Nissespelning med Ruseløkka Skolekorps

Det var invigning och högtidlig tändning av julgranen på den nyligen uppfräschade Vikaterassen, och då var vår lilla skolorkester där för att spela några julvisor.

Det lät väl sådär för den oinvigde och kritiske, men med tanke på att dom här barnen för ett år sen inte hade hållit i ett instrument och ännu mindre läst noter, så låter det fantastiskt!

korpsspelning
Bilder från Ruseløkka Skolekorps facebook-sida, tagna av Dominik Kruk

Tio glada barn och fyra föräldrar (varav en dirigerar) spelade Jingle Bells, Nu tändas, Härlig är jorden och en till. Mycket publik (syns inte i bilden för fotografen står med ryggen mot publiken) och vackert väder – kul för barnen med sin första spelning!

Odd Nordstoga

Jag har länge varit skeptisk till Odd Nordstoga – talangfull, erfaren, oerhört populär folkmusiker javisst, men av typen ensam-folkkär-ung-man-med-gitarr-som-gör-trevliga-visor. Dvs inget som berör direkt, snarare rätt tråkigt.

Men så såg jag DET HÄR klippet, från soffprogrammet Senkveld med Tomas og Harald

Nordstoga är alltså mannen med gitarren, om nu någon trodde annat. Den andra mannen, han med mikrofonen, är han som i Polisskolan-filmerna var en mästare på ljud och imiterade helikoptrar, sirener och annat till mångas förfäran och/eller glädje, beroende på vems sida man var.

Och det öser så GRYMT!

Så jag går in på Spotify och slår in Odd Nordstoga, och tänker att nu jäklar ska jag ge honom en chans till. Men nej. Då är vi tillbaka i ensam-man-kategorin, en utsatt ensam röst som sjunger vemodiga toner men ändå med lite hopp på nåt vis. Lååångt från öset i videon ovan.

Jag står inte ut. Jag vill gärna ge Nordstoga en tredje chans, jag vill se de där öset. Var ska man börja? Finns det någon skiva som är mer åt det hållet? Tips?

Mjukisbyxor till nioåring

Eadams-tygfter en lång stunds radiotystnad även på syfronten kom lusten plötsligt över mig en dag. Jag drog iväg till Stoff og Stil på Storgata för att köpa tyg till mjukisbyxor, eller Chenille som sådant tyg tydligen heter, men om jag säger collegetyg så vet väl de flesta vad man menar.

Det blev tyg till fyra plagg, siktet inställt på att köpa så mycket som behövdes och inte mer för att stoppa trenden med att ”det är bra att ha lite extra” som leder till att man har en miljon slamsor. Slamsor är bra, men man använder dom inte så jättemycket…

Jag tog trianglar.

mjukisbyxaFör en gångs skull hade jag sett ut mönster i förväg (brukar gå på känn annars), så jag faktiskt visste vad jag ville göra. Mönstret är från Ottobre nr 1-2010 och heter Round pocket/Relaxed fit, fast med modifikationer. Det ursprungliga mönstret är tuffa byxor med markerad (låtsas-)gylf och bakfickor, men jag skippade gylf och bakfickor, och gjorde istället sidofickor.

Jag gjorde dom lite längre nedtill än vad de skulle vara, och satte gummiband nedtill. Först ett brett (som på bilden nede) men det gjorde mudden för bred och stram enligt bäraren, så jag har nu bytt ut det mot en vanlig tunn resår.

283-trekantiga-mjukisar

Syprojekt nr 283 är färdigt, storlek 140.

Handsydd cape

Resttygerna från min egen brudklänning har legat längst ner i tyglådorna. Av åldersskäl – tror inte jag har något tyg som är äldre än 2001. Men så ville H ha en cape att svepa om axlarna när det är lite finare tillställningar som kalas och så, eller bara vara lite vardagsfin.

