Frukost ute – äntligen

image

Det är väl inte första gången i år men nästan. Det är iallafall första gången här nere i Åsa.
Maken sover, vår gäst i friggeboden likaså, barnen äter inne.

Jag är helt själv med mackor, kaffe, en gammal men oläst A-magasin som jag hämtade när jag var i Oslo i förrgår, och jag lyssnar på Sommar med Ash Pournouri genom SR Play-appen.

Life is good.

Nektarinchutney

Jag fortsätter bläddrandet i gamla Allt Om Mat från tidigt 2000-tal i min jakt på kul saker att göra.

Den här gången fäste sig ögat på en Persikochutney, som jag med en hel skål full av nästan övermogna nektariner kände att jag skulle konvertera till en Nektarin-dito.

Den är mycket enkel; hacka alla ingredienser som ska hackas i små bitar. Tänk att det ska vara gott och enkelt att ta sig en sked till grillat kött och att det ska bli lite såsigt – DEN storleken på nektarinbitarna och fruktköttet från limen. Riv ingefäran och blanda så alltihop i en burk och ställ att dra i några timmar innan serveringen. Ingen kokning behövs.

2015-07-26 20.59.10Ca 4-5 dl Nektarinchutney

4 mogna nektariner

2 mogna lime

1/2 finhackad gul lök

2 msk honung (behöver inte vara flytande)

2+ msk färsk ingefära (mer om du vill ha den spetsigare)

lite salt

1 tsk vinäger (jag tog vit balsam, äpple lär ju funka lika bra)

Supersnabbt att göra och jättegott till. Har haft den i kylen i några dagar nu och den mår fortfarande utmärkt.

Skårs gård

Det finns många man vill träffa när man är här nere på västkusten – där jag ändå bott ganska många år och under en väldigt social och underbar period i livet. På lördagen hade vi en dejt med Thomas o Åsa och deras kids. Småungarna som nu börjar kategoriseras ungdomar och inte alls är så himla små längre. Det är bara att inse att även vi blivit våra föräldrar och ser vänners barn växa upp….Egentligen väldigt positivt att man får vara med i livscyklerna så här, men jag som är så fruktansvärt åldersnojig mår inte bra av det när jag tänker på det ur ett mer övergripande perspektiv.

Döden, döden. Jaja.

Vi träffades iallafall på Skårs Gård i Gällinge av alla ställen. Fint för oss, bara 20 min, och alltid kul att lära sig nya ställen i ”närområdet”.

image

Så här ser det ut från parkeringen, och när man går in mellan husen finns det café, butik och en restaurang där man då i brunchtider kan äta – just det, brunch.
Maten var god; på buffén stod tre sorters sill, potatis o bröd, frittata med lax, pulled chicken, ugnspannkaka, fläskpannkaka, sallader och en hel del annat plus ett eget våffelrum där man fick grädda sina alldeles färska våfflor och välja mellan två sorters sylt, och några efterrätter. Och så kaffe förstås.
Ute var det stor gräsmatta med minigolf fotbolls-style (dvs det var en fotboll man ska få i på olika banor och inga klubbor och små bollar), lite sandlådor och leksaker, rockringar och allmänt bra uteområde för barn att ränna runt.

Det vill säga ett perfekt ställe för fyra vuxna och deras barn, där de vuxna vill sitta ner och prata livets allvar (vi har ju blivit våra föräldrar trots allt) och barnen vill helst av allt slippa just det och mest ränna runt. Prisvärt var det också, ca 500 kr för två vuxna o två barn.

image

Det var mycket folk här också, både i brunchmatsalarna och i cafét. Jag är grymt imponerad av familjen som lyckats få det här stället mitt ute i ingenstans (utkanten av Gällinge). Ja alltså där nere i högra hörnet, vid kniven och gaffeln. Enligt Thomas, som tydligen känner familjen sen tonåren har dom visst hållit på de senaste 15 åren för att få drift och lite fart på stället, och efter vad jag kan se så verkar det gå bra. En massa små hus som man kan hyra för tex bröllop, firmaarrangemang eller midsommarfiranden och fina lokaler att ha gäster i.

