Hej Ryssland?

Det var ju det där med att man inte mår bra av att läsa nyheter numera. Som just nu Putin’s kravlista till NATO där han bland annat förbjuder NATO att låta fler länder bli medlemmar. Jag har aldrig varit förespråkare (eller motståndare heller för den delen) till att Sverige ska ansluta sig till NATO, men när nu Putin är så fullständigt maktgalen tycker jag vi ligger lite väl nära… Ensam är som bekant inte stark, och ska jag välja mellan Ryssland, Kina och NATO, ja då är valet enkelt.

Men eftersom tjurskalle-Sverige förmodligen kommer fortsätta hävda att vi ska vara så himla neutrala hela tiden (och att det är något bra, hej WW2?) så är det kanske dags att dra sig tillbaka norrut. Och då menar jag varken Stockholm eller Västerbotten, utan Oslo…

Lyssna på det här (har försökt lägga in själva klippet men eftersom jag och nya WP inte är vänner precis – en anledning till att jag inte skriver så mycket längre, det är för krångligt…, så får ni följa länken bara):

https://sverigesradio.se/embed/publication/7925222

Nytt år!

Yes, så blev det ett nytt år den här gången också. Väldigt deprimerande värld vi lever i just nu med covid som härjar och sätter begränsningar på mycket, en förestående klimatkatastrof som är illa nog i sig men också gör att alla tankar på att resa någonstans med andra färdmedel än typ till fots är skambelagda, världens stora länder och deras ledare verkar bli helt knäppa i huvudet, politikerna verkar köra sjukvården helt i botten, och…ja nä men det räcker väl?

Går inte att gå in på en nyhetssajt för att se vad som hänt i det senaste utan att man drunknar i info om vem som gjort rätt och fel i sin covidhantering, och för en sån som jag som försöker att inte se bakåt allt för mycket är det väldigt tröttsamt.

I mars skulle vi ha vårt första projektmöte i mitt forskningsprojekt. Jag bokade mars för att jag tänkte att det väl var tillräckligt långt bort så att vi skulle kunna träffas, men icke. Avbokade det strax efter nyår för att det känns oförsvarligt att samla 50-75 pers i konferenslokaler och middag i två dagar. Det där med att hamna i tidningarna för att man skapat ett superspridarevent är ett kändisskap jag kan vara utan tror jag bestämt.

Vi är också varmt rekommenderade av Firman att jobba hemifrån. Inte tvingade, men VÄLDIGT varmt rekommenderade. Och det gäller fram till 27 februari. Jag slits mellan att dels tycka att det är skönt att slippa gå till jobbet, dels sakna mina kollegor rent fysiskt; träffa dom, sitta och prata med dom, gå och äta lunch tillsammans, komma på att man behöver grunna på något ihop och sätta sig tillsammans en stund och spåna lite.

Två månader till, we can do it!!

Lite viral ändå

Otroligt kul att reklamfilmen barnen var med i får en massa uppmärksamhet. Ja inte för just deras insatser då kanske men mer för att fragila människors bild av jultomten fått en annan nyans. Tidningar över hela (väst?)världen har uppmärksammat och hyllat den. Folket på twitter har förstås sågat den – ”Var är Mrs Santa”, ”Varför måste man ta ifrån barn deras oskuldsfulla tro på tomten”, ”Hur kan man hylla otrohet??” (vad är det som säger att det finns en fru Jultomte över huvud taget?) och en massa annat strunt som ger folk hjärtinfarkt i förtid.

Jaja.

Jag håller mig till tidningarnas hyllningar och tänker att vi är med på ett hörn och försöker förändra världen. Jag har sagt till Hannes hela tiden att man KAN förändra världen och att vi försöker, bit för bit. Well, det här är en liten bit det också.

En otroligt fin reklamfilm

En morgon när jag vaknade hade jag ett Messengermeddelande på mobilen. Det var från Stine, mamma till en av Hannes’ kompisar i barnehagen. Hon har inte sett Hannes på 7 år sen dom slutade där och gick till olika skolor, men hon hade sett posten.no’s reklamfilm och känt igen Hannes direkt. Helt otroligt.

