Samling från Europas alla hörn

De flesta europeiska länder är representerade i projektet, men alla var inte där idag. Men ganska många.

Det finns en anledning till min visit i Hufvudstaden; en anledning som gjort att jag jobbat tolvtimmarsdagar nu den senaste tiden. (=Inte bra, för övrigt, tur att det händer så sällan).

Idag var första gången representanter från alla (okej inte alla, men de flesta) av de framtida medlemmarna i projektet In2Track3 samlades för att planera och förtydliga vår projektansökan.

Utan att ha några exakta siffror skulle jag gissa att ungefär hälften av de som var där idag har en PhD i något tekniskt ämne som rör järnväg, broar eller tunnlar på ett eller annat sätt. Förslitning av järnväg, oväsen från kontaktytan mellan hjul och räls, varmgång i hjul, olika typer av detektorer och sensorer och annat i den vägen.

Ja och så är det jag då, som är den som är tänkt för att leda hela rasket, och som bara är en helt vanlig low-life civilingenjör… Tur att dom behöver projektledare så jag får vara med på det här också!

Bara män överallt, i varierande åldrar, men fortfarande bara herrar. Den andra kvinnan gick vid lunch, hon är vår ekonomiperson i projektet och alltså ingen forskare tyvärr. Hade varit coolt om hon varit järnvägsprofessor eller nåt. Åsså är det jag.

Jag har jobbat som ett AS för den här dagen, för att få en bra genomgång på förmiddagen och för att få en bra speed-dating på eftermiddagen.  För anledningen till att vi träffades idag var att dom som ska vara med i de olika delprojekten skulle få sitta ner med sina respektive delprojektledare och diskutera vad dom vill bidra med och hur mycket budget det bör vara värt. Ett rejält arbetsmöte, med andra ord.

Och det var en grymt bra dag. Så bra att det väger upp för det enorma onda ögat jag fick igår kväll av en av deltagarna för att jag fattat FEL beslut. Det får väl tiden utvisa om det var rätt eller fel, och om det var fel så är det jag som drabbas och ingen annan.

Efter dagen träffade mina kära gamla stockholmsvänner för en bit mat och ett glas vin på Centralen innan färden hemåt påbörjades.

Kommer hem sent ikväll, men då börjar julledigheten. Jag har tagit ledigt imorgon, halleluja.

 

Vad har jag gett mig in på?

Heldag i London med mina kära kollegor i forskningsprojektet In2Track3. Det är ganska jobbigt att leda ett möte med högt kvalificerade och erfarna personer som har gjort det här i flera år, när jag själv precis har börjat, inte har någon vidare koll på vad det egentligen är dom och deras partners forskar på, och de facto inte har en aning om vad vi pratar om.

Men jag vet att vi har en process för att komma i mål med vår ansökan i slutet av mars, jag vet att vi alla måste skriva våra delar i ansökan, jag vet att jag definitivt inte vill hålla på med ekonomihanteringen i projektet då det är extremt krånglig EU-ekonomiredovisning som jag inte har behov av att förstå och att jag därmed måste hitta någon som gör det (finns firmor som gör det här heltid), och jag vet att det finns ett behov för att hålla ihop det här.

Jag får helt enkelt bara bita ihop och försöka lära mig så mycket som möjligt så fort som möjligt och be om hjälp när jag behöver. Tricket är bara att veta när jag behöver hjälp, vilket inte är så lätt som det kan verka. Det är inte alltid man förstår förrän i efterhand att man hade ett problem som man borde bett om hjälp med…

Som tur är har jag hjälpsamma kollegor som bidrar bra när vi jobbar, en bra början…

På plats idag var Yusuf och Melanie från England, José från Österrike, jag, Anders och Matthias från Sverige.

Imorgon drar jag vidare för att sitta med på teknisk genomgång i Graz i Österrike med delvis andra människor. Jag hade bokat en bekväm flight 8:40, byte i Amsterdam, framme i Graz tidig eftermiddag, helt perfekt.

Ända tills KLM hörde av sig och sa att min flight var inställd och att dom bokat in mig på en annan flight 06:30. Dvs flyget går HALV SJU imorgon bitti, vilket betyder att jag måste gå upp klockan FYRA. Inte så glamoröst direkt.

