Vuxet?

Några kollegor försöker ignorera och smått frysa ut mig för att jag genom mina egna handlingar påverkat den gråzon de handlat i genom att jag själv gjort ett stort misstag som gör att det nu är strålkastare på oss (vilket är bra men inte om man vill behålla gråzoner…).

Moget. Verkligen.

Och här kommer dagens tips till er: om man ska frysa ut nån måste man börja med att bete sig som en grupp så att den man riktar in stöten mot har något att bli utfryst från. Två-tre enstaka personer kan inte var för sig stå för en utfrysning, man måste samordna ok?
Trams.

Dagens (kvällens) ostbricka

2014-03-26 20.46.06 2014-03-26 20.38.59Med mannen bortrest och barnen i säng fanns det anledning att njuta lite egentid och äntligen ta fram dom där ostarna jag haft ett tag nu.

Alla givetvis unika, speciella och med tre generationers stamtavla på alla djur som varit inblandade. Eller inte. Men när jag var i Trondheim häromveckan blev jag introducerad för Gangstad Gårdsysteri och deras underbart goda kumminost och ädel blå, (local produce, but of course….), och när jag var i Bryssel tidigare samma vecka fick jag en stor bit parmesan från Friuli från våra italienska kolleger/vänner.

Och ikväll är det alltså dags. Tillsammans med svärmors hemlagade dadelmarmelat och en helt vanlig hederlig Sandeman gammal invalid portvin.

Till det hela avnjuter vi lite Excel. Livet är ändå bra ibland.

Börjar känna igen mig själv igen

wpid-20140325_210418.jpgJapp, plötsligt händer det. Lusten att sy kommer så sakteliga tillbaka. Först som ett litet sug i kroppen, knappt att märka. Sen en morgon står man framför tidningshyllan på Narvesen Continental och håller i senaste numret av Ottobre, utan att man egentligen vet hur man hamnade där. Nästa gång man vaknar till liv sitter man och läser på tunnelbanan, magasin med glansigt papper och fyrfärgstryck, längtar, pulsen stiger, drömmer, ser på bilder av vackra damer. Damer med kläderna PÅ, ska sägas – det är ju kläderna som är själva vitsen här.

Och sen en kväll rätt vad det är så har man klippt mönster och tyger och så är man igång igen. Maken ska på skidresa, dvs flera långa kvällar helt för mig själv då jag kommer sitta uppe alldeles för länge och sy så jag blir alldeles för trött dagen efter, och så gör jag likadant nästa kväll igen.
Vanligtvis är det inte en speciellt hälsosam livsstil, men just nu kan jag inte tänka mig ett tydligare tecken på välmående.
Tjo!

Tack för goda kolleger

Nu tror jag att jag varit nere på botten och vänt. Den här veckan har jag ändrat modus och blivit arg istället för att känna mig som ett offer. Och nu känner jag igen mig själv; tågan, gå-på’et och just det där att inte vara ett offer men styra över min egen situation, att ha kontroll.
Det betyder inte nödvändigtvis att allt, eller ens något, är bättre än det var för några dagar sen, men det väsentliga här är att jag är ovanpå, inte under. Och det gör all världens skillnad.

Kärlek

Pratade av mig med U igår över vin och sushi, och tog en runda igen idag med en kollega som jag känner att jag kan tala fritt och öppet med, och efter de här två praten känns allt mycket bättre. Jag kan såklart inte gå in på vad det handlar om, men det räcker att veta att det är en besvärlig situation med stor förtroendesvikt i min nära samarbetskrets på jobbet.

Men i den nära kretsen finns också personer som är riktiga guldklimpar. De flesta faktiskt. Dom kommer en och en och säger att dom inte riktigt känner igen mig, att dom ser att det är tungt och undrar om det finns minsta lilla dom kan göra för att hjälpa. De frågar inte efter detaljer om vad som hänt eller vem som gjort eller inte gjort något, nej de vill bara hjälpa till och göra det lite lättare. Och då vänder det plötsligt. När man känner att man är omgiven av allt det stödet och all denna värme, då går det att sopa ihop sig och ta nya tag.

Så tack till fantastiska kolleger för att ni finns och gör vardagen lättare!

En inte bara vanlig måndagskväll

wpid-mod_p2_20140324_225134.jpg

En underbar kväll. Jag och en vän, en gigantisk tallrik med sushi, en perfekt kyld flaska med Riesling, en massa prat om frustrationer, glädjeämnen, sång och manskör. Och en liten punsch – en Facile, till och med. Ingen romantik, nejdå, det här är inte den sortens vänskap – den är bättre än så; prat och skratt, det allra bästa. Mycket prat om jobb, för det här är en erfaren man som sett mycket och ger bra input till en som jag som behöver friska synsätt på saker. Så tack U för ikväll, vi ses snart igen.

