Bombsläpp

bomb-1468468_960_720Efter månader av stora tankar, funderingar, val och så småningom beslut, var det så dags att släppa bomben.

Vi flyttar.

Jag har fått jobb på Trafikverket, som en av fem delprojektledare på projektet Hamnbanan och ska börja jobba i Göteborg i vår.

Det får såklart konsekvenser för rätt mycket; barnen rivs upp från sin vardagsmiljö, jag har en del åtaganden som måste avvecklas och där ersättare måste hittas, jag får byta jobb (igen, har ingen lust med det egentligen), vi har ingenstans att bo (huset i Åsa är en nödplan, det vill vi inte bo i), O har ett uppdrag som går hela året, och när han väl kommer till Göteborg får han betydligt lägre timarvoden än han får i Oslo, och en massa andra saker.

Men beslutet är fattat; vi flyttar. Resten ordnar sig.

 

Dag 2 i Bohuslän

Lördagen blev lugn och tidig för mig – jag hade ju trots allt varit uppe sedan halv sex, men ändå var söndagen spak.

Det fixades med WiFi (vilken semesterbostad klarar sig utan det?!) och lite annat, barnen tjoade och det var allmänt livat. Men Adam fann sig inte lika väl tillrätta med S och E som Hannes gjorde, så vi gick en lite GC-tur istället.

Vi har cachat i Heestrand förut, men det var så länge sen så det minns inte han längre. Har försökt hitta bildbevis i dropbox’en men misslyckats, geocaching.com säger att det var 2011 och det tror jag på.

Iallafall drog vi ut, den närmaste var tvärs över vägen.

2017-02-26 10.47.02.jpg

Blött och riktigt halt på berget, is bitvis, gärna med vatten på. Men vad gör man inte.

Vi gick vidare ner mot havet och gav oss på en jag inte hittat förra gången vi var ute, men även denna gång gick vi bet. Fast ändå inte; vi klättrade lite i berg och lekte och hade det allmänt bra.

2017-02-26 11.10.09.jpg
Nere vid vattnet var det snäcksamling (något som de hållit på med uppe i skogen igår och hittat otroligt fina snäckor trots att det är en bra bit från havet), och bästa fyndet var väl ett ostron med ostronet kvar i. Dött verkade det som, men vem bryr sig?

Efter två dagar i underbara vänners lag var det dags att styra kosan hemåt.

2017-02-26 13.47.57.jpg

Extra glad var den som tappat sin envisa tand som vägrat släppa taget under så lång tid – trots att den nya tanden är mer än tydligt ute. Helt plötsligt låg den bara där på tallriken, himla praktiskt.

2017-02-26 13.49.42 red.jpg

En tur till Bohuslän

Det var sedan länge bestämt att det skulle vara arbetshelg i Davids hus i Heestrand, ingen hänsyn tagen till att det var slutet på vinterferien i Norge. Så jag hämtade tre nyvakna killar på tåget strax före sju på lördag morgon

2017-02-26 10.43.23.jpg
Enebacken, Heestrand

Vid halv tio var vi nere i Heestrand, efter att ha kört scenic route och hamnat bakom en båtfrakt som körde i 40 och som fick oss att varva ner ordentligt.

Planen var att göra en massa nyttiga saker som tar evigheter när man är en person men som går fort när man är över 10. Det första vi gjorde var att lasta en släpkärra full med flyttkartonger som packats en annan arbetshelg, och köra till sopstationen i Hamburgsund. Där spenderade jag sedan en god del av dagen med att sortera ut det nedpackade och slänga i keramik/porslin (snabbt omdöpt till Landfill av oss som stod där), glas, brännbart…ja ni vet.

2017-02-25 11.17.23.jpg
Första lasset. Det blev två till innan stationen stängde.

Lite privat på något sätt att stå där och gå igenom någon annans saker, speciellt när denna någon är den alltför tidigt avdöde pappan till sagda David, som dessutom är (var) en person man träffat en massa gånger och gillat väldigt mycket…men det är väl en del av livet gissar jag. Det vi slängde var ju trots allt i stort sett skräp. Gamla böcker, udda porslin, dukar som aldrig används, metallskräp…
Och ett spel.

David o krullet.jpg

Det är ett sånt där spel man spelar två personer och om man hoppar över den andra (eller var det sig själv?) så tar man bort den man hoppat över, och den som först blir av med sina (eller den andres?) pluppar har vunnit.

Den här var gjord av fårull på träpinnar, säkert ett fint handarbete eller slöjdarbete av ett barn en gång i tiden. Och nu vill ingen ha det längre.

Brännbart alltså.

mintkakorSen bestod resten av dagen och kvällen av underbart sällskap av gamla, goda vänner.

