Omlottkjol i bomullstyg

Syfabriken är verkligen igång här på Västkusten! Det är ytterst oklart när alla kläder som just nu produceras kommer att användas, men har man en massa tyger som ligger och väntar, en massa fina mönster att prova och dessutom gott om energi (corona-avhållsamheten har sina fördelar…), så måste man ju köra på.

Som alltid är det en viss….eeehhh…diskrepans…mellan det man ser i tidningen och det så småningom färdiga resultat, ungefär som när man följer recept på fancy kakor eller maträtter och sen ser sin verkliga bedrift (TB till när jag och H skulle göra enhörnings-popcorn; rosigt och vackert ur receptboken till vänster, våra mödosamt tillverkade klibbiga mörkröda popcorn till höger…).

Så jag såg framför mig att jag helt plötsligt var 15 kilo smalare, såg lite så där lagom somrigt upptagen ut med coola solbrillor och den här kjolen då lite läckert nonchalant slängandes runt mina solbrända ben. Högklackade sandaletter of course.

Men som alltid så blir det inte riktigt som det var tänkt. Mycket pyssel för att få till det där slits-vecket i sidan (som är själva DET’et med det här mönstret, annars är det ju en helt vanlig omlottkjol), men tillslut var det på plats och såg ut som det skulle.

Bara det att det ser ut som en helt vanlig omlottkjol – trots vecken.

 

 

Men en omlottkjol är inte det sämsta, dessutom med ett schysst sjögräs-och snäckmönster.

Tyget är från H&M Home (det är en duk egentligen) och mönstret från Burdatidningen.

Syprojekt 337 är färdigt.

Enkel tunika som alla kan sy

Burdatidningen från anno dazumal Juli 2008 har några väldigt enkla mönster i sig, bland annat ett tunikamönster. Den är så vid att man inte behöver hålla på och fippla med att göra en dragkedja, och inte heller behöver man göra fickorna om man tycker det är för pyssligt, ärmarna är heller inga ärmar utan egentligen bara holkar.

Så det är inget att vänta på, bara att sätta igång. Gör man det enkelt som föreslaget ovan tar det bara några timmar, färdig med det.

Tyg från Myrins textil, mönster Burdatidningen.

Syprojekt 336 är färdigt.

 

Enkel kortärmad tunika

När jag är gräsänka går symaskinen varm. Då jag numera har plöjt igenom mycket av de Ottobre-tidningar jag har stod hågen istället till att ögna igenom gamla Burda-tidningar.

Och vilken skatt!! Nostalgin när man läser igenom tidningar med mönster man velat göra i åratal men bara inte gjort – och konstaterar att jag nog inte kommer göra dom just nu heller, är oerhört inspirerande.

I en gammal tidning från 2008 hittade jag ett tunikamönster som skulle passa perfekt till det där tyget jag köpte för…eh…11 år sen. Det skulle bli något åt en kompis i Asker men vi kom aldrig så långt och sen dess har tyget blivit liggande, helt utan anledning. Men det har väl mognat.

Enkelt mönster som inte tog särskilt lång tid att göra, förutom en helt onödig dragkedja i ryggen som inte gör någon skillnad alls, eftersom tunikans A-liknande form gör att man inte behöver öppna den alls för att komma i eller ur. Jag ska göra den här tunikan snart igen i ett annat tyg, och då skippar jag dragkedjan.

Syprojekt nr 335 är klart.

 

Somrig omlottröja

Det är gott om regnväder i Göteborg just nu, och då blir sömnaden därefter. Och sömnen med, för den delen. Sena nätter med symaskinen på köksbordet, en film eller annat på datorn vid sidan av och så går timmarna. Den här omlottröjan gjordes till Mia Skäringers No more fucks to give som finns på Netflix just nu. Jag som aldrig någonsin gillat Mia Skäringer (men så har jag inte heller sett Solsidan – katastrof och kulturskymning I KNOWWW!!!) blev mer eller mindre frälst. Vilken kvinna/komiker/författare/performer…

Men iallafall. Omlottröja.