Så för att kompensera lite har jag strövat runt i London (älskar’t!) och spanat in lite av juldekorationerna. Nej det behövs inte snö för att det ska vara julstämning, det går alldeles utmärkt med massor av julpynt och +6 grader och vacker solnedgång.

Jag är inte kräsen.

 

 

 

London

Då är jag i London. Igen. Var ju bara några helger sedan, men ändå. Lite andra former den här gången; ingen shopping, inget Afternoon Tea i timmar, utan istället tuff genomgång av starten på forskningsprojektet In2Track3.

Jag är koordinator för projektet, dvs projektledare, och planen är att jag ska försöka koordinera våra 5 WP-ledare (typ delprojektledare) med lagom fast hand, så dom skriver en ansökan värd att dö för – eller åtminstone värd för EU att ge oss pengar för så vi kan genomföra det.

Lätt som en plätt? Nä, inte nödvändigtvis.

Dom andra har jobbat med det här i åratal (två projekt har varit föregångare och vi är nr 3 i raden, därav In2Track3) och vet precis vad vi gör och vilka utmaningar vi har – jag har inte en aning.

Dom vet också vilka partners som är dugliga och vilka som inte är det, vad som är realistiskt som målnivå på forskningen utifrån de förväntade resultaten i föregående projekt (som inte avslutas förrän om ett år men vars slutresultat vi ska gissa på nu), och dom vet vad saker kostar.

Som koordinator är det väl jag som ska peka med hela handen och visa vägen, men just nu känner jag mig inte särskilt bestämd mtp något över huvud taget och undrar lite grann hur tusan jag hamnade i det här.

Men…som vanligt är jag ute på djupt vatten, och jag vet att jag paddlar på och så småningom får jag någon sorts flytkraft tillräcklig för att häva mig upp. Jag är bara inte där än, varför jag sitter i hotellbaren klockan nio på kvällen och knåpar budget in i det sista…

Imorgon kväll är jag ledig – yayy!

Närmare slutet på väg 160

Det går med stormsteg mot slutet på vägbygget i projekt Väg 160 Säckebäck-Varekil. Tyvärr. Att jobba med det vägbygget är det mest givande jag har gjort på länge i yrkesväg. Alla kompetenta projektmedlemmar som gett sin bästa sida in i projektet och bidragit till att det blivit ritat, grävt, sprängt och byggt på ett fantastiskt sätt. Vi har gjort en väg som är långt bättre än vad som var tänkt från början, vi har förbättrat infarter och andra vägar och vi har gjort det på mycket kortare tid än vad som var planerat.

Jag kommer bevara i mitt minne bilden av den mörka asfalten, det soliga vädret och känslan av att gå där helt utan bilar i sommarvärmen.

Men idag var det slutbesiktning av vår bro, och det var fem grader varmt, regnade småspik och gav en lite annan bild av vägbyggesromantiken.

Vår utmärkte besiktningsman Axel från ÅF gick tålmodigt igenom hela bron. klättrade över och under, granskade varenda hålrum, skruv och matta. Helt perfekt var det inte, vi har några restpunkter att åtgärda innan vi är färdiga men det har vi god tid på oss att göra.

Snart är det slut.

Arkad

Så var det dags att representera Trafikverket på mässa igen, och det är så himla kul och givande. Att i två dagar få stå och prata om varför man tycker ens arbetsgivare är bra, berätta vad man gör på jobbet, svara på frågor som -”Jag har läst molekylärbiologi, vad kan jag göra hos er?” (eller ja, just den frågan hade ingen av oss något svar på) är väldigt roligt.

Trafikverkets monter på Arkad i Lund

Många studenter är väldigt pålästa om vad vi gör, särskilt dom som läser Väg och Vatten (numera Samhällsbyggnad, även om dom själva kallar det för Väg och Vatten fortfarande…), och många av dom vill komma till just Trafikverket och undrar vad det finns för möjligheter (oändliga), jobb (hur många som helst) och vad dom kan bidra med (massor).

Det är också minst lika nyttigt och intressant att prata med kollegor man aldrig har träffat förut och höra om vad dom arbetar med. Vi har ju närmare 200 olika yrkesroller i Trafikverket, så det finns en del att lära sig….

