Ett oväntat telefonsamtal

För 12 dagar sen fick jag ett telefonsamtal. Okänt nummer, så jag neggade det och tänkte att det väl var en säljare som vanligt. Så fick jag ett SMS istället som sa

Hej! Hittade Hannes på statist.se. Just nu håller jag på och castar norstalande barn till reklamfilm för Norska posten (inspelning i Stockholm), vill du slå mig en signal?

Så det gjorde jag, och fick prata med den fullkomligt överentusiastiske Vivvi, som alltså var på jakt efter norsktalande barn i typ Hannes’ ålder. Hon jobbade med en reklamfilm för Norska Posten som ska sändas i jul och som heter ”When Harry met Santa” i arbetsmaterialet (heter säkert inte ”arbetsmaterial”, utan nåt myyyycket coolare om man är i branschen, men ni fattar), och där hon ville ha Hannes till en biroll som barn till någon i filmen. Hon blev hyfsat lycklig när jag nämnde att jag har ett barn till som kan norska och som dessutom varit statist tidigare, så vips fick vi en beställning på korta filmsnuttar där A och H pratar norska och berättar lite om sig själva och som vi skickade in samma kväll.

Det känns som en evighet sen, men det är alltså mindre än två veckor sedan.

Imorgon åker vi till Stockholm, för på onsdag och fredag är det inspelning; ena dagen i en villa i Solna och andra dagen i Engelska kyrkan. Dom fixar förstås hotell (i Solna tyvärr men förståeligt) och hämtar oss på stationen imorgon kväll skönt nog.

Posten i Norge har visst teamat ihop sig med en stor HBTQ-organisation, så det sätter temat för filmen när tomten blir kär i Harry (om jag fattat det hela rätt). Hannes ska spela barn till någon och vad Adam ska göra…ja det har vi ingen aning om.

Tajmingen är helt värdelös – Oskar är i Schweiz för minnesstund för sin moster som gått bort, och jag har typ det mest obligatoriska mötet de senaste månaderna just på onsdag….och fredagen skulle jag varit i Malmö men det har jag avstyrt. Men det löser sig, allt ordnar sig, det här är en kul grej som vi fixar. Barnen får betalt och tycker det ska bli jättekul.

Eller som den överentusiastiske Vivvi säger ”ÄR dom supertaggade, ÄR dom det??!!”

Pussel Aker Brygge

Av en kär vän från tiden i Oslo fick jag en kasse godsaker, massor av ost tillverkad i Norge, fantastiskt goda. Och jag undrar vad jag pratar om när jag anför det bristande matutbudet som en av anledningarna till att jag flyttade därifrån?! De här ostarna var helt underbara, och med en väldigt väldigt god päronmarmelad till som passade PERFEKT.

Och så ser jag prislappen och minns. Över 200 kr för en liten tårtbit med grönmögelost, 200 till för en annan bit, och så vidare. Det är inte det att det inte FINNS goda ostar, det bara det att dom inte är tillgängliga för de flesta med tanke på de priser de betingar.

Men nog bitchat om det, nu bor jag i Sverige igen, for better or for worse. OCH, jag fick ett pussel också. Ett riktigt nostalgipussel över Aker Brygge.

Bilden på pusslet är tagen preciiiiis så att kvarteret där vi bodde är utanför bilden, likaså där jag jobbade. Förargligt men ändå kul med ett Oslopussel. 1000 bitar, så det borde vara lösbart (det var samma vän + en till som gav mig ett 144-bitars som jag fortfarande inte löst, så det är kanske för tidigt att ropa hej än :D)

En överraskad 50-åring

Inte så att han inte visste om att han skulle bli 50, men med tanke på att dagen började i hemmets lugna vrå med bara barnen hemma (eftersom wife of the year var på norrlandsresa) så var han nog lite överraskad över slutet.