Himla dålig bild, men det blir så halv ett på natten. Principen är iallafall tydlig; omlott, rynkor/veck uppe vid axlarna, tyget är någon sorts viskosjersey, inte klart vad riktigt för jag hittade tyget i Myrins textils stuvlådor.

Mönster från Ottobre nr 5-2011.

Syprojekt 334 är färdigt.

Ärmlös fleecetröja med huva

Regnväder är lika med syväder, så när den långa värmeperioden i juni drog igång blev det paus i det pågående arbetet med ännu en hemmatröja. Men förr eller senare blir det tillfälle att sy igen, och så även den här gången.

Tyget är en stuvbit från Myrins textil i Göteborg, de blå muddarna är överblivet från träningsoverallen i början av sommaren, och mönstret är från Ottobre, samma som den andra ärmlösa tröjan jag gjorde för ett tag sen. Man kan aldrig ha för många sköna tröjor att kasa runt i hemma.

Och den här kommer inte komma utanför dörren, för den är sned och vind och riktigt ful i V-ringningen, men ACK så skön.

Fleecen är tunn men varm, den är PERFEKT att ha under en regnjacka en kylig dag, så alla fula detaljer är förlåtna, om än inte glömda.

Syprojekt nr 333 är färdigt.

Mjukisbyxor

Syprojekt 332 Mjukisbyxor i sweatshirttyg, samma som i 331

Inte så mycket att säga egentligen; fortsättningen på gympaoverallen/mysdressen som påbörjades i förra veckan med en koboltblå hoodie fick idag sitt avslut med ett par byxor. Klippte och sydde allt utom muddar i måndags, men sen har den hängt på en stol i väntan på avslut. Som skedde idag.

Mönster från Ottobre, men jag har modifierat det väldigt och egentligen bara använt skärningen i grenen, så det kan nog knappast räknas som ett mönster jag följt.

Och man kan ju undra om det är värt besväret att sy mjukisar när det finns att köpa? Svaret är ja, för en snabb titt på midjemåttet i förhållande till längden på benen ger att den kombinationen är svår att hitta – vuxenlängd men barnmidja… Så då är det enklare att sy. Den tiden som lagts på klipp och sömnad är lätt kortare än antalet timmar i butik. Och med färre människor omkring en dessutom, ett absolut plus så här i coronatider…

Syfabriken har visst öppnat

Eftersom jag har en son som växer som tok (han är 12 år och 3 cm kortare än jag…) går det åt en hel del kläder. Och eftersom han växer så fort sträcks han ut på längden nåt alldeles väldigt och det är inte helt självklart att det finns kläder som är så smala i midjan och har så långa ben att de passar.

Dessutom är munkjacka/hoodie/hettegenser favoritplagget för dagen men han saknar en att ha på träningen, så….Några klick senare och en beställning var lagd på ett kornblått sweatshirttyg, som kom igår. Mönster hittat (Ottobre som vanligt), lite klipp och sy och idag var tröjan färdig. Det känns som att det är en syfabrik här hemma för tillfället (yaaayyyy!!)

Syprojekt nr 331 är färdigt!

Syprojekt 331 Blå munkjacka i sweatshirttyg. Modifierad en del, bla inget foder som mönstret egentligen anger (då det är tänkt att vara för en poplinjacka), samt mudd i ärmarna. Den åkte på direkt och blev en omedelbar favorit. Tyg från Stoff och Stil, mönster från Ottobre nr 3-2020

Klassisk kontorskjol

Syprojekt 330, Klassisk ullkjol i grått och svart, med fickor stora nog att få plats med mobilen i

Jag har hittat favoritmönstret på jobbkjolar; från Ottobre nr 5-2013 och är som en dröm. Enkelt att sy, stora fickor så man kan ha mobilen på sig och lätt att ändra lite för olika infall med tyg. Det här är andra kjolen jag gör med det här mönstret, och även om jag fick backa lite (för att jag hoppade över en grej som man inte ska hoppa över…) så tog det bara två arbetsdagar ungefär att göra den.