Handsken var kastad och utmaningen antagen. Fram med en bok om sömnad av teaterkläder, enkla schematiska mönster som täcker de flesta typer a kostymer som är aktuella i amatörteaterföreställningar.

stage-costume

Enkelt nog; en dubbelvikt tygbredd skuret som en kvartscirkel till en halvcirkel och med ring för halsen, klart.

Men tyget var desto besvärligare. Så här i efterhand kan jag över huvud taget inte förstå att jag lyckades sy en hel klänning i det tyget, rätt många och långa sömmar dessutom, för det är nämligen oerhört stretchigt. Det går inte att nåla och sen sy en söm, man måste först tråckla sömmen och sen sy den på maskin för att den inte ska dra sig och skapa vågor och förskjutningar genom hela tyget.

Så jag sydde för hand. Jodå. Två kvällar tog det, för det måste ju vara foder också, right?! Ska man göra nåt är det lika bra att göra det ordentligt. Och fint blev det.

282-cape

Två av farmors gamla knappar fick komma till heders också, inte illa.

Syprojekt 282 färdigt.

 

Sy kläder till troll

Det kom en ny beställning – den här gången var det trollet som skulle få pyjamas. Man kan ju inte sova i de kläder man har på dagen, fattaruvälll? (Men gå med bara ett tunt linne och rumpan bar i ur och skur, det går fint)

2016-11-06 13.03.13.jpgH valde ut tyg och var mycket tydlig med att det skulle vara en jacka och ett par byxor, inte ett nattlinne. Jaha, off we go.

Men det är inte bara lätt att sy kläder till dockor, det är för det första ett himla pill. Andelen raka sömmar – för att inte tala om sömmar som kan köras i maskin är ytterst begränsat. Mycket handarbete med andra ord.

Och så har dom så konstiga proportioner…Det enda jag hade att gå på var det gula linnet som trollet kom i, och nog för att armarna sitter på ”rätt” ställe på kroppen på dom (vad som nu är rätt ställe för ett troll) men de är ju helt stela, vilket ställer en del krav på designen. Och så har trollet en ganska stor kulmage och en väldigt kulig rumpa, för att inte tala om de extreeeemt korta benen och stora fötterna.

Så byxorna fick jag göra två gånger för dom kom inte förbi fötterna i första rundan…Tyckte andra gången att jag tog i något enormt med dimensionerna (förutom benlängden; avståndet mellan skrevet och undersidan av foten är ca 1,5 cm….) och då gick det preciiiis på.

Men skam den som ger sig. Nattmössa blev det också, här överlevererar vi till våra kunder, ajajaj inte bra.

2016-11-06 20.15.01.jpg

Syprojekt 281 är färdigt.

Jaha då var det vinter i stan

Vintern brukar ju ha vett att hålla sig undan så länge som möjligt. Förra året var den väl i stort sett undan hela vintern, och det är vi ju några som inte gråter överdrivet för.

Men hämnden är ljuv; i fredags kväll började snön vräka ner och temperaturen var runt nollan. Det fortsatte hela natten, men den slet lite pga värmen så det blev inte så mycket som det kunde ha blivit. Men vad bryr sig barn om det?

2016-11-05-14-05-07

Dom bryr sig inte ett sk*t, och var ute hela dan och lekte med en kär gammal vän som kom på besök. Byggde snögubbar, hade snöbollskrig (”Mamma han kastade en boll i ansiktet på mig” ”Ööhh jaha, hade ni inte snöbollskrig?” ”jooooo” ”eeeh jamendåså…”), kom in en kortis för lite fika, satt rastlöst och fikade innan dom sprang ut igen.

Men det är lite mellan höst och vinter ändå kan man säga, eller vad kallar man det när bladen faller ovanpå snön?

2016-11-05-bil

En dag i Bergen

Dagens roligaste: I badrummet på hotellet fanns en helväggsspegel på motstående sida av badkaret, dvs det man stod och såg på när man duschade. Den blev fort immig såklart, och då hade en humoristisk gäst före mig skrivit med fingrarna på spegeln ”Jeg ser deg”. Alteftersom dimman på spegeln lade sig mer och mer trädde det så sakteliga fram och blev det tydligare och tydligare, himla kul skämt, det piggade upp min dag redan från start!

