Om man lånar något av någon så tar man hand om det. Man passar på det så det inte blir förstört. Om man lånar något som är väldigt värdefullt, då passar man på det lite extra noga – speciellt om det är värdefullt för en själv också och man gärna vill fortsätta låna det.

Så tänker iallafall jag. Men så tänker tydligen inte alla. En del tänker att om man lånar ett hus till exempel, så kan man bete sig hur som helst med det huset. Som man kan om man äger det. Men jag tänker att om jag hade lånat ett hus av någon i två och ett halvt år och bott gratis i det så hade jag tagit väl hand om det huset under tiden jag bodde där. Kanske inte göra några revolutionerande förändringar till det bättre direkt men till exempel se till att det är lite städat och ansat så att inte huset slits ner mer än förväntat. Som det gör om man inte städar. I synnerhet om man har familj och husdjur.

Familj och husdjur är trevliga delar av livet som man gärna vill ha, och väljer man att ha dem väljer man lite mer hushållsarbete än om man inte har. Till exempel städning av ett hus som man har lånat, och som då behöver göras lite mer än annars. Varför då? Jo för att överdriven smuts och stök förstör det där lånade huset ganska mycket inuti, och då kan det bli dyrt att fixa tillbaka så som det var för de man lånat huset av, den dag man inte ska bo där längre.

Så tänker jag. Så tänker tydligen inte alla.

Imorgon ska jag köra banankartonger till tippen.

En inte helt lyckad kväll

Kvällen skulle bli perfekt; båda barnen på barnkalas, hämtsushi till middag och sen lite jobb med ett dokument som jag lovat skicka ut idag.

Barnen gick på kalas, men jag kom med hämtsushin alldeles försent; både jag och O var lite för hungriga för att stämningen skulle vara helt på topp. Medan han gick och hämtade de små från kalaset skulle jag börja jobba. Med en dator som är så trög och går så oändligt långsamt från en dag till en annan så jag var tvungen att ta reda på vad som var fel.

Den var full. Så börja jobbet med att rensa den – i all huvudsak faktiskt koppla bort Dropboxfiler jag missat att de var kopplade till datorn och därmed fått mig att synka en massa musik och bilder som fyllt datorn med ca 40GB mer än jag trodde. Oj då.

Men när man är full är man inte så bright eller snabb i svängarna, och man glömmer ofta bort mitt i vad man höll på med. Så även en dator. Lite av Moment 22 när man inte kan använda datorn för den är för full men inte heller radera filer för att den hänger sig för att den är för full.

Nu två timmar och åtta omstarter senare börjar vi komma till någon slags rörlighet iallafall.

Mitt i det här var det läggdags för de små och min tur att lägga dem. Eller, tur och tur, det är väl årets nitlott att lägga barn som varit på barnkalas? Efter en timmes skrik och bråk somnade H av utmattning. Då låg A redan i vår säng sedan länge och försökte komma till ro, inte helt lätt.

Så nu är klockan halv tio och jag har inte fått gjort något på det där viktiga dokumentet och knappt raderat några filer.

Det blir en lång natt som det verkar…

Klänning i klassiskt snitt

Växbo lin är ett tygmecka inne i mörka Hälsingeskogen. Eller ja, knappast mörk skog utan snarare ljus öppen bördig Hälsingebygd. Anyway, här kan man köpa linnetyger i många färger och några mönster. Till exempel lila fiskben.

De flesta tyger på Växbo är tänkta för dukar, handdukar, disktrasor (i lin javisst) mm, men det går alldeles utmärkt att göra kläder och handväskor av. Till exempel. Nackdelen är att tygerna är fruktansvärt dyra, gärna 500 kr/m och uppåt, men ofta finns stuvar av defekta tyger till halva priset och i långa längder. Det här tyget är ett sånt men jag har ännu inte lyckats hitta defekten, så det kan inte vara så hemskt illa.

image

Ottobre Woman, no 5 2011, mönster 16. Glendora
Ottobre Woman, no 5 2011, mönster 16. Glendora

 

Mönstret är från Ottobre nr 5-2011, 16. Glendora, tyget från nämnda Växbo lin och knappar från en lokal sybutik här i stan.

Syprojekt nr 190 är klart.

Syprojekt 191 – Tunika

I väntan på de knappar som måste köpas in till projekt 190 blev det tid över för att testa ett annat mönster. Det såg enkelt nog ut i beskrivning och snitt och det var det.

Projekt 191
Projekt 191

Vit lakansväv som huvudtyg (ja det är faktiskt den oanvända delen av ett pensionerat lakan) och ett blått Ralph Lauren-tyg som jag tidigare gjort en handväska av.  Tre korta stunder efter jobbet nu i veckan och så färdigt att ha på 17.mai-firandet.

Mönstret är Ottobre från nr 5 2010 och storlek 44, som visade sig vara lite av ett tält, så nu är en ny utgåva av mönstret klippt och klar i storlek 42 för att se om det blir någon större skillnad.

2013-05-17 14.59.11