Midsommarlunch på bygget

Ja det är ju midsommartider och dags att ha midsommarlunch för alla de goa gubbarna som jobbar och sliter uppe på vägbygget på Orust.

Alla var där. Eller, iallafall var ”alla” bjudna; konsulten som har projekterat hela vägen, entreprenören som ska bygga den och vi från Trafikverket, byggherren.

Och jag langade burgare. I regnet förstås, det var ju midsommarlunch ändå. Inte vilka burgare som helst, utan dom här var köpta uppe på slakteriet i Varekil och var riktigt fina, 200 g prima Varekilsko i ogrillat tillstånd.

Grillen var placerad i en öppen container som är lite fixarbod på bygget. Innan vi drog igång flyttade dom på dieseltanken som stod där, tack för det.

Grillen är i full gång!

Kön ringlade stundtals lång och alla verkade nöjda.

Vi hade räknat med 36 pers, två burgare till vardera, dvs 72 st. Och det blev 3 över. Bra beräknat tycker jag. Tillbehör som sig bör och vattenmelon till efterrätt.

Kul att stå och steka burgare till alla och stå och småprata med dom lite, det blir oftast inte så mycket tid till det när det är jobb för dom är så upptagna hela tiden. Och det blev inte de långa samtalen här heller – glufs glufs, i med två hamburgare, lite dricka, svälja (nästan), tacka för maten och så upp i dumpern igen för att köra några timmar till.

Livet på en byggarbetsplats.

Road trip i Halland

Det händer sällan att jag jobbar på helgen, men jag har en sak jag måste göra som inte låter sig göras på vardagarna för då har jag helt enkelt inte tid. Inte innan slutet av juni iallafall då uppgiften ska vara klar…

Uppgiften är att fotodokumentera några busshållplatser i Halland.

Karta.png

Eller, ganska många faktiskt. 20 stycken närmare bestämt, A och B-lägen på de flesta så ca 40 platser. Över typ hela Halland, förutom längst in i Hyltebruk ungefär; dom hållplatserna får vänta ett litet tag till innan vi tar tag i dom.

Ungefär hälften ligger på Onsala som är rätt nära Gbg ändå, så dom kan man ta en vanlig dag eller två kvällar eller nåt. Men resten…

Men så insåg jag att jag skulle ner till Helsingborg och ha konsert, och ändå måste köra genom hela Halland, och varför då inte passa på och göra den där uppgiften när jag ändå var i krokarna?!

Sagt och gjort, söndag morgon gav jag mig av på en kryssning genom Halland.

Road trip.pngBörjade från Åsa för att åtminstone vara liiiite på rätt sida om stan från starten. 9 på morgonen gav jag mig iväg, utrustad men en vackert röd-och blåmålad bil med Trafikverkets loggor på (Volvo V60….en dröm att köra en ny bil; tanken på leasingbil mognar allteftersom….).

Själva turen skulle vara ca 27 mil enligt Google Maps, dryga 3 timmars körning. Totalt tog det fem och en halv timme att köra runt till alla, och så ner till Helsingborg. Jag han preciiiis i tid till repet 🙂

Ja och så hem igen då efter konserten. Närmare tolv på natten kröp jag i säng.

Mina foton?                                  Nä men inte vill ni väl se dom??!!                                Nejmenäsch dom är väl ingenting att se på………       JO OKEJ DÅ NÄMEN VÄNTA VÄNTA, HALLÅ, GÅ INTE – MÅSTE JU FÅ VISA NU NÄR JAG JOBBAT SÅ HÅRT?!

Road trip skyltar.jpg

Har du någonsin SETT nåt så vackert?

Road trip.jpg

Nä tänkte väl det. Så vi tar ett collage till:

Road trip skyltar

Så. Det var mitt bidrag till Sveriges Vackra Vägar 2018. Får se om jag får nåt pris…

Flow!

Ibland händer det att allt lossnar, och då känns det som att ”det var väl inget konstigt” – även om det är något man jobbat rätt länge för och det inte alls är en slump att det händer.

Idag hade jag två sådana upplevelser, och det var helt underbart.

