Månad: augusti 2018

Hjälp till synshämmade?

Idag var det dags för affärsresa. Man kan säga så för att få det att låta lite mer flashigt, men man kan också säga ”Idag tog jag tåget till Halmstad”. Båda är lika rätt men det ena låter mer spännande än det andra.

Om jag säger att jag var på affärsresa låter det internationellt; första klass på flyget, främmande språk, god mat….Om jag säger att jag tog tåget till Halmstad så låter det som, tja… kaffe från Pressbyrån inköpt i all hast innan man slänger sig på tåget i regnet. Inte lika spännande.

Så vi säger att jag var på affärsresa. Viktigt möte med interna och externa parter för att säkra den vidare framdriften i projektet. (= skype-möte med Hallandstrafiken och vår interna planerare och markförhandlare för att se vilka busshållplatser vi ska prioritera att tillgänglighetsanpassa)

För vi ska uppgradera en mängd busshållplatser i Halland som per idag inte är särskilt lätta att använda för de som har någon form av funktionshämning; tex genom att sätta guppiga plattor i marken (sinusplattor, även kallat taktila stråk), breda vita plattor längs plattformens kant (visuella stråk), asfalterad anslutningsväg från området bakom till hållplatsen så det blir lättare att ta sig fram med rullstol mm.

Och det fokuset gör att man (=jag iallafall) ser lite extra uppmärksamt på busshållplatser och andra transportmedels utformning.

Som till exempel stationen i Halmstad. Och många andra stationer, det här hade kunnat vara var som helst.

Den gula lådan i bilden är en talsynteslåda, så om man trycker på knapparna så får man uppläst Avgående, Ankommande eller Information, beroende på vad man väljer. Allt väl så långt.

Det är braille-skrift under den vanliga skriften så att den som kan sånt kan läsa vad det står, mycket bra.

Men hur kommer de synshämmade dit? Hur hittar dom den gula lådan och förstår att det där är till för dom att trycka på knappar på för att få meddelanden upplästa? För det finns inga plattor i marken att följa med sin käpp, inga markeringar över huvud taget, så hur vet dom att det finns något där?

För det kan väl inte vara så att de taktila stråken i marken bara glömts bort? Väl?

I elbilens värld

Ja det blev ju en elbil. En Tesla. Det kunde blivit en mindre, enklare, framför allt billigare elbil, men makens alibi för att det skulle vara just en Tesla var batterikapaciteten – att den behöver vara stor för att klara av den mängd bil jag kör i jobbet. Och det har han ju en poäng i. Det är bättre med en elbil som kan ta en både till och från jobbet på en laddning, det är ju svårt att argumentera emot.

Speciellt när man som jag idag satt och hängde på en av Teslas Supercharger-stationer i en halvtimme i eftermiddags. Ganska segt att svänga av i Kungälv och sitta i rusningstrafiken och köa för att komma av E6’an och köra in till ”macken”. Men väl där var det en ganska stillsam upplevelse. Ett gäng Teslor som står uppkopplade mot de vita ställen och allt är tyst, inget som luktar bensin, och det ser ut som aliens som cocoonar för att få näring från moderplantan. Eller nåt.

Jättegullig skärmbild som visar bilen med sladden ikopplad och hur med vilken effekt det laddar just nu

Och så sitter man där med ena ögat i mobilen och andra på instrumentpanelen för att se hur fort den laddar upp så man får åka hem och äta middag.

78 kW var det i början av laddningen men sjönk det hela tiden ner till trettio någonting när det kom närmare fulladdat. Vet inte om det var för att det bränna på för högt ända in i mål eller om det är någon annan anledning.

Att köra bilen är ju som tidigare, en dröm. Att ha en farthållare som dessutom tänker själv och saktar in när man kommer ifatt andra bilar är ju en najs vidareutveckling av farthållaren. När man sen kopplar in självkörande-funktionen och bilen börjar styra av sig själv, ja då börjar det bli lite läskigt. Bilen vill köra mer mot mittlinjen än vad jag själv vill, och då blir man lite skakis när man tycker att den verkar köra rakt fram i kurvor. Fast det gör den inte, och den håller sig på vägen.

Dessutom piper den åt en om man inte håller båda händerna på ratten, så det är inte läge att slappna av och sätta sig och spela Candy Crush precis.

Jag är ännu inte inkörd på alla specialfeatures som den här bilen har, men det kommer väl så småningom.

Syprojekt till Pride-paraden

Regnbågar är grejen i vanliga fall, och ännu mer när det är Pride. Så ner och gräva i tyglådorna och komma upp med ett regnbågsfärgat tyg, tunt som tok, helt omöjligt att klippa.