Så jag visste att den var ute och skyndade mig till posten.no för att titta. Och är det inte en av de vackraste reklamfilmer man har sett? Så fint gjord, så bra story, bra skådisar och otroligt viktigt budskap, ja jag blir alldeles tårögd. Vackra barn förstås också, men där kanske jag är liiiite partisk

Se den, den är värd 4 minuter av din tid. Mina barn är med vid en minut och ca 1:30, but who’s counting 😀

Andra filmdagen

Från att ha legat på hotellet och kollat på film en hel dag var det dags för lite tystnad-tagning i Engelska kyrkan på Östermalm/Diplomatstan.

Strax före nio på morgonen, alla är redan på plats och har varit det ett bra tag verkar det som. Statisterna som ska vara publik är samlade under det svarta tältet. Ingen värme den här gången.

Precis som förra gången virvlades killarna in i kläd/smink/mask-bilen (aka Location-trucken vet jag nu…) och jag blev lämnad åt mitt eget. Som tur var inget jobb idag, för jag hade ingenstans att vara inomhus (och hade inte tagit på mig långkalsonger så det var lite svalt), så jag gick runt och drack lite kaffe och kollade läget.

Först gjordes tagningar med bara kör för att få ett så bra körljud som möjligt, och då fick ingen annan vara i byggnaden. Men sen var det dags för prepp inför filmning, och då fick vi gå in i värmen (tack för det!). Och det var verkligen varmt – de hade värmeelement under varje bänk som brassade för fullt vilket väl kanske var lite svettigt för Adam som satt där inne med hoodie och tjock jacka (rekvisita).

Rök lades ut för att…ja för att det skulle ge ett visst ljus gissar jag…

En lite spänd Hannes som snart ska stå i en kör och agera.

Kyrkan fylldes med statister i bänkarna som blev utplacerade så det skulle se lagom fullt ut och där ingen sticker ut för mycket. Så kom kören på plats i koret och så den lilla barnkören. Och så Hannes som en i barnkören.

Regissören i mitten som ger instruktioner till kören, Harry sitter i bänken med kort grått hår. Adam i orange hoodie med sin ”mamma” mellan sig och Harry. Det är riggat för närbilder på Harry bakifrån.

Det sjöngs och repades, Hannes mimade på som bara den, gjorde sitt agerande där han skulle utbyta blickar med Harry (huvudrollen, vars syskonbarn han skulle vara). Adam satt i publiken med sin och Hannes’ ”mamma”, och det var typ hans jobb den här dagen, förutom att filma lite ingång sen på slutet. Scenen ovan är en överblicksscen, efter att den var klar blev det närbilder rätt upp i ansiktet på Hannes, det var tyckte han var lite ovant (nähä) och inte helt lätt att bortse ifrån kameran 😀

Dagens sista filmning var ganska många tagningar och varianter på när dom kom till kyrkan och gick in. Gå tätare, glesare, puss på kinden, ingen puss på kinden, hjärtlig kram, stel kram….

Det tog trekvart, sen var allt slut. Pang tjoff så skulle dom vidare till Sjöhistoriska och filma och där var inte vi med längre, vårt (deras) jobb var slutfört och vi packade oss ihop. Lite kort fick vi träffa julenissen också, Terje, som råkade gå förbi där utanför, och det var ju trevligt att ha hälsat på nissen så här tidigt!

Middag på MOS

Det är inte så ofta vi är i Stockholm, och det är inte så många gånger per år som min pappa träffar sina barnbarn. Med anledning av det hade jag kanske trott att han skulle tycka det var lite kul att passa på och göra nåt med killarna när dom hade sin inspelningsfria dag idag. Men jag misstog mig. Dom hade verkligen inte tid med sånt för dom håller ju på och packar för sin stundande resa till Spanien.

Om dom åker imorgon bitti kl 6? Oh nej, dom åker inte förrän på lördag. Men ändå har dom inte tid med några timmar med sina enda barnbarn…så kan det va.

Men middag skulle vi få till tillsammans i alla fall, alltid något. Så efter jobbet idag blev jag hämtad på jobbet. Då hade dom hämtat killarna på hotellet innan dess – hotellet där dom legat och sett på film heeela dagen förutom en liten tur till det närbelägna sushistället där dom köpt lunch.