Det bästa av två världar

image
En perfekt vårdag

Vissa dagar minns man varför man ville bo i hus en gång. Idag är en sådan dag. Solen skiner, det är en varm vårdag med 12 grader i luften. Grannarna på ena sidan eldar löv (?) så det emellanåt kommer vita rökpustar förbi, och de på andra sidan har just kommit till stugan för första gången efter vinterns Thailandsvistelse och ser sådär yrvakna ut och kollar att pannorna ligger kvar på taket. Själva håller vi på med trädgårdsarbete – jag testar vad flismaskinen går för och tar hand om grenarna från höstens oxelavverkning (Thailandsgrannarna var överlyckliga över att träden mellan oss och dom som skuggat typ hela deras tomt var borta), och Oskar tar hand om resterna efter ett nergrävt avlopp och gör det tillbaka till den gräsmatta det var en gång.

Barnen leker i harmoni (japp, det händer. Inte så ofta men…) och försöker bygga en bil av två gamla Bobby-cars. Det är liksom som det SKA vara.

Och trädgårdsarbete är bra terapi och guld värt för en som jag som inte har det lika bra på alla fronter just nu.

Men det där med hus har en baksida också, och det vet alla som haft hus och trädgård någon gång. Så det är inte så dumt att bara låsa dörren och ge sig av därifrån heller – väl medveten om allt som behöver göras men äsch, det gör vi en annan gång. Vi bor ju inte här jämt ändå… och så åker man hem till sin lägenhet.

Embracing change -igen

Ja så var det det där med förändringsvilja igen. Helgen är planerad och vi ska på stor fest i Göteborg hos två nyblivna 40-åringar. Barnvakt är ordnad hos jämnåriga till våra små utanför Gbg i god tid, och barnen glädjer sig som … ja som små barn.

Själv har jag en period av stor stress och press på jobbet och har väl i stort sett tappat lusten att jobba överhuvudtaget, så ett avbrott i form av att träffa en massa gamla goda vänner hade varit välkommet.

Och så händer det. Vi blir magsjuka. En efter en. Hannes först på morgonen ena dagen, och jag efter på kvällen samma dag, Adam kom på natten efter och Oskar har varit dålig under dagen. Men så har vi blivit friska i samma ordning, Hannes har varit frisk i över ett dygn, jag var bara dålig några timmar och Adam har varit spak men frisk. Oskar har bara varit lite tjyvig men inte längre.

Summa summarum: vi är friska. Men barnvakten har fått kalla fötter och vågar inte ta våra barn. Så i ”embracing change”-andan har jag svalt min besvikelse och tänkt om. Istället för att lämna barnen i Kullavik, gå på fest och sen Iyxa på hotellrum innan vi åker och hämtar de kära små blir det nu mysmiddag ute med barnen – cola till maten och glass till efterrätt innan vi går till hotellrummet och ser på TV, sover och njuter hotellfrukost dagen efter. Ja för vi har bokat ett icke-avbokningsbart rum på Hotell Vasa så det måste vi utnyttja ju.

Embracing change. Men visst hade det varit kul att gå på fest…

Heja Frp!

Det får man inte säga va? Men nu är det så att mitt lilla invandrarhjärta ser en möjlighet att få göra som man gör i andra länder – gå i affären vilken dag man vill, och inte den dagen staten vill. Och jag är tydligen inte mer svårköpt än att jag lägger min röst på ett parti som inte gillar mig (invandrare), när de ger mig möjlighet att få söndagsöppna butiker. Ja alltså om jag hade haft rösträtt då.

Sylvia Brustad, Dagbladet.noHär i landet har vi Brustad-bua. Det är som en Friggebod i den meningen att det är en politiker som hittat på något som sen har fått politikerns namn.

I det här fallet är politikern Sylvia Brustad, och hon har hittat på (och fått igenom!!! vet inte vilket som är värst…) att affärer större än 105 kvadratmeter inte ska få ha öppet på söndagar. Ja om det inte är trädgårdsbutiker då. Eller bensinstationer.

Dvs du kan köpa frön, plantor, mjölk och bensin på söndagar men inte en tröja eller lite målarfärg. Eller jo kanske färg, för Plantagen är ju inte dummare än att dom fattar att dom har stora försäljningsmöjligheter av allt möjligt eftersom byggvaruhandlarna måste hålla stängt på söndagar men folk fortfarande vill fixa med sina hus de dagarna. Ergo säljer Plantagen allt möjligt i hus och hem.