Om mitt vardagsliv liknas vid en snygg, rätt okej soffgrupp som man kan sitta i och trivas helt fint, så är att träffa dom här människorna som att sjunka ner i en mjuk, perfekt nersutten fåtölj som man aldrig vill ta sig upp ur. Den liksom omsluter en och hur man än sitter är det bara såååå avslappnat och skönt. Ni är bäst! ❤

Jag hade bakat lite mintkakor, kokoskakor (typ Bounty fast kulor) och en alldeles för torr morotskaka. God men torr. Så det blev mycket kaffe, prat och bara mys.

Den dagen Hannes föddes 2009 hade ett par av våra kompisar också fått barn samma dag fast på morgonen. Två stycker 9-11-barn alltså. Dom här två har hört om varandra men aldrig träffats, och idag var dom båda på plats i Heestrand, lite kul!

Middag var fläsklägg med rotmos och öl till. Life is good.

2017-02-25 19.12.35.jpg

Heja passpolisen!!!

I lördags var jag hos Polisen i Stampen  (Gbg) för att fixa pass. Hon sa fem dagar för att göra passet och så fem dagar för att få det skickat till ambassaden i Oslo. Den måste gå via UD i Sverige först, därav de många dagarna i transport.

Två veckor, inga problem, vi ska inte åka förrän i mars.


Men i torsdags, alltså fyra arbetsdagar efter att jag var i Stampen, får jag ett SMS som säger att mitt pass finns att hämta på ambassaden nu. Efter bara fyra dagar! Så idag var jag och hämtade mitt sprillans nya pass – ingen kö på ambassaden heller eftersom de inte gör pass eller hanterar immigrationsärenden längre…

Too good to be true!

Eftersom kaffe är ett bär

2017-02-23-07-52-03Det är ju viktigt att starta dagen hälsosamt, till exempel med snabbt ihoprafsad en smoothie gjord på färska bär, vegetabilisk mjölk, chiafrön och en del andra saker jag inte hört talas om förut. (Är med i en grupp för vegansk matlagning på fejan så jag läser om mycket sånt just nu…)

Eller kaffe. Eftersom kaffe också är ett bär – precis som vindruvan förädlad till ogienkännlighet men till något så gott så gott. Och javisst, jag har min mandelmjölk och en rejäl klick honung i. Två ägg också för att bli mätt, och sen har jag min bärsmoothie.

Långt från chia kanske och definitivt inte veganskt, men BÄR är det!

2017-01-21-14-50-37

Norsk skolmat – en pulshöjare!

Fast inte på det positiva sättet.

Idag kom ett nytt nummer av Aftenposten Junior, barnens nyhetstidning. Dom har redan lärt sig väsentligheterna och kastar sig över korsord och serier så fort den kommer (tisdagar) men eftersom dom är bortresta nu så fick jag en chans på den själv. Inte korsordet alltså, det lämnar jag till kidsen….

Men förstasidan handlar om skolmat, och det fångar ju naturligtvis mitt intresse. Läser snabbt den korta texten på förstasidan – en skola där eleverna får gratis, varm lunch två dagar i veckan – WOW!! Här är något att ta efter, hinner jag tänka innan jag PANG!! tas ner på jorden igen. Hälsoministern menar inte att det är viktigt att barnen får gratis skolmat, men att det hellre är viktigare med längre matraster.

skolmat-i-norge

Jag storknar. Igen. Över skolmaten. Igen.

Hur kan en företrädare för regeringen, Hälsominister Bent Høie, mena att gratis skolmat inte är viktigt?! För de barn som har föräldrar som bryr sig och som gör ordentliga matlådor till sina barn varje dag är det inte så viktigt att få mat i skolan. För dom kan det till och med vara en försämring med gemensam skolmat, för ärligt talat är den inte alltid den godaste. Även om det är mackor de får (och i barnens klasser äter i stort sett alla barn mackor till lunch) kan det vara nog så bra om det är bröd med lite grova fibrer i, bra pålägg och lite frukt och grönt till.

Helse- og omsorgsminister Bent Høie
Bent Høie, foto från regjeringen.no

Men WAKE UP Bent! alla barn FÅR inte bra mackor av sina föräldrar. Otroligt många äter formbröd med Nugatti (=Nutella) till lunch och inget mer. Hur bra på en skala tror godeste Bent att de barnen mår efter en timme – var är deras koncentrationsförmåga? Har dom likadana förutsättningar för att prestera bra i skolan som de som ätit varm lunch med grönsaker (=bara våra barn så vitt jag vet) eller som de som fått en ordentlig macka med frukt ?

Jag gissar (har inga data här) att de barn som äter formbröd med Nutella till lunch förmodligen hör till de grupper som ändå gränsar till de svagare; ekonomiskt och socialt, och att det hade betytt massor för dom att få iallafall ETT mål ordentlig mat om dagen.