Så vad gör man? Jo man låter bli att klippa det, och syr istället ihop det till en stor cylinder, gör rynktråd i överdelen och sätter axelband på. Och några timmar senare har man en alldeles utmärkt, om än något fragil, klänning. Passande nog är tyget inköpt på Rainbow Tekstil i Oslo!

Och om han ser ut som att han står inför en exekutionspatrull på modellfotot så var det nog raka motsatsen till hur glad han var i paraden.

Syprojekt 319 är färdigt!

Slakteriet i Varekil

Det kom sig att vi bestämde att vi skulle handla med oss hamburgare hem från slakteriet i Varekil i fredags. Och att den tanken kom var för att vi handlat där när projektet i Varekil skulle ha midsommarlunch, och deras hamburgare var jättegoda.

Så vi åkte dit. Jag trodde det var något betydligt enklare än vad det visade sig vara – nämligen en fantastisk charkuteributik mitt ute i ingenstans.

Att man kan beställa hundratals hamburgare och hämta ut där visste jag, men jag visste inte att dom hade massor av goda korvar, alla tänkbara sorters biffar och kotletter och en massa annat. Det var en fullskalig charkuterist, väl bemannat bakom disken och gott om folk i butiken.

Så förutom att jag köpte de 10 hamburgarna jag tänkt blev det en liten extragrej som jag blev nyfiken på – en salami som såg ut som en Delicatoboll i både storlek och form med tryffelsmak och täckt med något gulvitt som smakade ost. Vansinnigt gott till kvällens glas med Prosecco som avnjöts lite senare.

Utanför butiken satt två småkillar vid en släpkärra med majskolvar på och sålde för allt vad de kunde. Jag tänkte köpa fem men dom hade specialpris med 65 kr för 6 st, och eftersom dom var så driftiga att dom själva föreslog det som en mycket bättre deal för mig (snarare för dom, eftersom jag bara behövde 5 majskolvar…) och var så glada och allmänt sköna så tog jag såklart den dealen.

Vi åt majsen till hamburgarna, och det var jättegott. En helt annan smak än de förkokta vakuumförpackade man vanligtvis köper, och väldigt ljusa och fina i ”köttet”. Och dom var så stora, så det hade räckt med tre 🙂

Och majskolvarna, precis som köttet, var odlade uppe i Varekil.

Två driftiga killar och en släpkärra full med majskolvar av tiptop kvalitet!

EuroPride i Göteborg

Precis som förra året (och säkert flera år före det) deltar Trafikverket Göteborg i Pride. Eller EuroPride som det är i år = Sverige är värdland för festivalen och har två festivalhuvudstäder, Göteborg och Stockholm.

Jag har lagt en del energi på att försöka få mina kollegor att gå med, men med magert resultat. Men jag har försökt iallafall, och en person kom från min grupp iallafall och totalt blev vi väl en 15 st inkl barn och anhöriga. Rätt slött av en organisation som har flera hundra personer anställda i Göteborgsregionen. Men bättre än Stockholm iallafall, där Trafikverket lade ner sitt deltagande pga bristande engagemang…

Hannes hade ny klänning dagen till ära, sydd i ett så skört tyg, att även om den var klar i torsdags fick han inte lov att ha den i skolan på fredagen för att jag var rädd att den skulle gå sönder innan idag.

Men nu har han haft den på sig och nu är det bara att köra den i botten 🙂

 

Maken fullt utrustad med Trafikverket-väst, flaggor i topp och en trasig ballong på huvudet. Vad annars?

 

Samling på Heden, sen vandring via Nya Allén och så upp på Avenyn till Götaplatsen. Massor med folk som vanligt, kul att gå och några kända ansikten längs vägen dessutom!

Men livet utanför Pride fortgår som vanligt, och det betyder barnkalas imorgon för Hannes’ del, och med det ett behov av att köpa present. Så mitt i paraden avvek jag och han och tog en snabb sväng in till Panduro Hobby för att köpa de glitterpennor klasskompisen önskade sig (i en fullständigt öde butik…) och sprang snabbt ut och anslöt till vår plats i paraden igen. Mycket tidseffektivt.

Pride 2018 är avslutat för min del.

Det blir en Tesla

På fredag nästa vecka kommer den; den blå Teslan som är ”vår”.  Drömmen om att köra Tesla blir verklighet. För ja, alla kunde inte släppa den drömmen som jag kunde, och då händer det grejer och nu blir det en Tesla.

