Vi måste ju dra ut tanden!

Vissa barn är tuffare än andra; tuffare än vad jag själv förmodligen var i samma situation en gång i tiden, men Hannes bad faktiskt Adam att dra ut en tand på honom. Den har suttit löst i några dagar, och han ville bli kvitt den i helgen. Äta ägg och äpple gjorde inte susen, inte mackor heller, så när kvällen var kommen och sagan läst var det han själv som sa – på klingande svenska, nån blandning mellan göteborska och stockholmska (!) att ”Nämen hörrö nu måste ju Adam dra ut min tand åt mig”.

Sagt och gjort…

Och så här glad är man efteråt och en lång stund framöver för han låg vaken och kunde inte sova, så begeistrad var han över att få berätta det här för läraren imorgon.

En tand fattigare, och så HIMLA glad. Den som tittar noga ser rester på underläppen efter operationen
En tand fattigare, och så HIMLA glad. Den som tittar noga ser rester på underläppen efter operationen

Mamma- hallå? Är du kvar?! Inte hjärtinfarkt nu när det är så kort tid kvar tills jag kommer ner, ok?

Åkdag i Slottsparken

Oslo Kommune har inrett en liten vinterpark i miniatyr i Slottsparken i Oslo som present till kung Harald och drottning Sonja när dom firade 25 år på tronen för några veckor sedan. Den är en formidabel succé och har blivit ett extra uterum för alla barn som bor inne i stan (och det är MÅNGA), och särskilt för barnen på Ruseløkka skole som ligger precis i närheten.

Det är en backe med ett hopp där man får ganska bra fart, och en isbana där man får ännu bättre fart – speciellt om man åker på en sån där plastbit, inte en pulka men en sån där stjärtlapp som man håller i.

På söndagen höll vi oss i backen med hoppet, och då såg det ut så här

Hade han fortsatt 100 m till hade han kommit rätt ner till trikken hem 😀

Jernbaneskolen gjorde en värdig avslutning

Vi fick köra flygtogsimulator…..Det vill säga, Flytoget-setting men bansträckning på vanliga tåget. Det är den simulatorn de använder för lokförarna i deras träning och den är otroligt verklighetslik i alla omgivningar; från landmärken til stationer, signaler längs vägen (förstås), mötande tåg mm.

image

Och självklart körde jag själv också. Det som saknades var egentligen en stol som hängde med i acceleration, retardation och kurvor. Nu satt man där och skulle bromsa ner från 130 km/h till 40 utan att känna det i kroppen, och därmed blev det svårare att hänga med i  vad som hände på nåt vis. I allafall för mig.

image

Men jag körde inte på några älgar, signalarbetare, lekande barn eller annat, tack och lov.

Vi hade också en visning av hur det ser ut på tågledarcentralen på Oslo S. Tågledarna är dom som får tidtabellen att flyta. Dom får rapporter om alla förseningar och ruttar om tåg som påverkas, dom ska klara av oväntade situationer tex när ett tåg rullar iväg av sig självt och behöver ta vägen någonstans, dom lägger om växlar i de fall där det inte sköts automatiskt, och de är kungen, kejsaren och presidenten över hur tågen går. Det är dom som säger i högtalaren att det är fel på en spårväxel på Skøyen station och att det blir buss för tåg, och det är dom som bestämmer om ett tåg går förbi en viss punkt eller inte. Vi fick veta att den enda gången dom verkligen säger exakt vad som hänt är om någon hoppat framför ett tåg, och det är också den enda gången som resenärerna inte klagar på att det är avvik i tågframföringen. Det är också enda gången pressen inte rapporterar en smaskig händelse, för det får följdeffekter från andra som vill ta livet av sig.

image

Det här är vad tågledarna ser när dom jobbar på Oslo S. Strecken är förstås linjer, det röda är tåg som rör sig genom spårfälten, kryssen är spårväxlar som riktas ena eller andra riktningen, och här har dom full översikt över vad som händer från Drammen till Kongsvinger (tror jag det var). Det tar ett och ett halvt år att bli tågledare om jag minns rätt, det är ingen Hermodskurs direkt och den första gallringen är ett IQ-test, och senare i utbildningen gör dom test på simultankapacitet och beslutsmässighet. Dom behöver ju kunna hålla rätt många bollar i luften och veta vad som rör sig på flera olika ställen på samma tidpunkt, och ha i huvudet vad det kan få för konsekvenser längre fram i flödet. Otroligt intressant yrke, jag blev väldigt sugen faktiskt.

image

Det här är deras arbetsdokument; en karta över tågens rörelser, med stationer på y-axeln och tid på  x-axeln. Här markerar dom om ett tåg är försenat och planerar in hur det ska komma tillbaka i flödet för att inte försena fler tåg, här ser dom hur andra tåg eventuellt blir påverkade och hur dom kan rutta om tåg för att inte orsaka fler förseningar. På så sätt har dom en analog minutbild över var alla tåg befinner sig i relation till kritiska knutpunkter.

