God jul

image
Det är en vanlig dag i kidsens värld - det som är viktigt är att spela spel. Om man gör det på julafton har man tomteluva på sig så är mamma nöjd. Eller nåt.

Barnen frågar ”när ska vi dela ut julklappar” och vi vuxna säger ”strax, vi ska bara….” se färdigt Kan du Vissla Johanna eller Kalle Ankas jul eller något annat som är heligt för oss. För oss vuxna. Inte för barnen. Det går ju så mycket långsammare och är så mindre fartfyllt än Ninjago eller Lego Chima, men vi vuxna insisterar på att Kalle Ankas jul är sevärt. Och det rycker med barnen som också tycker det är kul, fast lite mer på freakshow-vis.

Det är väl så det ska vara? Och så kommer Tomten. Vår minstemann, nu fem år, trodde så sent som häromdagen på jultomten och var övertygad om att han (hen?) skulle komma på julafton. Idag på själva Dagen var det inget snack om Tomten, och ärligt talat är det inte mig emot.

Vi anskaffar presenter (köper, tillverkar, ärver osv) som vi ger till varandra vid en bestämd tidpunkt varje år. Vi bestämmer att vi ska ses just de dagarna och umgås just DÅ och knappt annars (när man bor långt ifrån varandra). Vi kallar det JUL och det är något heligt, religiöst eller ej. Vi ska äta viss mat och dricka viss dryck (tjoho en anledning att dricka mumma!!!) och det finns en förväntan på att det ska vara så…bra.

Och det är det väl också, det gäller bara att göra det till något som passar en själv och ens gäster (alla gillar inte grisfötter och sylta, det är okej att inte ha det på julbordet), men får man till det så blir det bra. Men jag pallar inte FÖRVÄNTNINGARNA.

Men varför kan vi inte bestämma att ses en VANLIG helg med god mat och trevligt sällskap? Varför kallar vi det JUL och det är så viktigt?

Missförstå mig inte, jag har haft en jättetrevlig dag och kväll med nära och kära, julklappar, god mat och en avslappnad, trevlig stämning. Men mina förväntningar på att det ska bli just så trevligt är så höga att det är som gjort för att grusas. Klarar inte av förväntningarna. Prestationsångest.

Kan man bli sjukskriven för julångest? Retroaktivt? Trots att det var ganska (till och med mycket) trevligt? 

Dagens bildgåta

Ja, så var det ju det där med julklappar igen. När alla bestämt sig för vad dom ville ge visade det sig att H inte fick det enda han ville ha. En Elsa-klänning. Så där gick den tidigare idealismen i stöpet och jakten på en Elsa började. Och slutade efter ett tag. För inte hittar man sånt när man söker efter det, nä det snubblar man bara över annars när man letar efter annat.

Hej Google, hur ser den där Elsa ut egentligen? Snabbt svar ger att hon har en ljusblå klänning med en cape. Och hur svårt kan det vara? Tja inte så himla, men tiden är knapp – julafton är på onsdag som bekant. Förbi en tygbutik i centrum som har billiga tyger lämpade för ändamålet och så hem och börja greja.

Det här är dagens bildgåta, och om några dagar kommer förhoppningsvis lösningen:

image

Fortsättning följer.

Nämen hoppsan

Kom hem från en runda på stan och upptäckte att den är låg i min väska:

image

DET har jag inget minne av att det har hänt. Men jodå, kvittot är där så bara lugn det har gått ordentligt för sig. Undrar varför de fina skinnfodralen till mobil och tablet som dom också hade i butiken inte kom med. Men kanske lika bra det, med tanke på priset…

Bästa lussebullarna

image

Bästa lussebullarna är de som innehåller kesella och mycket saffran, och helst en massa russin inuti själva bullen och inte bara som dekoration.
Receptet är från Allt om Mat, och jag delar gärna med mig av det (antar att Allt om Mat också gärna gör det eftersom det ligger öppet ute på deras sidor….)

