Ladda med induktion

image

Det här är första gången jag ser en offentlig laddningsstation för mobiler. Det är på Schiphol, och här finns det ett område med en massa bord att sitta vid, strömuttag i små pelare på borden, fasta terminaler förstås, och så de här små laddningsprylarna. Det är induktion , och för att det ska bli någon laddning av det hela måste ringen ligga i den röda ringen så den lilla lampan lyser. Funkar hur bra som helst. Gott kaffe finns det här bredvid också, men det kostar skjortan förstås…

PRIDE 1

När man ska bli fosterförälder finns det ett program som heter PRIDE som ges av Fosterhjemstjenesten, och som man varmt rekommenderas att följa. Det är totalt tio samlingar med varsitt tema som ska gås igenom, och efter varje samling är det en hemuppgift till nästa gång. Hemuppgifterna relaterar till temat som varit, och kan tex beskriva scenarier som man sedan ska diskutera kring, eller så är det rena frågor om ens egen uppväxt, familjeförhållanden osv. Det tar tid att svara på frågorna, men det är intressanta frågeställningar och väl värt tiden.

De som håller i kursen här i Oslo är Fosterhjemstjenesten. De har på sitt ansvar att rekrytera fosterfamiljer och utbilda dem för att stå rustade om (när) det finns behov för en utplacering. När det blir aktuellt med en utplacering arbetar de tillsammans med Barnevernet för att finna en bra matchning mellan barn och fosterfamilj. Det har visat sig av erfarenhet att föräldrar som gått PRIDE-kursen har mindre benägenhet än andra att ångra sig när man väl har ett fosterbarn, sannolikt för att man är bättre förberedd.

PRIDE står för Parents’ Resources for Information Education Development och är ett amerikanskt program. I Oslo är de tio samlingarna sammanlagda till tre helger, och den första helgen behandlades följande temata:

1) Introduktion till PRIDE

Vad är PRIDE, hur fungerar programmet och vad är meningen med det?

Vad är skillnaden mellan fosterhem och adoption och varför behöver en del barn bo i fosterhem?

Genomgång av de centrala paragraferna i barnskyddslagen.

Vad krävs av ett fosterhem och vad får man tillbaka?

2) Att arbeta i grupp

När ett fosterbarn är placerat är det inte så att saken är avslutad. Det är kontinuerlig uppföljning av fosterfamiljen med hembesök från barnevernet och fosterhjemstjenesten fyra gånger om året, det ska i mesta möjliga mån ordnas med umgänge med de biologiska föräldrarna ett antal gånger om året, om det är barn i skolan har man en särskild dialog med skolan osv. Det är en hel grupp människor involverade kontinuerligt i en fosterfamilj. Det finns en anledning till att de kallar det ”offentlig familj”, för det blir det.

Samlingen handlar mycket om att planera och lägga tillrätta för en trygg vardag för familjen och fosterbarnet.

3) Att möta barns behov av trygghet

Här blir barnets utvecklingsstadier gått igenom och hur viktigt närhet och tillhörighet är. Att alla barn, och speciellt barn som haft det svårt, har behov av trygghet och närhet.

Igår var Fosterhjemstjenesten här på sitt andra hembesök. Den här gången var det intervju av oss båda, en timme var, om hela vår uppväxt från födseln fram till vi träffade varandra. Var man kommer ifrån, hur barndomen var (intressen, kompisar, vardagsliv), skoltiden både i och utanför skolan, uppväxten, tonåren, hur man blivit den man är, relation till vänner och släktingar mm mm. Jag som älskar att gå på jobbintervju och bara prata om mig själv hela tiden stortrivdes naturligtvis. Egokick att någon är så intresserad av en, det händer ju inte så ofta.

Vilka pusselbitar de drog ut av det hela och hur det eventuellt gör att vi passar som fosterföräldrar återstår att se 🙂

Den bästa träningen

…är den som blir av, sa en gång en klok man till mig. Eller ok, det var Frallan som sa det, men det var klokt iallafall.