I tron att vi hade bord på Privata Rum (finkrog i Gbg) gick vi nedåt Linnégatan, och när vi kom till Walk in the Park drog jag in honom där. Protester hördes, typ ”Men vaf…” innan vi var inne i den pyttelilla restaurangen full av de bästa av vänner som sjöng Ja må han leva 🙂

Foto: Thomas Jansson och Frida Falk

Totalt var vi 20 stycken; 12 vuxna och 8 barn, de flesta mellan 11-14 år (barnen alltså). Jag hade förbeställt mat och dryck så det skulle finnas bubbel och snacksfat på borden när vi kom, och sen hade jag förbeställt mat och dryck och….ja sen var det bara att njuta, äta och umgås.

För det var ju att umgås som var grejen. Dom som var där var våra allra närmaste vänner och deras barn, restaurangen är extremt skön och avslappnad, inga stärkta dukar så långt ögat når.

Och nu för tiden är man ju rätt svältfödd på socialt umgänge så det fanns mycket att ta igen.

Ett antal timmar, pizzor och vinflaskor senare var vi mätta och otroligt glada allihop. En helt vanlig onsdag inte alltför sent på kvällen.

Då hade vi hunnit planera både skidresa till Italien och en dammiddag, plus att ungarna hade tagit ett varv på Järntorget (!) så det var dags att bryta upp.

Ett väldigt bra 50-årsfirande och en väldigt bra 50-åring.

Foton: Thomas Jansson

Oskar 50 år

Varje tegelpanna är unik

I våras flyttades X antal (tänk på X som en hög siffra utan att vara tusental, väldigt många iallafall) från ena änden av trädgården till den andra. En del i femtonspelet som skulle ge ett potatisland, vilket det också gjorde.

Tegelpannorna flyttades en och en, från sin hög i ena änden, över till en vagn och kördes till sitt nya hem där de lyftes upp en och en igen och lades på hög igen.

Så man hann verkligen se varje panna, och jag kunde inte låta bli att notera att varenda panna har ett kladdmärke av en hand.

I någon fas av tegelpannetillverkningsprocessen har alltså någon (en kontrollant?) satt en hand på en ännu ej torkad panna.

Om det stämmer som står på Taktegel.se så är våra takpannor handslagna och som senast från tidigt 1900-tal, men det känns inte troligt.

Tydligen kan man ofta se en klump av lera på baksidan där tegelpannemakaren (mästare?) tryckt i lera för att kompensera för klacken som gjordes genom att man tryckte ner lera i en grop i formen, och jag kan inte minnas att jag sett något sådant på våra pannor.

Över huvud taget ser våra pannor väldigt mycket ut att vara industriellt tillverkade, och jag kan inte förstå varför dom skulle vara så gamla som tidigt 1900-tal, men har ställt frågan till taktegel.se så det är bara att avvakta svar.

Det verkar dessutom på Byggnadsvårdsföreningen som att våra betongpannor (som ska ersättas av dom nyligen flyttade tegelpannorna) också är något slags kulturminne och bör bevaras – fast inte till priset av att inte ha tegelpannor. Nä, tegelpannor först, betongpannor sen, och plåttak med tegelprofil är något vi inte pratar om över huvud taget 😁.

Edit: Jag har fått svar från taktegel.se, och våra pannor är mycket riktigt maskintillverkade. Så här säger dom:

Det är precis som du anar maskintillverkat tegel, däremot var det så att fram till ca 80 talet fanns ingen maskin som kunde lasta över de nyformade, mjuka pannorna på torkhyllor, där de sen torkar i ca två veckor inför bränning. Alltså fanns det en eller flera personer i änden av maskinen vars uppgift var att hantera pannorna, därav handavtrycken. Det arbetet görs bäst utan handskar. Handslaget tegel saknar alltid strängen under klacken som dina pannor har utan är skrovliga och sandiga.

Hedenstedt AB

Tomatskogen

Något som mått bra av hemmavarandet på grund av Corona, förutom alla brädgårdar och hemfixarställen, är vår trädgård. Förra året ville jag att vi skulle sätta odlingslådor på gaveln till lagårn för jag tänkte att tomater borde trivas väldigt bra där – soligt söderläge mot en vägg, och i år blev det förverkligat.

