IPMA introdag

image

Äntligen har det blivit min tur att ha en arbetsgivare som tror på mig och som är villig att investera lite i mig. Stort tack för det TI! Det tar sig uttryck på flera sätt, och ett av dem är att jag i höstas fick klartecken av min dåvarande chef att få fördjupa mig i det som är mitt område – projektledning. Jag fick själv välja (inom vissa ramar givetvis) på vilket sätt jag ville göra det, och för mig fanns det tre huvudalternativ – PRINCE2, PMP eller IPMA.

Visst kunde jag valt enstaka kurser, men jag vill hellre få en certifiering som säger att jag är kapabel till något (ja jag tillhör den generationen som behöver papper på att vi är bra på nåt, som inte klarar oss med att bara veta inom oss att vi är det). Och eftersom projektledning är det jag GÖR var det logiskt med IPMA. Och idag var alltså första träffen.

Jag känner mig ganska bekväm inom projektledning, och har därför sökt in som kandidat på nivå C. Efter den här dagen med lite genomgång av materialet vi ska använda för att utvärdera oss själva och bli utvärderade av assesorerna känner jag mig inte så bekväm längre. Jag känner mig som en fjunig junior tillsammans med några av de som var där idag, och jag undrar om jag verkligen är så kompetent att jag kommer att passera igenom certificeringen. Nyttigt att känna så, att inte vara så himla säker. Glädjer mig verkligen till att göra den här genomgången och granskningen av mig själv.

Det är ett tungt material men jag hoppas och tror att det är nyttigt. Återkommer med mer info allt eftersom jag går in i materialet.

En bra start på dagen!

image

Jag ska på kurs idag, precis bredvid skolan. Ingen idé att gå varken hem eller till jobbet för att få få ynka timmar IMHO så då går jag hellre och sätter mig på ett trevligt ställe, tex Baker Hansen på RuseIøkkveien. Det visar sig vara en extremt god start på dagen, för när man kommer in genom toadörren möts man av det här. Bra peppning när man ska på projektledarcertificering!

Saknaden

En av mina bästa vänner i många många år
En av mina bästa vänner i många många år

Den ligger på garderoben i sovrummet så jag ser den varje dag men jag tar aldrig ner den och spelar på den. Mina kolleger blev mycket förvånade när vi pratade musik första gången och dom förstod att jag hållit på med klassisk musik i många år. Jag blev lika förvånad själv över att dom inte visste – det har jag ju alltid gjort, det vet väl alla som känner mig? Har bara en liten paus nu, på obestämd tid. Det blev lite mycket där för nåt år sen så det var fint att pausa lite förstår ni. Och det förstår dom ju.

Dom undrar såklart om jag inte saknar det. Nä, det var då. Jag är färdig med det nu, har inga kammarmusikvänner här i Oslo som jag hade i Göteborg men det går fint. Jaha.

Jag inser så smått att det inte var ”bara nåt år sen” utan betydligt mer än det, och hur ska dom kunna känna till att jag spelar fiol och har gjort det länge? Jag inser också att ens historia och det man identifierar sig med inte självklart följer med in i nya bekantskaper (hur skulle det kunna göra det? tankeläsning?) och att en viktig och självklar del av mig inte är där längre. Något jag identifierat mig med sedan jag var nio år är bara borta. Det finns inte längre som en del av mig och jag känner mig lite tom.

Det var länge sedan jag senast hade lust att spela. Efter att jag arrangerat två kammarmusiksäsonger i Hagakyrkan i Göteborg 2004 Och 2005 där vi bara hade professionella musiker som deltog, tappade jag lusten att spela själv. Jag stod inte ut med ljudet. Gnisslet. Jag klarade inte längre av att vara” en ganska bra amatörmusiker” och fortsätta spela stråkkvartett och stråktrio för det egna (och förhoppningsvis ensemblens) höga nöjes skull – det enda jag hörde var att det var oändligt långt ifrån ljudet från de som spelade i Hagaserien. Som sig bör. Dom har gått många år på musikhögskolan och som diplomelever och satt som konsertmästare eller var solister och frilansare både här och där. Jag menade inte att jag skulle låta som dom, men ljudet från mig själv var bara så fruktansvärt att höra helt plötsligt.

Så jag la av.

Så idag var det tydligen dags. Bara jag och H hemma, och då fick jag plötsligt lust. Plockade ner den, dammade bokstavligt talat av lådan och öppnade spänt för att se vad som hänt med den i min bortavaro. E-strängen hade släppt så pass att skruven trillat ur och självklart var den ostämd, men i allt väsentligt såg den ut som när jag la ner den sist.

Musikörat trubbas ju också av när man inte musicerat på länge och det var spännande att se hur illa det var. Blev positivt överraskad när jag provstämde A-strängen på gehör – OCH DET VAR RÄTT!! Min stämgaffel är på 440Hz och jag brukar nya ha det något lite högre (feI jag vet, men jag gillar det) och det var perfekt. Gehöret är med andra ord på plats.

Känslan för och minnet av tonarter, hela och halva tonsteg var kanske inte heelt där, men efter lite skalor och en meeeget stapplande Mozart kändes inte det som något oöverkomligt.

Och jag kände att det här är en pusselbit i mitt liv som jag trott att jag inte saknat. Men nu vet jag. Jag vet också att det i alla städer av lite storlek finns en mängd amatörerorkestrar som harvar vecka ut och vecka in i diverse aulaer, kyrkor och församlingshem. Sannolikt även nära mig. Kanske är tiden mogen nu att kolla lite noggrannare. Kanske finns det i den orkestern några som vill spela stråkkvartett? Hoppet har tänts, lite av håglösheten jag känt en längre tid är bortmotad några centimeter.