Otroligt fascinerande, jag vill bli tågledare. Och lokförare.

Allvarlig lek på jobbet

Så var det dags för kurs igen (jag har en fantastisk arbetsgivare som satsar på att höja kompetensen hos oss som jobbar hos henne, och Jernbaneverket har ett otroligt bra kursprogram, hurra!!), och den här gången är det dags för Jernbaneskolen.

Egentligen heter det Norsk Jernbaneskole, och dom utbildar alla lokförare, trafikexpeditörer, tågvärdar (konduktörer alltså), tågledare, signalmontörer, signalingenjörer och andra som på något sätt arbetar direkt med framföringen av tåg. Och så har vi som jobbar i tågrelaterad verksamhet, till exempel vi i Jernbaneverket som jobbar med utbyggnad av infrastrukturen, möjlighet att få gå och lära oss om grunderna i järnvägsteknik; ”Innføring i jernbaneteknikk” som kursen heter.

Och det är riktigt bra. Teori blandat med praktik. Det viktigaste med jernbanedriften är…..just det – SÄKERHET! och därför har allt vi lär oss en vinkling på säkerhet. Och det är otroligt att se hur alla faktiskt tar säkerheten på största allvar i sina respektive delar – ström, signalteknik, spårgeometri, geoteknik…allt.

Idag lärde vi oss bland annat om signalsystem, och då har dom ett riktigt uppbyggt signalsystem ute på gården som blinkar och står i (kanon att stå och se på det i -13 grader, verkligen) och där man får lära sig några enkla signalmodeller.

image

Att vi har många olika signalsystem på järnvägen här i landet det har jag förstått under min korta tid här, men en del teknik som känns relativt stenålders hänger faktiskt fortfarande kvar. Den här till exempel:

image

Och vad är det då kan man undra? Jo, det är ett system uppbyggt med nycklar som tas i och ur för att manuellt och säkert styra spårväxlar på en station. Spårväxlar? Jo de som gör att ett spår förs in på ett annat spår än det som går rakt fram (det sk ”avviket”) eller för tillbaka sidospåret till det raka spåret igen.

image

Dom här nycklarna tar man i och ur i riktig ordning och säkrar med en annan nyckel, allt enligt mycket bestämda rutiner och det fungerar väl på de stationer där det används idag. Ja för det används idag ja….Det är ju inte precis så många stationer det handlar om, några stycken bara, men ändå…

Men så här ser det ut på desto fler stationer. En person sitter vid en sådan här panel, och med hjälp av att dra i de röda, gula och blå spakarna nederst i panelen styr hen ovan nämda spårväxlar automatiskt (i systemet med nycklar måste den som jobbar med det gå ut och lägga på spärrar och annat för hand och låsa med nycklarna i panelen och sen sätta tillbaka dom i panelen innan det går att köra tåg, säkerhet right?).

Det som ser ut som liggande rödljus vända åt olika håll är just det; miniversioner av de tågsignaler som föraren ser ute i spåret just nu, samma typ av signaler som vi var ute i kylan och såg på. Den här panelen står inne i det lilla grå huset till vänster i vinterbilden uppe, för övrigt.

image

Och det här är alltså ett inte helt ovanligt sätt att styra växlar på mindre stationer. Jag skulle tro att det främst är på linjer eller delar av linjer med begränsad trafik. I allafall inte på Oslo S, kan man säga…

Men sen…..sen fick vi leka med tågbana…en riktig tågbana med ett riktigt signalsystem som var kopplat till en panel rätt lik den här i bilden.

Så här såg det ut:

image

Kortet är tagen från stolen där jag satt och styrde den lilla gröna stationen vid vilket det just nu står ett tåg och väntar på klarsignal att köra vidare. Man styr spårväxeln genom att föra två röda spakar mot varandra, och dom man för mot varandra – dit ändras växeln.
Det fanns två stationer till på den här lilla banan (ett ca 15 m långt U), och vi fick öva oss på att ändra växlarna och se till att lysena var riktiga för det lilla tåget. En urspårning blev det också, men det var inte vårt fel, det var lokföraren 😀

Det var en så himla fin modelljärnväg, så jag vill gärna visa några bilder från den.

image

image
Passagerarna som står och väntar på "min" station

image

image

image

En kul och lärorik skoldag, och vilken respekt man får för dom som jobbar med det här. Inte bygga tågbana då, men styra tågtrafik…

Vini d’Italia Tour 2016 i Oslo

Det var vinmässa med italienska viner i Oslo idag på Design og Arkitekturmuseet, DogA, och jag och I var där. Totalt 27 olika vinhus ställde ut 3-4 viner var som man fick gå runt och smaka på. Alla sorter; röda, vita, mousserande och dessertviner, och de flesta regionerna var representerade.

image

I hade gjort sitt förarbete – hon har en bok som heter ”1001 wines to drink before you die” och några av vinhusen i den boken var representerade här och någon enstaka hade till och med tagit med just det vinet som var representerat i boken, så de måste vi ju förstås smaka.

