Jag har hittat honom

Härom veckan var jag inne på IT’s fråga-svar-sidor på intranätet, och hittade den här meddelandeutväxlingen:

Fråga: Varför finns det inga bältesväskor att beställa till iPhone 6???????????
ITs svar: Troligen för att efterfrågan varit låg.

Jag tyckte det var skitroligt, dels för att iPhone 6 kom ut 2014 (inlägget var postat i år), men det kan ju vara så att det är den nyaste iPhonen man får här i firman det vet inte jag.

Men det var också väldigt roligt för att jag nog inte sett någon använda bältesväska till mobiltelefonen på tio år. Och därför väldigt roligt för att IT svarade så oerhört diplomatiskt.

Idag är jag på workshop, och VAD får jag se? Är det frågeställaren månne – för det kan väl bara finnas en person som har ett sånt behov?

Jaja, det lyfter min annars ganska dystra dag iallafall, det går under kategorin ”små glädjeämnen” 🙂

 

Hus med havsutsikt med nära till kommunikationer?

Vår väg kommer så sakteliga närmare det gula huset som vi har som platskontor. Väldigt nära kan man säga. Så nära att sprängningen igår i bergsknallen bredvid (ca 5 m från huset) reducerade huset med ett rum…Alla människor var utrymda med god säkerhetsmarginal eftersom sprängningen var så nära huset så det var ingen fara för liv eller hälsa för någon, och det var ju lämpligt.

Men ingen hänger läpp för att huset blivit lite decimerat, nej ring efter städhjälp för att torka av allt damm, spika för de inblåsta fönsterrutorna (nu sitter dom i dunklet och äter lunch…), flytta ut kontorsplatserna från det förlorade rummet till konferensbordet i stora rummet och så på’n igen ba’.

Huset är inlöst av Trafikverket för det står mitt i den blivande vägbanan och ska därmed ändå rivas, men kanske inte riktigt än och kanske inte riktigt på det viset…

Jag gick en tur på vårt vägbygge och kollade läget idag, och visst börjar vägen ta form, det syns ju tydligt att det kommer en väg här!

Om ett drygt år, that is…

 

Bästa jobbet

Jag har ett riktigt bra jobb. Det kanske inte är så välbetalt som det hade varit om jag varit hos en entreprenör eller projektör, men det har sina sidor. Som dagens lunchställe tex

Längst ut på Onsala, vid havet i Gottskär hamnade jag vid lunchtid efter att ha fortsatt min busshållplatsinventering. Så nu har jag sett stora delar av Onsalahalvön också. Iallafall de delar som ligger längs Valldavägen. Typ de här:

På varje ställe ett A-läge och B-läge, och alla ska inventeras för att säkerställa om dom är tillgänglighetsanpassade, dvs att dom är tillräckligt höga från bussfickans botten (minst 17 cm), att dom har visuella ledstråk (bred vit rand längsgående), taktila plattor med knottror eller vågor, och att den hinderfria bredden mellan väderskydd (mumbospråk för busskur) är minst 2,8 m.

Det sista är det typ aldrig, och då får vi flytta väderskyddet bakåt vilket kan innebära att vi går in på en privatpersons mark, eller att vi måste fylla ut en massa mark bakom för att det är en slänt (och då ska det på plats rör för att leda bort vatten) eller en massa annat. I bästa fall är det kommunens mark bakom och den är platt, men så är det ju inte alltid precis.

Well, det var dagens crash course i busshållplatsbyggandets irrgångar och utmaningar….Stay tuned!

 

 

Midsommarlunch på bygget

Ja det är ju midsommartider och dags att ha midsommarlunch för alla de goa gubbarna som jobbar och sliter uppe på vägbygget på Orust.

Alla var där. Eller, iallafall var ”alla” bjudna; konsulten som har projekterat hela vägen, entreprenören som ska bygga den och vi från Trafikverket, byggherren.

Och jag langade burgare. I regnet förstås, det var ju midsommarlunch ändå. Inte vilka burgare som helst, utan dom här var köpta uppe på slakteriet i Varekil och var riktigt fina, 200 g prima Varekilsko i ogrillat tillstånd.

Grillen var placerad i en öppen container som är lite fixarbod på bygget. Innan vi drog igång flyttade dom på dieseltanken som stod där, tack för det.

Grillen är i full gång!

Kön ringlade stundtals lång och alla verkade nöjda.

Vi hade räknat med 36 pers, två burgare till vardera, dvs 72 st. Och det blev 3 över. Bra beräknat tycker jag. Tillbehör som sig bör och vattenmelon till efterrätt.

Kul att stå och steka burgare till alla och stå och småprata med dom lite, det blir oftast inte så mycket tid till det när det är jobb för dom är så upptagna hela tiden. Och det blev inte de långa samtalen här heller – glufs glufs, i med två hamburgare, lite dricka, svälja (nästan), tacka för maten och så upp i dumpern igen för att köra några timmar till.

Livet på en byggarbetsplats.

Road trip i Halland

Det händer sällan att jag jobbar på helgen, men jag har en sak jag måste göra som inte låter sig göras på vardagarna för då har jag helt enkelt inte tid. Inte innan slutet av juni iallafall då uppgiften ska vara klar…

Uppgiften är att fotodokumentera några busshållplatser i Halland.

Karta.png

Eller, ganska många faktiskt. 20 stycken närmare bestämt, A och B-lägen på de flesta så ca 40 platser. Över typ hela Halland, förutom längst in i Hyltebruk ungefär; dom hållplatserna får vänta ett litet tag till innan vi tar tag i dom.

