Kreativa barn

Vadd från en gammal kasserad kudde som har sparats för typiskt sådana här ändamål
Vadd från en gammal kasserad kudde som har sparats för typiskt sådana här ändamål

När man kommer upp vid halv åtta på lördagsmorgonen efter att ha hört en stund att de små varit uppe men inte vågat tänka på vad dom håller på med så länge dom håller sig lugna, då är man beredd på nästan vad som helst. Speciellt om dom är tysta.

Att de då har plockat fram textilpennorna och håller på att göra konstverk på en kudde är glädjande för vilken pysselförälder som helst, så även för mig. Extra glad blev jag över att jag kom upp precis i tid för att förhindra att den äldre började dekorera sin enda vita skjorta. Men vad hade det gjort egentligen?

Gav kidsen det i deras ögon alltid lika frestande erbjudandet att vi kunde ta tyg ur tyglådorna och göra tex varsin kudde åt dom; dom får välja tyg och rita vad dom vill på tygbiten. Det är ett erbjudande de inte kan motstå – dom älskar att rita, sy, tejpa och klippa.

Varsin tygbit ca 30x40cm och så började dom skapa loss. Minsteman har helt hakat upp sig på ett enda motiv; prinsessor, så det motivet var ju rätt givet. Oftast blir det Rapunzel, Ariel, Askungen och Törnrosa, men ibland får Bel, Snövit och en till jag glömt vem det är också vara med. Idag blev det dock bara Ariel och Rapunzel med gästspel av en liten stickad sjöjungfru han fått och som han ritade av.

Äldsteman är lite mer traditionell med superhjältar, och dagen till ära blev det Batman.

Barnen ritar tills dom är klara, då fixerar man färgen genom att stryka på det. Efter det håller det hyfsat för tvättar och slitage. Genialiskt koncept och hur enkelt som helst.

Killarna fick själva stoppa kuddarna för att få dom så hårda eller mjuka de ville, och sen sydde jag ihop dom enkelt längs ena sidan. Inget mek med dolda sömmar eller nåt sånt, nä spar den tiden till något viktigare.

Pennorna finns att köpa på de flesta pysselbutiker; PanduroHobby, Riktige Leker tex och kostar en struntsumma. Verkligen ett billigt, kul och kreativ sysselsättning.

Den stickade sjöjungfrun längst till vänster, Rapunzel i sin lila klänning och långa blonda hår i mitten och Ariel med rött hår och grön klänning längst till höger. Åsså Batman förstås.
Den stickade sjöjungfrun längst till vänster, Rapunzel i sin lila klänning och långa blonda hår i mitten och Ariel med rött hår och grön klänning längst till höger.
Åsså Batman förstås.

Kärlek!

image

En ny kärlek. En som jag trånat efter i några år men inte vågat ta steget fullt ut för att se om jag kan få. Man vet ju vad man har men inte vad man får, som bekant.

Men så tog maken (!) tag i det och introducerade oss för varandra. Jag var såklart entusiastisk – äntligen!!! Och som oftast faller de höga förväntningarna hårt och fort. Bara massa skräp och lite som kom ut av det. Ett jädra meck helt enkelt. Så vi var på botten.

Som i alla relationer tar det lite tid, man testar, gör om gör rätt, och tillslut börjar man närma sig varandra. Eller, jag uppfattar fortfarande att det är mest jag som prövar nya sätt och gör mig till för att vi ska fungera bra tillsammans, men det får vi väl diskutera mer senare. Just nu blir det bättre och bättre för varje dag, och apelsinjuice börjar bli en specialitet oss emellan. Tur man har en vanlig mixer att komplettera med när förhållandet inte riktigt räcker till.

Läst: Escape

818811

Det här är en sån där bok som är svår att läsa och svår att lägga ifrån sig. Det är lätt att hitta skäl till varför man ska läsa den; den galna sekten FLDS (Fundamentalist church of Jesus Christ of Latter-Day Saints) är på riktigt och det finns många som dom.

Jag tänker att om jag läser boken lär jag mig mer om religiösa sekter, men helt ärligt……varför ska man läsa en sån här bok? Jag kommer aldrig gå med i en religiös sekt, jag känner ingen som är med i en, och kommer världen bli bättre av att jag läser den här? Boken är en orgie i terror av kvinnor och barn, mäns egenutnämnda makt som kontrollerar alla genom fruktan, fysisk och psykisk misshandel, legitimerad pedofili, vägran att ge barnen ordentligt med mat, indoktrinering av allt möjligt elände som bara går ut på att vara en foglig hustru/son/dotter – och som man skyller på Gud.

