Den första varma kvällen

Här nere i Åsa kom kvällsvärmen ikväll. Efter dagar med gassande sol och 25-30 grader blev det äntligen varmt på kvällen också.

En sån där perfekt kväll som är det som blir essensen av sommaren när den sen vips är över, det man minns och drömmer sig tillbaka till hela vintern och inbillar sig att man får igen året efter men det får man inte för det blev visst en regnig sommar och så är man bitter. En sån kväll.

Cava, rödvin och goda ostar, svärfar som (återigen) berättar om Amarone light och dess förträfflighet och om forna byggäventyr i Saudiarabien, what could possibly go wrong?  Ingenting faktiskt.

image
Månen lyser över grannarna. Men det ser inte dom för dom är inte hemma...

Erik Anders gård i Söderala, Hälsingland

För den som är Världsarvsjunkie, dvs en som har som mål att besöka alla världsarv, har det blivit lite mer att göra det senaste året bara i Hälsingland. Sju gårdar har blivit utnämda under 2012, bland annat Erik-Anders gården i Söderala.

Erik Anders gård

Det ligger en kort avstickare från E4’an och kan väl vara värt ett besök för att sträcka på benen och äta en god macka och se på de vackra omgivningarna.

Utsikt över innergården från loftet i lagårn, numera galleri och konsertlokal
Utsikt över innergården från loftet i lagårn, numera galleri och konsertlokal

Dom har förstås ett café, och ett väldigt fint sådant; precis så där gammalt och udda som man önskar sig. Brickorna är riktiga gamla buckliga metallbrickor med blomstermålerier på, bara en av varje modell, och kopparna finns av alla storlekar och mönster på ett bord, bara att förse sig. Kaffet är enkelt och väldigt gott, bullarna och kakorna hembakade, priserna modesta. Och man kan betala med kort (iZettle).

I lagårn/höskullen kan man numera lyssna på musik och få sig en öl utvalda kvällar och se en fin fotoutställning om livet i bygden i början av 1900-talet. Det var bagaren i en av byarna som var så välförsedd att han hade en kamera (!) och den använde han ganska flitigt för att dokumentera vardagslivet. Väl värt ett besök!

Den perfekta lekstugan
Den perfekta lekstugan

På baksidan finns världens finaste lekstuga, en dröm för de små.

Och ja just det; kaffe och lek i all ära, men det som gården fått världsarvsstatus för är väl huvudhuset. Det är säkert värt ett besök, men jag tyckte där och då att 40 kr var mycket för att få gå in, men nu när jag sitter här känner jag mig som en snåljåp. Klart att dom ska ta betalt för att man går in; det blir slitage som någon ska reparera till någon kostnad, och här ute är inte ekonomin den bästa vill jag tro, så nu känner jag mig dum, snål och girig som inte betalade och gick in.

Bättre nästa gång!

Teknikens under

Ja det är ett teknikens under att jag kan sitta vid en sjö och dela med mig av det kalla vädret mitt ute i ingenstans. Att det sen är fullständigt meningslöst att göra det är en helt annan sak, men ATT det går!

image

Att jag med en liten dosa i handen kan sitta varsomhelst, ta en bild med någorlunda kvalitet och sända ut den till världen. Ganska fantastiskt.

Nyss var jag inne via Citrix i vårt timrapporteringssystem och skickade timrapport för förra veckan. Jag vet att det är populärt att rya över de som inte kan lägga ifrån sig jobbet på semestern, men jag vill inte lägga bort det helt och då är det ju bra att det går att komma åt det.

Men all good things must come to an end, så nu ska jag hjälpa svägerska och svärmor med bullbak.

Sveg

Tåg, bil, cykel, och gång i en enda stor hög på den enfiliga (två om det kniper) bron
Tåg, bil, cykel, och gång i en enda stor hög på den enfiliga (två om det kniper) bron

Vägen upp mot norra Norrland sicksackar sig genom Norge och Sverige med nattstopp i Sveg. Och väl i Sveg passar man på att se sig omkring lite på platser man garanterat inte kommit till annars.

Mankellbron till exempel, som har sitt namn efter…ja just det, Henning Mankell, som tydligen nämner den i sina böcker.

Den lyckliga hittaren
Den lyckliga hittaren

Väl över på andra sidan var det lite letande av det juniora teamet och stor glädje hos A när det blev han som hittade. Med viss övertydlig hjälp, men ändå…

I Sveg finns det en ö som heter Sagoön. Där har någon (kommunen?) låtit göra träskulpturer av djur i något större storlek än man är van att se dom. Kul och fint, men de har nog inte tänkt på att trä spricker lätt –  speciellt om det är träsaker som man kan anta att barn gärna klättrar eller sitter på och som står ute året om i alla väder. Så det finns anledning att tro att det inte alltid kommer att vara trä i dem…

Bävrar, en häger, gigantiska myror, ekorrar, rådjur och annat längs den lilla slingan på Sagoön. Väldigt fint, och kul för barn.

