Mjukisbyxor

Syprojekt 332 Mjukisbyxor i sweatshirttyg, samma som i 331

Inte så mycket att säga egentligen; fortsättningen på gympaoverallen/mysdressen som påbörjades i förra veckan med en koboltblå hoodie fick idag sitt avslut med ett par byxor. Klippte och sydde allt utom muddar i måndags, men sen har den hängt på en stol i väntan på avslut. Som skedde idag.

Mönster från Ottobre, men jag har modifierat det väldigt och egentligen bara använt skärningen i grenen, så det kan nog knappast räknas som ett mönster jag följt.

Och man kan ju undra om det är värt besväret att sy mjukisar när det finns att köpa? Svaret är ja, för en snabb titt på midjemåttet i förhållande till längden på benen ger att den kombinationen är svår att hitta – vuxenlängd men barnmidja… Så då är det enklare att sy. Den tiden som lagts på klipp och sömnad är lätt kortare än antalet timmar i butik. Och med färre människor omkring en dessutom, ett absolut plus så här i coronatider…

Syfabriken har visst öppnat

Eftersom jag har en son som växer som tok (han är 12 år och 3 cm kortare än jag…) går det åt en hel del kläder. Och eftersom han växer så fort sträcks han ut på längden nåt alldeles väldigt och det är inte helt självklart att det finns kläder som är så smala i midjan och har så långa ben att de passar.

Dessutom är munkjacka/hoodie/hettegenser favoritplagget för dagen men han saknar en att ha på träningen, så….Några klick senare och en beställning var lagd på ett kornblått sweatshirttyg, som kom igår. Mönster hittat (Ottobre som vanligt), lite klipp och sy och idag var tröjan färdig. Det känns som att det är en syfabrik här hemma för tillfället (yaaayyyy!!)

Syprojekt nr 331 är färdigt!

Syprojekt 331 Blå munkjacka i sweatshirttyg. Modifierad en del, bla inget foder som mönstret egentligen anger (då det är tänkt att vara för en poplinjacka), samt mudd i ärmarna. Den åkte på direkt och blev en omedelbar favorit. Tyg från Stoff och Stil, mönster från Ottobre nr 3-2020

Klassisk kontorskjol

Syprojekt 330, Klassisk ullkjol i grått och svart, med fickor stora nog att få plats med mobilen i

Jag har hittat favoritmönstret på jobbkjolar; från Ottobre nr 5-2013 och är som en dröm. Enkelt att sy, stora fickor så man kan ha mobilen på sig och lätt att ändra lite för olika infall med tyg. Det här är andra kjolen jag gör med det här mönstret, och även om jag fick backa lite (för att jag hoppade över en grej som man inte ska hoppa över…) så tog det bara två arbetsdagar ungefär att göra den.

Bilden är väl inte den bästa, men det syns väl förhoppningsvis hur den ser ut iallafall. Och nej den är inte så där rynkig och skrynklig, det är bara för att den ligger platt på ett bord.

Syprojekt nr 330 är klart.

Ny yllekjol lagom till sommaren

Varför inte rida på vågen av sylust och sätta igång med något mer? I lådorna ligger några fina ulltyger som jag fått av min mamma när hon för gott tröttnat på att sy, och jag har ett rackarns bra kjolmönster.

Den skarpögde ser ett fel i bilden. Ett fel som nu är fixat men orsakade lite funderingar en stund…

Viss uppbromsning i sömnaden pga att jag inte hade fodertyg som var svart, annars hade jag nog kommit rätt långt med den ikväll. Funderar på om jag ska ta det mörkt vinröda fodret jag har – det är ju ändå ingen som ska se det.

Eftersom man lever hela livet online numera har jag beställt foder på nätet – man kan ju inte gå ner till sybutiken, då kan man ju träffa folk och få corona (eller smitta någon med corona i den händelse man själv ovetandes har det), så bäst att hålla sig hemma.

När jag ändå var på nätet så råkade jag beställa några meter sweatshirt-tyg också, det ska bli mjukisar och hoodie till en tolvåring som växer som en sparris och har svårt att hitta byxor som är tillräckligt långa i benen med fortfarande supersmala i midjan.

Bra att ha något att göra.