Det är en hemsk bok men oerhört fascinerande. Hennes beskrivning av rörelsen är att det är precis så illa som man ser för sig att det kan vara i ett slutet samhälle som drivs av maktgalna, förtryckande män. Barnen har noll värde – om ett blir sjuk och dör är det bara en skam för familjen eftersom barnets sjukdom betyder att familjen inte tror tillräckligt på Profeten (=ledaren) och/eller att hustrun inte är tillräckligt lydig mot sin man. Det är ok att sörja i några dagar, efter det ses det som opassande. Eller fick; numera får man visst inte sörja alls som det verkar.

Ingen går längre i skolan sedan sekten fått en ny ledare som är än mer paranoid och kontrollerande, fruar ärvs till höger och vänster – gärna mellan bröder eller fädrer och söner, och söner har inget värde så de sätts emellanåt av ute på landsvägen och får veta att dom inte längre är önskade.

Ja fy fan, ur den här soppan lyckas alltså den här kvinnan fly. Själva flykten gås igjenom ganska kort i början av boken, sen handlar resten om hur livet i den polygama FLDS-rörelsen går från att ha varit ”lite speciellt” till att bli helt groteskt under den nya ledaren.

Å ena sida känner jag mig som girig sensationslysten hyena när jag läser den, å andra sidan blir jag bara gråtfärdig. Alla dessa barn som fullständigt berövas sin barndom, blir brutalt misshandlade av sina föräldrar och inte är värda ett skit….och som sen plötsligt är 15 och blir bortgifta till en gammal gubbe (flickorna) eller lämnade på landsvägen (pojkarna).

Kräks.

Makramé för vuxna

Varje gång man ska lyssna på musik eller se på film i mobilen är det ett evigt trasslande för att reda ut sladdeländet. Och vem  f-n kom på att göra hörlurarna VITA? Det går relativt kort tid innan dom är smutsgrå och mest läbbiga.

Så för att få två flugor på smällen fick jag den lysande idén att täcka sladden med något som dessutom ser lite kul ut. Till exempel makramé. Eller okej, det var inte min idé – jag såg en på trikken som hade det men jag tyckte det var en briljant lösning.

Köpte en förpackning med 8 små nystan i olika färger för några tior på Panduro Hobby och så var det bara att köra igång.

Lite googling på hur man egentligen gör makramé var välbehövt  (det är väl ingen som gjort det sen lågstadiet?) och så var det igång. Tre kvällar tog det, men så…

Pernilla_P2 makrame

Enkelt halvslag om egen part, vill jag minnas att det kallas på sjöspråk.

Och så här gjorde man:

wpid-2013-10-12-12.36.06.png

wpid-20131012_123652.jpg

Fantasi, folkens!

Den där gamla dängan som vissa tycker om att dra -”Leksaker – bah, när JAG var liten lekte vi med kottar och var såååå lyckliga med det” , och som väl de flesta föräldrar av idag har fått slängd på sig, den kommer inte mina barn säga.

Nä dom (eller iallafall H) kommer säga något om sugrör och gamla ballonger.

image

För den som inte ser att det här är Ariel (Den Lilla Sjöjungfrun) får nog rätta till barnglasögonen lite. Visst, hennes hår är rosa och inte orange som i filmen, men grön kjol har hon. Att hon inte har varken ögon eller mun, än mindre något huvud, verkar inte spela någon roll. Hon ÄR prinsessan Ariel, så är det bara. Och jo, vi har både Rapunzel och Törnrosa som Barbier, en Ken-kung och några andra dockor, så det är inte i brist på dockor som han har gjort sugrörs-Ariel. Hon bara blev till genom lite lek i lådorna och har nu funnits sen i somras. Samma sugrör, samma ballong.

Emellanåt blir hon badad och duschad som idag och då får kjolen hänga på tork efteråt som sig bör, för han bryr sig väldigt om lilla Ariel.

Så när H växer upp får han säga att han inte ens hade kottar, bara ett gammalt sugrör och en ballong men var lika lycklig för det.

Den där drömmen…

…den om att driva det där lilla mysiga cafeet fullt av stammisar och en gemytlig stämning 24/7, den kan gå i uppfyllelse:

image

Det är Oslo kommune som utlyser drift av Klosterkroa, en gammal väldigt fin byggnad på en av öarna som ligger helt innerst i indre Oslofjord. Mycket idylliskt och samtidigt fruktansvärt centralt, jag hade gjort mycket för att ha ett litet hus på de öarna. På sommaren är det en hel del turism där så det finns nog underlag för näringsverksamhet.
Men det är nog en dröm som gör sig bäst som just det – en dröm. Drömmar behöver man dessutom inte gå upp tidigt och jobba 14 timmar om dygnet innan man stupar i säng för att kunna hålla vid liv, men det är nog det arbetet man måste lägga in om man ska kunna hålla ett café vid liv. Även om det bara ör en sommar.