Dagen i korthet: Jobb och jobb, men soligt över Bergen.

2016-11-02-14-18-57
Det här var den utsikt jag fick. Om jag gick till kopieringsrummet alltså.

Men på kvällen tog vi en tur med bergbanan Fløibanen. Det är en liten brant bana som går ungefär från Bryggen (japp, nu har jag SETT den, check där!) och upp på toppen av ett av alla de berg som omger…just det, BERGen. Man ser faktiskt restaurangen på toppen i fotot ovanför, vit byggnad på trädtopparna.

Och det var väl värt turen, även om det började bli mörkt när vi kom dit.

Fløibanestasjonen.jpg
Entrén till den lilla bergbanan. Bild från Wikipedia, för jag glömde ta kort på det fina huset.

 

Det var väl vi och 3-4 till som tog turen. Turister tänkte jag, men det här är inte (bara) en turistbana, det är även ett litet pendeltåg för de som bor uppför backen. Den har tre stationer på sin 8 minuter långa tur, och hade jag bott där uppe hade det varit min livlina ner till stan. Eller snarare upp från stan. Undrar om man får ta cykel på den – cykla till jobbet och ta tåget hem känns som en vinnare här…

Och guuuu va fint det var där uppe! Om du är i Bergen – missa INTE Fløibanen!!

2016-11-02 Bergen by night.jpg
Ljusen från Fløibanen, Bryggen, Bergen centrum, Askøy i horisonten
20161102_173012.jpg
Inåt landet.

Och så var det dags att ta tåget ner igen.

20161102_173852.jpg
Ankomst-och avgångshallen högst upp

Flygbuss ut, en besvikelse till fisksoppa på flygplatsen, årets snabbaste flygtur hem (nästan tomt flyg, vi lättade från marken 5 minuter före egentlig avgång och själva flygresan gick 20 minuter fortare än den skulle) och så är allt som vanligt igen.

Det var väl min sista jobbresa på väldigt länge är jag rädd, men den var en njutning!

En kväll i Bergen

När jag kom till Bergen regnade det (förstås, har lärt mig att det är en av de städer i Europa med flest regndagar), men jag lät mig inte nedslås av det. På med varma kläder och ut på en WhereIGo för att få lite sightseeing.

wp-1478032222927.jpg
Is THIS Art??? som den hette

Det var en tur runt en del av Bergens offentliga konst och samtidigt en vandring i en del av centrum.

Här var vad jag fick visat:Fin och annorlunda konst; blå granit, ett minnesmärke efter en gammal kung, missförstådda hyllningar till kulturpersonligheter och annat.

Jag fick fel koordinater i slutänden och fick inte slutfört med smiley tyvärr, och CO var inte behjälplig med att se vad som gått snett tyvärr.

Jaja, that’s life och det var en fin runda iallafall, perfekt för en förstagångsbesökare i en ny stad. Lite motion efter en hel dag sittandes på tåg var ju inte fel heller.

Det blev ingen tur ner på Bryggen – vädret inbjöd inte till det och ärligt talat visste jag inte riktigt vad jag skulle ned dit och göra mer än att säga att jag har sett det, så det kändes mäkta poänglöst (om nu något kan vara mäktigt och poänglöst samtidigt).

På kvällen ville jag ut och äta en god bit kött och få mig ett glas mörkt, gott, rött vin på kuppen. Efter att ha irrat runt en stund i vad som verkade vara studentkvarter och neggat de restauranger som fanns där (såna som är helt perfekta när man själv är student – bra priser, hög ljudnivå, stojigt, massa kompisar prat och mat) var inte riktigt vad jag såg för mig.

