Varma dagar i Norrland

Den underbara värmen gör mirakel. I Norrland framför allt att jag under hela vistelsen knappt sett en mygga eller ett knott. Desto fler bromsar förstås, men jag föredrar dom alla dagar – dom är större så man hör dom bättre och man märker (oftast) när dom sätter sig.

I stort sett ser min dag i Bastunäs ut så här

Solstol halvt i skuggan av ett träd, Byssträsket några meter bort ifall andan skulle falla på (men just här faller den inte på så ofta eftersom sjöbotten här är så väldigt slemmig, bättre borta på andra stranden), min semesterbok om förändringsledning och en penna i högsta hugg. Det räcker.

O och alla barn/tonåringar/ungdomar röjer i ladugården och gör antikvariska fantastiska fynd men dom har inte ropat på mig.

På kvällen är det vedeldad bastu. Jag har inte badat bastu här sen jag blev av med bröstet. Nu när jag har ett nytt kan jag inte komma över tröskeln ändå. Varför? Vet inte. I den här värmen är det ändå inget jag saknar.

Trasträddarna

Igår på promenaden såg vi en liten fågelunge som hoppade omkring på grusvägen, klart skadad med en vinge som såg trasig ut. Jag försökte sätta min ”naturen-tar-hand-om-den”-sida till och tänka att den var dödsdömd och att det var lika bra det (gick inte så bra, jag tänkte på den lilla fågeln hela kvällen och undrade hur det gått).

Idag gick vi samma sväng och den lilla trasten hoppade fram igen. Eftersom jag berättade om den för H när vi sett den igår, gick vi och hämtade honom idag så han så han skulle få se den. Och han blev helt kär, så nu har vi ett till husdjur, en trastunge.

För det som hände var att han och kusinen O lyckades få trastungen att känna sig trygg hos dom.

Dom fångade lite bromsar och andra insekter till den (som den snappade i sig som bara det så hungrig var den nog), och den hoppade runt med sin skadade vinge från det ena barnet till det andra.

Vän av ordning undrar förstås varför vi inte lät den vara så att mamman som säkert letar efter den skulle hitta den, men 1) den låter inte över huvud taget, inga rop på en mamma och inga trastar i närheten heller som verkar hålla utkik, och 2) letar verkligen djurmammor (eller pappor?) efter skadade ungar? Den här har säkert blivit skadad när den föll ur boet och jag antar att fågelmamman inte bryr sig om den efter det.

Så vi har en trastunge nu som H och O matar, flygtränar, förser med vatten och annat. Ska bli spännande att se hur det går – jag tänker att om den får tillbaka lite styrka och energi så kanske den trasiga vingen läker. Eller inte, men då har vi försökt iallafall.

Helt vanliga åttioåringar

Svemesterresan norröver når sin geografiska nordpunkt hos mina svärföräldrar på deras gård i Västerbotten. Jag tror att jag redan postat typ fyrtio miljoner bilder på den fruktansvärt idylliska och maximalt pittoreska gården, så vi hoppar över det.

Istället bjuder jag på en helt vanlig dag i min svärfars liv. Som alla åttioåringar har han på eget bevåg monterat upp en åtta meter hög byggställning inne i lagården och börjat förstärka innertaket.

Jo för i vintras när grannen (som är jämnårig med svärfar) stod uppe på lagårdstaket nedsjunken i snö upp till hakan för att se hur djupt det var (!) kom svärfar efter diverse bärighetsberäkningar (han är en riktig ingenjör som kan dimensionera hus, broar och annat) fram till att taket egentligen inte höll för all den snön. Så dags att komma på det när snön är bortskottad.

Men för att undvika att den gamla lagårn faller ihop kommande vintrar behöver den stagas upp lite, och därför har han börjat bygga limträbalkar i taket. Därav den höga ställningen. Limträbalkarna byggs upp genom att sätta rejäla brädor på sidorna av en befintlig balk i taket, snyggt tillsågad i ändarna så den kilas fast och hängs upp. Inget litet jobb precis.

