Bohusleden etapp 18

Det blev en extra heldag i Heestrand, och vad passar då bättre för att andas lite än att gå ut på tur? Javisst, det skulle regna lite, men vem dör av lite vatten – och dessutom ett ypperligt tillfälle att vattentesta sina kläder under lugna fina och vältempererade förhållanden?

Så jag gav mig ut för att gå etapp 18 på Bohusleden. Ingen ville följa med men det gjorde inget, skönt att få några timmars promenad med sig själv som enda sällskap. En vän som gärna ville ut och provköra Tesla var bussig nog att ge mig skjuts till starten och lovade att komma och hämta mig sen efteråt.

Det var iallafall grundtanken när jag gick ut. En liten skur här och där gör väl inget (om kläderna håller), regn är väl bra för håret, och man torkar ju.

Ja man torkar – om det slutar regna någon gång, vilket det inte gjorde annat än i enstaka minuter, och långa stunder var det rena skyfall. Två gånger gick jag in under granar för att försöka skydda mig från det värsta… Jag var torr inunder som tur var, dvs utekläderna höll måtten, men det är segt att gå och gå när det är blött hela tiden. En ljudbok gjorde det hela lite lättare, men vägen gjorde det inte.

För det här var nog den tråkigaste etappen hittills; tråkig väg, gick inte längs något fint eller sevärt, det var bara väg rakt fram. Okej, vädret kan ha påverkat lite grann, men för den som går hela Bohusleden från ena änden till den andra är det här bara en transportsträcka.

När jag kom till etappmålet slutade det regna. Vid stugan för Rädda Vättlefjäll satt jag och åt min lunch och vågade inte riktigt tro på att det faktiskt upphört, men det hade det och regnade inte mer på hela dagen. Typiskt va?

Efter vandringen, 11 km senare, väntade jag lite på min eskort hem igen och gick lite på en annan väg under tiden, rakt västerut från slutmålet på etapp 18. DÄR var det fint minsann, vattenfall och grejer, där borde Bohusleden gå istället för där den går idag. Tycker jag alltså. Men jag var kanske inte helt neutral i mitt tyckande

 

 

Bohusleden etapp 17

Rent allmänt är placeringen just nu i Heestrand med goda vänner, men som alltid när man är många personer på samma ställe är det bra att röra på sig lite och inte vara i knät på varandra. Första tanken för mig är då förstås Bohusleden, som går någon mil längre inåt landet. H 10 år ville av olika orsaker följa med (bland annat för att han inte tål två av barnen som också är här), och etapp 17 såg lovande ut; 12 km breda fina vägar, kanske inte så makalöst vackert/häpnadsväckande/wowfaktor, men praktiskt och trevligt.

Och det räcker för mig, en av poängerna är att få över barnen på att tycka att det är skönt att gå.

Första kilometern var inte bred och fin väg alls; det var brant ner, smala stigar genom kompakt lövskog först (skog är ett generöst begrepp här, det var mer slyskog där man önskade att man haft med sig sekatör) och sen mörk hemlighetsfull granskog.

Men så kom vi ner till vindskyddet vid Kärnsjön, och där kan man lätt stanna en natt och bada, grilla och allmänt softa ifall man är på långvandring, a keeper!! Vi provade inte om man kunde kasta sig ut i vattnet från gungan, men nog verkade det så.

Ganska snart efter vindskyddet kom man upp igen på vägen där allt började, och sen var det lätt gång hela tiden på breda, fina vägar.

Och så fortsatte det hela vägen, utan att det någonsin blev tråkigt. Genom åkrar, förbi fina välskötta (och mindre välskötta) gårdar, upp och ner (jag var överraskad över hur kuperat det faktiskt var) och mot slutet gick vägen förbi ännu en sjö, Örevattnet. Där var det perfekt att gå ner och bada, eller iallafall äta lunch, och en dag med lite mer värme i luften hade bad varit en given aktivitet.

Efter badplatsen vid Örevattnet var det bara 2,5 km kvar, för det visade sig att rutten inte alls var 12 km som det stod i boken, utan snarare 9,5 km.

Trots den lilla besvikelsen över att det inte var längre sträcka så var det en jättefin vandring i lätt miljö, dvs enkel vandring även för den ovane.

Kan rekommenderas!

Bohusleden etapp 2 och 3

Jag orkade och ville inte jobba mer. Torsdag efter lunch ungefär la jag ner pennan (metaforiskt) efter en arbetslunch inför mitt EU-projekt. Mätt och nöjd och trygg med fortsättningen var ett bra ställe att avsluta på och checka ut och ta semester.

Starten vid Stensjön

Dagen idag skulle bjuda på 18 grader och växlande molnighet, så jag och Frida hade bestämt att vi skulle gå två stadsnära etapper av Bohusleden, nämligen nr 2 och 3. Lite oordnat att inte börja med nr 1, men det hade praktiska orsaker såsom att komma dit med lokaltrafik på relativt kort tid tex. Vi får helt enkelt ta etapp 1 en annan gång.

För att komma till starten vid Stensjön tar man buss från Heden i Göteborg, hoppar av vid Gunnebo Park och går några hundra meter söderut. Leden går norrut men man får börja med att gå motströms för att komma till starten. Jo för så pass nogräknade är vi att vi ville åtminstone ta hela etappen från början.

Först går den på väg ett tag innan den viker av in i trollskogen. Eller kanske inte så mycket trollskog egentligen, för det var fina stigar för mountainbike vid sidan av den väg vi gick, men tyst, tät och härlig typisk skandinavisk blandskog. Inte så mycket oooo och aaaah här inte.

Och det var det inte på hela turen faktiskt; det är inte för de vackra scenerierna man går de här två etapperna, utan mer för att det är relativt lätt att gå den (blandat grusvägar, motionsstigar och vanliga skogsstigar) utan extrema branter eller stup.

Förutom på ett ställe, upp för Getryggen, vindskyddet där vi hade en fantastisk utsikt över Göteborg, från Gamlestan i ena änden till Liseberg i andra, och allt möjligt däremellan.

Såna här vyer gör sig aldrig på bild, det är mest för minnet hos den som var där…

Det blev ett dopp också, iallafall för somliga (dvs inte mig). Gissningen från den som hoppade i var att det var 17 grader. Jag ska känna mig bra svettig och smutsig om jag ska komma i vattnet när det är så kallt, och så var inte fallet idag.

Idylliskt va? Jag säger bara SJUTTON grader. Nä jag satt nöjd på bryggan med min kaffekopp.

Etapp 2 är ca 8 km och etapp 3 också, så efter dagens vandring var fötterna lite möra. Inga skavsår eller nåt, bara lite trötta fötter.

Det är tydligt skyltat hela vägen med orangea band på träd så man hela tiden vet var man ska gå härnäst. Delar av vägen går det ihop med andra vandringsleder, men det är aldrig någon tvekan om vilket spår man följer.

En jättefin dag ute i skogen, nära stan men ändå bitvis mitt ute i vildmarken. Och så tajmade vi bussen hem med bara 10 minuters väntan!