Så här såg väggen ut i mars….röd, glänsande och vacker.

Vidare till april då odlingslådorna snickrades. Fortfarande rent och stiligt…

Fortsätter till mitten av maj då tomatplantor inköptes för att för en gångs skull inte vara försent ute. Tre sorters tomater; vanliga röda, körsbär och gula, 3 plantor i lådorna på sidan, 4 i den i mitten. Fortfarande prydligt….

Men sen…

…wait for it…..

BAM!

Två månader senare är tomatskogen ett faktum. Jag har aldrig sett så stora tomatplantor. Många blommor också, har försökt hålla nere grenverket, men när stammarna är 2 cm i diameter och det är ogenomträngligt ger man upp och låter det växa.

Återstår att se om det blir några tomater också.

SMARTtelefon

Det är när man får såna här saker som begreppet smarttelefon känns mer passande än annars:

Så här ser det ut när det ringer från vissa telefonnummer, svenska, gärna som börjar med 0751-0xxxxx. Alla jag har kollat upp går till ett callcenter i Karlskoga, och jag har ingen aning om vad dom vill eftersom jag inte svarar när det står Potential Fraud (känns som en bra strategi).

Sen får jag rätt många samtal från utlandet; nu senast idag två stycken från Turkiet, en del från Albanien och Kazhakstan och då står det för det mesta varifrån samtalet kommer. Rätt bra faktiskt. Man kan tycka vad man vill om att det finns något på telefonen som scannar igenom telefonnummer som ringer en, matchar mot en databas och talar om vem det är, men när det gäller sådana här saker är det onekligen praktiskt…

Det omöjliga pusslet

Fighten med det genomskinliga pusslet har börjat. Två långa möten på jobbet där jag inte förväntades bidra särskilt gjorde att jag kunde sitta och lyssna med lite och pussla samtidigt. Eftersom pusslet saknar motiv och dessutom kan vara åt vilket håll som helst, så känns det strategiskt mer viktigt än annars att börja med ramen. Det är givet att det är 12×12, så det är ju något att börja med.

Med kantbitarna utsorterade satt jag med 8 hörnbitar. I ett kvadratiskt, tvådimensionellt pussel.

Och värre blev det när jag försökte få ihop sidor om 12, lyckades med en hörn till hörn och en bit ut på sidorna (till vänster i bild), kom inte längre och fortsatte med en annan hörnbit och började, och….det blir inte 12 bitar på någon av de långsidorna.

Bitarna är kontrollräknade, och är 144 st, så antalet stämmer. Men hur man får ihop det när det är fyra hörnbitar för mycket och alldeles för många kantbitar (12×12 borde innebära 44 kant-och hörnbitar eller hur? Det är över 50 kantbitar…) vet jag inte riktigt. Kanske ligger i namnet – Puzzle IMPOSSIBLE.

Det kom en present på posten!!

Idag när jag kom hem låg ett bubbelplastkuvert med något i, med avsändaradressen hos en kär bekant i Oslo. Märkligt, jag väntar inget från henne, vad kan det vara?

Det var ett pussel. Och inte vilket pussel som helst, utan ett pussel med helt genomskinliga bitar (dvs ingen hint om vilken sida som ska vara upp eller ner). 144 bitar, 12×12, vilket är ALL info jag har om pusslet.

Jag ringde T som stod som avsändare tillsammans med I, och hon skrattade så hon höll på att trilla omkull lät det som – hon och I såg pusslet i en annons och kom överens om att det var den perfekta presenten och något att bita i för mig så dom beställde och skickade över.

Förutom några goda skratt fick vi såklart pratat en lång stund också, välbehövligt just nu att bli påmind om att man har flera goda vänner att prata med, det är faktiskt bara att lyfta luren.

Just nu är jag i stan men åker ner till Åsa imorgon eller på onsdag, och då jägarns ska jag börja med PUSSLET. Vi får väl se hur lång tid det tar…