Min första Woody Allen-film

Bullets over BroadwayDet är en första gång för allt, och för min del var det häromdagen dags för den första Woody Allen-filmen. Jag har en kollega som är inbiten Allen-fan, och före jul pratade vi länge om film och TV. Vi har båda små barn = mycket begränsat med tid för att se på TV så där var vi bägge helt borta på vad man ville se och inte. Vi var eniga om att vi önskade se mer på TV för att det ju faktiskt finns  en hel del intressant att se, men jag har ju testat det nu och vet att det inte stämmer.

Men hans hobby är förutom att rita egna serier och få de publicerade att se på film, och då gärna Woody Allen. Svaret på den oundvikliga frågan om vad jag tycker om WA var helt ärligt att jag inte visste eftersom jag aldrig sett någon av hans filmer. Varpå höll på att få hjärtinfarkt över denna brist på bildning, och jag lovade att se minst en WA-film under julledigheten. Vilket jag naturligtvis inte gjorde för det kom annat i vägen.

Så i helgen….efter skituren…DÅ var tiden mogen och jag hittade en titel på Netflix som jag kände igen. Inser att Netflix inte alltid har det bredaste utbudet; WA har ju trots allt gjort en hel del kända filmer, men de var inte tillgängliga där tyvärr. Men Bullets over Broadway = känd och med John Cusack i en av huvudrollerna – what could POSSIBLY go wrong?

Och det gjorde det inte heller. Det var en kul film, inte alls neurotisk (som jag hört att WA-filmer kan vara), stundtals snabb och underhållande dialog och en kul story. Om de uppfyller kriterierna i Bechdeltestet som verkar vara så inne att mäta film på nu har jag ingen aning om, tänkte inte på det. Den passerar 1 o 2 men 3…? Jaja, den var bra iallafall. Se den!

Jag åkte längd i helgen

Just sayin’….. och det gick bra; nio kilometer i maklig takt, men kontinuerlig framdrift och inga fall. Och jag är inte så rädd för nedförsbackar längre heller, så här händer det grejer! Nu åker jag inte bara om skadade treåringar, utan även en och annan jämnårig till mig själv minsann. Heja!

Utsikt över baksidan av Tryvann från min lunchplats i Tryvansstua
Utsikt över baksidan av Tryvann från min lunchplats i Tryvansstua

Maken o kidsen var i slalombacken så jag hade hela Nordmarka för mig själv. Ja tillsammans med tiotusen barn, hundar och andra som också var ute i spåret denna fina vinterdag med massor av mjuk snö och ingen is i spåret, men ändå.

Väldigt dålig bild, men den är tagen med min gamla trotjänare HTC Desire HD och är mest för att visa hur fantastiskt mycket folk det faktiskt är i spåret en helt vanlig mulen söndag...
Väldigt dålig bild, men den är tagen med min gamla trotjänare HTC Desire HD och är mest för att visa hur fantastiskt mycket folk det faktiskt är i spåret en helt vanlig mulen söndag…

Rutt? Øvresetertjærn – Tryvannstua – Nordmarkskapellet och tillbaka. Fuskade på hemvägen genom att ta liften från Tryvanstua upp till parkeringen, men va f-n…nån måtta får det väl va?!

Nordmarkskapellet
Nordmarkskapellet

En syutmaning

2014-01-22 Hannes skissJag har en son som är mycket kläd-och utseendeintresserad. Kanske lite för mycket ibland; det är som att han helt glömmer att det finns inre egenskaper också hos folk bakom deras fina frisyrer och snygga klänningar. Anyway…

Hittills har han inte haft så många egna idéer till kläder, mest velat ha något som han redan sett – Askungeklänningen på H&M, Fionas klänning, något som någon i barnehagen har och så vidare. Men häromdagen gjorde han sin första skiss över något som han ville att jag skulle sy.

Det är en gul och blå klänning, ser ut som en body-liknande blå top, lite urringad med gult tyg i mitten och gul kjol. Ganska prinsessig, som det mesta han gillar.

Så när ska han ha den här klänningen då?

Svar: Det ska han inte, och det är här utmaningen kommer in. Klänningen är till hans favoritgosedjur, en tiger. IMAG0200Tigern har ingen kropp, utan är en sån där mjuk filt med ett huvud i mitten. Och det är här utmaningen ligger – att lyckas sy ett plagg för en människokropp som passar på en tygbit…

Jag kan ju bara dra på det och hoppas att han glömmer bort det, men jag vill inte det. När han nu har kommit med en helt egen idé, gjort en skiss med färgval och har en modell, då MÅSTE man göra det.

Det blir väldigt småttigt att sy det här, men det ger mig en utmärkt anledning att pröva sylimmet jag fick av en kompis som inte kan sy men var tvungen att göra en fiskkostym (!) till sin dotter att ha i skolan (!!). Here we go!

