Mode i cirklar

Så har vi gått varvet runt. Jag sitter och syr sjuttiotalsbyxor på beställning från min son och kastas tillbaka till min egen barndom och mina röda byxor i smalspårig manchester.

Egentligen ska det vara någon typ av cowboybyxa med fransar på sidan till en föreställning på lördag, men fransarna sys på i efterhand och löst så de kan tas bort efteråt och byxorna bli vanliga byxor.

Några timmar tog det från att jag började klippa mönstret till att det var färdigt. Inte särskilt besvärligt med andra ord, och stor utväxling på insats och utdelning.

Mönster: Ottobre nr 6-2009, byxa nr 17, storlek 140.

Syprojekt nr 328 är färdigt.

 

Den Perfekta Jackan för vintern i Göteborg

Som vanligt kommer vintern, och som vanligt ser jag framför mig en evighet av kyla av en typ som får det att krypa längs ryggraden. Och nej det handlar inte specifikt om Göteborg och fukt, utan det var likadant i Oslo, så då kan vi så hål på den myten om att torra vintrar är så häääärligt. Dom är kalla dom också, punkt.

Och varje vinter tänker jag att dunkappan jag har nog är bra för den värmer så underbart som bara dun kan (nej jag är ingen bra vegan eftersom jag har dunkläder och älskar det. Jag har skinnskor också, så det så), men den har sina brister;

  1. Den har ingen huva, vilket gör att jag alltid fryser runt halsen och om huvudet
  2. Ja, eftersom det är Göteborg och det regnar en del på vintern är det inte så praktiskt med dun innanför ett tunt syntetlager eftersom det fort blir blött och dun aldrig torkar. Typiskt dåligt.

Och om man inte ska betala tusentals kronor för en Canada Goose-jacka (som fortfarande är de enda jag sett som motsvarar de krav jag har) får man sy sin egen. Så då gjorde jag det.

Finska shelby.fi säljer tekniska tyger i de flesta kvaliteter man kan önska, och det var även där jag köpte tyget till min regnrock som jag gjorde för flera år sedan. Dom har även tjocka, varma, isolerande vaddfoder, så you see….tjocka varma foder i kombination med regntäta tyger, några dragkedjor och lite innertyg – voilá, vi har en regntät och varm vinterkappa.

När man gör själv kan man dessutom välja mönster precis som man vill. Jag valde ett som egentligen är en ofodrad jacka och gjorde den någon storlek större för att ge plats till fodret. Så här i efterhand kunde jag gjort den ännu några storlekar större, men det funkar.

Huva såklart, med stoppers så man kan dra åt den när regnet kommer vågrätt och det är nollgradigt. Reflexer både runt ärmarna och nedtill, men svarta för att vara lite snyggare, och namnlapp förstås. I nacken under huvan är en rejäl hängare dold så man kan hänga ifrån sig jackan.

Sett så här i efterhand borde jag gjort den några storlekar större för att kompensera ännu mer för den tjocka isoleringen, och jag skulle gjort den lite vidare nedtill (eventuellt hade det löst sig med en större storleken).

Men den har testats i både regn och iskall regnblåst, och den är som en dröm – vattnet ligger som pärlor på ytan, den är helt vindtät, huvan värmer gott runt huvudet och det tjocka härliga värmande fodret isolerar helt gudomligt.

Ja några dagar tog det att sy också, ca 2 veckors heltid närmare bestämt, så det var i stort sett vad jag ägnade mig åt när jag var sjukskriven efter bröstoperationen.

Syprojekt nr 326 är färdigt!

 

Äntligen lite sömnad igen

Det är lite Harry Potter-feber här hemma. Något överraskande, eftersom man kan börja räkna det i multipler av år vid det här laget sedan vi läste böckerna senast, men hur som helst, feber är det. Och mitt i alltihop kom Halloween dessutom, så klart grabben måste ha en cape!

Jag hade trott typ en svart en med rött foder, men nej. Halloween i år går i duvblått och rosa, tro’t den som vill!

Yttertyget hade jag hemma, köpt som ett bra-att-ha-tyg för det var så fint, på Ohlssons Tyger & Stuvar i Stockholm för hundra år sedan. Fodret fick jag köpa nytt däremot.