Först och främst var det sista anbudsdag igår på ett jobb vi har haft ute nere i Svenljunga; ett viltstängsel. Det är 5,5 km på båda sidor av vägen, mitt inne i skogen, en pytteliten snutt som blivit kvar när man byggt viltstängsel först på ena och sen på andra sidan men av någon anledning valt att låta den lilla stumpen i mitten bli kvar. Anledningen är förmodligen att man ville behålla passagemöjligheter för djuren, för dom behöver röra sig i nordsydlig riktning också, men det är till förtvivlan för de som bor där och som har rätt mycket viltolyckor.

En boende som mailat mig sa att det varit 2 älg och 6 rådjur som förolyckats längs den sträcka på bara  en kort tid i höstas/senvintern.

Men hur svårt kan det vara att sätta upp ett viltstängsel då? Inte alls. Men omständigheterna har gjort att det nu gått 5 år sedan projektet startades (!), och de boende i området har för länge sedan förtvivlat. Det har väl nästan vi på Trafikverket också – men så fick jag projektet i höstas och nu rullar det på så smått. Inga mirakel direkt, men små steg i rätt riktning, mer och mer färdigställda ritningar, och tillslut tillräckligt mycket för att skicka ut jobbet för entreprenörer att räkna på.

Jag trodde inte vi skulle få några anbud – för litet jobb för dom stora företagen (Skanska, PEAB, NCC osv) och de små kanske inte orkar med Trafikverksprojekt (det är en ganska omfattande administration tyvärr), men idag stod det klart att vi fått anbud och att vi tilldelat en entreprenör! Att det dessutom råkade bli den som har driften i området tror jag är bra i längden, men det kan man ju inte veta.

Så det känns JÄTTEBRA!!!! Vi har en entreprenör!!! Och vi har startmöte på fredag, så snabba bud.

Och så satt vi hela dagen i ett annat projekt och skrev ett stort dokument som är centralt i upphandlingen i det projektet och kom därmed en bra bit på vägen mot mållinjen i början av juli där också!

Då ska vi handla upp projekteringen av ett stort antal busshållplatser i Halland och Värmland!

Låter inte så spännande? Nä det är möjligt, men man måste göra sånt också, och det är viktigt att busshållplatserna är tillgänglighetsanpassade så alla kan åka kommunalt, så det har ett mycket bra syfte/mål. Och nu har vi kommit ett bra snäpp vidare.

FLOW!!!

Det är en övning

Idag kom SAMTALET, samtalet jag väntat på i månader. Samtalet från min platschef som säger att det har hänt en olycka på mitt bygge på Orust, att en buss har krockat med en anläggningsmaskin, att man inte känner till att det är några personskador, men att det är plåtskador. Entreprenören är på väg ut för att skaffa sig en uppfattning om skadeläget och ska återkomma.

Sen säger han det viktiga – att det är en övning och att jag ska ringa ett nummer till övningsledaren. Jag ställer någon motfråga; när har det hänt tex, men jag har redan fått all information jag behöver och ringer övningsledaren.

Efter det gör jag som jag skulle gjort i en verklig situation; jag ringer min överordnade och rapporterar att vi haft en olycka, vad den inneburit och vad som händer just nu. Och hon i sin tur ringer övningsledaren och sin överordnade.

Och så håller vi på tills larmkedjan nått sitt slut. En timme senare har vi uppföljningsmöte där vi går igenom vad det presenterade scenariot var, hur vi agerade, hur vi borde agerat och hur övningsledaren tyckte att det gick (vi fick väl godkänt 🙂 ).

Läskigt men nyttigt att ha såna här övningar, och väldigt bra att träna inför en potentiellt verklig situation – som vi såklart hoppas att den inte inträffar.

Äntligen i Stockholm igen

Någon som hörde att alla tåg mellan Göteborg och Stockholm var inställda igår? Att det dels var en nedriven kontaktledning i Alingsås och en urspårning, alternativt försenat spårbyte, mellan Katrineholm och Flen?

Jag var en av dom hundratals människor som stod på Göteborgs Central och väntade på tåg som blev uppskjutna och uppskjutna men inte inställda så vi kunde gå hem.

