Äntligen kan jag köra lagligt!

Efter plånboksstölden i mars har det ju tagit sin tid att få igen allt som var i den. Bankkorten gick ju fort, passet tickade in för ca en månad sen och så var det bara körkortet kvar. Det finns en regel från 2011 som säger att den som har svenskt körkort och är bosatt (folkbokförd) i ett annat land vid förnyelse av körkortet ska få det utställt i det land innehavaren bor i. Jag ska alltså få mitt nya körkort utställt här i Norge, och det har tagit sin lilla tid. Frågan ska såklart behandlas i bägge länder, och tänk er själva; TVÅ myndigheter som ska ha handläggningstider på var sin kant plus att det är vattentäta skott mellan Sverige och Norge vilket gör att ingen information utväxlas automatiskt.

Följaktigen tog jag saken i egna händer redan från början och ringde Trafikverket och fick dem att sända mig rätt papper. Snabbt och trevligt bemötande och papprena var hemma hos mig 3 dagar senare. Toppen! Tar papprena, ringer Vegvesenet, får veta att dom ska skickas in till valfri trafikkstasjon (i mitt fall är den närmaste Risløkka) för behandling. Jag upptäcker att det även finns blanketter på hemsidan som man kan fylla i och skicka med för att få det hela att gå lite fortare. Kanon! Fyller i och skickar in och väntar.

Två gånger ringer jag för att höra varför inget händer (jag trodde ju det skulle gå fort!), och får besked att det är svenska Trafikverket som inte skickar in papprena till Vegvesenet. Samma papper som ju jag skickat in till dom tillsammans med de norska blanketterna. Jamen det gills inte, den kommunikationen måste gå mellan myndigheterna så det inte fuskas [av mig]. Andra gången var det klart och skulle komma när som helst.

Några dagar före semestern hade jag fått ok från Vegvesenet och skulle komma ut till Risløkka för att ta kort och skriva signatur. En och en halv timme i kö, 3 min saksbehandling då jag får veta att man inte kan göra som jag har gjort.

– Öh va?!

– Nej det är alltså så att man måste fylla i dom här blanketterna på plats på Risløkka, dom får inte skickas in per post.

– Eh jaha, men dom ligger ju ute på er hemsida.

– Det var konstigt, det ska dom inte göra. Och hur som helst ska ingen handläggare ha godkänt det här när det kom utifrån och inte från Risløkka, så det är en handläggare som har gjort fel.

Så kände jag att jag satt fast i byråkratikvarnen igen, maktlös och utan möjlighet att göra någonting. Det visade sig att en av de viktigaste sakerna med att man kommer in är att man får ett papper som gäller som tillfälligt körkort. Utan det kör man olagligt. Visst har jag ju undrat vad som skulle hända i en trafikkontroll om det blev en (och det blev det ju…) men därför har jag haft pappret från Trafikverket med mig där det står att jag har godkänt svenskt körkort….men det var alltså olagligt.

– Jaha, så vad händer nu då?

– Nä men det är ju vi som gjort fel och allt ser ju okej ut, så jag godkänner det här och skickar in. Ditt körkort kommer i brevlådan om tre dagar.

TRE dagar?! Det är ju helt sanslöst snabbt. Matcha det ni om ni kan Trafikverket!! O trodde mig inte när jag sa att dom skickar det direkt hem i brevlådan, trots att jag sa att en annan person vi känner hade fått sitt på det viset. Han menade att det inte är rättssäkert (eller något liknande) och det kan han ju ha rätt i, men det var inte det jag sa heller, jag menade att det kommer direkt i brevlådan.

Tyvärr hade jag redan åkt på semester efter tre dagar, men när jag kom hem låg det ett litet vitt kuvert i brevlådan precis som utlovat. Säkert eller inte, men det gjorde det och så här ser det ut:

Notera rad 4b: Det är evig livslängd på de norska körkorten. Aldrig mer förnya. Om det inte blir stulet igen förstås….