Oh well, jamen då kan vi väl ha skolmat för de som behöver det då, så kan de andra ta med sig matlåda? Nej det kan vi inte, för då pekar vi ut de som ”de fattiga” eller något annat stigmatiserande, och vem vill gå i fattigkön för mat även om den maten är mycket bättre? Så nej, vi behöver varm, ordentlig skolmat för alla barn, inga mer matlådor, inget formbröd med nutella, om vi menar det vi säger när vi säger att barn ska ha lika förutsättningar.

Ja blir så j*vla provocerad.

Omläsning av Harry Potter

7Jag läste Harry Potter-böckerna för första gången för flera år sedan och tyckte de var fantastiska. Första tanken är såklart ”Barnböcker – varför ska jag läsa dom??!!” Men så småningom tänkte jag att det måste vara något med dom ifall dom är så omåttligt populära, och dessutom hade jag fått en uppsättning av dem digitalt så inget stod i vägen egentligen.

Så jag började läsa. Och blev HELT hooked. Fantastiska böcker, JK Rowling har en fantastisk fantasi, underbart sätt att formulera sig (jag läste dom på engelska), fina budskap om vänskap, pålitlighet och kärlek som hon väver in i en otroligt spännande historia. Böckerna spänner över sju år, och är lämpligen sju stycken.

Nu läser vi dom för barnen. I början gick det bra, de första böckerna är mer spännande på en gång, men nu när vi börjar komma upp i graderna lite (vi är på femte boken nu) och böckerna blir tjockare och tjockare blir det inte lika mycket direkt spänning och massor av händelser, utan det bygger upp sig över längre tid. Och det är inte nödvändigtvis det enklaste att hantera för en 7- och en 9-åring.

Men själv blir jag helt absorberad och tycker (precis som barnen) att vi går för långsamt fram. Kapitlena är långa så det blir ett halvt om dagen, så jag har läst om böckerna lite i förväg. Själv tycker jag att den sista boken är den mest spännande (kanske inte så att man undrar hur det slutar, men mer på vilket sätt det kommer hända), och jag avslutade den alldeles för ett litet tag sen.

Så hittade jag den på Storytel – med Stephen Fry som läser! Han läste Liftarens Guide till Galaxen när jag lyssnade på Storytel senast, och jag tänkte att jag skulle köra boken en gång till…Men varför i all världen då när jag precis läst den? Jo, för att jag har så dåliga nerver att jag läser slarvigt när det blir för spännande (för jag vågar inte titta – jo det är sant!) och då missar jag en massa 😀 Ja det är sant, men jag bjuder på det!

Jag började i fredags när jag satt i bilen på väg ner till Göteborg. Uppläsningen är 48 timmar, och nu har jag läst ungefär halva. Perfekt att ha i bilen eller under den där halvtimmen det tar att gå till jobbet. Problemet är bara att det är så himla spännande att jag inte kan sluta när jag väl kommer fram, utan jag måste veta HUR DET GÅR!!! fast det vet jag ju redan

Jag ska läsa alla böcker som Stephen Fry läser på Storytel, han är bara helt fantastisk. Rekommenderar storytel varmt, även om det kostar en del – 129 kr/mån just nu, men det är lätt att avsluta abonnemanget om man vet att man inte kommer ha tid under en period framöver, så väldigt flexibelt på det viset.

Det största jag har emot det är bristen på engelskspråkiga böcker – att man inte kan få tag i dom lika enkelt som de svenskspråkiga. Men jag antar att det har med upphovsrätt att göra.

 

Oceanen vid vägens slut

oceanenLjudböcker är fantastiskt, och Storytel är kanon. För en som är ganska slarvig när hen läser är det att få lyssna till en ljudbok något fantastiskt. Synd bara att Storytel har så begränsat med böcker av Neil Gaiman – var är American Gods till exempel??!! ja den finns som ebok, men inte som ljudbok.

Men en, av mig ännu oläst, vuxenbok av Gaiman finns, Oceanen vid vägens slut. Som han dessutom läser själv, precis som han gör med Norse Mythology, så den var jag tvungen att bita tag i.

En surrealistisk bok i sedvanlig Gaiman-stil, som öppnar vägar in till andra världar som vi vanliga dödliga inte visste om att dom fanns. Annorlunda, ensamma barn i huvudrollerna precis som i The Graveyard Book och Coraline, och med bedrägliga vuxna som inte är som man tror, och med kärlek och värme som hägrar där i tunnelns slut.

En bra bok tycker jag, men inte en av hans bästa. Good Omens, American Gods och Anansi Boys kommer fortfarande högst på listan. Good Omens leder för att det är en osannolik dråplig historia men fortfarande i Gaimans stil med ett spännande tema och oväntade vändningar, och för att den fick mig att skratta så mycket.