Inlåst på Långholmen

Så var det Stockholm igen; med hela Enhet 7 den här gången. Det är den enheten jag jobbar i vanligtvis, när jag inte extraknäcker som enhetschef i enhet 4, så här är jag lika ansvarslös som alla andra och behöver inte gå i täten för något. Men det gör man ändå när man är stockholmare (ja jag vet att jag sannolikt inte räknas som det längre, men i själ och hjärta är jag det) och vet precis vart vi ska och smartaste sättet att ta sig dit. För även om det händer mycket i Stockholm så är vissa saker sig lika.

Vi har varit på studiebesök på Trafikverkets projekt Förbifart Stockholm, ute i Sundbyberg.

Ett helt hus som är projektkontor åt bara det projektet, ca 200 man i Trafikverkets regi har sin bas här, och totalt är det nästan 1000 personer som jobbar i projektet på ett eller annat sätt.

Vi började med en liten film om varför projektet kommit till där i slutet av 1960-talet(!) och en otroligt söt animation med labyrint-kulor som visar fordon. Otroligt pedagogiskt och feel-good- aktigt, me like.

Om någon har missat det så är Förbifart Stockholm ett gigantiskt projekt. 34 miljarder kronor gigantiskt närmare bestämt, 21 km trefilig ny väg mestadels i tunnel bland annat under Ekerö och Lovön (där Trafikverket nyligen hävt kontraktet med entreprenören bla pga arbetsmiljö, eller snarare bristande sådan) och som går 70 meter under havsnivån på det djupaste…

Ganska biffigt projekt och väldigt roligt att höra om!

Sen till Långholmens Wärdshus och vandrarhem, där vi hade någon skattjaktstävling där man skulle leta efter hänglås (utomordentligt fånigt tyckte jag naturligtvis eftersom mitt lag kom sist men dom andra var nöjda), sen raskt över till middag och nu några timmar senare är det dags att sova.

Halloumiburgaren jag åt till lunch (fanns ingen veganmat) känns som att den fortfarande åker hiss i halsen, det var nog sista gången jag åt halloumiburgare tror jag.

Men det är fint på Långholmen i den gamla fängelsemiljön. Varsamt renoverat.

I en av cellerna till höger bor jag. Verrry najs.

 

Utsikt över rastgården ar jag också. Där fick fångarna tydligen spendera 20 minuter varje dag. Lyxigt värre.

Den lilla cachen 100 m härifrån fick sig också ett besök på kvällskvisten, men den på andra sidan vid teatern får banne mig vänta tills det blir varmare väder….

Leverantörsdagar

Jag är fortfarande tillförordnad enhetschef på jobbet, dvs efterträdaren till förra chefen är fortfarande inte tillsatt så jag är vikarie. En väldigt rolig tjänst och ett jobb jag definitivt skulle kunna tänka mig permanent, men som jag inte kan få eftersom jag inte sökt det (det här är Staten, remember?). Men så länge det varar får jag hoppa in lite här och där, till exempel när det är leverantörsdagar i Stockholm.

Mitt bidrag idag var väl inte jättestort, men jag följde uppmaningen och var närvarande, gick runt och pratade med kolleger och leverantörer, drack kaffe och hade väldigt trevligt. En del intressant information fick jag till mig också som rör ett projekt i enheten jag leder, väldigt bra.

Och så fick jag höra vår generaldirektör Lena Erixon tala.

Vi var i Folkets Hus i Stockholm. Eller förlåt, City Conference Center, som Folkets Hus och Norra Latin tydligen heter nu tillsammans. Jag antar att det betyder att det inte går att gå i skolan på Norra Latin längre, och det är ju synd. Undrar om det beror på att det är för få barn i innerstan så det inte finns underlag, eller att kommersiella intressen ville starta konferanscenter.

Kloka ord förstås om vikten av att alla leverantörer förstår att arbetsmiljö och säkerhet är det viktigaste för oss (många utländska leverantörer där, många som vi vet kanske inte har det så högt på agendan som vi), och även deltagande från våra norska kolleger i BaneNor, där jag jobbade tidigare. Hög nostalgifaktor att höra deras representant prata med den tydliga norsk-engelskan och visa bilder från BaneNor-projekt, en tuff stund då jag som vanligt undrar om jag verkligen gjorde rätt som flyttade.