Nygifta!! (nr 2)

I lördags var det dags för överraskning. När vi åkte från Hälsingland var den officiella historien att vi skulle till nordligare trakter för att träffa andra delar av släkten, men så var inte fallet. Första chansen vi fick stack vi söderut istället, tillbaka till Stockholm, checkade in på Hotell Carlsson-Nielsen (igen) och förberedde oss på bröllop.Bröllopet var maskerat som treårsfirande för Malte, sonen i familjen, men vi var några (två närmare bestämt) som visste att det var något annat. Mamma visste bara att hon skulle ner till Stockholm och hämta upp sagda Malte för att Maltes mor och far skulle på semester en vecka. Numera även känt som bröllopsresa.

Lång historia kort parkerade vi hos vigselförättaren Anna och gick på given signal med henne ner till Alex och Jonas’ hus.

Där gick vi enligt planen bara in genom dörren (min mamma tänkte enligt egen utsago ”- Vad han var lik Oskar” när vi kom in och hon fick syn på försteman, och det hade hon ju rätt i) och så förklarade vigselförättaren att det var bröllop på gång. Samtidigt kom brudparet, omklädda och klara, ner för trappan; timingen var perfekt.

Fröjd och gamman, några tårar och utrop i stil med -”Men jag har ju bara jeans på mig??!!”, -”Men jag har ju ingen present!!” och -”Men jag har ju inte förberett något tal ju?!” och brudparet som sa -”Nä det var ju det som var meningen”. Åsså körde det igång.

Som alltid på borgerliga bröllop är ceremonin kort och innehållsrik, så även denna gång. Efter vigseln var det fotografering i trädgården och sen en härlig buffé där den som inte blev mätt fick skylla sig själv, så gott var det.

What? Var tog min brudgum vägen?!

Barnen lekte, de vuxna åt, och tillslut fick Malte firas lite också.

Bröllopstårta och 3-årstårta på samma gång.

Väldigt söt tårtdekoration som i sin lerfigursliknande form ändå lyckades undanröja varje tvivel om vilka den föreställde.

The happy couple!

Klantig-turist-kontot är belastat

Väder är ointressant i mitt tycke; det är vad man gör med dagen som är det som betyder något. Så efter två dagar med regn tänkte vi ta oss till Växbo och deras tygbutik. Växbo är ett ställe där man tagit upp tillverkning av gamla tyger i gammal stil på samma plats som det varit i evigheter, och med de gamla maskinerna som redan var där.

Verkstan i Växbo där tillverkningen sker i de gamla maskinerna, som fortfarande körs med hålkort (!)

Hittade ett väldigt fint lila tyg som jag ska göra en klänning av, och så ville jag ha en halvmeter av ett grönt att göra en handväska av. I andrahandssorteringen är det långa stycken som ligger, så jag tänkte att jag köper från förstahand. Bad om en halvmeter av det jag ville ha och gick till kassan.

–  380 kronor tack så mycket. AJJ!!

Så det blev på idiotkontot att inte fråga om priset först, utan bara anta och sen betala. Det andra tyget jag köpte var nästan två meter långt och kostade 600…

Nygifta!!

Ja så var de äntligen gifta då, Dina och Micke!

GRATTIS!!!

Newly weds!

Det visade sig att vi var de första som träffade herr och fru Enlund efter bröllopsnatten (som bruden enligt egen utsago helt somnade ifrån av alkololens fördärvelse, men det är nog en annan historia)

Kaffe på altanen blev det, gästerna bjöd på fin choklad och vaniljhjärtan. Senare kom Mickes son och hans flickvän förbi också och efter några timmar åkte dom alla vidare till Jungfruskär i sina båtar. Trevligt för dom men synd för oss, jag hade hoppats att dom skulle stanna på middag iallafall.

Hela dagen har det varit mulet och riktigt mörka moln över stan men här ute strålande sol (iallafall sen lunchtid). Livet i skärgården på en pinne!