Min och tusentals andras dag och kväll igår. Väntan, väntan och väntan. Det mest kassa var dels att de informatörer som stod ute gav olika besked – en säger att alla tåg är inställda men att det inte står på tavlorna än, en annan säger att det snart kommer gå ett tåg till Stockholm….

Jag skulle åkt 16:29. Kvart över sju gav jag upp och åkte hem, bokade biljett på Norwegian 07:15 och la mig att sova.

Och nu är jag i min älskade stad, 27 grader varmt ute, jag är på kurs i förhandlingsteknik, har varit ute på Djurgården och sprungit (fortfarande 100% på mitt soffpotatis-till-5k-på-8-veckor-schema), hittat tre cacher varav en riktigt fyndig och rolig.

Och Stockholm kommer ALLTID vara min stad.

Fragglarna på PRAO

Det är en dags PRAO i fjärde klass, där föräldrarna ska fixa PRAO-plats åt sina telningar – sannolikt är det tänkt att bli på den egna arbetsplatsen. Många föräldrar (inklusive jag själv) har kontorsjobb där vi sitter och tänker, pratar, räknar och löser saker, dvs inte så jättespännande för en tioåring (även om dom sannolikt kommer hamna där också så småningom).

Det är däremot inte alla som har möjlighet att sticka ut på en svinrolig arbetsplats ut i Västkustens finaste havsband, men DET har jag. Så jag tog med mig min son och en klasskamrat till honom ut på Orust idag. Jag utnyttjade bilvägen ut till att förklara vad vi gör på Trafikverket (bygger väg och järnväg), att vi har ansvar för alla statliga vägar (och förklarade föga pedagogiskt skillnaden mellan statlig, kommunal och privat väg) och sa medan vi körde på E45’an att ”den har Tobbe byggt”. Tobbe är en av hjältarna i mitt vägprojekt, och han har faktiskt byggt E45’an norr om Göteborg, men inte själv precis och inte hela, men efter en omständlig förklaring om statliga v.s kommunala vägar  räcker det med ”den har Tobbe byggt”, naturligtvis följt av ooooo och aaaaa från de små.

Efter det haglade frågorna om Trafikverket längs vägen; ”Har ni byggt den här vägen?” (=Ja, det är E6’an, den är hyfsat statlig) ”Bygger ni broar också?” (=Ja) ”Har ni byggt Angeredsbron?” (=Ja det verkar väl sannolikt eftersom det är en STATLIG väg – kommer ni inte ihåg NÅGONTING???!!! fast så sa jag inte) och så vidare och så vidare. Dom var överraskande intresserade faktiskt.

2018-05-08 Adam och Farbod på PRAO (1)
Dom läste noga på skylten (informationen där var inte särskilt bra egentligen) och oooade och aaade över att det är vi på Trafikverket som satt upp den

8:30 var vi på plats vid milstenen i Säckebäck som vi ska flytta på (numera har flyttat på), jag tryckte på ungarna varsin gul varselväst eller -tröja och så var vi igång.

Dom lärde sig vad en milsten var till för (jo förstår ni, för länge sen innan man hade GPS’er eller vägskyltar…) men vi klarade inte av att göra vett av varifrån det är 1/4 till. Och vad. Kilometer? Mil? Miles? Det hade ju gärna kunnat stå på skylten. Och vad betyder krumeluren på stenen? Är det ett kungasigill och i så fall vilken kung, eller är det Trafikverket anno 1600 som satt sitt märke på?

Men Orust kommun kan sin historia och har listat alla sina milstenar (!), och där kan man lära sig att

Avståndet till platsen från utgångsläget färjeläget i Svanesund var en och en kvarts (gammal) mil. Då andra milstolpar på Orust har inskriptionen 1751, är det möjligt att denna också är uppsatt runt detta årtal.

En ”gammal” mil är visst 18 000 alnar, och för den som inte har heeeelt färskt i huvudet hur långt det är kan jag avslöja (med viss hjälp) att det är 10 689 meter, varken mer eller mindre.