Men jag hamnade på Trancher, vilket egentligen var ett lyckat misstag. Jag såg in genom fönstret på något som såg trevligt, lugnt och varmt ut (rätt frusen vid det laget), och när jag kom in såg jag att det var Trancher. Inget ont om det, men det finns två Trancher-restauranger i Oslo så jag tänkte att när jag nu var i en annan stad behövde jag väl inte gå till ett ställe jag kan gå i när jag är hemma?

Värmen och det andra slog snabbt de tankarna ur hågen och ersatte det med ett

”Va bra, dit har vi ju aldrig tagit oss tid att gå till i Oslo så då kan jag passa på här!!”  Kom inte och säg att jag inte är förändringsvillig.

Och bra blev det. Grymt gott kött, fantastiska tillbehör (såklart eftersom jag fick välja dom själv…), fantastiskt vin (en Malbec) och en underbar servitör med vilken jag hade en massa trevligt småprat, fick en dessert på köpet och rödvinssås till köttet ”just because” (australiensare). Servitören hette James och jobbar tydligen egentligen på Trancher Frogner, den som är närmast hem till oss, så vi lär nog ses igen fast i en annan stad.

Så där satt jag och mådde oförskämt bra med god mat, vin och en bok.

Life is good när man är på jobbresa…

Bergensbanen

Så var det äntligen dags för mig som aldrig får resa i jobbet att få ge mig ut på tur igen. Det är andra gången sedan jag började i Jernbaneverket jag får ge mig ut, och det är egentligen bara för att jag själv sett till att vi ska få komma ut lite.

Jag och en annan tjej driver ett delprojekt där vi har med folk från hela landet som ska bidra med sin tekniska kunskap på olika områden och få ihop det till en strategisk plan. För att inte få det så Oslocentrerat (och därmed förhoppningsvis få det lite mer accepterat ute i landet eftersom det är en rikstäckande strategi) har vi valt att inte ha alla möten i Oslo, även om det egentligen är mer praktiskt. I stort sett alla flyg går via Oslo (förutom helt lokala flyg mellan fjordar och liknande), så det är så klart mer praktiskt för en som kommer från Narvik att ha möte i Oslo än i Bergen, men å andra sidan får de som är i Bergen hela projektet till sig och slipper resa en av gångerna så det är ju både och.

För några veckor sedan var vi i Narvik och imorgon möts vi i Bergen. Jag har valt att ta tåget på morgonen idag, dels för att ta chansen att se Norge tågvägen, dels för att det är miljövänligt och billigt (anställda i Jernbaneverket har årskort på NSB), men också för att jag lika gärna kan sitta på tåget och jobba som på kontoret. Trodde jag ja.

För säga vad man vill, men det är inte möjligt att jobba på tåget. Internet på tåget är så fruktansvärt instabilt och dåligt att jag tillslut inte orkade försöka längre, utan kopplade upp min mobil (som hade 4G+) som wifi hotspot och körde genom den. Men här på fjället (Myrdal just nu) är inte mobiltäckningen den bästa heller + många många måååånga tunnlar, så det går inte det heller.

Men vackert är det, och mycket snö.

2016-11-01-12-24-26
Snön börjar synas någonstans efter Gol-trakten
2016-11-01-12-27-50
Vintern är på väg
2016-11-01-12-34-15
I Finse, högsta punkten på Bergensbanen, är det gott om snö redan (fortfarande?)
2016-11-01-12-35-41
Ödsligt och vackert, strax efter Finse
2016-11-01-14-43-42
Efter Voss, snart framme i Bergen och här nere är det vårkänslor


Och jag inser att det här är ett perfekt sätt för mig att uppleva vinter; med en varm kaffekopp i handen, inkapslad i en varm (nåja, men varmare än utanför i alla fall) kapsel av något slag – i det här fallet är det ett tåg. Någon tar mig igenom vinterlandskapet på ett tryggt sätt (många saktaköringar pga rasrisk) och jag bara slappna av och njuta. Och ta en kopp kaffe till.

Winter is coming.