Vad ska vi äta till middaaag idaaaag?

Den där frågan…den där frågan….När den kommer är det försent att försöka börja komma på något, det måste redan vara gjort, helst inhandlat och gärna påbörjat. Dream on. Vardagslivet fungerar inte så, och därför ger jag mina barn falukorv, pannkaka och spaghetti med köttfärssås lite oftare än jag egentligen vill.

Jag älskar mat och vill att mina barn ska göra detsamma. Jag ryser när jag ser och hör barn som vägrar äta annat än pasta och pannkakor, men jag ser ju vart det är på väg ibland, även om vi hinner gira undan precis innan det blir så illa.

När alla andra provat att få mat hemskickad med recept som man bara ska följa, och kommit fram till att det inte är något bra, DÅ tänker jag att jag ska testa. Late bloomer kallas det visst. Så Godtlevert.no har fått en ny kund för ett tag framöver tills vi har utvärderat om den vägen att slippa tänka på vad man ska ha till middag varje dag funkar.

Dom har fyra alternativ; Originalmeny, Expressmeny, Barnemeny och Roedemeny

Menyer

Man bör kunna lägga 30-40 minuter av sin kväll till att laga mat, det tycker jag verkligen, så det blev Orignalmeny. I söndags kväll kom första leveransen; fyra middagar för fyra personer i två lådor – en för kylvaror och en för torrvaror.

Veckans lådorJag kan inte låta bli att tänka ”Äter man inte mer på en vecka?”, men det är ju faktiskt inte mat för en hel vecka utan fyra dagar bara.

Idag var det dags för första provlagningen (japp, systemet havererade direkt i och med att vi inte äter riktig middag på måndagar pga aktiviteter) och det var fisksoppa. Den skulle ta 25 minuter att laga men tog 30. Kanske på grund av att jag hackade grönsakerna innan jag började och inte efterhand som det var tänkt.

Lång historia kort; morot, lök, palsternacka, selleri, purjo och fisk (stenbit minsann, mums!) i sås på buljong, creme fraiche och mjölk och pyttelite curry.

Och det var så himla gott! Alltså fisksoppa är inte svårt att laga i vanliga fall, men här hade jag ju sluppit att tänka på att det skulle lagas och vad det skulle vara i (förutom fisk…), hur länge det ena och det andra… Och den smakade bättre än den jag brukar göra, även om jag tusan inte kan komma på vad det är för skillnad egentligen. Men jaja.

Det såg gott ut, även om det inte var likt det på bilden i receptet såklart;

 

wpid-collage_20150120211946342_20150120212012873.jpgMin är den översta, om nu någon skulle undra.

Det mest uppenbara är väl att jag hade mer curry i min än dom i sin (curryn var frivillig) och att dom har lax och jag stenbit (jag vann!). Men den var himla god iallafall – och snabbgjord.

Imorgon blir det Chop Suey!

 

Charlie HebWho?

Det som hände i Paris häromveckan var förfärligt, vem kan säga något annat? Men det är något märkligt över hela reaktionen som kom efteråt.

Magnus Betnér har gjort en sketch (om man nu kan kalla det han gör för sketcher…) där han raljerade över att folk köper pins för rosa bandet, sätter gröna och Norge-badges på sina facebookfoton istället för att bry sig på riktigt. Jag hör hans röst i huvudet när han säger ”ååååå jag bryyyyyyr mig” när jag ser alla Je Suis Charlie-förklaringar överallt.

Visst var det ett hemskt attentat mot en tidning där flera människor dog helt i onödan. Ett angrepp på yttrandefriheten? Ja kanske… Om man antar att de här människorna mördades för att världspressen skulle skrämmas till tystnad så var det väl det, men de som gjorde det trodde väl ändå inte att alla satirskribenter skulle tystas för evigt?

Alla solidaritetsförklaringar som görs överallt  är välmenade, no doubt. Men det ÄR som Betnér säger – jag menar, nu bara några dagar senare har hela ”Je Suis Charlie”-vågen dött ut. Ingen pratar om det, inga nya blommor vid franska ambassaden, men ALLA skulle ha senaste numret av tidningen. Tidningen som ytterst få vanliga människor (journalister och personer med specialintressen undantagna) hört talas om, men som folk i lilla fjärran Oslo plötsligt stod och köade för att få köpa?! Någon i TV-inslaget jag såg erkände iallafall att det var för samlarvärdet, men andra menade att det var för att visa sympati med tidningen, att det skulle visa vikten av yttrandrefriheten.