En kort visit till Andorra

Andorra_flagJag har varit i Andorra. Du vet, det lilla landet som ligger inklämt i Pyreneerna som en liten punkt mellan Frankrike och Spanien.
Eller land och land…ännu ett av dessa furstendömen som gör sliskiga låtar i schlager-EM, aka ESC, och som väl egentligen aldrig varken syns eller hörs annat än just när det drar ihop sig mot ESC?
Så för oss som bryr oss mindre om schlager är Andorra ett stort frågetecken. Eller iallafall ett litet.

I anledning av affärsresa (å va fint det kändes att få säga DET då!) i torsdags tog jag en ledig fredag och satte mig i en hyrbil. Målet var inställt på Andorra.

Så där helt kortfattat kan man säga att det är ett litet märkligt land. Varför är det ett eget land till exempel? Dom är bara ca 70 000 personer, av vilka nästan hälften är spanjorer. De som är födda andorreaner (?) är bara en tredjedel av befolkningen. 80% av landets BNP är turism – så varför kan då ingen av de som jobbar med turism prata engelska? Hotellpersonalen? Nope. Mannen som jobbade i turistshoppen där jag handlade två T-shirts till barnen till samma kostnad som en hotellnatt? Nope. De på restaurangen jag var på i fredags där det uppenbart bara satt turister? Nope. Och så vidare. Språket i Andorra är katalanska, och det är alla skyltar skrivna på (inte spanska eller engelska i tillägg, nej då) och det är språket alla talar. Märkligt tycker jag.

Andorra ligger högt upp i Pyrenéerna, så det är inte mycket mark som går att odla, ergo är importen stor. Exporten är liten och man verkar leva på att vara ett skatteparadis, och det är väl det som gör att landet får finnas kvar antar jag.

2013-06-29 11.24.27
Fantastiskt god skinka i fiket på hörnet
Santuari de la Mare de Déu de Canolic
Santuari de la Mare de Déu de Canolic

Men det var vackert som tutan, och lördagen spenderades på vandringstur. I Spanien visade det sig att det blev tillslut, men jag började och slutade i Andorra iallafall. Damen i fiket på hörnet gjorde en utmärkt smörgås till mig av lite enkel skinka som skar ner från de som hängde i butiken, och segt gott vitt bröd. En liten påse chips, två flaskor vatten och en Snickers så var jag på väg.

Jag tog min lilla Fiat Panda och klättrade upp i bergen. Första stoppet blev en detour direkt; en liten kyrka som låg högt upp och vackert placerat. Där hade jag såklart ett mål att uppfylla, men det gick sig inte till, så jag pratade istället med den trevliga damen från Nederländerna som också var ute på solotur med sin lilla saloon car.

Vägen upp var nästan ännu finare än när man väl var där uppe; klättringen på serpentinvägarna på etta (jättefina mamma, asfalt hela tiden, inga worries), de uppmuntrande orden målade i gatan för alla cyklister som var på väg upp – på katalanska såklart och så cyklisterna. Många team som tränar i Andorra, det var helt klart.

Men jag skulle ju ut på tur, så ner från serpentinerna och upp till nästa ställe där bilen parkerades och ryggsäcken åkte på.

130629 Ut på tur i Andorra(Spanien) (17)
Nästan helt nederst på turen. Bilen är parkerad nedanför det lilla stenhuset.

Serpentinsicksack upp där jag blev omkörd både av bilar och crossmotorcyklar men inte stötte på några andra fotgängare. Korna och fåren brölade i fjärran och ibland lite när också, vägen steg sakta uppåt och allt var bara härligt. Och lite stopp då och då för lite letande och lite ätande. Självklart var det inte en händelse att jag valde att gå just den där turen, nä det fanns några godsaker på vägen. Den första var nere vid bilen i princip, sen blev det fem till under dagen. Min cache nr 900 blev i Andorra.

Så här högt kom jag, 600 höjdmeter senare. Den som tittar vääldigt noga nere i dalen ser nåt lite gråvitt. Det är hotellet och husen där jag parkerat bilen. Platsen där jag står är ett gömställe använt under spanska inbördeskriget.
Så här högt kom jag, 600 höjdmeter senare. Den som tittar vääldigt noga nere i dalen ser nåt lite gråvitt. Det är hotellet och husen där jag parkerat bilen. Platsen där jag står är ett gömställe/bunker använd under spanska inbördeskriget. Snö i bergen längre bort.