Bra jobbat, hatten av för Skårs Gård, det här stället ska jag tipsa så många jag kan om!!

Nöt-och jordgubbskaka

Efter ett stort antal månader som hemmavarande har jag nästan gett upp hoppet om att matlagningslusten skulle komma tillbaka. Men på Västkusten i det egna huset och med fyra årgångar av Allt Om Mat från 1999-2002 kom den tillbaka som en raket.

Jag bläddrade kort och kom till Nöt-och Jordgubbskaka med citronkesella i nummer 10 år 2000 (fast på hemsidan står det att det är från 2010…). Där räckte det för mig; de aptitretande bilderna i kombination med den uppenbara enkelheten i nötkakor med färska jordgubbar och kesellafyllning fick mig att bestämma mig. H hjälpte till mellan Netflix-avsnitten av Winx Club, så man kan säga att vi gjort dem tillsammans. Typ.

image

Man rostar 400 g hasselnötter i 5 minuter på 250 grader i ugn (skaka lite på plåten emellanåt). När det börjar poppa och spraka lite i dom börjar dom bli klara, men håll ett öga så dom inte blir brända. Sen ska de skalas, och det enklaste sättet att göra det är att lägga dem i en vanlig kökshanduk och gnugga dom hårt mot varandra och handduken. Då smular skalet av sig lätt (och handduken blir omöjlig att få ren efteråt, tur att man har så många…).

De ganska skalfria kärnorna hackar man grovt i bitar som känns som de skulle vara behagliga att tugga på i en kaka.

image

Så vispar man 3 äggvitor till hårt skum, och vispar sen in 3 dl florsocker och lite citronsaft och kör det i några minuter tills det blir en seg marängsmet. Så vänder man ner de hackade nötterna i marängsmeten, klickar ut på plåt till ca 30 rundlar om ca 5 cm i diameter. Dom blir ganska tjocka när man fördelar smeten på plåten, men det är okej.

Kakorna gräddas i ugnen på 200-225 grader i 7-8 minuter. Receptet säger 250 grader, och då ser dom ut så här:

image

Så mitt tips är att sänka temperaturen till 200 efter nötrostningen och så grädda dom på mellanvärmen. Då blir dom så här:

image

Bättre va?

Jaja, låt kakorna svalna och låt en burk kesella 10% fett rinna av i ett kaffefilter. Jag har inget kaffefilter, men att köra det i kaffepressen får nog inte riktigt samma resultat, så jag föreslår en sil som alternativ.

Så blandar man kesellan med 1 dl florsocker (1,5 blir för mycket, även om det står så i receptet), lite citronsaft och rivet citronskal.

Vid servering gör man en hamburgare av kakor över och under, kesellasmet och skivade jordgubbar i mitten. Florsocker eller smält choklad ovanpå.

image

Himla friskt och smarrigt, och inte särskilt komplicerat. Kan rekommenderas!

Min skyddade verklighet

En lite grå, blåsig dag, perfekt för att åka in till Stan och göra några ärenden. Typiska vardags-medelsvensson-ärenden som att köpa en flytväst, några blockljus och en ny tekanna i Köpcentret i Stan. Ensam i bilen, några timmars ledighet för återhämtning och en kort paus från familjelivet, som kan vara nog så tärande ibland. Sätter på radion för lite sällskap under den 25 minuter långa bilfärden.

Det är en repris av P1-programmet Barnen och ska visst handla om missbruk och sexuellt utnyttjande av barn. I Sverige. Det första är illa nog, men att programmets special är om hur det pågår här i Sverige är en smäll som träffar rätt i ansiktet. Eller snarare i mellangärdet. För det är ju alltid något som förekommer långt bort (vilket inte gör det accepterat) och inte här in my back yard. Jag vill höra programmet. Inte vill VILL, men vill BORDE – DET ÄR VIKTIGT!!