Lite syglädje på väg tillbaka

Så bestämde jag mig bara för att jag skulle sy något. Normalt har jag full koll på alla mina tyger, jag vet exakt vad jag har och var, men sen vi flyttade tillbaka till Sverige och bor i den här lilla lägenheten där jag inte har plats för mina tyger och därför delar dom mellan stan och Åsa, plus att dom ligger packade i en j*vla röra så jag har ingen koll över huvud taget.

Det var bättre i Oslo.

Men så gick jag inte på feeling, utan försökte tvinga mig själv att göra något för att inte vara så himla apatisk (ref Jag försvinner ) i andan ”DET-HÄR-TYCKER-DU-ÄR-ROLIGT-SÅ-DET-SÅ”. Och jag brukar tycka det är roligt att sy, det har bara inte varit det på ett tag.

Och ta mej tusan om det inte funkar! Jag satte mig med mina högar med Ottobre-tidningar och började bläddra – lite motvilligt och håglöst (oh yes) först, men sen börjar man tänka ”jamen kanske den, eller kanske den – eller DEN i DET tyget” för att jag plötsligt kom ihåg vad jag hade för tyg som skulle passa till mönstret jag just hittat.

Vitsigt namn va?

En liten synaps i hjärnan som sprakade till och fick mig att minnas vad som var roligt och hur det brukade kännas!

Så var det dags att klippa mönster, lite terapiarbete som är nyttigt, man måste fokusera på något (något annat än mobiltelefonen, halleluja), tänka till hur man ska rita och klippa i pappret först, sen på tyget. Det finns ingen andra chans, klipper man fel med det tyget så blir det ingen tröja/jacka.

Men det gjorde jag inte.

Och äntligen kom lite härligt gammalt vanligt flow. Timmarna gick, mörkret föll, barnen gick och la sig och så var det bara jag och flitens lampa uppe (Oskar är i Hemavan). Och timmarna gick ännu mer, och så var klockan kvart i tre på natten och jag tvingade mig själv att gå och lägga mig. Kanske lika bra det, det är på småtimmarna som felsömnaden brukar hända…

Några timmar till dagen efter, och så har jag numera en ärmlös munkjacka i rosa tjock jersey. Tyget som är på kantremsorna på fickorna, ärmhålen och halsringningen finns också på insidan av huvan.

Det var kul att sy igen, och kul att göra något till mig själv. En liten del av mig som levde upp lite!

Jag fick faktiskt lite lust att sy lite mer, så när vi åker ner till Åsa om några dagar får nog symaskin och tyger följa med ner.

Syprojekt nr 329 är klart!

 

Mode i cirklar

Så har vi gått varvet runt. Jag sitter och syr sjuttiotalsbyxor på beställning från min son och kastas tillbaka till min egen barndom och mina röda byxor i smalspårig manchester.

Egentligen ska det vara någon typ av cowboybyxa med fransar på sidan till en föreställning på lördag, men fransarna sys på i efterhand och löst så de kan tas bort efteråt och byxorna bli vanliga byxor.

Några timmar tog det från att jag började klippa mönstret till att det var färdigt. Inte särskilt besvärligt med andra ord, och stor utväxling på insats och utdelning.

Mönster: Ottobre nr 6-2009, byxa nr 17, storlek 140.

Syprojekt nr 328 är färdigt.

 

Den Perfekta Jackan för vintern i Göteborg

Som vanligt kommer vintern, och som vanligt ser jag framför mig en evighet av kyla av en typ som får det att krypa längs ryggraden. Och nej det handlar inte specifikt om Göteborg och fukt, utan det var likadant i Oslo, så då kan vi så hål på den myten om att torra vintrar är så häääärligt. Dom är kalla dom också, punkt.

Och varje vinter tänker jag att dunkappan jag har nog är bra för den värmer så underbart som bara dun kan (nej jag är ingen bra vegan eftersom jag har dunkläder och älskar det. Jag har skinnskor också, så det så), men den har sina brister;

  1. Den har ingen huva, vilket gör att jag alltid fryser runt halsen och om huvudet
  2. Ja, eftersom det är Göteborg och det regnar en del på vintern är det inte så praktiskt med dun innanför ett tunt syntetlager eftersom det fort blir blött och dun aldrig torkar. Typiskt dåligt.

Och om man inte ska betala tusentals kronor för en Canada Goose-jacka (som fortfarande är de enda jag sett som motsvarar de krav jag har) får man sy sin egen. Så då gjorde jag det.