Svärmor är lika tuff hon och står i bikini och gummistövlar nere i fontänen och röjer den från blomblad som har blåst ner.

Skönt iallafall att veta att man aldrig någonsin kommer kunna matcha sina svärföräldrar i något, så slipper man ens försöka 😀

Stugan för första gången på snart två år

Så var det dags att åka upp till den röda stugidyllen i Hälsingland och spendera lite tid med ena syrran och hennes familj, och så förstås mamma och T.

Då vi var några stycken som var där blev det lite trångt om härligheten, men när det är 28 grader varmt ute varje dag så behöver man inte klättra på varandra inomhus iallafall så det gick alldeles utmärkt. Lätt att säga i och för sig när man inte är en av dom som måste sova i vardagsrummet varje natt, men jag erbjöd mig att sova på soffan men fick nobben, så…

Ja och vad gör man då när det är så varmt så man inte kan göra något egentligen, och det finns en badsjö 75 m bort?

Just precis. Bada. Och bada igen. Och sen igen.

Men det fanns dom som gjorde annat också, som har ett löparprogram att följa för att komma till halvmara, och som råkade ha Race Day (finalen på hela träningsprogrammet då man ska visa att man klarar det. eller inte.) just en dag i den 28-gradiga värmen.

Då är det bara att bita ihop och ge sig ut. Eller inte. Men det gjorde han.

Jag mötte honom som avtalat i en korsning ute i skogen på vägen in mot Långkässlingen och bidrog med lite vatten och tog emot svettiga kläder. Sporthustrun, jajemen!

Bara av att gå 1,5 km till korsningen och sen 1,5 km tillbaka igen fick mig att bli helt sjöblöt av svett, så….i vattnet igen!

Fantastiska dagar.

Badkläder till barn

Vad gör man om man är kille och har sinne för färg och form men tycker badbyxor för killar är urtrista?! Om man inte vill ha vanliga svarta eller mörkblå speedos eller badshorts med hawaiimönster?

Om man har en anhörig som kan sy, då går man ut på nätet och köper baddräktstyg och låter den där anhörige sy lite åt en. Sagt och gjort, tyget införskaffades för säkert ett år sen men den här sommaren var det dags att förverkliga badplagget.

Mönstret för badbyxorna är helt vanliga kalsonger/boxers (mönster från Ottobre i det här fallet) som först har provats ut på vanliga bomullstyger tills de satt så tight som H själv ville ha (vilket råkar vara typ så tight det kan vara utan att sömmarna spricker…)

Sen kom ju frågan om top. Lite olika planer har legat på bordet och tillslut var det vinnande förslaget ett linne med axelband. Det ska sägas att det sitter lite löst när det blir blött, men det ser fint ut ändå och han är väldigt nöjd iallafall.

Fint va?!

Tomatskogen

Något som mått bra av hemmavarandet på grund av Corona, förutom alla brädgårdar och hemfixarställen, är vår trädgård. Förra året ville jag att vi skulle sätta odlingslådor på gaveln till lagårn för jag tänkte att tomater borde trivas väldigt bra där – soligt söderläge mot en vägg, och i år blev det förverkligat.

Så här såg väggen ut i mars….röd, glänsande och vacker.

Vidare till april då odlingslådorna snickrades. Fortfarande rent och stiligt…

Fortsätter till mitten av maj då tomatplantor inköptes för att för en gångs skull inte vara försent ute. Tre sorters tomater; vanliga röda, körsbär och gula, 3 plantor i lådorna på sidan, 4 i den i mitten. Fortfarande prydligt….

Men sen…

…wait for it…..

BAM!

Två månader senare är tomatskogen ett faktum. Jag har aldrig sett så stora tomatplantor. Många blommor också, har försökt hålla nere grenverket, men när stammarna är 2 cm i diameter och det är ogenomträngligt ger man upp och låter det växa.

Återstår att se om det blir några tomater också.