Jag har inte dåligt samvete för mitt TV-tittande längre

Netflix är min bäste vän i TV-soffan. Ja förutom Sørlandschips då förstås, men dom får vänta till helgerna.

TV idagEfter att barnen lagt sig och man har en timme ungefär tills det är dags att börja lägga sig själv, då är det så mycket nyttigt och förnuftigt man ska hinna med. Plocka i eller ur diskmaskinen, kanske städa lite, läsa morgontidningen man aldrig hann med på helgen, plocka efter kidsen, fundera på vad A ska ha i matpakken i skolan imorgon (för vi bor ju i ett stackars fattigt land där man inte har råd att ge barnen mat i skolan) men ÄRLIGT TALAT…

Ibland, rätt ofta faktiskt, orkar jag bara inte. Den där lilla strunttimmen vill jag bara sjunka ner och inte göra NÅGOT.

Och jag tänker att jag kanske ska se vad det är på TV – att om jag ändå ska sitta och stirra slött så kan jag ändå få med mig något matnyttigt. Så börjar jag bläddra bland kanalerna. Kom ihåg att det är Prime Time ca 20:30 vi talar om här, dvs inga obskyra tider direkt. Men det bjuds alltså:

Nyheter, nåt standup-program, sport, Pantlånarna i Las Vegas, Pinsamma sjukdomar, Maria Montazamis vänner, Little Britain (ok iofs), How I met your mother, Teenage Mom, Lyxfällan, Kakekrigen, Master Chef Australia, Top Gear och så vidare, och så vidare.

WTF??!! Nej jag måste inte se dokumentärer om D-day eller djupa filosofiska program om människans inre navel, men det finns väl ett mellanting? Är det så illa att så många människor vill se Pantlånarna i Las Vegas och Maria Montazamis vänner, att det är vad som går på PRIME TIME på TV?

Då kan jag tryggt slå över till Netflix och forsätta på sjätte säsongen av Bones utan dåligt samvete.

Ciao!

Jag gjorde min medborgerliga plikt men känner mig skyldig

För en stund sen var det ett väldigt liv i en lägenhet nära oss. Och inte på ett positivt sätt. En kvinna skrek högt och desperat på ett argumenterande sätt, som gräl alltså fast lite mer än ett vanligt gräl. Emellanåt hördes en annan röst men inte så mycket. Hårda steg mot golvet, mer skrikande, högre, mer desperat vrålande av kvinnan (eller en annan kvinna, vad vet jag) på ett väldigt obehagligt sätt. Dom har en dotter som är en 4-5 år och som omöjligen kan sova igenom något sådant, och efter en stund (10 minuter?) kom det barnskrik och gråt i det hela. Aldrig någon högljudd manlig röst, eller något som krossades mot golvet men det som hördes var så…obehagligt och kom inte från en bra situation iallafall. Och så en dotter då. Så jag ringde polisen.

Ja det gjorde jag faktiskt. Och det funkade precis som på busshållplatsen – så länge man bara väntar kommer det ingen buss men i det ögonblick någon tröttnar och tänder en cigg så kommer den direkt. Dvs i det ögonblick jag började prata med polisen blev det tyst i lägenheten, och det har det varit ända sen dess… Ångest hos mig för att jag hänger ut grannarna som säkert bara bråkade lite (nä det var inte LITE) och skickar polisen på dom (men jag tänkte bara på lilltjejen)

Polisen kom på några minuter med piketbuss (är väl lite att göra en torsdagskväll mitt i vintern) och nån gick till dom och nån till mig. Så där stod jag i pyjamas och pratade med Farbror Blå om mina grannar. Kändes så fruktansvärt tjallande, speciellt som det ju var helt knäpptyst nu. Han sa att det verkade okej där nere, men vad var det nu jag hade hört? Och så fick jag berätta det lilla jag hade om den skrikande kvinnan och det lät såååååå fjuttigt….men jag lovar att det inte lät fjuttigt när det pågick.

Jag tänkte att jag väl hellre ringer en gång för mycket än en gång för lite och det tyckte polisen också. Om det är falskt alarm så är det väl bara bra.

Känslan just nu är en märklig blandning av att jag har gjort rätt (= bra) och att jag hängt ut mina grannar inför polisen (= dåligt). Hyfsat schitzat.

Underbart, meningslöst skräp

Ja alltså det finns en hel del som är kul men meningslöst, inte kostar något men ökar på skräpberget. Dvs man bör inte skaffa det. En del av de här sakerna är dessutom presenterade på ett humoristiskt sätt och lyckas på nåt vis understryka att det faktiskt är något helt meningslöst. Men kul. Som tex USB-lampan ”En kjempefin løsning for mørkeredde datorer” (texten är inte alls lika rolig på den svenska TGR-sidan)

En kjempefin løsning for mørkeredde datamaskiner. Nu behøver du ikke å ta computeren din med deg i sengen om natten!

Humor.