Ungefär hälften ligger på Onsala som är rätt nära Gbg ändå, så dom kan man ta en vanlig dag eller två kvällar eller nåt. Men resten…

Men så insåg jag att jag skulle ner till Helsingborg och ha konsert, och ändå måste köra genom hela Halland, och varför då inte passa på och göra den där uppgiften när jag ändå var i krokarna?!

Sagt och gjort, söndag morgon gav jag mig av på en kryssning genom Halland.

Road trip.pngBörjade från Åsa för att åtminstone vara liiiite på rätt sida om stan från starten. 9 på morgonen gav jag mig iväg, utrustad men en vackert röd-och blåmålad bil med Trafikverkets loggor på (Volvo V60….en dröm att köra en ny bil; tanken på leasingbil mognar allteftersom….).

Själva turen skulle vara ca 27 mil enligt Google Maps, dryga 3 timmars körning. Totalt tog det fem och en halv timme att köra runt till alla, och så ner till Helsingborg. Jag han preciiiis i tid till repet 🙂

Ja och så hem igen då efter konserten. Närmare tolv på natten kröp jag i säng.

Mina foton?                                  Nä men inte vill ni väl se dom??!!                                Nejmenäsch dom är väl ingenting att se på………       JO OKEJ DÅ NÄMEN VÄNTA VÄNTA, HALLÅ, GÅ INTE – MÅSTE JU FÅ VISA NU NÄR JAG JOBBAT SÅ HÅRT?!

Road trip skyltar.jpg

Har du någonsin SETT nåt så vackert?

Road trip.jpg

Nä tänkte väl det. Så vi tar ett collage till:

Road trip skyltar

Så. Det var mitt bidrag till Sveriges Vackra Vägar 2018. Får se om jag får nåt pris…

Flow!

Ibland händer det att allt lossnar, och då känns det som att ”det var väl inget konstigt” – även om det är något man jobbat rätt länge för och det inte alls är en slump att det händer.

Idag hade jag två sådana upplevelser, och det var helt underbart.

Först och främst var det sista anbudsdag igår på ett jobb vi har haft ute nere i Svenljunga; ett viltstängsel. Det är 5,5 km på båda sidor av vägen, mitt inne i skogen, en pytteliten snutt som blivit kvar när man byggt viltstängsel först på ena och sen på andra sidan men av någon anledning valt att låta den lilla stumpen i mitten bli kvar. Anledningen är förmodligen att man ville behålla passagemöjligheter för djuren, för dom behöver röra sig i nordsydlig riktning också, men det är till förtvivlan för de som bor där och som har rätt mycket viltolyckor.

En boende som mailat mig sa att det varit 2 älg och 6 rådjur som förolyckats längs den sträcka på bara  en kort tid i höstas/senvintern.

Men hur svårt kan det vara att sätta upp ett viltstängsel då? Inte alls. Men omständigheterna har gjort att det nu gått 5 år sedan projektet startades (!), och de boende i området har för länge sedan förtvivlat. Det har väl nästan vi på Trafikverket också – men så fick jag projektet i höstas och nu rullar det på så smått. Inga mirakel direkt, men små steg i rätt riktning, mer och mer färdigställda ritningar, och tillslut tillräckligt mycket för att skicka ut jobbet för entreprenörer att räkna på.

Jag trodde inte vi skulle få några anbud – för litet jobb för dom stora företagen (Skanska, PEAB, NCC osv) och de små kanske inte orkar med Trafikverksprojekt (det är en ganska omfattande administration tyvärr), men idag stod det klart att vi fått anbud och att vi tilldelat en entreprenör! Att det dessutom råkade bli den som har driften i området tror jag är bra i längden, men det kan man ju inte veta.

Så det känns JÄTTEBRA!!!! Vi har en entreprenör!!! Och vi har startmöte på fredag, så snabba bud.

Och så satt vi hela dagen i ett annat projekt och skrev ett stort dokument som är centralt i upphandlingen i det projektet och kom därmed en bra bit på vägen mot mållinjen i början av juli där också!

Då ska vi handla upp projekteringen av ett stort antal busshållplatser i Halland och Värmland!

Låter inte så spännande? Nä det är möjligt, men man måste göra sånt också, och det är viktigt att busshållplatserna är tillgänglighetsanpassade så alla kan åka kommunalt, så det har ett mycket bra syfte/mål. Och nu har vi kommit ett bra snäpp vidare.

FLOW!!!

Det är en övning

Idag kom SAMTALET, samtalet jag väntat på i månader. Samtalet från min platschef som säger att det har hänt en olycka på mitt bygge på Orust, att en buss har krockat med en anläggningsmaskin, att man inte känner till att det är några personskador, men att det är plåtskador. Entreprenören är på väg ut för att skaffa sig en uppfattning om skadeläget och ska återkomma.

Sen säger han det viktiga – att det är en övning och att jag ska ringa ett nummer till övningsledaren. Jag ställer någon motfråga; när har det hänt tex, men jag har redan fått all information jag behöver och ringer övningsledaren.

Efter det gör jag som jag skulle gjort i en verklig situation; jag ringer min överordnade och rapporterar att vi haft en olycka, vad den inneburit och vad som händer just nu. Och hon i sin tur ringer övningsledaren och sin överordnade.

Och så håller vi på tills larmkedjan nått sitt slut. En timme senare har vi uppföljningsmöte där vi går igenom vad det presenterade scenariot var, hur vi agerade, hur vi borde agerat och hur övningsledaren tyckte att det gick (vi fick väl godkänt 🙂 ).

Läskigt men nyttigt att ha såna här övningar, och väldigt bra att träna inför en potentiellt verklig situation – som vi såklart hoppas att den inte inträffar.