Lussebullar med kesella
0,5 tsk salt
150 g smör
1 st ägg
3 pkt saffran, 1,5 g
5 dl mjölk (3%)
1 pkt jäst, för söta degar (50 g)
2 dl socker
17 dl vetemjöl special
1 burk kesella naturell, 250 g, 10% (för oss som bor i Norge är det Kesam naturell, 300 g i burken och det går lika bra med en hel burk)
Russin efter behag

Kortversion: Baka som vanliga vetebullar, dvs smält smör och mjölk, 37 grader, blanda allt, jäs en knapp timme, baka ut, jäs på plåt en halvtimme, pensla med ägg, grädda 225°C i 8-10 minuter.

Formell version:
1. Smält smöret i en kastrull och häll i mjölken. Värm till ca 37 grader.

2. Tillsätt saffran och kesella i degvätskan. och häll den sedan över jäst

3. Smula ner jästen i en degbunke. Häll i degvätskan och rör tills jästen löst sig.

4. Tillsätt salt, socker och ägg. Rör tills allt blandats.

5. Häll i ca 15 dl av mjölet och arbeta till en smidig deg. Tillsätt försiktigt resten av mjölet, lite i taget och arbeta degen tills den är smidig.
Var försiktig så att du inte tar i för mycket mjöl, då kan bullarna bli lite torra. Degen ska släppa från bunkens kanter, men fortfarande kännas lite, lite kladdig.

6. Låt saffransdegen jäsa under bakduk till ungefär dubbel storlek i ca 45-50 minuter.

7. Knåda degen på lätt mjölat bakbord. Dela den i ca 32 delar och rulla varje del till avlånga rullar. Forma dem sedan till lussebullar genom att snurra ändarna mot mitten.

8. Lägg bullarna på ugnsplåtar med bakplåtspapper. Låt jäsa under bakduk i 30 minuter.

9. Pensla dem med ägg och garnera med russin. Grädda dem i 250 grader mitt i ugnen i ca 8-10 minuter. Låt svalna på galler.

Den där lättjan

TV-apparaterna är på uppe i taket och visar TV Norge, NRK1, CNN och 1-2 andra kanaler. Utbudet på förmiddags-TV är ganska likt; How I met your Mother, The War at Home, Friends mm på TV Norge, CNN har nyheter förstås – gärna samma nyhet om och om igen som dom m a n g l a r   ut tills det inte GÅR att få mer information ur den där lilla notisen, NRK har naturprogram och från kl 10 (?) direktsändning från Stortinget.

Tre gånger i veckan går jag till SATS. De flesta gånger befinner jag mig på löpbandet i en dryg halvtimme. Löpbandet ovanför vilket de här TV-skärmarna visas. Hörlursuttag och kanalväljare finns i löpbandet, mycket praktiskt.

Jag är inte en person som håller mig särskilt uppdaterad på det politiska läget, varken i Sverige, Norge eller världen. Det ska vara ganska stora nyheter om det ska nå mig, tex att det är nyval eller att SD hade 16% av rösterna i Sverige så sent som igår. Eller att det är ett gisslandrama på ett café i Sydney (tack CNN, jag tror jag hört ALLT om det där dramat nu, eller iallafall det lilla som gick att få ut från den stackars reportern som var 1 km från Martin Place i går morse).

Men NRK. Sändningarna från Stortinget. Här har jag VÄRLDENS chans att få uppdateringar i rikspolitiken matat i mig medan jag motionerar, jag behöver inte göra NÅGONTING annat än att välja NRK på min lilla dosa. Om jag gör det varje gång jag är på SATS har jag ungefär en och en halv timme uppdatering av det politiska läget i Norge i veckan, och det är en ganska stor ökning mot dagens intag om man så säger.