Jag måste iallafall pröva, så pass är jag skyldig mig själv efter all tid jag lagt på det genom åren.

Anna och Britta, saknar er.

Sport.

VG

Jag är SÅ fantastiskt obeskrivligt trött på sport. Varför är det okej att i alla sammanhang lägga allt åt sidan för att se på SPORT? Varför tror alla att det är så intressant att veta vem som kom etta och tvåa och raljera över förlorarnas misslyckande? På vilket sätt är det intressant att höra förlorarna förklara varför dom förlorade (alltid på grund av något annat än just det faktum att vinnarna var bättre)?

Aftenposten

Varför är det okej att regeringen (i Norge) lägger en massa pengar på att bygga en intern streamingtjänst för att folk ska kunna se på OS utan att belasta arbetsplatsens nätverk? Javisst, det ska användas av nödhjälpstjänsterna efteråt men det kommer på plats för att folk ska kunna se på sport – inte för att lösa ett nödhjälpsbehov.

NRK

Vad har det kommit för gott av elitidrott? Inte sportslighet iallafall. Möjligen mellan utövarna men inte i pressen eller vad man hör när folk pratar sinsemellan.

Aftonbladet

Och nej det är inte bara OS som är i två veckor vart fjärde år. Det är längdåkning, backhoppning och hockey hela vintern, fotboll, handboll, volleyboll och friidrott hela sommaren. Glömde alla lopp som alla ska vara med i hela tiden också; Birkebeineren på längdskidor, cykel och löpning, Holmenkollstafetten, Oslo-Trondheim…..

Expressen

Rättvisa är skipad, hen har åkt fast

I våras var jag mycket naiv och godtrogen när jag längtade efter en Galaxy Tab 10.1 istället för min Motorola Xoom – Jag handlade på Blocket.se. Det gick som man kan tänka sig och som jag berättat om förut – jag blev FETLURAD. 3000 kr rätt ner i någon annans ficka.

Tre tusen kronor fattigare men en erfarenhet rikare, en erfarenhet jag inte behövde eftersom jag ju egentligen VISSTE. Jaja. Men jag såg skammen i vitögat (om man nu kan det) och gjorde en polisanmälan om nätbedrägeri. Inte för att jag trodde att jag skulle få tillbaka mina pengar, men för att jag någonstans kände att jag borde göra det och samla information mot den här bedragaren, så det att om vi blev tillräckligt många som gjorde det skulle kunna bygga något i Polisens register.

Pekka hade råkat ut för samma som jag, såg det jag skrivit här på WordPress och anmälde fast han inte tänkt göra det och då var vi ju två iallafall. Två som klantat oss fast vi egentligen visste bättre men som försökte göra det bästa av det (tack Pekka för att du anmälde!).

Idag kom det här i posten:

2014-02-13 21.56.44-1Inte helt oväntat läggs förundersökninen ner. Men det fina i det hela är motiveringen – hen har åkt fast för ANDRA brott som ger en straffpåföljd som är större än det lilla brottet mot mig och Pekka och gu vet hur många andra. Det gör inte att vi får våra pengar tillbaka, nä dom kan vi fortfarande se oss i himlen efter (det kostar att vara dum) men det betyder att den informationen jag lämnat om bankkontonummer, telefonnummer, websida och annat för JarlaKakel faktiskt har bidragit till att dom lyckats knyta den här personen till det jag anmälde.

Det tycker jag är helt okej och det gör att jag kommer fortsätta se det positiva i dom dumheter jag gör, för det kan ju uppenbarligen bidra till något!

Skicka choklad via Google

…kan man göra chokladbitar och ge bort i alla hjärtans dag-present. Och man kan ha myror i dom också!

Först går man in på google.com /.se /.no eller vad man föredrar…

Valintine's google doodle

Så klickar man på Play och får upp sin hjärtformade kakburk och en skärbräda med tre ingredienser på; du väljer vad det ska vara i mitten, vad den ska vara täckt med och vad du vill ha som garnityr….

2014-02-14 google

Åsså väljer man. Sen får man sin inslagna kakburk med länkar till diverse sociala media eller en direktlänk som man kan skicka till någon som sen går in på länken för att få sitt paket.

Väl där klickar man på de tre kakorna en och en och får då veta vad som är i dom, och också se hur dom blir uppätna. Kul grej tycker jag!

2014-02-14 google2 2014-02-14 google3

Vi försöker ändra fokus lite – Trollprinsessa!

2014-02-14 10.19.21Idag är det Karneval i barnehagen, och då ska det såklart kläs ut. Som kanske framgått har det här med prinsessor varit ett tema i hemmet en längre tid (två år nu eller?) och det är det enda som är möjligt att klä sig som eller klä ut sig till. Det är i stort sett samma kläder oavsett om det är utklädning eller påklädning.

Det börjar helt enkelt bli lite enkelspårigt i min mening, så nu har vi utvidgat prinsessekonceptet till en trollprinsessa. Det är mao Fiona-klänningen som fått svans och ett läckert garnhår till. Allt sytt på 1-2 timmar igår kväll. Ja inte Fiona-klänningen då, men det andra.

Lite garnrester från en tröja min mamma sytt blandat med lite tunna rosa, gula, röda, ljusblå mm garn från Panduro Hobby som jag virat samman och sytt fast på en remsa innan jag satte remsan på en tunn mössa från PoP som H växt ur för länge sen, har blivit en peruk.

En slamsa orange jersey tillsammans med lila, rosa och vita Panduro-trådar blev en svans. Lite stoppning från en gammal kudde som jag sprättat upp just för att ha till stoppning vid behov och så var den på plats.

Själv tycker jag det är en uppgradering från det vanliga prinsesseträsket med en dash av fantasi, och Hannes verkar ju glad. Och en trollprinsessa har också tiara, så det så!