Kvällen skulle bli perfekt; båda barnen på barnkalas, hämtsushi till middag och sen lite jobb med ett dokument som jag lovat skicka ut idag.

Barnen gick på kalas, men jag kom med hämtsushin alldeles försent; både jag och O var lite för hungriga för att stämningen skulle vara helt på topp. Medan han gick och hämtade de små från kalaset skulle jag börja jobba. Med en dator som är så trög och går så oändligt långsamt från en dag till en annan så jag var tvungen att ta reda på vad som var fel.

Den var full. Så börja jobbet med att rensa den – i all huvudsak faktiskt koppla bort Dropboxfiler jag missat att de var kopplade till datorn och därmed fått mig att synka en massa musik och bilder som fyllt datorn med ca 40GB mer än jag trodde. Oj då.

Men när man är full är man inte så bright eller snabb i svängarna, och man glömmer ofta bort mitt i vad man höll på med. Så även en dator. Lite av Moment 22 när man inte kan använda datorn för den är för full men inte heller radera filer för att den hänger sig för att den är för full.

Nu två timmar och åtta omstarter senare börjar vi komma till någon slags rörlighet iallafall.

Mitt i det här var det läggdags för de små och min tur att lägga dem. Eller, tur och tur, det är väl årets nitlott att lägga barn som varit på barnkalas? Efter en timmes skrik och bråk somnade H av utmattning. Då låg A redan i vår säng sedan länge och försökte komma till ro, inte helt lätt.

Så nu är klockan halv tio och jag har inte fått gjort något på det där viktiga dokumentet och knappt raderat några filer.

Det blir en lång natt som det verkar…