Falla i lättjefällan

Jag vurmar för riktig mat och snäser åt färdiglagat och halvfabrikat. Ja förutom om man går helt över kanten förstås och frossar på McDonalds eller ännu hellre Burger King, men det är nåt helt annat.

Jag snackar om vardagsmaten, den där man aldrig har lust att laga men alltid måste ha. Mättande och god samt gärna nyttig och närande. Alla dagar i veckan. Tjena. Det blir ju inte bättre med kids hemma heller; ”Du vill väl inte att dina barn ska äta dålig mat?” Nej det vill man ju såklart inte, och ärligt talat är den hemlagade maten hos oss inte alltid nödvändigtvis så nyttig, men den är iallafall RIKTIG. Riktig betyder här att jag gjort den själv från grunden och vet exakt vad som är i den; jag KAN blanda ägg, mjöl och mjölk och få det till pannkakor (vilket inte är en självklarhet hos alla har jag lärt mig), jag har en MASSA bra vardagsmat på lager som funkar bra hos stora och små, men det tar ju lite tid.

Tid är som alla vet en bristvara, och skillnaden mellan att få middagen kvart i sex eller halv sju kan vara skillnaden mellan himmel och helvete i en liten familj en vardagkväll. Så då får man gå tidigare från jobbet så man hinner göra den riktiga maten och få den färdig i tid, men det kan man ju inte göra för då får man inte gjort sina åtta timmar utan att gå till jobbet i gryningen…

Så halvfabrikaten står i hyllan i butiken och lockar och pockar och ropar på mig. Tidigare har jag inte ens hört att dom ropat, men så smått har jag blivit mer uppmärksam. Numera sneglar jag lite åt deras håll, men samlar mig varje gång och snäser av dom tillslut, men jag gör det mindre och mindre för varje gång. Och i lördags på ICA Maxi trillade jag dit. Jag lassade i högar med såser och grytor i vagnen, paketen lockade med ”bara att tillsätta kyckling” eller fisk och jag föll och föll och kom lycklig hem med plastburkar och tetror som lovade något.

2013-08-26 17.49.13

Och på måndagen var det dags för den första. Jag satte igång ris, började steka kyckling, hällde så småningom på Felix ”Grytbas Klassisk Citron & Persilja”.

Skammen är där direkt och var där i butiken också. Att göra citron-och persiljesås till kycklinggryta ÄR inte svårt – det är skitenkelt. Men man ska komma på det under dagen (eller helst några dagar före så man kan göra den där välplanerade handlingen man hör talas om), handla ingredienser och ställa sig och laga sås. Inte svårt, men tar tid. Inte mycket tid, men FÖR mycket.

Nu hade vi på max en halvtimme en måltid på bordet (hade i lite röd paprika på slutet för att få en glad färg i), och så var det ju spännande då…vad smakade den?

Svaret är väldigt enkelt;

DET VAR SKITGOTT!!

Och det var väl kanske det allra värsta. Att det inte smakade glutamat och gammal buljongtärning, utan att det faktiskt var otroligt gott. Maken gillade det, kidsen åt massor och jag var både i god tid, avslappnad och nöjd. För att inte tala om den minimala mängden disk.

Total katastrof alltså, för hur ska jag nu motivera mig till att fortsätta laga bra mat själv helt från botten när det finns så här bra grejer i butiken?

Men jag kan ju inte lära mina barn laga mat genom att säga ”Koka lite ris och sen tar ni den här burken och häller i kycklingen så är det färdigt”. Nä, jag är faktiskt utbildad på restaurangskola(!) och har egentligen en stor portion matlagningsheder i kroppen, så det gäller att ta sig samman. Men det är lätt att se att man inte orkar prioritera riktig mat när den färdiglagade är så god.

Lite som Findus frysta bullar – vad är anledningen att baka själv när det finns köpta som är så goda?

Produktutveckling när den är som bäst – eller värst?

Rösta i Stortingsvalet

Ja det är tur att jag inte har rösträtt för då hade jag ju behövt bestämma mig för något… och hur f-n lyckades KrF och Frp göra utslag över huvudtaget på min lista?! För att inte tala om att likheterna mellan högern och vänstern gör att jag sympatiserar till 33% med den ena och 28% med den andra….

Politik…

Valgomaten kortversionEfter inkomstgrupp, ålder, kön och var jag bor ska jag tydligen tycka så här:

Valgomaten min gruppeFortfarande ganska jämnt skägg mellan Arbeiderpartiet och Høyre.

 

 

Om jag var israel…

…då hade jag emigrerat vid det här laget. Att leva i ett land där en liten grupp har tilldeleat sig själva särskilda privilegier som gör att dom slipper bidra till samhällets väl och ve och istället hålla på med NONSENS hade jag aldrig klarat av. Jag pratar om de som kallas för ”de ultraoortodoxa” i våra skandinaviska tidningar, Haredim. Du vet, dom med långa korkskruvar vid öronen och lustiga hattar.

Aftenposten idagDom verkar leva i en helt egen  bubbla. Dom behöver inte betala skatt, deras barn har fri skolgång (antar att det betyder att andra betalar för sin skolgång i Israel). sitter och har som ”jobb” att läsa Toran, och de slipper göra militärtjänst. De flesta kvinnor arbetar i hemmet och männen är 60% arbetslösa, eftersom de använt hela sin studietid till att läsa Toran och därför inte lärt sig något vettigt som man kan förtjäna sitt uppehälle på, tex engelska, matematik, lite datorkunskap OCH BIDRA TILL SAMHÄLLET!!!!

