Side by side dag 2

Om det gick bra att jobba i Scandianviums foajé igår så blev det inget sånt idag, inte en chans. Men istället fick jag följa mina telningar när dom repade där nere, sen upp till lunch på Hvidtfeldtska (nostalginivån är hög när man är i dom trakterna så bara det var kul!) och kolla in folklivet där. Det är på den skolan de som rest till Göteborg för att vara med på Side by Side bor, sådär klassrums-style sova på golvet ni vet.

Hela Side by Side är ett arrangemang av Göteborgs Symfoniker tillsammans med El Sistema och Kulturskolan, och Kulturskolans elever går gratis dessutom. Uppe på Hvidtfeldtska hade Kulturskolan prova-på-aktiviteter där man fick prova att spela trombon och fick vara med och dansa. Full fart och många barn trots den typ nollgradiga snålblåsten. Men det syns ju inte på foton – så vi kan väl låtsas att det var en sån där varm och ljuvlig sommardag?

Trombonprovapå och dansprovapå ungefär på samma plats och samtidigt. What could POSSIBLY go wrong?

Sen ner till Scandinavium och ha konsert. Tillsammans med 40 miljoner andra barn i lila tröjor. Och det var exemplariskt ordnat, verkligen (nope, ingen ironi här), kolla på det här:

Två orkestrar på golvet; Upper intermediate och Intermediate (dvs de med lite äldre elever). Bakom på läktaren sitter en annan orkester, Basic, och på en annan läktare sitter Pre-advanced (jätteduktiga).

I mitten på en upphöjd scen står en kör, men dom stod där hela tiden. Här är det logistiken jag är ute efter.

Den ena orkestern är lite mindre, den uppe till vänster. Gränsen mellan orkestrarna går ungefär mellan det högraste och mittersta SideBySide-loggorna på golvet. Varje orkester har ett dirigentpodium framför sig, mellan vilket dirigenterna springer för att först spela med den ena orkestern, sen den andra och sen den ena igen.

När sen de som sitter på läktaren ska ner väller dom åt ena hållet (”hitåt” dvs mot kameran) och de som sitter bakom på läktarna med sina instrument i famnen väller ner på scenen och tar sina platser. Jag skrockade gott när jag förstod att det var orkesterbyte på G och tänkte att ”det där kommer ta tid…”, men gu va fel jag hade.

Det funkade så otroligt smidigt; de ena gänget vällde av och nästa vällde på och så upp med dirigenten igen.

Och om man ska vara helt ärlig så var det väl inte det vackraste det som kom från barn på våras nivå, men det var otroligt coolt att se dom sitta där nere och uppföra sig som man ska när man sitter i en orkester. Och så här lät det när dom spelade Merengue:

Inte lätt att förklara var just mina små sitter, men en spelar flöjt och en spelar cello iallafall. Let’s just leave it at that.

Klicka och njut. Ja eller bara lyssna iallafall.

Kontor på Scandinavium

På Trafikverket i Göteborg ska vi efter sommaren flytta till nya lokaler med sk Aktivitetsbaserat Arbetssätt. Det betyder att vi inte längre har några egna platser, att man ska ha ”clean desk” om man går på ett möte som varar längre än 2 timmar, att det finns olika zoner att jobba i – social, stilla osv. En ganska stor förändring med andra ord.

För mig gör det ingenting – jag blir nästan passiviserad av att sitta på samma plats i samma kontor hela tiden. Jag föredrar ibland att gå mellan möten bara för att inte sitta stilla och stirra in i en skärm. Eller vara uppe på Orust till exempel. Eller som idag – i foajén till Scandinavium…

20180618_100339664393362642285102.jpg

Det där var mitt kontor hela förmiddagen! Hur bra som helst – nätverket var snabbare än både på jobbet och hemma trots att jag körde mobile hotspot (!), det fanns kaffe i närheten och ström till dator och mobil, stolen var helt okej….vad mer kan man begära?

Samtidigt i rummet intill:

20180618_0909196974896746383982799.jpg

Fyrtio miljoner barn (minst) i lila T-shirts (syns inte så bra på bilden; tog den innan alla var på plats) med instrument – 15 tvärflöjter, 45 celli, triljarder fioler och ja alla symfoniska instrument man kan tänka sig. Ja utom harpa då kanske, men den förlusten är ju begränsad.

Men vad GÖR dom?

Jo, det är musiklägret Side by Side i Göteborg i dagarna. Och det här är PR-filmen:

Hur stort som helst, så dom kan inte repa var som helst utan det är Scandinavium som gäller. På eftermiddagen var det stämrep uppe på Artisten, lite mer personligt kanske, men imorgon är det konsert för alla nere på Scandinavium. Då ska dom spela Beethovens 9 (An die Freude), nåt lugnt stycke jag aldrig hört, och så röjiga Merengue då dom både skriker, sjunger, klappar och spelar. Ja fast inte samtidigt alltså.

Killarna var lite tveksamma till att gå på läger; Hannes rent av negativ, så det är jättekul att se hur dom ändå finner sig på lägret, går på repetitioner och får lite nya kompisar. Eller bekantskaper iallafall som dom säkert stöter på senare om dom fortsätter spela.

 

 

Järnbrist

Att inte äta så mycket kött har sina baksidor – att det är lite mer krävande att få i sig järn till exempel; ett ämne jag redan har lite lite av i kroppen. Så i söndags small det till och jag fick stappla hem efter gudstjänsten (som jag var tvingad att delta i som medlem i kören) med min oroliga åttaåring. Det är ju en ganska stor sak när mamman säger ”gå inte så fort” och pustar och flämtar hela vägen till spårvagnen (30 meter), och han var så gullig och klappade mig på handen och sa snälla saker.

