Terapi

image

Just nu har jag mycket att tänka på. Väldigt mycket, men jag tror att jag är klar nu. Som terapi och för att skingra tankarna lite är det bra att göra något med händerna, nåt kreativt. Så det blev en klänning till åt lilla Emilia. Hon lämnar Oslo imorgon och sen blir det inte förrän nästa sommar igen. Syprojekt nr 177 är färdigt!

Norsk-Svensk ordlista del 1

Det mesta mellan norskan och svenskan går helt fint – man lär sig relativt fort att det inte heter guleböj, brusefåtölj eller klantetaxi.

Men några ord i vardagsspråket skapar mer förvirring än andra. Som tex det här med klädkoden….

SKØRT – KJOL
KJOLE – KLÄNNING
DRESS – KOSTYM
KOSTYM – MASKERADKOSTYM / DRESS
(DRESS)JAKKE – KAVAJ

 

JAKKE – JACKA
FRAKK – KAPPA / ROCK
FRACK – FRAKK

 

Syprojekt nr 176

Började på kvällen vid niotiden (dom andra skulle se på fotboll) och blev klar halv tre på natten.

Tyget är jersey med och utan elefanter från Stoff og Stil och mönstret är från Ottobre.

Klänning Piparminttu, från Ottobre

Det är lilla Emilia 9 månader som är mottagaren, hoppas bara den passar…

Nu är jag trött. Godnatt!

Syprojekt nr 176 är klart.

Var inte så jävla ego

Du är i ett sammanhang, en miljö, där du känner dig bekväm och hemmastadd. Du känner alla som är där, iallafall de flesta. Dina skämt är roliga, de går hem, folk lyssnar till vad du har att säga, man skrattar åt dina skämt och roliga historier. När du delger församlingen en lustig episod lyssnar man, de som var med när det begav sig ler igenkännande, alla nickar och tänker på liknande händelser som man själv varit med om. Och de väntar på rätt tillfälle. Rätt tillfälle att knyta an till det DU just sagt för att visa tillhörighet till DIG och din berättelse, sola sig i din glans.

Du mår bra. Allas blickar är på dig, du är i centrum av uppmärksamheten, du har åtminstone ett eget litet centrum kring vilket några planeter för tillfället roterar. Det är din kväll.

När du sitter där och solar dig, ser du då den som sitter i kanten?  Den som inte säger så mycket lustigt – inte för att han/hon inte har något lustigt att säga men för att det aldrig ges tillfälle (du och dina fans tar alla öppingar som ges, snabba som alligatorer)?  Är den männinskan som sitter där bara en person som måste ”offras” för att upprätthålla din popularitet? Någon som vägras inträde i din /er community bara för att…ja varför?

Du har också någon gång upplevt känslan av att vara den som sitter på kanten, den som desperat försöker komma in i ett samtal, att bidra. Eller hur? Visst var det ganska jobbigt?  Känslan av utanförskap?

Tänk på det nästa gång du är i flow med dina gelikar och bekanta. Bjud in den som sitter där inte säger så mycket, utgå inte från att han/hon är ett socialt missfoster – sannolikt har han/hon mycket att bidra med bara tillfälle ges. Sträck ut en hand. Ge folk en chans.

Var inte så jävla ego.

Jag finns!!

Efter månader utan någon som helst giltig identitetshandling finns jag nu igen. Igår var det återigen besök på ambassaden, denna gång för  att hämta ut pass och legitimation. Det hängde löst ett ögonblick när damen i luckan bad om legitimation för att få hämta ut passet och jag inte hade någon. Däremot hade jag ju med mig O som tidigare gällt som legitimation, men hon såg tveksam ut och skulle höra med sin kollega. Där stod hon med passet i handen och skulle bara räcka ut det genom luckan, sååååå nära, när hon drog tillbaka det igen.

Kollegan kom pronto och utbrast ”Jamen henne känner jag, det är okej!”. Så många gånger har jag alltså varit på ambassaden i det senaste.

