta det var en gång.

Barnen leker i harmoni (japp, det händer. Inte så ofta men…) och försöker bygga en bil av två gamla Bobby-cars. Det är liksom som det SKA vara.

Och trädgårdsarbete är bra terapi och guld värt för en som jag som inte har det lika bra på alla fronter just nu.

Men det där med hus har en baksida också, och det vet alla som haft hus och trädgård någon gång. Så det är inte så dumt att bara låsa dörren och ge sig av därifrån heller – väl medveten om allt som behöver göras men äsch, det gör vi en annan gång. Vi bor ju inte här jämt ändå… och så åker man hem till sin lägenhet.

Embracing change -igen

Ja så var det det där med förändringsvilja igen. Helgen är planerad och vi ska på stor fest i Göteborg hos två nyblivna 40-åringar. Barnvakt är ordnad hos jämnåriga till våra små utanför Gbg i god tid, och barnen glädjer sig som … ja som små barn.

Själv har jag en period av stor stress och press på jobbet och har väl i stort sett tappat lusten att jobba överhuvudtaget, så ett avbrott i form av att träffa en massa gamla goda vänner hade varit välkommet.

Och så händer det. Vi blir magsjuka. En efter en. Hannes först på morgonen ena dagen, och jag efter på kvällen samma dag, Adam kom på natten efter och Oskar har varit dålig under dagen. Men så har vi blivit friska i samma ordning, Hannes har varit frisk i över ett dygn, jag var bara dålig några timmar och Adam har varit spak men frisk. Oskar har bara varit lite tjyvig men inte längre.

Summa summarum: vi är friska. Men barnvakten har fått kalla fötter och vågar inte ta våra barn. Så i ”embracing change”-andan har jag svalt min besvikelse och tänkt om. Istället för att lämna barnen i Kullavik, gå på fest och sen Iyxa på hotellrum innan vi åker och hämtar de kära små blir det nu mysmiddag ute med barnen – cola till maten och glass till efterrätt innan vi går till hotellrummet och ser på TV, sover och njuter hotellfrukost dagen efter. Ja för vi har bokat ett icke-avbokningsbart rum på Hotell Vasa så det måste vi utnyttja ju.

Embracing change. Men visst hade det varit kul att gå på fest…