Väl hemma däckade jag i sängen och lämnade honom åt sitt öde (dvs sina ljudböcker och en skål vindruvor, så det var inte illa) och somnade.

När jag vaknade två timmar senare av att det morrade i magen (klockan var två på eftermiddagen vid det laget) låg det en tallrik bredvid mig i sängen med en smörgås med ost på, några vindruvor och något som jag först trodde var tomatbitar men som visade sig vara några PimPim från något hemligt lager han har någonstans. Och världens sötaste lapp skriven på ett litet whiteboardark han har fått i skolan.

Det där ”här och här” syftar till att han lagt whiteboardpennorna och sudden i sängen också ifall jag skulle få lust att rita lite ❤

Vid tretiden gick vi till en klasskompis så Hannes fick leka lite, och jag gick hem och däckade i tre timmar igen.

Idag är det tisdag, tre dagar senare, och jag börjar kvickna till. Några järntabletter senare, många timmars sömn och en huvudvärk från helvetet plus allmän matthet börjar jag komma mig så smått.

Imorgon åker jag till London, och det vore väldigt skönt att inte sitta på ett flyg och må dåligt…

PS Hannes hade en teori om att jag kanske blivit dålig av att vara så många timmar i Hagakyrkan. Jag tror han är något på spåren där 😀

 

Semesterdag

Skolan stängd och fritids stängt. Mamman tar ut en semesterdag och tar ut barnen för att gå på tur i Änggårdsbergen. Vi tog vägen genom Botaniska, där barnens nyfikenhet ledde till det bästa – att man stannar till på ställen man inte brukar stanna på och gör avvikelser man inte heller brukar. Och tack ock lov för det.

Jag trodde aldrig vi skulle komma ur Botaniska, för det var så mycket att titta på och vi hade ju ingen brådska. På två timmar kom vi en dryg kilometer – men då fick vi ätit lunch också och lekt en massa.

Adam kämpar med att få upp locket. På just den här (dagens sista) fick vi faktiskt inte upp det för det satt för hårt. Synd.

Och det blev perfekt. Varm choklad, mackor på hembakt bröd (yup!), lite frukt, några kokta ägg och något sött tills när orken tryter lite senare. Killarna var på gott humör hela dagen och det från början rätt svala vädret blev bara varmare och varmare.

Lite GC blev det också, och vi hittade de största skatter jag någonsin sett. Någon har tagit sig för att lägga ut rejält stora hinkar, men som tyvärr inte innehöll särskilt mycket. Och vi som normalt brukar ha med oss en massa extra att lägga i för att fylla på till kommande barn hade förstås inte med oss något just idag.

Vi hade ingen plan, vi följde humöret och cachernas väg i en någorlunda närhet; poängen var inte att gå långt utan att ha en skön dag i skogen med lite fysisk aktivitet. Och det blev det – upp och ner, klättra i stenrösen och gå upp för branter och nerför slänter.

Killarna var som tända ljus hela dagen, eller ännu bättre – som entusiastiska springande barn fulla av energi som ska klättra högt och springa långt. Den där oron man känner ibland över att dom (speciellt den ena) sitter och ser på YouTube-klipp på när andra människor spelar Minecraft och ser det som sitt högsta nöje, den oron försvann direkt idag.

Jag frågade vid ett tillfälle om det var dags att börja styra kosan hemåt, och fick ett enstämmigt och rungande NEJ till svar. Adam ville att vi skulle vara ute i flera timmar till, men då började det bli eftermiddag och vi fick ge oss för verkligheten.

Men det är fantastiskt att bo där vi bor och ha en enorm skog bara tio minuters gångväg hemifrån, och dessutom en botanisk trädgård och en Slottsskog. Heja Göteborg!!

 

 

Olympic day

Ja det var ju inte bara min födelsedag, utan det var ju dessutom Olympic Day på Liseberg. Där samlades olympiska mästare i en del udda sporter som tydligen är med i OS (antar jag – Olympic indikerar OS för mig iallafall, men jag är ju sällan ett sportlexikon kan man säga), som tex orientering,  fäktning, klättring, skidskytte (jo i Sverige betraktas det som en udda sport), tae-kwon-do, gymnastik (?!), capoeira (??!!), skateboard (???!!!) och en del annat. Poängen var att få barn att prova på de här idrotterna och helt enkelt locka till sig dom.

Adam orienterade sig runt Liseberg med hjälp av stämpel och karta (och en far som kartläsare), Hannes klättrade, såg på skidskytte och hängde vid gymnastiken. Vi var där med A och hennes två barn, där den ena blev helt frälst på skateboard men den andra hängde med Hannes på gymnastikmattan.

Sen hamnade Adam på klätterväggen, och det syntes att han gjort det där förut. Han är duktig på att klättra och blir han bara lite starkare i armarna kommer han bli en grym klättrare om han bara vill. Stoooolt mamma!

Det var ett jättebra arrangemang, och det var toppen att vara där så sent som vi var. De värsta köerna var över, det var ingen trängsel och alla fick komma fram och prova inom rimlig tid.  Fyra uppspelta och glada barn som gick därifrån vid fyratiden.

Det är alltså fortfarande sommar

För att vi alla tre är dåliga på att gå ut om dagarna eftersom det är så skönt att vara inne, tvingade jag ut oss på förmiddagen. Det var lite svalt så vi tog långbent och långärmat. Det straffade sig bitterligen när vi kom ner till havet och det var helt vindstilla och strålande sol.

Perfekt sommardag; barn som kastar sten i vattnet, leker med krabbor, blir lite blöta om fötterna, skriker och skrattar. En SÅN dag. Det är inte så många av dom, men här var en iallafall.