Men gör jag det? Nej. Istället ser jag på The War at Home följt av ett program där en kvinna hjälper miljonärer att hitta kärleken.

image
Hmmm vad ska jag välja. Siv o Erna som försöker förbättra världen, eller den där damen med den förfärliga rösten som driver matchmaking för miljonärer?

Hallå???!!! Vad f-n gick fel här?! Jag är en vuxen människa och det är meningen att jag ska tycka politik är om inte intressant, så iallafall viktigt not att sätta mig in i – och i vart fall när det matas i mig helt utan att jag behöver göra något. Bara välja rätt kanal. Men jag är rädd att jag inte är den enda som gör så här. Väljer den lätta vägen alltså. Inte undra på att världen ser ut som den gör…

Museishopping med gott samvete

Nobels Fredscenter i Oslo kan man besöka som museum om man vill eller bara gå i deras museishop för att få goda ideer till julklappar eller vanliga presenter. För det är inte så vanliga presenter dom har där, nä det mesta (allt?) ger en bra känsla att handla. Dels för att det är lite annorlunda saker, och dels för att det har en mening. Det är någon som får jobb i ett fattigt land, skräp återvinns och säljs igen eller liknande.

Jag var där häromdagen och kikade för att få lite inspiration, och kom därifrån med en go-känsla och lite nytt julgranspynt. Det ena hade varit gamla plastflaskor och plastpåsar som blivit gjort till något de kallar eco-felt. Inte särskilt mjukt och skönt precis, men vad gör väl det när dom ska hänga i granen?!
Designen är dansk och dom är Fair Made i Sri Lanka. Jag har försökt googla lite på vad det här med Fair Made egentligen betyder, men hittar inget som ger något dessvärre. Bara andra återförsäljare som också understryker att det är fair made och fair trade…kanske anledning att vara lite skeptisk?

image
Dansk design, fair made i Sri Lanka av återvunna plastpåsar och -flaskor

Men det fanns annat också (som även det var Fair Made), som dom här fina pärlemoränglarna från Filippinerna:

image

Dom är ca 7 cm höga och fanns som granar, änglar, älgar och annat och i flera fina färger. Om vi nu antar att det här Fair Made är okej så känns det otroligt mycket bättre att gå in på Nobels Fredscenter och köpa julpynt än att göra det på Nille (en förstaklassens skräpaffär)….
Julpynt är förstås en liten och försvinnande avdelning, men det finns många fina och ovanliga presentidéer att botanisera bland när man har anledning att köpa present – spel, kartor, handgjorda ljus och mycket annat.

Så nästa gång, strunta i att kolla på Nille, Kid, Åhléns eller andra affärer – gå till valfri museumsshop och köp nåt fint och meningsfullt istället.
Tack och hej från Dagens Tips.

Trött på slöseriet

Det blir sparsmakat med julklappar för mina barn i år. Från oss föräldrar iallafall. A får ett 200-bitarspussel och H ett 80-bitars. Med det hamnar vi väl i botten på Oslo-ligan för hur mycket man spenderar per person i julklappar i år, och det känns bra. De får ju klappar av andra också; förutom farmor och farfar har ju killarna två mormödrar och två morfäder. Då blir det fyra julklappar var, och helt ärligt måste väl det vara tillräckligt?

Dom har ju redan miljoner av saker och lever i en värld där det är lätt, fort och inköpsmässigt billigt att få tag i det man vill ha, ett konsumtionssamhälle som är smått galet ibland.

Skylander Giants-vänner som ska ut på strövtåg och dräpa jättar och annat oknytt
Skylander Giants-vänner som ska ut på strövtåg och dräpa jättar och annat oknytt

A fick ett Skylander Giants startpaket i födelsedagspresent i augusti. Affärsidén för speltillverkarna är att man har gubbar (spelkaraktärer) som har krafter man behöver i olika situationer. Alla gubbar har sin karaktäristik, och det dröjer inte så länge förrän man kommit så långt att de 3-4 som var i startpaketet inte räcker för de utmaningar man står inför. Alltså måste man köpa fler gubbar. Rätt pricy är dom också; 50-120 kr om jag förstått det rätt. Och det är bara till just Giants.