Hyckleri, tror jag visst det kallas.

De sakliga argumenten för Brustadbua är helt dolda för mig, så kvar är bara gemene mans uppfattning om varför det är bra med söndagsstängt (och det är det många som tycker det är)…Ett axplock:

– Jo men man behöver ju inte handla VARJE dag?

– Det är väl bra att det är stängt så man kan gå ut på tur istället?

– Jamen tänk på de stackare som ska jobba på söndagarna då? Vem vill göra det – DU kanske?!

Det är väl de mest vanliga.

Några korta svar: Nä man måste inte handla varje dag, men betyder det att du handlar måndag-lördag som det är nu och blir utmattad av att se för dig att du ska behöva handla på söndagen OCKSÅ? Och visst tusan kan man gå på tur även om affären är öppen?! På vilket sätt har de två med varandra att göra över huvud taget? Och de stackare som ska jobba söndagar är till exempel studenter. Bättre betalt är det och det gillar studenter och 15-16-åringar.

Nu vill iallafall FrP upphäva den här dumma, dumma lagen. Och då vinner de min oändliga kärlek. Inte på alla fronter, det ska sägas, men att de ger mig chansen att planera min vardag själv utan att lagen bestämmer den, då förtjänar man lite kärlek.

Ett tag iallafall.

Ändringsvilja i praktiken

Lätt att säga att man är ändringsvillig och positiv till förändringar – vem som är yrkesaktiv i dag skulle påstå något annat? Men aldrig enkelt när det gäller ändringar man själv utsätts för. Som konsekvenser av ett inställt flyg till exempel.

Planen var att ha en intressant förmiddag på Rica Hell Hotel , ta en flybuss in till centrala Trondheim och åtminstone få se Nidarosdomen som jag velat så länge innan jag tar flyget till Oslo vid 17- tiden och vidare till Stockholm för en middag med en kär vän. Men så ställer SAS in ett flyg vilket gör att Nidarosdomen går ut till förmån för två timmars dötid på flygplatsen TRD (inte en flygplats där det ägnar sig särskilt väI att spendera två timmar).

Då är iallafall jag helt plötsligt inte lika positiv till förändring – not in my back yard, eller hur?

Så hej då Trondheim
image

… Och hej Værnes
image

Embracing change. Jepp.

Jag ger Bryssel en chans till

Ja så var det dags igen med en tur med flyg. Bryssel den här gången för något som kallas Review Meeting RP1 i ett projekt. Då presenterar projektet allt det har åstadkommit under de första 15 månaderna (av 36) – tekniska lösningar, intressanta forskningsupptäckter och så vidare. EU vill veta om det är sannolikt att det här projektet de gett pengar till kommer att bli framgångsrikt och hur projektets medlemmar tänker förkunna för världen att den här nya produkten är på gång eller redan färdig.

Hur det går får vi se, mötet är på onsdag, och i just det här projektet kan det gå hur som helst. Inte så att vi inte gjort det vi skulle, nä tack och lov det har vi… men ett projekt består ju av så mycket mer än bara av de resultat man levererar.

Men iallafall, tredje gången i Bryssel! Facit är detta:

Gång 1: Usch o fy o blä, VILKEN tråkig stad, nänänänä….och Charleroix (där den andra flygplatsen ligger) den kommer man ju bara ihåg för den där pedofilskandalen, Marc Dotroux, dit vill jag i vart fall inte flyga!

Gång 2: Hmmm det kanske inte var så illa ändå. De där restaurangkvarteren var ganska fina och vägen dit rätt trevlig den också. Lite småstadskänsla. Tänker inte flyga via Charleroix ändå – det ligger för otillgängligt till.

Gång 3 (den här): Wow, nice! Grand Place och gångvägen till mitt hotell var trevlig. Såg iallafall två restauranger jag kunde tänkt mig att gå till (om jag inte skulle jobba hela kvällen) men det får bli nästa gång. Vadå Charleroix, vad ska jag dit och göra?!

Bryssel by night
Bryssel by night

Småstadskänsla i en storstad!

Och mitt hotell, Hotel Metropole, är en dröm för en som jag. Ett gammal fint hotell med guldbelagda krusiduller och stoppad sammet överallt. Kanonfint.

Har tillbringat kvällen med att sitta i pianobaren (utan pianomusik tack och lov) och konsumera champagne och småtugg medan jag skriver min presentation till imorgon.

Himla bra, det är för såna här kvällar man reser i jobbet! Precis det uppåttjack jag behöver just nu. Håll bara tummarna för att jag inte blir slaktad med en slö kniv i mötet imorgon. Brrr…