Året som var

2014 var ett riktigt skitår för mig på alla sätt och vis, så 2015 hade en del att bevisa. Och nu när jag sitter här och har två timmar kvar av 2015, mätt och nöjd efter en fantastisk måltid nere i det lilla huset i Åsa, så kan jag se tillbaka att det blev ett bra år.

Nyckelordet för 2015 var nog Förändring.
De första åtta månaderna var jag sjukskriven pga ”situationsbetingad psykisk stress” som det hette. Dvs förra jobbet utvecklade sig på ett mindre gynnsamt sätt för mig. Och för de flesta andra, eftersom hela vår avdelning blev nedlagd och alla utom 3 fick sluta, men då var jag borta för länge sen och slet med min situationsbetingade psykiska stress.

Samtidigt som jag var sjukskriven och skulle slappna av kändes pressen av att hitta mig ett nytt jobb. Helst ganska fort eftersom arbetsmarknaden för ingenjörer i Norge blir sämre och sämre för varje månad, och ju längre jag går utan desto fler konkurrenter om jobben. Jag sökte MASSOR av jobb och hade faktiskt en ganska bra hit rate, dvs jag kom på många intervjuer, och tillslut var det dags för mig att få ett positivt samtal. Jag började på Jernbaneverket i mitten av augusti och ångrar det inte, trots lägre lön och ingen mer projektledarroll.

Så jag gick in som projektstyrare, en ny roll för mig, men det visste projektledaren jag jobbar för eftersom det var hon som anställde mig. Jag kämpar fortfarande med att förstå den ekonomiska terminologin men lär mig hela tiden. Förändring.

I höstas uppfyllde jag en gammal dröm om att ta upp klättringen igen, så jag gick en helgkurs. Jäkligt kul, bekräftande och läskigt samtidigt. Jag har inte klättrat sen den gången tyvärr, men ska ge mig upp till Klatreverket och skaffa basutrustning och sätta igång. Klättring är bra för kropp och själ. Förändring.

Sjukdom som stress ger effekter på kroppen, det har jag märkt. För första gången i mitt liv har jag under 2015 haft både influensa och vinterkräksjukan, något som aldrig hänt förut. Kroppen blir mer mottaglig med ålder och med stresspåverkan i kroppen. Förändring. Min mamma har varit svårt sjuk också, och det sätter också perspektiv på saker. Jag ser nu ännu mer inåt på min egen närmiljö, på de personer och den omgivning som står mig närmast. Inte nödvändigtvis geografiskt. En livskris för en nära vän bidrar till att sätta perspektiv, det är väl det som kallas livserfarenhet gissar jag.

Jag värdesätter LIVET mer än någonsin och orkar inte bry mig om jag har tillräckligt med semester eller inte; vill jag åka någonstans och har råd så tänker jag göra det (så länge det inte utsätter andra för bryderier förstås, måste ju sköta jobb och familjeåtaganden först).

Nästa år ska jag lära mig segla. Och fortsätta klättra. Och bli en jädrigt bra projektstyrare, kanske specialisera mig inom planering, det är kul för det betyder användning av lite skojiga verktyg.

Så tack 2015 för att du vände det nedåtvända uppåt, och välkommen 2016 så vi kan fortsätta mot höjden!

En sista julklapp, den finaste

Jag har tidigare gjort reklam för Kiva och glädjen man kan ha genom att hjälpa personer uppnå sina mål och kanske komma lite närmare ett bra liv. Kiva har också partnerskap med Novica, som är en sajt där man kan köpa kläder, smycken, träsniderier mm som gjorts bland annat av personer som fått stöd genom Kiva.

På Novicas sida finns fantastiskt vackra kläder, både till vardag och fest, och jag vill efter att ha sett sajten aldrig mer handla i en vanlig affär. Därmed inte sagt att jag inte kommer att göra det, men det blir hädanefter bara tråkiga basplagg, resten ska handlas på Novica.

Smycken också för den delen, både mer originella och intressanta än det man finner hemmavid.
Så här ser förstasidan ut:

image
Axplock av vad som finns på förstasidan

Man kan också söka på herr-eller damkläder, inredning, smycken etc förstås.

Min man hörsammade det här inför julen, och i julklapp fick jag en papperslapp där det stod att jag hade ett paket från Novica att vänta på ett postkontor i ett land nära mig. Och nu är vi här, i Åsa, och det vackraste paketet i år låg i brevlådan, inslaget med rött band och en liten peruansk docka på. Ett handskrivet kort med tack för köpet låg också i.

image
Den lilla lilla dockan i mitten är ca 3 cm hög

Dockan har en fin kjol i tunt vävt tyg. Hennes skelett är ståltråd virad med tråd runt. Alpacka gissar jag.