Själv hade jag haft en vanlig arbetsdag som avslutats med ett tretimmars ledningsgruppsmöte, så jag var rätt mosig. Är trött av att ha stor press på jobbet och väldigt intensiva dagar, men det är ju alltid trevligt att träffa sina nära och kära.

Middag på Vapiano i Mall of Scandinavia, killarna tog dubbla efterrätter – inte mer än rätt med tanke på vilken energiförbrukning dom haft idag 🙂

Imorgon: inspelningsdag 2.

Ett oväntat telefonsamtal

För 12 dagar sen fick jag ett telefonsamtal. Okänt nummer, så jag neggade det och tänkte att det väl var en säljare som vanligt. Så fick jag ett SMS istället som sa

Hej! Hittade Hannes på statist.se. Just nu håller jag på och castar norstalande barn till reklamfilm för Norska posten (inspelning i Stockholm), vill du slå mig en signal?

Så det gjorde jag, och fick prata med den fullkomligt överentusiastiske Vivvi, som alltså var på jakt efter norsktalande barn i typ Hannes’ ålder. Hon jobbade med en reklamfilm för Norska Posten som ska sändas i jul och som heter ”When Harry met Santa” i arbetsmaterialet (heter säkert inte ”arbetsmaterial”, utan nåt myyyycket coolare om man är i branschen, men ni fattar), och där hon ville ha Hannes till en biroll som barn till någon i filmen. Hon blev hyfsat lycklig när jag nämnde att jag har ett barn till som kan norska och som dessutom varit statist tidigare, så vips fick vi en beställning på korta filmsnuttar där A och H pratar norska och berättar lite om sig själva och som vi skickade in samma kväll.

Det känns som en evighet sen, men det är alltså mindre än två veckor sedan.

Imorgon åker vi till Stockholm, för på onsdag och fredag är det inspelning; ena dagen i en villa i Solna och andra dagen i Engelska kyrkan. Dom fixar förstås hotell (i Solna tyvärr men förståeligt) och hämtar oss på stationen imorgon kväll skönt nog.

Posten i Norge har visst teamat ihop sig med en stor HBTQ-organisation, så det sätter temat för filmen när tomten blir kär i Harry (om jag fattat det hela rätt). Hannes ska spela barn till någon och vad Adam ska göra…ja det har vi ingen aning om.

Tajmingen är helt värdelös – Oskar är i Schweiz för minnesstund för sin moster som gått bort, och jag har typ det mest obligatoriska mötet de senaste månaderna just på onsdag….och fredagen skulle jag varit i Malmö men det har jag avstyrt. Men det löser sig, allt ordnar sig, det här är en kul grej som vi fixar. Barnen får betalt och tycker det ska bli jättekul.

Eller som den överentusiastiske Vivvi säger ”ÄR dom supertaggade, ÄR dom det??!!”

Pussel Aker Brygge

Av en kär vän från tiden i Oslo fick jag en kasse godsaker, massor av ost tillverkad i Norge, fantastiskt goda. Och jag undrar vad jag pratar om när jag anför det bristande matutbudet som en av anledningarna till att jag flyttade därifrån?! De här ostarna var helt underbara, och med en väldigt väldigt god päronmarmelad till som passade PERFEKT.

Och så ser jag prislappen och minns. Över 200 kr för en liten tårtbit med grönmögelost, 200 till för en annan bit, och så vidare. Det är inte det att det inte FINNS goda ostar, det bara det att dom inte är tillgängliga för de flesta med tanke på de priser de betingar.

Men nog bitchat om det, nu bor jag i Sverige igen, for better or for worse. OCH, jag fick ett pussel också. Ett riktigt nostalgipussel över Aker Brygge.

Bilden på pusslet är tagen preciiiiis så att kvarteret där vi bodde är utanför bilden, likaså där jag jobbade. Förargligt men ändå kul med ett Oslopussel. 1000 bitar, så det borde vara lösbart (det var samma vän + en till som gav mig ett 144-bitars som jag fortfarande inte löst, så det är kanske för tidigt att ropa hej än :D)

En överraskad 50-åring

Inte så att han inte visste om att han skulle bli 50, men med tanke på att dagen började i hemmets lugna vrå med bara barnen hemma (eftersom wife of the year var på norrlandsresa) så var han nog lite överraskad över slutet.