Jag förstår att barnen verkligen vill ha dom olika gubbarna (ett trettital per spel ungefär), men jag fixar inte mentalt att lägga ut 3000 pix på ett spel som han är intresserad av ett kort tag, det känns bara för slöseriaktigt. Så jag går till begagnatmarknaden.

Sannolikheten att mitt barn är det första i världen som spelar Skylander Giants är lika med noll, så det bör finnas ett antal övergivna spel bara i Osloregionen. En kort titt på http://www.finn.no och två minuter senare har vi gubbar till inte bara ett spel men TRE, till den facila kostnaden av 650 kr. Något man naturligtvis inte talar om för den lilla telningen, utan delar upp i flera presenter.

Alltså,

1) A får de gubbar han så hett eftertraktar

2) En julklapp är i box

3) En stackars familj i Ski slipper ha Skylanders-spel ligga och skräpa

4) Ett spel mindre och furton gubbar färre som behöver tillverkas med allt vad det innebär av material-och energiförbrukning och en gnutta mindre slöseri i världen

Alla blir glada, och jag känner att jag har sluppit slänga ut tusentals kronor på något jag inte riktigt känner värdet av (även om jag försöker förstå) och har bidragit lite lite till en bättre värld.

Naivt eller hur?

Det kom ett kärleksbrev

Jag vet inte vem Du är som skrivit det eller skickat det, men till Dig vill jag bara säga TACK för att du är så fantastisk och glädjer en annan människa på det sätt som du just gjort, det betyder jättemycket.

Mailet var skickat genom en sajt, Anonym Nätkärlek som skapades (efter vad jag lyckats googla fram) av några som tröttnat på allt anonymt näthat och satsat på lite nätkärlek istället. När man vill skicka ett kärleksbrev gör man det genom sajten, och det är därför man inte kan se vem det kom ifrån. Texten är inte heller skriven av den som skickade det, utan det är professionella skribenter som skrivit ett antal korta texter för avsändaren att välja mellan.

Jag vet naturligtvis inte om det är en bluff; någon kanske har skickat det för att driva med mig (skräcken från småskolan går aldrig ur tyvärr), eller det kanske är ett automatiskt utskick för att göra reklam för sajten eller helt enkelt spam.

Men ärligt talat, så varm och go som jag kände mig efter att ha läst mailet, väljer jag att tro att det är en riktig person där bakom som skrivit det. Och om det inte är det så har en spammare fått mig att må väldigt bra, och då kan det väl inte vara så illa…

Här är sajten om du själv vill skicka nåt:

anonymnatkarlek

Nordic Choice Quality Hotel Spa and Resort Norefjell

Ja det heter så. Hotellet i Norefjell. Ett namn som både är catchy och lätt att komma ihåg. Eller inte. Som hotellet ungefär, varken särskilt catchy eller lätt att komma ihåg.

Det var julbord för Os jobb på lördagen, med övernattning för anställd och respektive på sagda hotell i skidorten Norefjell ca 1,5 timme norr om Oslo – ett mycket trevligt och uppskattat initiativ. Och det blev himla trevligt också, men inte på grund av hotellet iallafall, det är helt säkert.

För ett tag sen tänkte vi att vi skulle ta fredagen också på egen kassa och passa på att vara borta två nätter och få lite mer skidåkning eller spa eller vad vi nu hade lust med. Så O kontaktade hotellet och frågade om vi kunde få ett bra erbjudande på fredagen. Och det fick vi – 1574 kr. Lite mycket tyckte vi, men så fick vi förklarat för oss att då ingick det middag också, varpå det genast kändes mer rimligt. Lite för rimligt faktiskt, så vi kollade lite noggrannare, och jomen – det var 1574 kr PER PERSON. För en natt. Men eftersom vi skulle komma upp så sent var inte middag aktuellt för oss. Nytt pris? 1074 kr per person. Dvs samma pris som var angivet på nätet för en vanlig bokning, alltså inget erbjudande alls. Lite fler mail fram och tillbaka gav ingenting så dom fick stå där med det rummet tomt.