Mönster från Stoff och Stil. Deras mönster är inte jättebra, men på såna här enkla saker funkar det utmärkt och dom är billiga.

Tog 3-4 kvällar att sy, rätt snabbt mao.

Syprojekt 327 är färdigt!

Skjortblus till barn

Okej så han vill låta kragen stå upp. Men den var söt när den låg ner också.

I takt med att humöret går uppåt ökar sylusten också. Eller är det sylusten som ökar och därmed humöret? Oklart, men idag blev iallafall den här skjortblusen klar.

Mental bild…

I och med det är syprojekt nr 325 färdigt.

Mönstret är från Ottobre nr 1-2010 och bjöd väl inte på några större svårigheter. Problemet för min del var att det här tyget visade sig vara lätt stretchigt, så det fick bli lite efterjusteringar. Men det blir det ju alltid ändå, så…

Enkel och söt skjortblus

Det är fantastiskt vad gott det kan göra att träffa en kär vän en kväll. Ingen mindre än min vän som mot sin vilja måste lägga oproportionerligt mycket av sin tid och sitt fokus på sin exman och deras problematiska relation, fick helt plötsligt loss lite tid och valde att spendera den med mig (tjohooo!!).

Sånt ger energi och livsglöd, och dagen efter fick jag fart i min skjortblus som legat och mognat lite i väntan på inspiration. Det som jag dragit på ett tag (kragen…) fick jag bara gjort helt plötsligt och i ett vingslag visste jag precis hur jag skulle göra.

Det är nämligen inte alltid lika enkelt att förstå sig på sybeskrivningarna, så det är bra om man kan tänka lite själv och pussla med sina erfarenheter.

Och efter några timmars pyssel var syprojekt nr 324 klart. Mönstret är nr 12 från Ottobre 5-2013 och blev riktigt bra. Skönt material, någon bomull-viskosblandning skulle jag tro (jag har ärvt tyget så jag vet inte riktigt).

Sitter som en dröm!

 

Galaklänning till nioåring

På fredag är det disco i skolan. Klart man vill ha något nytt att ha på sig på discot?!

Som alltid kommer beställningen lite småsent men ändå med full tolerans för att jag kanske inte hinner. Vilket är mycket välspelad psykologi, för det är klart att jag lägger i en extra växel när jag får lite extra förståelse – så funkar väl de flesta gissar jag.

Jag började i lördags med att skapa ett mönster. Målbilden var hans Barbies klänning där livet går runt halsen istället för över axlarna. Och det har jag inget mönster för, så bara att börja rita och prova.

Noggrannhet, envishet och några misstag senare fick han iallafall prova den färdiga klänningen två dagar senare.

Ganska bra jobbat va?!

Syprojekt nr 323 är klart!

Nästa handväska

Efter besvikelsen med den förra handväskan och att den inte blev riktigt som den mentala bilden av en handväska, lovade jag att hjälpa till att göra en ny, en där vi hade tex ett mönster (bra idé va?). Jag valde tyger som är lite bättre, läs: stadigare, och fäste pärlorna ordentligt på. Men han har sytt själv och har väl lärt sig något om att använda en symaskin, även om jag satte på spännet och axelbanden.

Han tyckte det var kul iallafall och känner sig stolt över att han har gjort en väska, mästring!!

Den första

Så har det ena barnet äntligen fått lust att sätta sig vid symaskinen!

Hans tålamod var rätt stort, kanske för att ambitionen och viljan att göra något specifikt också var stor, och han var duktig och lärde sig fort.

Redan en kort stund efter att vi gjort färdigt hans väska (jag säger ”vi”, men det var han som gjorde allt utom att sätta fast axelremmen) lärde han sin kompis J hur man gör. Världsvant förklarade han hur symaskinen fungerade, att det var viktigt att fålla, hur man sätter i en tryckknapp…. 🙂

Och efter en liten stund hade även hon gjort en handväska.

Hannes’ väska har handbroderade pärlor (syns knappt för mönstret är så brokigt, men dom är där och han har sytt på dom för hand), och stängs med en tryckknapp.