Petter bullar upp med väldigt god mat på buffén

På kvällen visade det sig att middagen ingick på hotellet. Najs! Men jag kan förstå att dom tjänar en del på det, för hotellet låg lite avigt till och det fanns inte många restauranger i närheten, så om dom kan få gästerna att vara kvar i lokalerna med hjälp av gratis mat som dom garanterat köper lite vin till så blir det dels ett mer levande hotell, dels får gästerna mat, och så tjänar Petter lite pengar också.

Win-win-win liksom.

Och det var god mat! Pizzan hade en deg som var så där P E R F E K T seg i kanterna, och rotsakerna och grytan var mycket god. Men det var inte veganskt, så jag var en dålig vegan. Igen.

Men det är fan så svårt att be om specialmat hela tiden. Jag lider med alla allergiker som inte har något val än att be om mat fri från det ena eller det andra. Jag har ju iallafall lyxen att välja.

Så det blev pizza med mozzarella och tomat, fläskfilégrytans sås med rotsakerna osv. Alltid något.

OCH, hotellet hade en skön matsal/restaurang/lounge-area, så där blev jag sittande ett bra tag och njöt av att vara ensam. Jag tycker verkligen att det är helt underbart att vara ute och resa själv.

Restaurangen på Planetstaden

Ny stad och gamla bekanta

Jag är i Lund, i Skåne. Skrämmande nära Malmö, som är en plats som man just nu inte är helt bekväm med att vara i, men man kan ju inte vara rädd för att åka någonstans heller, så…

Senast jag var i Lund var 1996 eller 1997 eller kanske 1998, och det starkaste minnet är att jag gick från vårt hotell (vars namn jag inte minns, jag tror det var Hotell Lundia), ganska dragen, till festen efter spexföreställningen som var någon annanstans. Och jag gick genom en park, det var väldigt blåsigt, det var typ bara jag ute och grenar föll omkring mig i parken hela tiden. Glad i hågen och lite uppiggad av det härliga vädret kom jag fram till festlokalen och sen är allt svart. Ungefär.

Lund är alltid bra spexturnéer, så det här är ett positivt minne det vill jag bara vara tydlig med, men just att jag så naivt gick genom den där parken när grenarna föll ner, stormen ven och polisen faktiskt rekommenderat folk att hålla sig inne (vilket förklarade varför det var så lite folk ute men inte hade nått oss festprissar på besök…) är det bestående minnet av den Lundturnén.

Men det var då runt 20+ år sedan, och nu är jag här igen. I arbete, inte fest och föreställning, utan för att representera Trafikverket på arbetsmarknadsmässa på Lunds Tekniska Högskola. Kavajen på mao.

Minnena från dom där spexåren är dock färska i minnet, och när jag nu har en gammal vän från spexet som numera bor i Lund har jag passat på och hälsa på.

I Hjärup, närmare bestämt, 3 minuter med tåg söder om Lund. Och om inte det var en Skåneidyll så vet inte jag.

Som en perfekt bild av hur Skånelängor i flera våningar sett ut i alla tider (??), otroligt vackert och passande att gå igenom från Hjärup station till deras hus. Fast idyllen spräcktes något när jag fick förklarat för mig att husen är producerade i mitten av 1990-talet fast i gammal stil för att det var några bröder som ville göra det på det viset. Dvs de har tunna väggar och alla andra nackdelar med modern standard, men är urmysigt och ser otroligt fint ut.

Där skulle jag trivas om jag skulle bo i Skåne! Förutom det där med att pendla hela tiden och köra bil vart man än ska, men jajaja. Jag kommer aldrig bo i Skåne ändå (berömda sista ord…).

God mat, trevligt sällskap, gott vin…

Efter några timmar hos Andreas och Mia och deras två söner var det dags att ta Pågatåget norrut.

Vann ett Pokemon Go-gym medan jag väntade på tåget, bra att ha något att göra, och så hemma på hotellet en halvtimme senare.

Från förorten in till city och sen ut till andra sidan av stan på 30 minuter. Lund är tydligen inte större än så.

Imorgon: Studenter – YAY!!!

Start på forskningsprojekt

Ida som jobbar i Borlänge pratar med vad som kanske är potentiella kollegor?!

Alla ställen man åker till i jobbet är inte lika exotiska, men faktum är att jag aldrig tidigare varit i Malmö, så nu var det äntligen dags!

