Var inte så svag – gör nåt!

Du har själv ansvar för ditt liv. Den situation du befinner dig i idag är ett resultat av en lång rad små eller stora beslut som du har fattat. På mer eller mindre goda grunder men likväl, de allra flesta dina egna beslut.

Ibland sker saker som står utom din kontroll men som du får ta konsekvensen av. De beslut du fattat då och de åtgärder du vidtagit är en del av vägen till där du är. Hur du har hanterat (resultatet av) det okontrollerbara har varit med att avgöra ditt nuläge.

Du kan inte göra om saker eller ha dem ogjorda, men du kan fatta nya beslut som ändrar din situation. Förändringen kanske inte sker omedelbart men processen är igång, du gör något. Du är på väg att ändra något, ändra kursen för ditt liv och vara med och bestämma fortsättningen av det.

Du är inte ett offer, du är konsekvensen av dina beslut, oavsett vilka de varit. Att inte besluta något har också en konsekvens. Du kan inte vara en passiv åskådare i ditt eget liv, du är din egen sista utpost och den som till syvende och sist bryr sig mest om dig själv och vad som händer med dig. Dina vänner bryr sig också förstås, men de har sina egna liv att styra. Dina föräldrar gör förmodligen allt de kan för att hjälpa dig komma rätt i livet, men de har begränsade möjligheter – och hur beroende vill du egentligen vara av mamma och pappa annat än i en övergångsperiod?

Du är inte ett offer, du har alla möjligheter att ändra en dålig situation. Om det är många saker som är tuffa, ta tag i dom en och en. Börja med det som är enklast, plocka lågt hängande frukt. Gör en lista över ditt problem, ett i taget om det är flera. Bryt ner orsaken till problemet i hanterbara storlekar och när du inte kommer längre ner börjar du lista huvudorsaken till det nedersta, mest nedbrutna problemet. Och vad kan du göra för att åtgärda det problemet?

Ta tag i ditt liv, sluta skylla på omständigheter. Gör nåt.

Star struck low key

Middag hos pappa på Långfredagen. E’s mamma och syster med familj kommer på besök. Trevligt, träffar dom så sällan så det är som första gången varje gång, dvs kul och intressant (man träffar så många nya människor när man har dåligt minne).

Idag var det med en person jag inte träffat tidigare, Janne. Mycket trevlig och vi kom snabbt förbi de inledande tråkiga standardtemata om könsbyten och en del av problematiken relaterad kring att göra, eller välja att inte göra, ett sådant. Inte för att varken han eller jag hade gjort något byte, men det bröt den (ickebefintliga) isen direkt, och såntbär ju alltid skönt.

Det visade sig att han ägt restauranger genom åren. Många. De flesta har jag aldrig hört talas om (skyller inför mig själv på att dom säket existerat efter att jag flyttade från Sthlm, men sanningen är nog att jag var för nördig för att känna till dom) men ETT namn klingade högre än andra.

Berns Salonger.

Han är alltså en Broström. Bröderna Broström, ägare (fd) till Berns Salonger vid Nybrokajen i Stockholm. Och detta bla under precis samma period som jag jobbade där i början av nittiotalet. En ikon för mig, även om det mest var två av hans bröder som jag förknippar med det, men ändå – en Broströmmare.

Antar att man blir star struck av olika saker, men det här var definitivt ett av mina ögonblick.

Tack för det Janne!

Läst: Brobyggarna av Jan Guillou

Vanligtvis tycker jag Guillou skriver mycket bra. Han har en rättfram berättarstil som funkar väl när han ska få fram faktabaserad fiktion, och det är väl det han gör allt som oftast – åtminstone sedan mitten av åttiotalet. Alla böckerna om Hamilton, historien om Arn (som jag iofs bara läst den första delen av) med flera är ett i mitt tycke mycket bra sätt att förmedla relevanta fakta på ett för det flesta lättsmält sätt.

Grunden för det är på plats i Brobyggarna också. Kärnhistorien som boken väver kring är den om järnvägs- och brobyggarnas hårda vardag i det tidiga 1900-talet, exemplifierad genom bygget av Bergensbanen. Parallellt med och integrerad i är en annan historia om Tyska Östafrika och järnväg- och brobyggandet där, kolonialismen och första världskrigets intåg, vilket är den tredje historien.

Alla historierna är spännande och faktainnehållet tvivlar jag inte på (tack Jan för mina nya kunskaper om första världskriget), men jag tycker inte han får till berättelsen som ska binda ihop det hela. Limmet som ska hålla läsaren intresserad fäster inte så bra tycker jag. Och det blir lite segt. Vilket iofs kan vara en bra egenskap för ett lim, men inte i en ebok.

image

Jag vet att andra, tex min mor, har en annan uppfattning. Hon kunde inte lägga den ifrån sig utan sträckläste i tre dagar innan hon kastade sig över uppföljaren. Men jag tyckte inte den här var av sträckläsarkvalitet. En ok bok, men jag tror jag hoppar över uppföljaren.