Charlie_Hebdo_Tout_est_pardonnéOch det är väl fint? Att folk bryyyyr sig? Varför reagerar jag ens? Självklart tycker jag att man ska GÖRA nåt i stället för att sätta en badge på sin fb-bild. Så jag som bitchar på om det här, vad gör jag själv?

Inte ett dyft. Jag sätter inte ens badges på min fb-bild, postar Je Suis Charlie på Instagram eller twittrar om det. Inte ens det. Skulle aldrig komma på tanken att köpa tidningen. Bland annat för att jag inte kan franska, men hey, det kan nog inte alla som köpte den heller…

Men vad ska man göra??!! Jag ger pengar till Röda Korset och stödjer deras satsning på fattiga barn i Norge (jo de finns och de har det för djävligt), jag är med i HumanEtisk forbund för jag tycker att religion är vansinnigt, jag stödjer De Hörselskadades Riksförbund av egoistiska skäl eftersom jag har en hörselskada, jag är med i Norsk Fosterhjemsforening…men vad gör det för gott? Jag har inte en susning om hur  mina pengar till Röda Korset används, mer än att det med jämna mellanrum är skandaler om hur mycket av bidragen som går i administration och DHR…vad gör dom egentligen?

Så det kanske inte är så illa att bara visa att man bryyyyyr sig, sådär lite lagom? Det hade förstås varit bättre om man faktsikt GJORDE nåt också, men mitt i det vanliga fjuttiga lilla livet man lever har man inte tid för de viktiga frågorna här i världen. Man läser lokaltidningen och ser på Netflix för att avskärma sig, åker till stugan, äter falukorv och makaroner…

Ooops, nu börjar nästa avsnitt av Sherlock Holmes på Netflix, gotta go!

Mantra

image

Dagen idag är en riktig loserdag.  Jag har inte gjort någonting. Det jag skulle göra (SATS) avbokade jag och satt vid datorn istället. Kom mig iväg och åt sushilunch som jag hade tänkt, men fler bitar än jag behövde och utan att ha motionerat innan. Satt länge på restaurangen och läste Anansi Boys (Neil Gaiman) och visste inte riktigt hur jag skulle komma därifrån. Tillslut gjorde jag det. Gick till en affär och lämnade tillbaka nåt jag köpt häromdagen och satte mig sen på ett café. Latten är för länge sedan urdrucken,  jag har spelat slut mina liv i Two Dots och nu sitter jag och gruvar mig för att jag väl måste gå snart och det vill jag inte.

Egentligen behöver jag inte alls gå, inte förrän om en timme, men jag får ågren över att vara så overksam och oföretagsam.  Jag är en aktiv och initiativtagande person, att vara drivande är det jag har som jobb, men det går bara inte idag. Och jag kan inte acceptera det. Så jag sitter här och läser mer Anansi Boys och väntar på fler liv i Two Dots.

Ikväll är det styrelsemöte och After Work. Nåt att se fram emot.

Mjukisbyxor med blommor

Så Hannes ville också ha mjukisbyxor i samma tyg, vilket var bra för det fanns mycket och han behövde ett par.

Fantasin var inte den bästa så han fick göra en skiss själv på hur han ville dekorera brallorna för att få de lite roligare/snyggare/färggladare.

Det här var hans skiss:

2015-01-11 15.00.51

Och det färdiga resultatet är inte så himla långt ifrån:

2015-01-11 19.32.52Syprojekt 220 är färdigt.

Mjukisbyxor 1, syprojekt 219

Ekvationen för lördagens aktivitet var enkel:

2015-01-11 09.55.08A behöver mjukisbyxor + Jag har tonvis med mönster hemma + Jag har ca 2,5 m turkost sweatshirttyg hemma = Göra turkosa mjukisar

Tog ett mönster från en gammal Ottobre som enkelt kunde modifieras (dvs ta bort alla detaljer och allt rysch) och började rita.

Inga fickor, inga runda detaljer, inga hällor och ingen rynkning på baksidan – bara byxor rätt upp och ner. Bakstyckena hade en skärning för fickan, och den använde jag till att sätta en paspoal i mest för skojs skull. Killens namn på ena benet i ett annat tyg också för skojs skull.

Adam gör sin hiphop-pose. Alla i gruppen ska ha varsin grundpose, och det här är hans.
Adam gör sin hiphop-pose. Alla i gruppen ska ha varsin grundpose, och det här är hans.