Jag åkte ner av två skäl; det ena var en jobbmässa där Trafikverket hade ett bås, och det andra var uppstarten med några av våra brittiska huvudpartners från Network Rail i forskningsprojektet In2Track3.

Den stora utmaningen med dagsmötet med Network Rail var att alla de andra fem som träffades känner varandra väl och har jobbat ihop i flera år i föregående projekt, medan jag är helt ny in. Vårt projekt bygger vidare på det dom jobbat med innan, så dom är väl insatta i vad som ska göras, status och utmaningar i redan pågående projekt och jag har knappt en susning om något.

Det hade kanske inte känts så utmanande om det inte var så att det är jag som ska leda det hela… Jag är projektledare för In2Track3, som är ett internationellt forskningsprojekt på knappt €30 miljoner inom järnväg, och de andra jag träffade i Malmö är ungefär som delprojektledare med var sitt ansvarsområde inom forskningen.

In2Track och In2Track2 är föregångarna till vårt projekt, och de har forskat en massa i sina projekt, och vi ska bygga vidare och testa teorierna i fält. Det kommer bli jättekul, men just nu är det lite sank mark under fötterna och inte helt glasklart precis vad jag ska göra. Men det ger sig.

Jag smygjobbar lite

Visst, jag är sjukskriven, men jag mår bra egentligen och har bara lite ont och det kommer jag nog att ha ett tag. Och jag hade lovat för länge sen att jag skulle stå i monter på en Ingenjörsmässa i Göteborg några timmar, så det tänkte jag hålla.

Det visade sig att själva mässan var 800 m hemifrån, så då kan man väl stå ut med att pallra sig ner (nerförsbacke dessutom, värre att komma hem…) och göra det man lovat.

Men jag vet inte om det riktigt var värt besväret. Det var en väldigt liten lokal, vi var fem utställare (vi, TFIP, nåt oljebolag, Infotiv och ett företag till) och även om det var en del folk var det nästan ingen i vår bransch. Och det kunde man se på håll, för dom hade nyckelband om halsen i en viss färg beroende på om dom var studenter i biologi/kemi/miljö (grönt), IT (blått), samhällsbyggnad (orange) och några andra färger.

Grönt var helt klart i majoritet, och för oss som spanade på blått och orange var det inte lika mycket att intressera sig för tyvärr. Det mest spännande var att en kvinna från Göteborgs Stad Trafikkontoret försökte ragga mig över till dom istället för Trafikverket (jag är inte intresserad), men i övrigt var det rätt avmätt stämning – trots att det bjöds på både mat, öl och vin i de mängder man önskade.

Men alltid kul att representera Trafikverket och berätta vad vi håller på med!

Det går mot sitt slut

Jag är på väg till Halmstad för sista gången som enhetschef. På måndag börjar den nya,”riktiga” chefen och jag går tillbaka till mitt vanliga kneg som projektledare. Det känns väl okej. Jag ska ju ändå göra något annat än jag gjorde innan och jag har ganska stora möjligheter att utforma min roll i enheter där jag egentligen hör hemma.

Men ändå… Nu har jag provat något nytt ett tag, något som det visat sig att jag varit ganska bra på, och då känns det svårare att gå tillbaka. l och för sig till något jag också är ganska bra på, men något jag gjort ganska länge.

Jag avslutar på topp iallafall – med ett inställt tåg till Halmstad och ersättningsbuss. Sen att vår buss under resan blev omkörd av tåg medan vi var på väg, dvs dom hade fått igång trafiken medan vi åkte buss sätter tålamodet på prov – igen. Kul för dom som väntade lite och slapp sitta på buss, osis för oss andra.

Livet.

Besiktning av väg i Veddige

En av de roliga sakerna med det här jobbet som enhetschef är att man får vara med och kika in i många olika projekt och vara med lite här och där när det händer saker. Som en slutbesiktning av infarten till Deromes fabrik utanför Veddige. Ett vänstersvängfält, en ny infart med bättre kurvradie för lastbilarna som går in och ut från Derome, lite brunnar, avvattning, ett räcke och lite annat.

Besiktningsmannen var på det hela taget mycket nöjd och menade att det var ett fint arbete som NCC utfört mycket bra. Några mindre anmärkningar på saker som ska rättas till, men totalt sett ett väl utfört projekt där entreprenaden bara tagit några månader. Smidigt och med stort värde för orten.

Kul!!