Söndagstur i Änggårdsbergen

Dammen tömd på vatten inför vintern, men hey – då kan man roa sig med att kasta småsten och försöka knäcka den tunna isskorpan som ändå bildas!

En fantastisk dag; hög och klar och vigd åt några timmar i skogarna nära oss.

Ryggsäcken full av mackor, varm choklad, blåbärssoppa och skorpor (av vilket det mesta blev kvar tills vi kom hem?!) och en rask gåtur genom Slottsskogen och in i Botaniska.

Eftersom vi är så himla sega med att komma iväg så hann vi bli hungriga redan innan vi ens kommit in i Botaniska, så det blev ett snabbt stopp strax innanför entrén för lite choklad och mackor.

Det blev en GC-tur trots att det inte var planen, men vad gör man när det kryllar av härliga skogscacher? Och dessutom har vi hoppat på något som heter hittaut.nu och som är Svenska Orienteringsförbundets försök att få folk att komma ut i naturen. Poängen är egentligen densamma som när man cachar – att ha ett bestämt mål man går mot i skogen och som belöning om man hittar rätt får man signera en log någonstans. Eller som i HittaUt’s fall där det är en pinne med en kod på som man lägger in i deras app.

Same same but different.

Men några cacher blev det också och en vacker utsikt över delar av Göteborg som började färgas så smått av eftermiddagssolen.

Från kranarna i Skandiahamnen långt till vänster, sen Älvsborgsbron och så kommer stan så småningom, Guldheden och Sahlgrenska längst till höger

 

Semesterdag

Skolan stängd och fritids stängt. Mamman tar ut en semesterdag och tar ut barnen för att gå på tur i Änggårdsbergen. Vi tog vägen genom Botaniska, där barnens nyfikenhet ledde till det bästa – att man stannar till på ställen man inte brukar stanna på och gör avvikelser man inte heller brukar. Och tack ock lov för det.

Jag trodde aldrig vi skulle komma ur Botaniska, för det var så mycket att titta på och vi hade ju ingen brådska. På två timmar kom vi en dryg kilometer – men då fick vi ätit lunch också och lekt en massa.

Adam kämpar med att få upp locket. På just den här (dagens sista) fick vi faktiskt inte upp det för det satt för hårt. Synd.

Och det blev perfekt. Varm choklad, mackor på hembakt bröd (yup!), lite frukt, några kokta ägg och något sött tills när orken tryter lite senare. Killarna var på gott humör hela dagen och det från början rätt svala vädret blev bara varmare och varmare.

Lite GC blev det också, och vi hittade de största skatter jag någonsin sett. Någon har tagit sig för att lägga ut rejält stora hinkar, men som tyvärr inte innehöll särskilt mycket. Och vi som normalt brukar ha med oss en massa extra att lägga i för att fylla på till kommande barn hade förstås inte med oss något just idag.

Vi hade ingen plan, vi följde humöret och cachernas väg i en någorlunda närhet; poängen var inte att gå långt utan att ha en skön dag i skogen med lite fysisk aktivitet. Och det blev det – upp och ner, klättra i stenrösen och gå upp för branter och nerför slänter.

Killarna var som tända ljus hela dagen, eller ännu bättre – som entusiastiska springande barn fulla av energi som ska klättra högt och springa långt. Den där oron man känner ibland över att dom (speciellt den ena) sitter och ser på YouTube-klipp på när andra människor spelar Minecraft och ser det som sitt högsta nöje, den oron försvann direkt idag.

Jag frågade vid ett tillfälle om det var dags att börja styra kosan hemåt, och fick ett enstämmigt och rungande NEJ till svar. Adam ville att vi skulle vara ute i flera timmar till, men då började det bli eftermiddag och vi fick ge oss för verkligheten.

Men det är fantastiskt att bo där vi bor och ha en enorm skog bara tio minuters gångväg hemifrån, och dessutom en botanisk trädgård och en Slottsskog. Heja Göteborg!!

 

 

GC-tur i Ängelholm

Efter en duvning i ellära om I-och S-räler, sugtransformatorer, magnetspolar, kontaktledningar, bärlinor, isolatorer och annat var det fint att få låna en cykel och dra ner till Ängelholms vackra sanddyner och en liten GC-tur.

Vädret var fantastiskt; varmt och soligt, fast ganska blåsigt. Man hör havet dåna redan när man är några hundra meter ifrån och bakom de höga höga sanddynerna, men man ser det inte förrän man är på toppen.

Det finns massor av cacher där nere vid havet, och jag var ute i några timmar med den extremt skruttiga cykeln, satt i solen och åt mackor till middag och hade det rent allmänt underbart. Det är fint här i Ängelholm!

Ledig eftermiddag

Ja vad gör man när man fått en ledig eftermiddag helt plötsligt, vädret är hyfsat och det finns en skog med hemlisar bakom knuten? Jo, man passar på och tar sig en liten GC-tur innan man åker tillbaka till Helsingborg. Klockan var bara två så det var ju all tid i världen och gott om burkar var det visst i området också.

Började med en multi som var på Trafikskolans området och som jag gick igår för att samla in info. Nu skulle jag bara samla in burken, men det var lättare sagt än gjort för det DÄR hålet sticker inte jag ner handen i, det är ett som är säkert. Och det var fler före mig som tvekat tydligen, och det var nog inte meningen att den skulle ha ramlat ner. Jaja, nu är det COs problem att fiska upp den, stackarn…

Turen vidare gick genom en vacker blandskog på en väg som var en cykel-och gångväg/stig. Jättefin kvalitet, solen gassade (!) och lite då och då mötte man folk med hund eller på cykeltur. Verkar vara ett aktivt folk i Ängelholm. Och jag hittade det jag sökte, iallafall för det mesta, men det var inget särskilt upphetsande längs färden värt turen i sig. Inga särskilt fiffiga installationer eller genialiska lösningar, men en fin gåtur iallafall.