Den neutrala reporterrösten börjar berätta om en man i S-torp som över Internet beställer och dirigerar sexuellt utnyttjande av barn. Han sitter i sitt hem i södra Sverige och ser på över Internet när ett barn missbrukas sexuellt av sin faster (moster?) någonstans på Filippinerna enligt instruktioner som han ger under tiden det sker. Mitt naiva jag som försöker skydda sig själv tänker att det säkert är en stillsam form av sex, ingen smärta, inget våld, men mitt realistiska jag tror sig veta att det nog inte var fallet.

Jag sitter i min medelklassbil och kör på motorvägen, långt från Filippinerna, och jag gråter. Innan jag inte klarar av att höra mer berättar radiorösten att mannen (som dom identifierat) hadde hundratusentals barnpornografiska bilder i sin dator och tiotusen filmer, däribland den ovan nämnda. Ja för han spelar ju förstås in det här som han har regisserat DET JÄVLA PERVOT!!!!!

Jag blir så fruktansvärt förtvivlad. Över barnet, vars tro på världen och sina nära släktingar fullständigt raserats (kanske inte för första gången och definitivt inte den sista), och som är så jävla långt från något som ens är i närheten av en barndom. Jag gråter över barnet som blir behandlat som en trasa, hur fruktansvärt rädd och utlämnad ska inte hon vara?! – hos en släkting som hon kanske litar på. En liten flicka vars allra mest privata blivit skändat och uthängt för att en snuskgubbe hundratals mil därifrån ska få utlopp för en sjuk sexuell böjelse. Jag gråter över fastern (och utgår från att hon egentligen är en snäll person, vilket ju inte nödvändigtvis behöver vara sant) och att dom är så fruktansvärt fattiga att det här är ett accepterat sätt att tjäna pengar.

Jag längtar plötsligt efter mina egna barn – de som jag alldeles nyss tyckte det var så skönt att vara utan ett litet tag, och vill bara hålla dom, skydda dom från den här världen.

Folk får ha vilken sorts sex och vilka böjelser dom vill, jag skiter fullständigt i det, men dom som låter det gå ut över barn är sjuka sjuka människor. Jag kommer aldrig att kunna han någon form för förståelse eller förlåtelse för det dom gör. Många som blivit dömda i Sverige och stämplade som de pedofiler de är, drar till Asien istället där det är lättare att ”få tag” i barn att roa sig med. I vissa fall tror jag inte på fängelse som ett sätt att sona och bli en bättre människa. Konsekvenserna av att dom här pedofilerna kommer ut i det fria igen är allt för stor.

Varje barn dom sjuka människorna får tag i är ett av framtidens ljus som släcks. För alltid.

Jag parkerar min bil, köper min flytväst och mina blockljus men klarar inte att sluta tänka på den lilla filippinska flickan.
Vad kan jag göra för att hjälpa de här barnen?

Barn är okänsliga varelser

image

Vi är någonstans där barnen kan gå ner till sjön själva med sina kusiner och fiska. Det har några goda saker med sig; Adam får fiska hela tiden och vi vuxna slipper 1) Tjatet om ”Kan vi inte fiska?” och 2) Fiska. Dvs alla är lyckliga.

Jag är lyckligast när jag slipper vara med på fisket över huvud taget, för jag lider så med först masken som vrider sig i plågor när den får en krok genom hela kroppen och sen dränks, och sen fisken som först får en krok genom munnen och sen får den utdragen lika raskt. Måste vara fruktansvärt smärtsamt för de båda. För att inte tala om masken som kanske blir lite småäten innan det blir napp och sen slängs i igen för att bli äten lite på igen. Brrr.

Men barn är inte så överdrivet känslosamma när det kommer till vare sig fisken eller maskens lidanden. Dagens fångst var en mört och en abborre, som avlivas och läggs i frysen för att användas som agn till gäddfångsten i vår (dom får betalt också; 1 kr per agnfisk). Men innan man avlivar den kan man ju leka lite med dom i luften. Ja för inte tänka på att dom håller på att drunkna utan vatten ”Nä mamma dom ska ju ändå dö snart”, men vi kan ju hetsa dom på varandra också när vi ändå har så kul?

image

– ”Titta mamma – abborren äter den andra fisken – hans vassa tänder tuggar på den!!!”
– ”Å kolla, det blev märken i mörten, cooooolt!!!”

Mmm jättecoolt.