Tröjan då? En jätteskön alpacka-tröja med tillräckligt långa ärmar för att passa även mig (!), tunn och nätt men ändå väldigt varm och skön. En present som värmer både utifrån och innifrån, det är ett som är säkert.

Jag har redan kollat in mitt nästa Novica-köp; en blå blus från Indien:

image

Jag fick en bild

För längesen spelade jag stråkkvartett. Vi var fyra tjejer; jag, Anna, Andrea och Ida, och vi kallade oss Kvartetten Ocra. Jag klippte ut namnet i reflextyg och sydde fast på mitt fiolfodral, det sitter fortfarande kvar. Vi var väldigt aktiva och repade mycket, hade en hel del spelningar som bakgrundsmusik på fördrinkar eller mingel och så hade vi en fast spelning på socionomernas examenshögtid i aulan i Göteborgs universitets huvudbyggnad, mycket högtidligt och kul att vara med!

Så verkar det som att en av oss har grävt i gamla lådor eller nåt, för det här fick vi skickat idag

Kvartetten Ocra ca 1997

Jag vet inte riktigt när det är, men förmodligen sent nittiotal. Det är iallafall hemma hos oss, och varför alla dom där tidningarna är utspridda på golvet kan man ju undra. Jag tror Ida har Dvoraks två stråkkvartetter i F på golvet där borta, men är inte säker.

Oh those were the days…

Väldigt mycket kul hade vi iallafall. Jag och Anna spelade duetter på en mycket märklig tillställning på Marstrands fästning också, där en nååågot överförfriskad ungdom i göteborgs socitet ville att vi skulle spela temat ur Gudfadern hela tiden. Hahaha….hur kul som helst, även då!

Fleeceleggings till barn

När mellandagarna blev vardag och när Förkylningen Från Helvetet tog ett steg tillbaka var det dags att sy upp några löften avgivna tidigare i höst. A älskar fleeceleggings’en (?) som jag gjorde tidigare i höst, och dom behöver bli flera, och eftersom det går så fort med leggings så var den stora tyghögen på några timmar förvandlad till en liten tyghög och två par byxor. Precis lagom till att snön kom till Oslo. Just in time är min filosofi.

pixlr_20151227145024522.jpgMönster: Ottobre nr 1-2011 strl 134

Tyg: Fleece från Rainbow Tekstil

Syprojekt nr 248 och 249 är klara.

Det blev en perfekt julafton

Jo det blev det faktiskt. Perfekt för oss, men säkert inte god nog för en heminrednings-eller matlagningstidning, men vem bryr sig.

Vi var helt själva i lägenheten i ett Oslo kliniskt rensat från snö och med nio plusgrader på termometern, inte särskilt juligt med andra ord. Barnen fick bestämma när det skulle vara julklappsutdelning, och dom valde att det skulle vara efter lunch. Lunchen var risgrynsgröt, och vid det här laget hade vi varken gjort skinka eller köttbullar men såg ingen anledning till stress på grund av det.

image

Frampå eftermiddagen fick vi griljerat (=bränt griljeringen på) skinkan, gjort världens godaste Jansson (från senaste numret av Allt Om Mat), och gjort köttbullar. Som den husmor jag är hade jag lagt inn ingefärssill dagen före.

Min mentala guideline för dagen var just senaste Allt Om Mat, som hade devisen ”Fixa julmaten på två timmar” – inte för att vi skulle göra allt som stod där, men för att vi skulle ägna ca två timmar och inte mer på julmaten. Och kan dom så kan vi. Jag hade börjat på lite julgodis också som stod i kylen, men det hann vi inte göra färdigt.

Så när det var dags för middag hade vi skinka, köttbullar, Jansson, sill, mumma, nubbe, knäckebröd och ost. Och det är ju begränsat hur mycket mat man får i sig, så det räckte alldeles utmärkt.

Sill o nubbe, sen mumma och köttbullar o skinka, tvåstämmig sång (barnen kan inga stämmor än så länge), lugnt och skönt….

Bästa julen på riktigt länge, trots att det bara var vi. Pratade med en kompis i Göteborg på kvällen, dom hade varit hela tjocka släkten med 18 personer och hade tagit indisk takeaway till alla – eftersom det viktigaste är ju att träffas och inte nödvändigtvis frossa i grisfötter. Låter som en bra jul det också.