Okej, på väg upp lördag morgon, framme vid elvatiden. Då får vi veta att rummen inte är tillgängliga förrän kl 16 på eftermiddagen?! Har aldrig hört om en så sen incheckning, men var det möjligt att få det tidigare? Ja kanske vid tretiden om vi hade tur. Jaha. Men vi fick ett nyckelkort till bagagerummet för att ställa in våra väskor, så det var ju bussigt (i min värld ett minimum av service). Ingen info tex om att man om man vill kan gå ner i bassängen eller gymmet, eller kanske ta en stund i spa’t, äta lunch eller gå någonstans för att byta om till skidkläder (de flesta kommer ju för att åka skidor), ingen gästvänlighet i receptionen.

image
Utsikt från löpbandet. Helt okej.

Men vi ställde in väskorna och gick på en liten upptäcksfärd i hotellet. Det visade sig att det lilla kortet vi fått inte bara gick till bagagerummet, utan både till sim-gym-avdelningen och till spa’t, vilket kunde vara användbart i väntan på rum. Så efter lunchen (två pizzor och två cola = 450 kr, fullständigt hutlöst, men en mycket god pizza skall erkännas) bytte O om i personalens korridor och gick uppför ett berg och jag gick ned för en trapp och in till gymet.

Hotellet är mörkt som jag vet inte vad. Tror det ska vara sobert och lite modernt (det är visst byggt 2009), men det är bara dystert. Alla väggar är mörkt brungrå, i gångarna till rummen ljusare men det kompenseras mer än väl av mörklila mattor och dörrar. Lamporna i taket i de centrala utrymmena (dvs allt utom de gångar som går till rummen) är samma mörka brungrå och har gulaktiga dämpade glödlampor. Vatten som rinner längs en vägg rinner mot en mörkbrungrå mosaikvägg, och man går mot den genom en lång gång som även den är i mörkt brungrå mosaik med nåt vatten som rinner längs golvet. Inte sobert, bara dunkelt och deprimerande.

Gymet och simbassängen var ljust och härligt, stora glasytor, heja! Men i omklädningsrummen var det dystert igen, förlåt sobert, med handfat i mörkbrun sten på kommoder i samma färg, väggarna på toan i den där jädra mörkbruna mosaiken.

image
Ett gigantiskt skåp stod inne i garderoberna. Vad är det i det då undrar man ju, men det fick man inte veta för det var låst med hänglås.

När O kom tillbaka hade vi fått vårt rum (redan klockan tre halleluja). Eller, cell kanske är ett mer passande ord. Ett pytte pyttelitet rum målat i en sober mörkt gråbrun färg. Jodå, i ett rum som är dryga två kvadratmeter stort väljer vi en nästan svart färg på väggarna – för då verkar det större eller?! Badrummet i läcker mörkgråbrun mosaik och ett mörkgråbrunt stenhandfat. Som lök på laxen hade rummet nästan ingen belysning och garderoben var helt värdelös eftersom det stod ett gigantiskt låst skåp där inne som gjorde det omöjligt att hänga något som var längre än en T-shirt. Varför man nu vill hänga T-shirts på galge.

Och det här rummet skulle vi alltså betalat över två tusen kronor för om vi hade nappat på det fantastiska erbjudandet vi fick??!! Ja för en natt alltså. Men okej, rummet är inte allt; det fanns ju spa också och det skulle vi kolla in. Men när våra nyckelkort inte funkade i spa-dörren fick vi veta i receptionen att det inte ingick spa tyvärr, det fick man betala extra för. Jaha, och hur mycket kunde det tänkas vara då? Jo, 350 kr per person (men då fick man badrock, handduk och tofflor att ha på sig när man var där inne) eller så kunde man ju ta en behandling och då ingick entréavgiften. Billigaste behandling 590 kr, 30 min aromamassage, vad nu det är.