Bilden är väl inte den bästa, men det syns väl förhoppningsvis hur den ser ut iallafall. Och nej den är inte så där rynkig och skrynklig, det är bara för att den ligger platt på ett bord.

Syprojekt nr 330 är klart.

Ny yllekjol lagom till sommaren

Varför inte rida på vågen av sylust och sätta igång med något mer? I lådorna ligger några fina ulltyger som jag fått av min mamma när hon för gott tröttnat på att sy, och jag har ett rackarns bra kjolmönster.

Den skarpögde ser ett fel i bilden. Ett fel som nu är fixat men orsakade lite funderingar en stund…

Viss uppbromsning i sömnaden pga att jag inte hade fodertyg som var svart, annars hade jag nog kommit rätt långt med den ikväll. Funderar på om jag ska ta det mörkt vinröda fodret jag har – det är ju ändå ingen som ska se det.

Eftersom man lever hela livet online numera har jag beställt foder på nätet – man kan ju inte gå ner till sybutiken, då kan man ju träffa folk och få corona (eller smitta någon med corona i den händelse man själv ovetandes har det), så bäst att hålla sig hemma.

När jag ändå var på nätet så råkade jag beställa några meter sweatshirt-tyg också, det ska bli mjukisar och hoodie till en tolvåring som växer som en sparris och har svårt att hitta byxor som är tillräckligt långa i benen med fortfarande supersmala i midjan.

Bra att ha något att göra.

Lite syglädje på väg tillbaka

Så bestämde jag mig bara för att jag skulle sy något. Normalt har jag full koll på alla mina tyger, jag vet exakt vad jag har och var, men sen vi flyttade tillbaka till Sverige och bor i den här lilla lägenheten där jag inte har plats för mina tyger och därför delar dom mellan stan och Åsa, plus att dom ligger packade i en j*vla röra så jag har ingen koll över huvud taget.

Det var bättre i Oslo.

Men så gick jag inte på feeling, utan försökte tvinga mig själv att göra något för att inte vara så himla apatisk (ref Jag försvinner ) i andan ”DET-HÄR-TYCKER-DU-ÄR-ROLIGT-SÅ-DET-SÅ”. Och jag brukar tycka det är roligt att sy, det har bara inte varit det på ett tag.

Och ta mej tusan om det inte funkar! Jag satte mig med mina högar med Ottobre-tidningar och började bläddra – lite motvilligt och håglöst (oh yes) först, men sen börjar man tänka ”jamen kanske den, eller kanske den – eller DEN i DET tyget” för att jag plötsligt kom ihåg vad jag hade för tyg som skulle passa till mönstret jag just hittat.

Vitsigt namn va?

En liten synaps i hjärnan som sprakade till och fick mig att minnas vad som var roligt och hur det brukade kännas!

Så var det dags att klippa mönster, lite terapiarbete som är nyttigt, man måste fokusera på något (något annat än mobiltelefonen, halleluja), tänka till hur man ska rita och klippa i pappret först, sen på tyget. Det finns ingen andra chans, klipper man fel med det tyget så blir det ingen tröja/jacka.

Men det gjorde jag inte.

Och äntligen kom lite härligt gammalt vanligt flow. Timmarna gick, mörkret föll, barnen gick och la sig och så var det bara jag och flitens lampa uppe (Oskar är i Hemavan). Och timmarna gick ännu mer, och så var klockan kvart i tre på natten och jag tvingade mig själv att gå och lägga mig. Kanske lika bra det, det är på småtimmarna som felsömnaden brukar hända…

Några timmar till dagen efter, och så har jag numera en ärmlös munkjacka i rosa tjock jersey. Tyget som är på kantremsorna på fickorna, ärmhålen och halsringningen finns också på insidan av huvan.

Det var kul att sy igen, och kul att göra något till mig själv. En liten del av mig som levde upp lite!

Jag fick faktiskt lite lust att sy lite mer, så när vi åker ner till Åsa om några dagar får nog symaskin och tyger följa med ner.

Syprojekt nr 329 är klart!