Inte särskilt trådlöst

Jobbar hemma några dagar i påskveckan för att spara lite restid till jobbet (det är ju ändå ingen där), och ska sätta upp kontoret för dagen. Laptop och extern skärm, hur komplicerat kan det bli?

2013-03-25 08.33.53Ja kanske inte så komplicerat egentligen, men en hög med sladdar. Var tog det trådlösa samhället vägen (eller var det kanske papperslösa…) som skulle göra allt så mycket enklare? Jag längtar fortfarande efter det iallafall. Visst, två sladdar här är ström, det kommer man knappast undan, men kopplingen skärm-dator kunde väl iallafall vara trådlös så man slipper VGA-kabeln. Och musen är med sladd så det får jag väl skylla mig själv.

Trodde jag hade kommit längre i mitt trådlösa liv men det har jag tydligen inte.

Sen fick jag inte igång skärmen ändå, så hela arrangemanget var lite poänglöst i sig, men det er betydligt mer plats på bordet iallfall…

Update: Skit bakom spakarna, det är en KNAPP för av och på på baksidan av skärmen. Aldrig sett förut, men det är ju en Samsungskärm så det är säkert en klok och bra sak att ha. Eller nåt.

Ledig-förälder-paradoxen

När man som förälder har en kväll ensam med ett av barnen (det andra och maken är av olika anledningar inte hemma) kanske man planerar att mysa lite extra en tisdagkväll. Till exempel göra pannkakor till middag och se en film tillsammans.

Men så somnar det enda barnet i vagnen på vägen hem från barnehagen och fortsätter sova hela kvällen. Då blir man fort lite rådvill, eftersom man är van vid att man inte kan göra allt man skulle vilja och att man måste vara väldigt effektiv med det man gör.

Så man äter sina pannkakor utan sällskap, men kan inte riktigt med att läsa tidningen vid bordet (för det har man nästan glömt att man kan). Den lille sover vidare och man tar upp datorn för att göra lite jobb, men det är med aningens dåligt samvete -för vi skulle ju umgås och då kan inte mamma sitta vid datorn. Men han sover ju. Så man jobbar vidare, lyssnar på bra musik och blir så småningom färdig med det man skulle göra.

Dags att gå och lägga sig själv. Men det kan man inte riktigt för tänk om han vaknar?

Paradoxen ligger i det att man planlagt för en kväll tillsammans, men den lille kraschar planen genom att somna och då sitter man helt lamslagen av den oväntade frikvällen. Känslan av att man har all världens möjligheter och kan göra VAD SOM HELST, men man kommer inte riktigt på vad det var man skulle göra. Samtidigt som man bara väntar på att han ska vakna utvilad vid tiotiden när man själv vill gå och krascha.

En frikväll utan avslappning. Men dock, en frikväll!

2012-04-03 23.18.37

Ärliga bruna ögon

Eftersom jag tror starkt på det här med att säga något positivt till någon när man ändå tänker det, försöker jag tillämpa det så ofta jag har anledning. Till exempel i söndags.

Då hade jag en person hemma som jag träffat flera gånger förut men oftast i ett sammanhang då det inte riktigt är tid eller plats för prat, eller för den del komplimanger. (Man vill ju gärna att smicker och goda ord blir väl emottagna, annars kan man fort känna sig lite dum.) Men nu var hen alltså hemma hos mig i lugn och ro, och så kom det för mig

– Vilka otroligt vackra ögon du har!

De flesta säger väl oftast ”Ååå tycker du? Tack!” eller lite mer lågmält ”Jasså, nämen ja kanske det, har inte tänkt på…”. Men från den här helt underbara människan kommer det ett spontant och ärligt menat

– Ja jag vet, helt otroligt! Tack vare dom har jag fått mycket här i livet, ojojoj…

…och då menade hen inte synen, det var helt klart.

Men så himla underbart – en person som HAR vackra ögon och som VET att hen har det och som bara tycker det är helt alright.

I just lööööve it! Hen fick ett nytt fan i det ögonblicket, det är ett som är säkert. Fast jag var väl fan redan innan antar jag.

Vad är egentligen skillnaden mellan Norwegian och RyanAir?

Med risk för att svära i kyrkan (något som visserligen inte bekymrar mig alls) undrar jag vad det egentligen är för skillnad mellan de två flygbolagen. Båda har flygbiljetter till låga priser men där extrakostnaderna poppar upp som små delikata russin i en kaka.
Bagage? Ja det kostar extra.
Något att dricka? Så gärna, kort eller kontant?
Och visst tusan borde man få något att äta när man flyger över fyra timmar mitt i middagstid? Nä det kostar extra.
Vem kommer först med ståplats?

Personalen är efter vad jag förstått underbetald på bägge men med en tryggare arbetssituation för de i Norwegian, men det har ju mindre betydelse för mig i själva reseögonblicket även om jag naturligtvis är glad att dom har det bra…

Och Norwegian har ett klart övertag  när de har WiFi på flyget. Annars hade jag ju inte kunnat sitta och skriva det här. Gratis är det också.

Eller är jag orättvis och låter min ångest över att lämna Cypern 21 grader varmt till förmån för Oslo -3 och nysnö gå ut över stackars flygbolag?

Förmodligen.