Helt sanslöst dyrt, inte en chans att jag betalar det. Men vi hade ju ett kort som vi visste gick till spa-avdelningen också och handdukar hade vi på rummet, så vi gick upp till spa’et iallafall. Och fan heller om det var värt 350 kr…. pyttelitet spa med en bubbelpool, en liten vilobassäng (som iofs var jäkligt cool), två bastur, en het och en kall källa, och ute två bubbelpooler och en liten bassäng. Och så en liten bar där man kunde köpa dricka och snacks. Snacks = jordnötter, inget annat. Det var (naturligt nog) ganska lite folk där inne men ändå stod det urdruckna glas och flaskor överallt. Fruktansvärt skräpigt på något som ska vara lite lyxigt. Vi var där i nästan två timmar, och först mot slutet började någon samla in lite glas. Inte bra eller trevligt alls, och SÅ inte värt entrépengarna. En kollega till O hade testat aromamassagen och gav den betyget ”Den var väl okej”.

Efter spa, middag. Fast först fördrink i en abonnerad loungedel i entréplan. Dvs det satt folk där helt till kl 19 då företagets abonnering startade, och det var väl helt okej. Men vad som inte var okej var hur ofattbart många flaskor och glas, spill, skräp och ofräscht gammalt unk som var kvar på det bordet som några av oss (ca 10 st) satt vid. Det tog nästan en timme innan personalen kom in och röjde där. Man kan fråga sig varför ingen av oss gick och sa till, men jag tycker inte man ska behöva det när man sitter i princip i receptionen. Det borde en professionell ledning ha säkrat att personalen håller koll på.

Sen dags för mat, julbord i vårt eget chambre separee, fungerade mycket bra. Maten var god och det fanns mycket att välja på. Ända tills dom mitt i middagen tog bort den varma buffén. Vi satt nämligen i andra sittningen som började kl 21 och då måste man tydligen äta fortare. Vi fick inte heller komma in förrän halv tio pga gänget som var där innan oss, så vi hade en knapp timme på oss innan varmmaten var borta. Jaha.
Och vid det laget var efterrättsbordet rätt härjat och slitet och inte mycket att hurra för. Man fick sig några smakbitar på vad som en gång varit där men det såg ut som ett slagfält.

Gott sällskap gjorde susen för hela middagen som tur var, och ingen gick heller hungrig därifrån.

Idag fick vi det glada beskedet att det var utcheckning klockan elva. ELVA?! Incheckning 16 och utcheckning 11?! Och om man inte var i sitt rum före elva så var man tvungen att be om ett nytt kort för de gamla gick ut prick på slaget. Allvarligt? Nä det stämde inte visade det sig och vi kom in i rummet ändå för att rafsa ihop våra grejer i mörkret, kasta en sista blick på de spacklade spikhålen som inte blev målade utan lyste vackert vita mitt på väggen och ge oss av därifrån. O ut på skidtur och jag ut på gåtur med några andra.

Det magiska kortet behöll vi så O kunde komma in i simavdelningen och duscha efter turen. Något som borde ingå som en självklarhet för hotellets gäster tycker jag, även om det är efter klockan elva.

Det här hotellet betalar alltså folk tusentals kronor för att få bo på över en helg. Var dom får idén ifrån att det är ett bra ställe att spendera pengarna på, det fattar jag inte. Skidåkningen är tydligen inte heller speciellt bra säger dom som vet, toppturen var ingen större utmaning enligt O, inte brant och för tidigt på säsongen för bra snö (inte Norefjells fel väl att märka), hotellet var mörkt och dystert och rummen otroligt opraktiska för att vara ett skidhotell.

Men fin utsikt från toppen

image