Det roliga är att han själv har bestämt hur den ska se ut, vilket tyg det ska vara, vilka pärlor och hur dom ska sitta, och sen genomfört det hela vägen. Det finns mycket jag skulle kunna tala om för honom om hur man gör handväskor, men jag höll mig till basics och några tips som tex att det är bra att fålla och att sy sidsömmarna från avigan.

Min ambition här är att han sa få lite tips och tricks med sig på vägen och lära sig hur man gör när man syr och tänker i flera led för att få det som man vill.

För det är väl tveksamt om dom lär sig det i syslöjden. På Hannes skola får dom tydligen sy i papper, sittandes två och två vid maskinerna. Vad hände med att göra makramé, sy ryggsäckar, gympapåsar och annat som vi gjorde? Blev det för dyrt så ungarna idag får sy i papper?! Känns inte helt genomtänkt.

 

Något kom emellan

Det är bra med planer, men dom är ju som bekant till för att ändras.

Således blev inte kappan mitt nästa syprojekt, utan det kom en liten tröja och stack emellan.

Hemma sjuk hela dagen igår och idag men betydligt piggare idag gjorde att jag kunde hörsamma äldste sonens önskemål om en ny tröja. Vet inte om den blev vad han tänkt sig men glad blev han iallafall.

Det var det vanliga Creative Workshop 301 jag använde, den smala modellen, och tyget är köpt på Myrins en gång när jag var där och tyckte att det kändes som att jag inte kunde gå därifrån utan att köpa något 😀 En anledning så god som någon…eller kanske inte…

Notera moroten i högsta hugg! Sunda barn vettu!

Nästa syprojekt

Jag ska sy något till mig själv härnäst, och jag tänker mig att det ska bli en kappa. I mina Ottobretidningar har jag lite olika mönster på kappor, men ingen som är riktigt lång (det går ju rätt enkelt att modda) och heller ingen som har huva (betydligt mer jobb att modda).

Vad har man för nytta av en kappa för höst/vinterbruk som går till halva låret och inte har huva, jag bara undrar?! Då fryser man ju ihjäl sakta både nedifrån och uppifrån så vad är vitsen?

Nu måste det ju inte vara ett Ottobremönster, det finns ju andra producenter också kan man tycka. Men en snabb sökning på Les Internet ger att det inte är så många. Inte som väljer att lägga ut sina mönster till försäljning på nätet iallafall.

När jag gjorde min regnrock var det ett mönster som jag modifierade en del och det blev bra, så kanske det mönstret i kombination med det här från Ottobre kan bli det jag söker?

Medan jag grubblar kollar jag igenom mina broderifiler efter något kul att sätta på kragen, ärmen eller nåt annat. Här är kandidaterna just nu:

  1. Blomma med Applique, vilket betyder att man lägger ett tyg under i det som nu är vitt och så syr man fast det med mönstret i bilden. Då kan man välja att tex ha en orange blomma med ett rutigt tyg under, vilket kan bli rätt snygga varianter.

Den är ca 7×7 cm stor.

 

2. Nästa förslag är en liten minirabatt eller rad med 4 blommor eller vad man nu vill kalla det. Enfärgad, går såklart att få i fler färger men då är det rätt mycket jobb i broderiprogrammet (vilket jag iofs verkar få gott om tid med nu ikväll eftersom jag ändå sitter fast på tåget i skogarna norr om Falköping för att någon är ute och ränner i spåret men nej jag är inte bitter…).

Det här arrangemanget är något mindre än det förra; ca 6×6 cm

3. Ännu en blomma, men i en annan stil. Den här är mer som om man hade sytt det för hand, mer som en ”streckad linje”

Det gör att man inte ser den lika bra i ett ulligt fluffigt kapp-tyg och det är såklart till dess nackdel. Den är inte så stor heller, bara 2×4 cm

Och så kommer den sista figuren för tillfället; sköldpaddan.

4. Petroglyph-sköldpaddan

Den här har jag haft förut på en handväska. Ett välgjort, tätt broderi som man faktiskt kan göra som Applique om man vill, bara att lägga ett tyg under när man broderar.

Den är 5×4 cm stor.

Jag vet inte vad det ska bli än; tyget i kappan blir nog ljus petrolblå ull som jag hittat på tyg.se, men den ska vara varm så den måste nog fodras med ett annat ulltyg också…

Time will tell.