I tron att vi hade bord på Privata Rum (finkrog i Gbg) gick vi nedåt Linnégatan, och när vi kom till Walk in the Park drog jag in honom där. Protester hördes, typ ”Men vaf…” innan vi var inne i den pyttelilla restaurangen full av de bästa av vänner som sjöng Ja må han leva 🙂

Foto: Thomas Jansson och Frida Falk

Totalt var vi 20 stycken; 12 vuxna och 8 barn, de flesta mellan 11-14 år (barnen alltså). Jag hade förbeställt mat och dryck så det skulle finnas bubbel och snacksfat på borden när vi kom, och sen hade jag förbeställt mat och dryck och….ja sen var det bara att njuta, äta och umgås.

För det var ju att umgås som var grejen. Dom som var där var våra allra närmaste vänner och deras barn, restaurangen är extremt skön och avslappnad, inga stärkta dukar så långt ögat når.

Och nu för tiden är man ju rätt svältfödd på socialt umgänge så det fanns mycket att ta igen.

Ett antal timmar, pizzor och vinflaskor senare var vi mätta och otroligt glada allihop. En helt vanlig onsdag inte alltför sent på kvällen.

Då hade vi hunnit planera både skidresa till Italien och en dammiddag, plus att ungarna hade tagit ett varv på Järntorget (!) så det var dags att bryta upp.

Ett väldigt bra 50-årsfirande och en väldigt bra 50-åring.

Foton: Thomas Jansson

Oskar 50 år

Varje tegelpanna är unik

I våras flyttades X antal (tänk på X som en hög siffra utan att vara tusental, väldigt många iallafall) från ena änden av trädgården till den andra. En del i femtonspelet som skulle ge ett potatisland, vilket det också gjorde.

Tegelpannorna flyttades en och en, från sin hög i ena änden, över till en vagn och kördes till sitt nya hem där de lyftes upp en och en igen och lades på hög igen.

Så man hann verkligen se varje panna, och jag kunde inte låta bli att notera att varenda panna har ett kladdmärke av en hand.

I någon fas av tegelpannetillverkningsprocessen har alltså någon (en kontrollant?) satt en hand på en ännu ej torkad panna.

Om det stämmer som står på Taktegel.se så är våra takpannor handslagna och som senast från tidigt 1900-tal, men det känns inte troligt.

Tydligen kan man ofta se en klump av lera på baksidan där tegelpannemakaren (mästare?) tryckt i lera för att kompensera för klacken som gjordes genom att man tryckte ner lera i en grop i formen, och jag kan inte minnas att jag sett något sådant på våra pannor.

Över huvud taget ser våra pannor väldigt mycket ut att vara industriellt tillverkade, och jag kan inte förstå varför dom skulle vara så gamla som tidigt 1900-tal, men har ställt frågan till taktegel.se så det är bara att avvakta svar.

Det verkar dessutom på Byggnadsvårdsföreningen som att våra betongpannor (som ska ersättas av dom nyligen flyttade tegelpannorna) också är något slags kulturminne och bör bevaras – fast inte till priset av att inte ha tegelpannor. Nä, tegelpannor först, betongpannor sen, och plåttak med tegelprofil är något vi inte pratar om över huvud taget 😁.

Edit: Jag har fått svar från taktegel.se, och våra pannor är mycket riktigt maskintillverkade. Så här säger dom:

Det är precis som du anar maskintillverkat tegel, däremot var det så att fram till ca 80 talet fanns ingen maskin som kunde lasta över de nyformade, mjuka pannorna på torkhyllor, där de sen torkar i ca två veckor inför bränning. Alltså fanns det en eller flera personer i änden av maskinen vars uppgift var att hantera pannorna, därav handavtrycken. Det arbetet görs bäst utan handskar. Handslaget tegel saknar alltid strängen under klacken som dina pannor har utan är skrovliga och sandiga.

Hedenstedt AB