För att göra en tre timmar lång historia väldigt kort, så kan man säga att det var otroligt kul att gå runt där och smaka sig fram. Man fick några centiliter av varje vin att smaka och skölja med (för dom som vill skölja hela munnen) och så stod det hinkar att hälla ut slatten i på varje bord. Ja alltså för det gick inte att dricka alla vinerna, det var det alldeles för många för. Inte för att det hindrade en del från att faktiskt vara rätt så dragna vid sjutiden en vanlig tisdagkväll, fascinerande nog.

image
Det här vinet var den absoluta favoriten. Den ska inhandlas imorgon, pronto.

Så vad var resultatet, var det något som var över genomsnittet i intresseväg? Jo det var många goda viner, men inte så många som verkligen slog an och som man kände att DET måste jag ha. Det var fyra viner som överraskade och väckte mersmak; två dessertviner, en lambrusco (!!) och ett vitt mousserande.

image

Lambruscon var den största överraskningen när han hällde upp det; väldigt blålila färg, såg ut som nån svart vinbärssaft med en sån där lite lätt skummig yta som saft kan få ibland. Kall. Jag menar, kallt, blålila, skummigt rödvin???!! Och dessutom Lambrusco, som i min värld är dåligt roséliknande, billigt vin man knappt hade råd med som artonåring men köpte typiskt för ”jordgubbar och bubbel-frukost”. Riktigt dåligt vin, med andra ord.
Men den här lambruscon var i I’s bok över 1001 viner, så något värde måste den väl ha, plus att han var rätt stolt över sitt vin – och väl medveten om att det fanns i boken.
Och det var ljuvligt! Det var alldeles fantastiskt gott och passar som fördrink vilken dag som helst. Fruktigt utan att vara sött och med underbart små fina bubblor. Ge mig!! Men det finns förstås inte på Systembolaget eller Vinmonopolet, så vi får försöka köpa direkt genom distributören.

image

Ett dessertvin från Sicilien var nästa överraskning. Varför det var en överraskning vet jag inte riktigt, kanske för att jag aldrig egentligen intresserat mig så mycket för området. Ganska sött, nästan lite trögflytande med bärnstensgul färg och en underbar fyllig smak. Passito di Pantelleria Ben Ryé kommer att inhandlas på Vinmonopolet i Oslo City imorgon. Värt att notera är att den var beställningsvara för 301 kr på Systembolaget, men finns i butik för 260 kr på Vinmonopolet…

image

Sen var det ett dessertvin till som väckte min glädje, men det här var inte lika sött som Ben Ryé utan hade istället en mer ”vinig” smak. Ja jag kan inte förklara det bättre; det smakade mer som ett vin av dessertvinstyp än som ett sött dessertvin.
Gott som hundingen var det iallafall, och jag gråter en skvätt över att vinhuset Cantine Paolini inte har en distributör i landet så jag kan köpa deras Baronazzo Amafi 2013. Men då får jag väl dra till Sicilien då, för även det här kom därifrån!

image

Och sist men inte minst var det ett bubbel som var mer som champagne, det görs tydligen på chardonnay-och pinot grigio (?) som är huvuddruvorna i Champagne, men odlas i Lombardiet. Det var helt enkelt jättegott; ganska likt Champagne men inte så jäkla surt (säger jag som den champagne-expert jag är…). Franciacorta Animante Brut från Barone Pizzini var det.

Middag blev i museets restaurang där dom bara hade veganmat, så det blev vegetarisk burgare, kanongott.
En toppenkväll en helt vanlig tisdag!

Det är vinter

Ja det är det, mitt i januari för att vara noga. Temperaturen är stadigt under noll grader sedan en tid tillbaka, och jag har fått precis vad jag bad om. Jag som så många andra tycker nämligen att det här med is och slask är ett härk och att om det ska vara vinter så får det gärna bli det och så håller det sig under noll; inget smältande och frysande om vartannat.

Och Pohlman hör böner tydligen, så nu är det snö överallt och inatt kom det ytterligare några centimeter av vitt fluff. Temperaturen har varit i lägsta laget den senaste veckan (-14 vid fjorden är ingen höjdare) men nu i helgen är det varmare och ett fantastiskt soligt väder.

Såhär fint är det på vår gård och i vårt närområde just nu.

image

Det bara går inte att inte gilla det. Barnen är som kalvar på grönbete, det knarrar sådär härligt under skorna och man halkar inte. Imorgon ska jag ut på längdskidor, får se vad jag tycker då, men det brukar vara härligt.