Elsaklänning till femåring

När det man hittar i butikerna ser ut som billigt skit (men bara är skit och inte ens billigt) kan man göra två saker. Eller tre, men att INTE göra något är inte riktigt ett alternativ.

1) Köp den dyra skiten och var missnöjd (barnet kommer garanterat vara nöjt ändå)

2) Köp lite tyg, gör ditt eget mönster och skapa din egen Elsaklänning (barnet kommer garanterat vara nöjt ändå)

Om man väljer det senare behöver det inte vara så svårt. Jag gjorde på ca 2 arbetsdagar, men det går att ta några genvägar och kapa en dags arbete. Skillnaden i utseende blir ytterst marginell. Hur man gör kan du läsa här.

Utgångsläget: Elsa från filmen Frost, ljusblått tyg och ett entusiastiskt barn.
Utgångsläget: Elsa från filmen Frost, ljusblått tyg och ett entusiastiskt barn.

Det första gick snabbt som tutan; rita, klippa och sy ihop det så att det började se ut som en klänning tog ca en arbetsdag. Då såg den ut så här (satt på en vuxenprovdocka, därav det lite konstiga utseendet…)

218 Elsaklänning (12)Men det är ju som bekant detaljerna som tar tid. Till exempel att göra broderiet frampå som ju enligt H är ett signum för hela klänningen. Annars kan man ju tro att det är Askungen. Fattar du väl?

Okej, klart jag fattar det (eller?), så broderiet blev framgooglat, inköpt, nedladdat och så modifierat lite för att passa till just den här tillämpningen.

Lång historia kort = Så här blev det

Syprojekt 218 är klart!
Syprojekt 218 är klart!

218 Elsaklänning (6)

Julbord på Gunnebo Slott

Enligt den fina devisen ”Bättre sent än aldrig” tänkte jag nu berätta om det fina julbordet vi var på före – ja just det, JULEN.

Vi är ett gäng som plus/minus några personer varje år brukar träffas och äta julbord på något trevligt ställe i Göteborg. Hittills har vi varit på bla Stadsmuseet, Restaurang Kusten (skaldjursjulbord) och Sjömagasinet, och i år var turen kommen att testa Gunnebo Slott.

Gunnebo fast inte riktigtSå här såg det visst ut för några år sen (typ 200?), men det var inte riktigt likadant den där decembereftermiddagen när vi var där. Snön var allestädes frånvarande, så det såg ut som vilken dag i juni som helst förutom att det inte var några löv på träden. Men det var ungefär samma temperaturer.

Anyway, julbordet.

Plus:

+ Fantastiskt god mat, upplagd i omgångar på små fat som fylldes på vid behov. Ibland fick man fråga, men det stod hela tiden (nåja, nästan hela tiden) en person i salen som man kunde be. Färskt och underbart, upplagt i små aptitliga matbitar. Buffé förstås, så man får gå hur många gånger man vill. Presentation av hela buffén innan man tog för sig, och sedan en till när man var klar för dessertbordet.

+ Annorlunda mat men ändå juligt. Om man gillar det traditionella, dvs gravlax, rökt lax och skinka på fat, revbensspjäll, potatis och sås så är man på väg mot en besvikelse. Men om man har ätit några julbord, hajjat konceptet och gillar det men glädjer sig åt variationer, så har man hamnat på HELT rätt ställe. Traditionella julsmaker i annorlunda kombinationer.

Små bitar utsökt upplagt. Ser lite ut men det är bara att fylla på så många gånger man vill.
Små bitar utsökt upplagt. Ser lite ut men det är bara att fylla på så många gånger man vill.

+ Närodlat, vilket ger annorlunda kombinationer. Om jag förstår det hela rätt använder dom det som odlas på Gunnebo under året och förbereder julbordet länge genom inläggningar/konservering/torkning av det som växer hela året för att sen tillaga det under några veckor före jul.

– Mumma. Dom hade inte mumma, och visste inte hur man gjorde det. Ett julbord utan mumma???!!!

– En väl fundamentalistisk inställning till det närodlade. Vilket gjorde att fem av sju snapssorter på listan (med viss reservation för det exakta antalet) var slut när vi kom fyra dagar före jul. Istället för att kolla sin orderreserv på julbord och matcha urvalet till det så väljer man att bara låta något var SLUT? Pittoreskt och fint kanske en del tycker, jag tycker det är omåttligt icke-serviceminded.

Jag drack flädersnaps och den var kanongod.

Ett inte billigt, men otroligt prisvärt julbord som jag kan rekommendera alla gånger. Ja i juletid 2015 alltså.