En skön promenad med visst målsökande. Stegräknaren på mobilen visade 19 000 steg, så det var nog okej att vara lite trött i fötterna på kvällen.

 

Ut på tur en kortis

Jag tillbringar mina sista dagar i Oslo i ett underbart väder – ibland har man tur när man är ledig! 

Dagen idag började med en liten GC-tur i Lommedalen. Det finns en serie Letterboxes som heter Brevtur, där en del är lätta och andra svåra, men jag har koordinaterna på 27 av de (totalt 81). Och eftersom tiden rinner iväg (vart tar all tiden vägen?) så tänkte jag ta en runda i det vackra vädret.

Det blev inte så många som jag hoppats, för att cacha tar alltid mycket längre tid än man tror, men det blev några iallafall.

Och som alltid får man se nya platser, här: Lommedalens kyrka.

Men större delen av förmiddagen såg ut så här:

Inte det sämsta i vårvädret!

Dag 2 i Bohuslän

Lördagen blev lugn och tidig för mig – jag hade ju trots allt varit uppe sedan halv sex, men ändå var söndagen spak.

Det fixades med WiFi (vilken semesterbostad klarar sig utan det?!) och lite annat, barnen tjoade och det var allmänt livat. Men Adam fann sig inte lika väl tillrätta med S och E som Hannes gjorde, så vi gick en lite GC-tur istället.

Vi har cachat i Heestrand förut, men det var så länge sen så det minns inte han längre. Har försökt hitta bildbevis i dropbox’en men misslyckats, geocaching.com säger att det var 2011 och det tror jag på.

Iallafall drog vi ut, den närmaste var tvärs över vägen.

2017-02-26 10.47.02.jpg

Blött och riktigt halt på berget, is bitvis, gärna med vatten på. Men vad gör man inte.

Vi gick vidare ner mot havet och gav oss på en jag inte hittat förra gången vi var ute, men även denna gång gick vi bet. Fast ändå inte; vi klättrade lite i berg och lekte och hade det allmänt bra.

2017-02-26 11.10.09.jpg
Nere vid vattnet var det snäcksamling (något som de hållit på med uppe i skogen igår och hittat otroligt fina snäckor trots att det är en bra bit från havet), och bästa fyndet var väl ett ostron med ostronet kvar i. Dött verkade det som, men vem bryr sig?

Efter två dagar i underbara vänners lag var det dags att styra kosan hemåt.

2017-02-26 13.47.57.jpg

Extra glad var den som tappat sin envisa tand som vägrat släppa taget under så lång tid – trots att den nya tanden är mer än tydligt ute. Helt plötsligt låg den bara där på tallriken, himla praktiskt.

2017-02-26 13.49.42 red.jpg

Dunder och brak


Det blev en tur till på Vekterveien, men först ett besök på Magnor Glassverk.Fint glas, genuint hantverk med blåseriet i samma byggnad, men jag är rätt ointresserad av att köpa. Jag behöver inga fler glas eller vackra saker så det blev ett kort besök. Den vackra stationen på andra sidan vägen var mer intressant och vackrare att se på tyckte jag. Gammal, välhållen byggnad, de gammeldagsa bokstäverna på huset, markeringarna vid övergången…historia.

Stationshuset i Magnor

Cyklade istället  några kilometer norrut till Skotterud och hoppade på en annan del av Vekterveien, men det var egentligen inte så intressant det heller.
Däremot var det ett fascinerande väder. Jag som inte bryr mig något särskilt om väder kunde inte låta bli att tilltalas av de mörka molnen som var runtomkring samtidigt som jag själv cyklade i strålande solsken. Emellanåt kom det en droppe eller två, men det var precis så jag fick på mig regnjackan så var det över och solen strålade igen.

Men himlen var så fantastisk och den gav så vackra färger på hela naturen. Allt var som om det var mer färgrikt.

En kvarlämnad stol vid den tidigare fiskrika Gaustadsjøen, nu nästan torrlagt och igenslammad när man har velat göra plats för mer jordbruk på 60-70-talet. Något man tydligen erkänner idag att det inte var så bra gjort.
Svarta moln och blå himmel blandat


Och jag har sett näst intill obscena mängder hallon. Trodde inte det fanns så många hallon här på jorden. Och bara här i Magnor lixom…Jag hade inget att plocka i så jag plockade i munnen – handfull efter handfull med stora, fullmogna, helt fria från odjursangrepp. Fantastiskt goda. Men jag åkte förbi ganska många löpmeter med manshöga hallonbuskar stappfulla med hallon innan jag tog ro till mig att faktiskt stanna och plocka.

Hämtpizza cykel-style

På väg tillbaka passerade jag Magnor Centrum och dess café/pizzeria igen. Nu började molnen se lite mer hotfulla ut, och jag laddade för en kväll i tältet. Och det var smart gjort visade det sig, för sen började regnet. Jag fick äta en bit ute vid mitt fina bord och sen kom regnet. Men jag proppade in mig i tältet, bullade upp med sovsäck, pizza, juice och HBO. Dvs tills wifi’et gick ner. Då kurade jag ihop mig, lyssnade på smällarna, räknade sekunder från blixtarna och lät Kent sjunga för mig istället. Några smällar var riktigt nära men ingen helt över mig tack och lov. Åska gör sig inte riktigt från tält, kan man säga.