Min buttra uppsyn avspeglar inte riktigt glädjen jag kände över att få dom i handen, det är ett som är säkert.

Passet är med senaste biometriska tekniken och legitimationen har ett litet chip i sig och ser ut som ett pass i miniatyr.

Nu återstår bara körkort också. Har fått besked från Veivesenet att jag kan komma in med min giltiga norska legitimation så tar dom foto och sätter igån körkortsprocessen. Giltig norsk legitimation. Det var just det. Den låg ju också i den stulna plånboken…

Snygga väskor!

Nej det här ska inte bli en rosablogg full av ointressant babbel om who’s hot and who’s not, men kolla in dom här handväskorna, det är något speciellt med dom:

Det ser ut som vilka handväskor som helst i lite olika material, men det är faktiskt KAMERAVÄSKOR!

Jag har alltid avskytt fotoväskor som ser ut som just det, dels för att det bara lyser ”jag är turist, råna mig snälla” om dom, och dels för att jag tycker att även en väska att förvara kameragrejer i ska kunna få vara snygg?! Och www.fotobag.se har hajat grejen, se:

http://www.fotobag.se

Jag blir väldigt sugen på att sy en själv. Inte för att jag tycker deras inte duger – nej tvärtom, jag hade GÄRNA haft vilken som helst av dom, men för att jag inte är fullt så sugen på att betala runt 2 000 kr för en av dom. Logiken är inte helt på plats, för om jag syr en själv lägger jag ner otroligt mycket mer tid än motsvarande 2 000 kr, men ändå…

Tid är pengar, visst, men att skapa själv är otroligt mycket värt det också.

På tur i fjellheimen

 Den här helgen spenderas i Veggli, inte helt långt från Geilo för de som är skidintresserade av det slaget.

Vi har besök av vänner från USA som är här en månad för forskningsutbyte med Universitetet i Oslo, och det sammanföll med att en av jobbets hytter stod obokad en vecka. Den här veckan närmare bestämt, så nu är vi helt plötsligt på 1000 m över havet omgivna av ett landskap fullt av skyltar med skidinstruktioner, spår och riktningar men inte en gnutta snö inom synhåll.

Eller jo, en gnutta är nog precis vad som finns här, men det begränsas till några kvadratmeter på någon nordsida, och inte ens tillräckligt för den mest hängivne att ge sig ut med sina nyvallade på.

Istället har vi dimma och regn. En hel del faktiskt. Det mesta ser ut så här:

Utsikt över Vegglifjell. Eller något annat för tillfället allt för dimmigt berg.

Men vem är det som är tråkig och påstår att man inte kan ha kul i sånt väder? Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!

Tjo!

Och som alla bra hytter är även den här utrustad med gamla tidningar (tyvärr inte Svensk Damtidning från 1982 men hey man kan inte få allt) och spel, och vi har förutom kortspel spelat Norge Rundt.

Väldigt kul och bra spel vars regler vi hittade på tyska på nätet (!) och som ökade på i allafall mina kunskaper om Norge något. Som att Oslo bytte tillbaka namnet på Kristiania till Oslo 1925 och inte 1905 som jag trodde. 1905 hade annars varit en ganska naturlig markering att i samband med unionsupplösningen byta namn på huvdstaden för att bli kvitt all symbolik som påminner om ockupation och förtryck. Men det var alltså 1925 och inget annat.

Norge Rundt. Jag har två städer kvar att besöka innan jag får åka hem till Svolvær.

Att det var 112 personer som var samlade i Eidsvoll 1814 visste jag redan, men det är ju skönt att få rätt ibland också.

A o H lyssnar och bläddrar i Mamma Mu åker Bob. Och slåss faktiskt inte om min tablet för en gångs skull.

Sen är det visst fotboll på TV också, och jag lär mig att jag är så grundligen j*vla ointresserad av sport på TV så jag klarar inte ens att slötitta på det. Satte mig i soffan och läste bok istället…