Fantastiska mosaiker i foajén utanför Kongresshallen. Vilken detaljrikedom, vilka illustrationer! Dom visade såklart socialdemokratins framväxt men oavsett om man är intresserad av det eller ej kan man ändå uppskatta konsten!

Demonstranter som samlas på Norra Bantorget

Kolla in detaljrikedomen och hur det böljar i kjolarna på de lantarbetare i Möre som tydligen ska vräkas i bilden här bredvid. Lantarbetarna skulle vräkas för att dom hade strejkat för sin rätt att bilda fackförening, vilket inte sågs på med blida ögon anno 1929.

Även här kan man tycka vad man vill om socialismen, men att den haft en viktig roll i utvecklingen av vårt land känns som utom diskussion.

Snabbvisit i Stockholm

Så var det dags för arbetsmarknadsmässa igen, den tredje på ca två månader. Två på Chalmers men i dag får man vidga vyerna och vara på Frescati minsann.

Jag och tre kolleger stod 10-15 på Framtidsmässan, en mässa för jobb i offentlig sektor som inte bara riktar sig till ingenjörer (som tex Chalmers arbetsmarknadsdagar) utan som är väldigt bred. Jag pratade med socionomer (har inte så många jobbmöjligheter för dom i Trafikverket tyvärr), programmerare (oh yes, vi har en IT-avdelning med ca 1000 pers och driver Sveriges största IT-projekt ERTMS), samhällsplanerare (jajemen, vi har ett helt verksamhetsområde för er!) och en och annan ingenjör som hamnat med universitetsstudenterna.

Jättekul att prata med de hoppfulla studenterna, många är ute i lätt panik för att dom inte fixat sommarjobb och dörren för sommarjobb hos oss stängdes 1 april, men en del tänker långsiktigt och söker exjobb.

Lite överraskad är jag över hur många som kommer och frågar ”jaha, vad har ni att erbjuda mig?” eller liknande, det signalerar för mig att man vill få saker serverat och inte ser sig själv i ett större sammanhang, men det kanske inte alls är det som menas.

Rätt mosig är man iallafall efter en sån här dag – jag sov 2 timmar på tåget hem 😀

 

Tillfälligt avbrott

Så….nu har jag tillfälligt lämnat bakom mig mitt liv som projektledare. I veckan som gick hade jag mitt sista byggmöte uppe på etableringen i Varekil. Svårt att förklara kanske, men det är otroligt sorgligt att lämna ett bygge som funkar så fruktansvärt bra och där vi jobbar tillsammans för att göra en bra väg så bra som möjligt.

Varför är det så speciellt? Jo för alltför ofta hör man inom Trafikverket om byggen där det är dålig arbetsmiljö och dåligt samarbetsklimat mellan entreprenör och byggherre. Entreprenören ”hävdar hinder” så fort allt inte går helt perfekt och så är tjafset igång. Att entreprenören ”hävdar hinder” är en viktig term rent kontraktsmässigt, som betyder att dom menar att det finns hinder utanför deras kontroll (=vår kontroll) som gör att dom inte kan arbeta mer och inväntar våra direktiv.

Varje byggmöte (kontraktsmässigt viktigt möte som man oftast har månadsvis) är det en punkt då man (=jag) frågar ”Finns det några hinder för arbetet?”. Då ska helst entreprenören säga ”nej” och så betyder det att allt är frid och fröjd och så går man vidare.

I en del projekt hävdar entreprenören hinder lite för ofta och menar att ditt och datt händer som gör att dom inte kan uppfylla sitt kontrakt och därmed vill ha ersättning för att dom inte kan jobba. Oavsett orsaken till att projektet hamnat i den situationen är det olyckligt och gör inget bra för arbetet att man hävdar hinder. Jag förstår att entreprenören kan göra det ibland för att inte bli behandlad som skit med dåliga handlingar och orimliga krav, men jag önskar verkligen att man istället försökte jobba tillsammans.

Sveriges vackraste byggarbetsplats? Foto: Örjan Magneson

I vårt projekt på Väg 160 har vi våra utmaningar, men vi försöker lösa dom tillsammans. Vi är nog alla väl medvetna om vem som äger problemet (ibland entreprenören, ibland Trafikverket), men vi försöker bortse från vems problemet är och istället lösa det tillsammans – och så ser vi sen hur vi delar kostnaderna. Utopiskt, javisst, men det fungerar.