Så fruktansvärt kul att den bilen ska bli vår (eller ja typ, leasing genom företaget) och jag ser verkligen fram emot att få lära mig den nya tekniken som kommer med bilen. Som tex autopilot, fickparkering (yes, den fickparkerar åt dig, tack Elon!) och andra små fiffiga features.

Och snygg är den förstås. Blå.

Och vår gamla Passat känner förstås på sig att något är i faggorna. Eller så är det reparationerna för 27 000 kr som vi inte ville göra på verkstaden tidigare i somras som gör sig gällande. I vilket fall så är det diverse lampor som lyser upp som en julgran på instrumentbrädan (”motorfel, åk genast till verkstad” – det kan väl inte vara nåt farligt va? Nä kör in i en ficka och starta om. Se! Lampan slocknade!), och det är ju aningens stressande i längden.

Men på fredag börjar det nya livet. Tesla-livet, yay!!!

Egna ärtor

Det vore väl aningen förmätet av mig att mena att jag (vi) är några odlare av rang. Men vi vill väldigt gärna, och ser oss själva som små månskensbönder.

Bara det att en bra månskensbonde kanske rensar ogräs i sitt odlingsland emellanåt så att det som ska växa där har möjlighet att göra det. Men vi jobbar inte på det sättet, kan man säga. Vi planterar i början av sommaren, och sen i slutet av juli/början av augusti tittar vi till landet igen och säger ”ojdå, tänk vad det har vuxit här, det var värst! Tänk om vi rensat lite ogräs och gallrat lite – då skulle det nog blivit lite större morötter minsann. Jaja, vi gör det nästa år!”

Och nästa år så….ja jag tror bilden är rätt klar.

Men ärtor bryr sig inte om sånt krafs som ogräs. Dom skjuter upp ur jorden (tidigare och längre ifall vi hade börjat odla inne tidigare än vi gjorde, men NÄSTA år så…), kastar sina tentakler runt vad än dom kan klättra på, och så växer dom. Och blommar, och växer och gör ärtor, utan att bry sig om miljön runt omkring.

Det finns flera sätt att läsa bilden till höger;

  1. ”Wow vilka välväxta ärtor, dom är verkligen perfekt vattnade och plockade i precis rätt tid.” – eller…
  2. ”Va lustigt – dom där är nästan mer fyrkantiga än runda; så ser dom ju inte ut i affären?! Det här är säkert bättre eftersom det är hemodlat!” – eller….
  3. ”Dom där ärtorna är verkligen plockade i sista sekunden – dom håller ju på att tränga ut varandra ur baljan. Vem låter dom växa SÅ länge utan att ta hand om dom??!!”

You may now choose your weapon.

Goda var dom iallafall. Och nästa år ska vi driva upp dom tidigare hemma. Jodå.

 

Lite ofint

Ja jag tycker att det är ganska ofint av AirBnB-gäster att komma väldigt sent på kvällen. Incheckningstiden vi satt är såklart flexibel, men att först ta för givet att det är okej att landa 20:30, och sen dessutom ta flygbuss istället för taxi (dom är fem som delar så taxi måste blivit billigare ändå….) och så spårvagn medan värden sitter och väntar och ska upp och jobba dagen efter, DET tycker jag är lite väl nonchalant.

Ja så nu sitter jag här och muttrar i bilen vid Åsa Station mitt i natten och väntar på tåget för att hämta O….

Top i tidlös skärning

Projekt ”rensa sylådorna” går framåt. Näst i tur var ett gråbeige linnetyg med smått broderi i vinröda, rosa och mossgröna toner. Hur snyggt som helst.

Till det har jag en kompis med väldigt snygg figur som jag länge velat sy något till men det har inte blivit av, och så blev det sommar och voilá! jag hade plötsligt tid!

Ottobre nr 5 2009 hade mönstret jag sökte, och efter första provningen visade det sig som förväntat att den behövde sys in mycket under bysten men i övrigt satt den rätt bra.

Foder i tunn bomullsvoile för att det är mycket skönare mot huden än polyesterfoder.

Syprojekt nr 318 är färdigt!

Direktrapport från stranden

Barn vill som bekant bada hela tiden – även när det är 8 m/s (14 i byarna, och det här är ju en by så vi säger 14 m/s) och sval vind. För att det ena barnet lärt sig kroppssurfa av sin pappa och nu har lärt ut det till det andra barnet. Jag sitter i gräset gömd bakom nyponsnåren för att få lite lä men fortfarande så jag ser barnen i händelse att de inte skulle synas längre.

En brännmanet som hade lust att bada på samma ställe som kidsen fick upp dom rätt fort, men efter en kort stund i solvärmen och läet är det dags att kroppssurfa igen, brännmaneter eller ej.

En vecka kvar av sommarlovet…