Igår Perfect Home-party hos en vän i Asker; stor flott broschyr med en massa vackra saker i. Allt är väldigt vitt och väldigt perfekt, inte särskilt likt mitt hem alltså – varken som jag har det eller som jag vill ha det, men det är kul att kolla lite och hitta något fiffigt till hemmet som man inte visste att man inte behövde.

Idag lite mer konkret väg mot målet om ett perfekt hem/liv/kropp. Eller snarare visionen, för mål är ju något mätbart och en vision är något man strävar efter men inte har som plan att man ska uppnå.

Så jag var på SATS klockan sju i morse för att ta ett litet steg i den riktningen. BodyPump (dvs styrketräning med ledare) stod på programmet. Jag kom in i salen som nästan var full och såg vad folk som varit där förut redan plockat fram; stepbräda och skivstång med varierande antal vikter på.

Det slog helt slint. Jag kände mig livrädd helt plötsligt och kunde inte förmå mig att ta fram varken stepbräda, matta eller stång och absolut inga vikter. Så jag stod där i en minut eller så innan jag gick rätt ut därifrån (mötte ledaren i dörren), lämnade in min lapp i receptionen och gick ner till gymmet istället och sprang några kilometer.

Mycket märklig känsla, men jag kunde bara inte gå in där och göra det där passet. Men jag fick ju motionerat iallafall, så det var ju inte på något sätt bortkastat.

I eftermiddag kommer Fosterhjemstjenesten på hembesök, så jag jobbar hemifrån för att spara lite restid och få lite längre arbetsdag

En femkrona som nattamat

För första gången har ett av våra barn gjort nåt sånt där dumt som barn gör, oftast av nyfikenhet, och som blir en god historia efteråt. Bortsett från att vi inte vet hur ”efteråt” blir än.
Ikväll under sagoläsningen skrek A plötsligt till och hade jätteont i bröstet. Han låg och vred sig och skrek att han hade så ont så ont, helt hjärtskärande, men han andades iallafall och pulsen var normal så det var väl ett gott utgångsläge. Det var en stund sen han hade ätit något vad jag visste, så jag frågade honom om han ätit nåt som kanske fastnat i halsen?
– Nä, sa han, det hade han inte, men kanske den där pengen som jag hade förut hade kommit ner i halsen?
– Javel, har du haft den i munnen?
– Nej.
– Ok, då kan den inte ha  kommit ner i halsen då.

Men efter en stund, när smärtan gått ner i magen, kröp det ju fram att han nog visst ätit den där pengen. En norsk femkrona som han o H hade haft och lekt med tidigare och som han tydligen tyckt att det var en god idé att stoppa i munnen. Att den for ner var väl mest ett misstag.

Han somnade så småningom iallafall och de på Legevakten sa mest att vi ska vara obs på smärtor och andnöd. Det kan du ge dig på att vi kommer, han kommer inte utom synhåll i natt iallafall det vill jag lova.

Vad som händer sen får vi se, en femkrona är ganska stor och det är nog inte helt skönt när den går igenom tarmarna…Hoppas bara den tar den vägen ut och inte strupen, det kan tydligen hända det också.

Stuttgart!

Från Oslo med fyra grader och regn till ett soligt Stuttgart med 23 graders värme i ett nafs. Fullständigt felklädd, men inte lätt att klä sig rätt när väderprognosen säger -5 till +19 grader…

Jag är på det ärorika Fraunhoferinstitutet som har en del av sin verksamhet här. För mig är Fraunhofer förknippat med state of the art inom forskning och det yppas alltid med viss andäktighet. Och nu är jag alltså här och sitter i projektmöte, känns lite speciellt och kul.

Men det visar sig att det är en rätt vanlig arbetsplats med vanliga människor som har ett ovanligt stort intresse i forskning. Men det känns ändå lite extra kul att vara här.

image