Finska shelby.fi säljer tekniska tyger i de flesta kvaliteter man kan önska, och det var även där jag köpte tyget till min regnrock som jag gjorde för flera år sedan. Dom har även tjocka, varma, isolerande vaddfoder, så you see….tjocka varma foder i kombination med regntäta tyger, några dragkedjor och lite innertyg – voilá, vi har en regntät och varm vinterkappa.

När man gör själv kan man dessutom välja mönster precis som man vill. Jag valde ett som egentligen är en ofodrad jacka och gjorde den någon storlek större för att ge plats till fodret. Så här i efterhand kunde jag gjort den ännu några storlekar större, men det funkar.

Huva såklart, med stoppers så man kan dra åt den när regnet kommer vågrätt och det är nollgradigt. Reflexer både runt ärmarna och nedtill, men svarta för att vara lite snyggare, och namnlapp förstås. I nacken under huvan är en rejäl hängare dold så man kan hänga ifrån sig jackan.

Sett så här i efterhand borde jag gjort den några storlekar större för att kompensera ännu mer för den tjocka isoleringen, och jag skulle gjort den lite vidare nedtill (eventuellt hade det löst sig med en större storleken).

Men den har testats i både regn och iskall regnblåst, och den är som en dröm – vattnet ligger som pärlor på ytan, den är helt vindtät, huvan värmer gott runt huvudet och det tjocka härliga värmande fodret isolerar helt gudomligt.

Ja några dagar tog det att sy också, ca 2 veckors heltid närmare bestämt, så det var i stort sett vad jag ägnade mig åt när jag var sjukskriven efter bröstoperationen.

Syprojekt nr 326 är färdigt!

 

Äntligen lite sömnad igen

Det är lite Harry Potter-feber här hemma. Något överraskande, eftersom man kan börja räkna det i multipler av år vid det här laget sedan vi läste böckerna senast, men hur som helst, feber är det. Och mitt i alltihop kom Halloween dessutom, så klart grabben måste ha en cape!

Jag hade trott typ en svart en med rött foder, men nej. Halloween i år går i duvblått och rosa, tro’t den som vill!

Yttertyget hade jag hemma, köpt som ett bra-att-ha-tyg för det var så fint, på Ohlssons Tyger & Stuvar i Stockholm för hundra år sedan. Fodret fick jag köpa nytt däremot.

Mönster från Stoff och Stil. Deras mönster är inte jättebra, men på såna här enkla saker funkar det utmärkt och dom är billiga.

Tog 3-4 kvällar att sy, rätt snabbt mao.

Syprojekt 327 är färdigt!

Skjortblus till barn

Okej så han vill låta kragen stå upp. Men den var söt när den låg ner också.

I takt med att humöret går uppåt ökar sylusten också. Eller är det sylusten som ökar och därmed humöret? Oklart, men idag blev iallafall den här skjortblusen klar.

Mental bild…

I och med det är syprojekt nr 325 färdigt.

Mönstret är från Ottobre nr 1-2010 och bjöd väl inte på några större svårigheter. Problemet för min del var att det här tyget visade sig vara lätt stretchigt, så det fick bli lite efterjusteringar. Men det blir det ju alltid ändå, så…

Enkel och söt skjortblus

Det är fantastiskt vad gott det kan göra att träffa en kär vän en kväll. Ingen mindre än min vän som mot sin vilja måste lägga oproportionerligt mycket av sin tid och sitt fokus på sin exman och deras problematiska relation, fick helt plötsligt loss lite tid och valde att spendera den med mig (tjohooo!!).

Sånt ger energi och livsglöd, och dagen efter fick jag fart i min skjortblus som legat och mognat lite i väntan på inspiration. Det som jag dragit på ett tag (kragen…) fick jag bara gjort helt plötsligt och i ett vingslag visste jag precis hur jag skulle göra.

Det är nämligen inte alltid lika enkelt att förstå sig på sybeskrivningarna, så det är bra om man kan tänka lite själv och pussla med sina erfarenheter.

Och efter några timmars pyssel var syprojekt nr 324 klart. Mönstret är nr 12 från Ottobre 5-2013 och blev riktigt bra. Skönt material, någon bomull-viskosblandning skulle jag tro (jag har ärvt tyget så jag vet inte riktigt).

Sitter som en dröm!