Det där med militärtjänst håller visst på att bli ändrad. Efter omröstning i Knesset i början av sommaren var de folkvalda för att Haredi ska börja göra värnplikt, och det väntas vedtas när som helst.

Haredi är naturligtvis rasande. Det hade jag också varit om min rätt så najsa livsstil med att sitta och läsa böcker om något som många TROR KANSKE ÄR SANT och nagelfara litteraturen kring det där som ingen egentligen vet något om (dvs Gud), plötsligt skulle  avbrytas och jag måste in och bidra inn i samhället.

Enligt Aftenposten idag säger haredipolitiker och rabbiner att det här med militärtjänstgöringen kan utlösa massprotester, ett kulturkrig eller – ändå värre: GUDS VREDE!!!!

Jag darrar och bävar naturligtvis för denna vrede, men framför allt gläds jag med de som inte tillhör denna självutnämda elit som nu åtminstone får lite hjälp från de här (i mina ögon) latmaskarna. Ut och hjälp till för fan, bidra, ni utgör 13% av befolkningen.

Gör nåt vettigt, ta upp näsan från böckerna!

Den här religionen alltså, vad det gör MED folk…..

En semester i verkligheten, utan fotofilter

Semestern är över för den här gången. Kort visserligen men ack så underbar – jag och maken i perfekt harmoni med rosévin i solnedgången och lyckliga, självständiga barn som leker och fiskar tillsammans. Alltsammans i fritt valt fotofilter på Instagram länkat till Facebook och därmed hela världen.

Eller inte.

Den här semestern var mest av allt en kamp, och känslan när det var dags att gå till jobbet  var mer frustration än motivation. Ja det kan vara så i den verkliga världen, den utanför de sociala medierna.  Så här kommer min semesterdagbok i text och bilder. Beklagar om jag förargar någon, men allt är inte rosenrött hela tiden.

Bastunäs, måla hus, 5 dagar

Jag gick in i semestern med en smäll, jobbade sent på fredag kväll sista veckan med en pressande kund, varva ner var det inte tal om. Att då spendera en massa tid på något som inte känns meningsfullt kan då vara lite frustrerande.

I kategorin ”mindre meningsfullt” lägger jag att fem vuxna jobbar heltid med att skrapa, grundmåla och färgmåla (2 ggr) ett hus när det finns professionella målare som kan göra det jobbet – dessutom i norrländska skogen där det eventuellt inte kryllar av målarjobb. Att hyra in målare hade varit meningsfullt. Då hade vi andra kunnat göra andra saker; umgås till exempel, med tanke på att man bara ses typ en gång om året. Alla är inte fixarjunkies som bara kan umgås genom att jobba ihop.

Men det är mina 50c.

Javisst, man kan säga att ”DU hade väl inte behövt måla, det var väl ingen som sa? Du kunde ju gjort vad du ville!”. Ja tjena. Jag ligger på solsängen och ser på kidsen som hoppar studsmatta och de vuxna som målar/spikar/lagar något, jo ingen hade sagt något men det hade inte varit okej, så enkelt är det.

Ljussjön, konstig stämning, 5 dagar

Vadå konstig stämning? Tja jag vet inte hur eller varför men det var det. Vi ville väldigt olika saker, jag och O, och det blev komplicerat. Jag tycker det är något väldigt enkelt i resonemanget att de flesta står närmare sin egen släkt än andras, inklusive ingifta släkter, och att det inte är något fel i det. I en värld där man har begränsat med tid och man måste hushålla med den man har tillgodo, är det naturligt att prioritera den egna släkten/vännerna framför andras, och då tycker inte jag att det är ett nederlag om man delar på sig några dagar så att var och en får tid till det som den själv tycker är viktigast.

Där var vi inte eniga, det var helt klart. Jag kanske gör det för enkelt, vad vet jag. Konstigt blev det iallafall efter bytet från norra till södra Norrland.

Men vi hade fina kvällar med mina systrar som kom med sina respektive lite här och där, och A o H fick leka med sin enda kusin på mammas sida. Men det kommer flera där, väldigt väldigt snart – tjohooo! Lite skattjakt med mamma blev det också, men inte mycket tyvärr. Av olika anledningar. Och den där jävla Ormgranen.

Åsa, 10 dagar, fixa hus och äta körsbär

Det här var IMHO den mest avslappnande och den bästa delen av semestern. Cirka en och en halv vecka där vi fick hjälp av svärfäder att isolera det som har varit badrum men ska bli sovrum, plus att montera lite lampkontakter. Alla var glada, inga irritationer på varandra, pysslande och fixande på alla håll och kanter men i måttlig takt  så att det fortfarande var njutbart (ja sant, inget Fb eller Instagramblaj här inte). Allt uppblandat med diverse besök i Göteborg, Torslanda, Kullavik och Tjolöholm så man inte blir helt isolerad där nere.

Supergrannarna kommer med hemodlad potatis, morötter, lök och annat och får körsbär i utbyte. Är vi inte hemma så tar dom körsbär i allafall som tur är, för trädet är så absurdt stort att det är i stort sett omöjligt att plocka rent det. Bara det att det är 10 m högt gör ju sitt till – även om man har en tvåvånings ställning att rulla runt och plocka med.

Kontentan efter den här semestern blev iallafall att vi till nästa sommar delar lite på oss. Halleluja. Då kan vi sätta på Instagramfiltret igen.