Som vanligt kommer vintern, och som vanligt ser jag framför mig en evighet av kyla av en typ som får det att krypa längs ryggraden. Och nej det handlar inte specifikt om Göteborg och fukt, utan det var likadant i Oslo, så då kan vi så hål på den myten om att torra vintrar är så häääärligt. Dom är kalla dom också, punkt.
Och varje vinter tänker jag att dunkappan jag har nog är bra för den värmer så underbart som bara dun kan (nej jag är ingen bra vegan eftersom jag har dunkläder och älskar det. Jag har skinnskor också, så det så), men den har sina brister;
- Den har ingen huva, vilket gör att jag alltid fryser runt halsen och om huvudet
- Ja, eftersom det är Göteborg och det regnar en del på vintern är det inte så praktiskt med dun innanför ett tunt syntetlager eftersom det fort blir blött och dun aldrig torkar. Typiskt dåligt.
Och om man inte ska betala tusentals kronor för en Canada Goose-jacka (som fortfarande är de enda jag sett som motsvarar de krav jag har) får man sy sin egen. Så då gjorde jag det.
Finska shelby.fi säljer tekniska tyger i de flesta kvaliteter man kan önska, och det var även där jag köpte tyget till min regnrock som jag gjorde för flera år sedan. Dom har även tjocka, varma, isolerande vaddfoder, så you see….tjocka varma foder i kombination med regntäta tyger, några dragkedjor och lite innertyg – voilá, vi har en regntät och varm vinterkappa.
När man gör själv kan man dessutom välja mönster precis som man vill. Jag valde ett som egentligen är en ofodrad jacka och gjorde den någon storlek större för att ge plats till fodret. Så här i efterhand kunde jag gjort den ännu några storlekar större, men det funkar.
Huva såklart, med stoppers så man kan dra åt den när regnet kommer vågrätt och det är nollgradigt. Reflexer både runt ärmarna och nedtill, men svarta för att vara lite snyggare, och namnlapp förstås. I nacken under huvan är en rejäl hängare dold så man kan hänga ifrån sig jackan.
Sett så här i efterhand borde jag gjort den några storlekar större för att kompensera ännu mer för den tjocka isoleringen, och jag skulle gjort den lite vidare nedtill (eventuellt hade det löst sig med en större storleken).
Men den har testats i både regn och iskall regnblåst, och den är som en dröm – vattnet ligger som pärlor på ytan, den är helt vindtät, huvan värmer gott runt huvudet och det tjocka härliga värmande fodret isolerar helt gudomligt.
Ja några dagar tog det att sy också, ca 2 veckors heltid närmare bestämt, så det var i stort sett vad jag ägnade mig åt när jag var sjukskriven efter bröstoperationen.
Syprojekt nr 326 är färdigt!