Men en milsten är ju inte kul hur länge som helst, vi snackar guldfiskgenerationen här; guldfiskar på amfetamin eller nåt. Superspeedade och flaxar från grej till grej med några minuters intervall om det inte är oerhört fängslande. Så in i bilen igen och vidare till vårt kontor i byggbarackerna.

Vi fortsatte dagen med att gå en sväng på byggarbetsplatsen, som vid det här laget börjar bli en rätt långsträckt historia. Jag höll en kort, kärnfull och mycket sträng predikan om vikten av att ha skyddsskor (jag hade bara ett extra par tyvärr men bättre än inget), varselkläder och hjälm. ALLTID. Inga ursäkter. Och att dom inte får ränna runt utan en vuxen, och att dom alltid måste söka ögonkontakt med maskinförarna för att vara säkra på att dom sett dom, helst vinka till dom och få en bekräftande vink tillbaka. Och så gick vi ut, tillsammans med Stefan från NRC, vår entreprenör.

Adam, som alltid närt en dröm om att bli dumperförare höll på att tuppa av när han såg dom stora coola maskinerna som fanns lite längre bort.

Ta gärna några sekunder och titta på bilden. Titta på grävmaskinen som är högst upp på toppen i mitten och dumpern som är på väg upp till honom för att dumpa sprängsten. Fundera lite över hur sjuuuukt brant den där backen är…

Det är ju svårt att inte tycka att det är jäkligt häftigt det där; otroligt skickliga maskinförare som hanterar sina monstermaskiner med yttersta precision. ”Är det en egen yrkeskategori att vara dumperförare?”

Jag toppade förmiddagen med en sprängning av en bergsknalle, och på eftermiddagen blev det en till (en större) men den stora som de höll på att pegga för blev inte av så länge vi var kvar. Jag hoppas jag får chans att se det imorgon…

Tålmodigt väntande på den stora smällen som var på bortsidan av den vita knallen högt upp ganska mitt i bilden, på andra sidan vägen från oss sett.

Eftermiddagen bjöd även på Adams dröm – åka dumper. Dom körde runt på arbetsplatsen med ett barn i varsin dumper (och ja, en vuxen som körde i varje också ifall det verkar som att vi låter tioåringar köra dumper) och körde sprängsten och matjord fram och tillbaka. I en timme höll dom på, vilket var mycket bra för då fick jag jobbat lite också.

Så fick dom en lektion i att läsa ritningar av självaste Herr Platschefen också! Kul att någon mer tar sig tid när det kommer barn sådär.

Efter dagen var dom lyriska båda två.

Vad som var bäst? Givetvis att åka dumper och att se sprängningarna, men jag hörde dom säga sinsemellan att det var en väldigt rolig arbetsplats. Fint om vi kan få in några fler i anläggningsbranschen 🙂

 

 

Världens bästa hotellservice finns i Örebro

Så är jag i Pennybridge för första gången. Efter alla år i Oslo har man ju svischat förbi på E18 på väg till Stockholm rätt många gånger, men det här är nog första gången jag är inne i stan. Och det ser ut att vara en riktigt fin stad dessutom – ska ut och kolla in den lite närmare imorgon.

Väl framme på hotellet visade det sig att min bokning är gjord en månad framåt i tiden, 24 maj och inte idag 24 april, och till råga på allt är det en jättestor konferens i stan så ALLA hotellrum är tvärslut. Det vet jag för att underbara Pontus i receptionen ringde runt överallt åt mig för att kolla ❤

Som lösning för kvällen erbjöd han att dom kunde ställa en extrasäng i ett konferensrum om jag ville (ja TACK!!), och han och hans kollega bar in en bordslampa och gjorde så mysigt det nu går med badrock och allt.

Längst bak står min säng och sänglampa. Imorgon eftermiddag är det konferens här inne…

Bastu finns på tredje våningen, så där kan jag duscha imorgon bitti. VÄRLDENS bästa service i ett sammanhang där det definitivt inte var deras fel, fantastiskt, heja Elite!! Vad det är som har gått fel är lite oklart, men det är mellan mig och Egencia.

Imorgon hade dom en avbokning, så då får jag ett riktigt rum 😀