Mörker över stan, sol i havsbandet!

Nu är köttet färdigmarinerat och det är dags att tända grillen! Synd för er Dina o Micke som missar det, men hoppas ni har en fin kväll på Jungfruskär!

Dina ger en drottningvink till farväl.
(Det var innan hon kom upp igen för att hon hade glömt solglasögonen)

Nostalgi i Stockholm

Nostalgin är på topp. 24 grader varmt, vattnet som glittrar, folk överallt, kända gator och miljöer och shopping i svensk valuta – kan det bli bättre?? Allt man ser i butikerna känns otroligt billigt och det är lätt att förköpa sig.

Vi fikade på toppen av Kulturhuset, och här vill jag gärna utfärda en varning. Ganska dyrt, inget smör i kakorna som var torra och ointressanta, ölen var kall men tunn och smaklös. Man satt som i en betongbunker och det var allt annat än trevligt. Jag som älskar stan höll på att storkna av hur dött och trist det var – om det är så folk som inte gillar stan ser på den så fårstår jag deras aversion.

image

Men det var lite kul att se husen dom byggt ovanpå kvarteret bakom Åhléns, dom har jag aldrig sett förut.

Vi tog spårvagnen ut på Djurgården också, premiärtur för mig även om den funnits rätt länge nu. Vandrade längs jättefina Valdemarsudde ut till Blockhusudden och Café Ekorren, många fina hus jag lätt skulle kunna tänka mig att bo i. Fick höra att det i princip bara är Bonnier och liknande plus några ambassadörer som bor där ute, så om någon känner någon som har lite extra utrymme i ett av de husen och tror det skulle passa mig så säg bara till för all del. Visst, jag bor inte ens i Sthlm, men alla har ett pris och jag var visst inte dyrare än ett hus på Djurgården. Men det är ju å andra sidan ganska dyrt…

image

Vi åt middag på Ekorren och DET kan jag verkligen rekommendera. Stekt strömming, riktigt potatismos, knäckebröd, smält smör o lingonsylt. Och så öl till. Fantastiskt gott i en underbar miljö, allt man kan önska sig. Stan är underbar, kommer aldrig sluta älska Stockholm.

image

Våga vägra sluta njuta

Vi har just haft AW med min avdelning Prosjektstyring på jobbet. Från att ha varit ett litet arr på fiket Amfitryon nära jobbet blev det full pakke på Olivia på Tjuvholmen, och lika bra det. Efter fördrink i gassande sol var det middag inne o sen barhäng i gassande kvällssol med 23 grader varmt kl 20.00. Nu är klockan drygt halv tolv, temperaturen har väl sjunkit ända ner till nitton och vi har gått ifrån Olivia, var och en till sitt.

Jag som älskar stan vill helst av allt drömma mig bort i natten på väg hem i tunna kläder utan att frysa. Jag njuter av att se de öppna fönstren med gardiner som vajar lojt i kvällsluften. Ljuden från lägenheterna, någon pratar, en annan spelar musik, någon såg sport på TV (är inte fotbollen slut?!), bilarna på avstånd fast ändå nära, en hund som skäller – LIVET i stan… inget går någonsin upp mot det. Jag kommer aldrig tröttna på att bo mitt i stan.

Nu sitter jag i en soffgrupp nere i Vika på väg hem. Egentligen är jag rädd efter lördagsnattens händelser när vår granne blev rånad, men jag vägrar. Vägrar avstå från det jag vill göra bara för att någon hotat, skrämt och rånat min granne på en gata mitt i stan, nära oss.

Går sakta förbi tågparkeringen, inte många tåg där nu;

image

Vägrar låta bli att njuta sommarnatten när den är som bäst, med bilar som susar, folk som lever… LIVET ÄR HÄR NU!!!

Men jag har nycklarna knutna i handen i fickan, ifall….ifall…