Och det gör att det här projektet är så otroligt energigivande, och en viktig anledning till att jag inte vill ge upp det.

Men nu går jag alltså in i andra uppgifter. Och lämnar mitt projekt på Orust. Tillfälligt.

Tanken är att jag ska tillbaka om några månader när tillförordnandet är över, men vem vet vad som händer under dom månaderna? Saker tenderar att ändra sig snabbt och oväntat, så vi får väl se hur det blir.

Kulturminnesexpert?

Ja någon ska ju vara det också, och inte är det jag. Men jag hade förmånen idag att få vara del av en grupp där det faktiskt finns kulturminnesexperter, och där dom ville höra lite vad projektledarna tycker (=jag och 3 till).

Det är Riksantikvarieämbetet som har ett ”Uppdrag att stödja tio myndigheters utarbetande av vägledande strategier för kulturmiljöfrågor”, där bland annat Trafikverket är en av de myndigheterna. (Tillväxtverket är en annan, och dom hade jag ärligt talat aldrig hört talas om förrän jag fick det här uppdraget…dags att kolla upp, det låter lite som ett skämt)

Det låter ju som ett ganska tungt uppdrag och det är det nog, men de flesta av oss som var där idag hade den stora förmånen att bara vara där och tycka saker, säga dom eller skriva ner dom i workshop’en och sen gå därifrån. I kallelsen står det att inbjudan riktar sig till ”enhetschefer, specialister och andra nyckelpersoner” – och eftersom jag varken är enhetschef eller specialist måste jag ju räknas till nyckelpersonerna då eller?! Klart man säger ja till att vara med när man får en inbjudan med den formuleringen, smicker funkar ALLTID 😀

Så nu har vi 16 som var med idag och som representerar Trafikverkets verksamhetsområde Investering tyckt, tänkt och menat om kulturminnen och hur de bör hanteras, och så får de som håller i det sammanställa det hela.

Ganska kul faktiskt!

Sjuk på hotellrum

Känner mig allmänt blä och hade gärna varit hemma från jobbet idag, men jag skulle dels säga hej till den enheten på Trafikverket som jag ska ha hand om i några månader och dels vara med och intervjua nya projektingenjörer, plus att jag skulle åka till Stockholm på kvällen.

Så nu sitter jag här på mitt favorithotell i Stan, ser på Efterlyst (linjär-TV, otroligt exotiskt, ser jag bara på när jag är på hotell, och när jag gör det förstår jag varför – sicket skräp….) och har dopat mig med lite Ibuprofen, majskakor (inte särskilt veganska) och någon smoothiedryck med ingefära i.

Imorgon bitti ska jag ut till Arlanda och vara med i en workshop om hur vi i olika myndigheter ska hantera fornlämningar. Ironin i att just jag blir utvald till att sitta i den här gruppen är uppenbar för alla som varit med uppe på projektet på Orust.  Där har vi stora mängder sten i olika konstellationer som alla är fornminnen på olika sätt, och för mig som lekman är det helt obegripligt att vissa av dom är bevarandevärda, men som tur är har vi fornminnesexperter som håller ordning på det och ser till att vi bevarar det som ska vara kvar.

Men just nu känns det mest bara blä.

CHARM revisited

Det börjar bli några år sedan man gick ut Chalmers. Väldigt många, för att vara mer exakt. Så vad kan man göra för att få hänga i sina gamla hoods lite utan att verka creepy eller påbörja en forskartjänst?

Jo man kan representera sitt företag på Chalmers Arbetsmarknadsdagar, CHARM.

Vårt hörn på mässan. Please notera snön utanför, det här var en del av den långa svåra göteborgsvintern 2018/2019 som varade i flera dagar.

Fullt med folk i vår monter hela tiden (well, inte hela tiden kanske, fick jaga bort några för att kunna ta fotot), men tillräckligt för att jag skulle prata mig hes iallafall. Kanske inte säger mycket förresten.

Vår representation var bred; jag från projektledarehållet på Investering, en annan från Stora Projekt i Stockholm och jobbade med Mälarbanan, en annan från Stora Projekt i Göteborg som jobbar med Göteborg-Borås, och så en från elsäkerhetssidan av specialister som sitter i Borlänge.

Kul, men man är rätt spak efteråt!