Sorgens dag för mamman

2015-06-26 08.41.18Det här är en glad kille på väg till barnehagen idag på morgonen. Han är glad för att det är hans sista dag i barnehagen innan han först har lite semester och sen börjar skolan. Dagen till ära är håret flätat och sprayat, och små glittrande hårdekorationer är instuckna lite här och där.

Okej, håret är flätat först och främst för att det är påbjudet från barnehagen eftersom dom har lusproblem som aldrig går över och nu börjar föräldrar och personal fetledsna på det. Men det låter inte lika vackert, och det är ju en bra anledning att pynta håret lite extra iallafall.

Han vet att han inte kommer träffa de flesta av de andra barnen i skolegruppa (de 7 som är äldst och har förberetts för skolstart hela året) lika självklart varje dag längre, men han förstår det inte. Häromkvällen grät han tröstlösa floder för att han kom på att I skulle till Uranienborg medan han själv ska till Ruseløkka, så det börjar väl gå upp för honom så sakteliga, men inte helt.

Så han är glad, men jag är ledsen. De senaste sju åren har vi gått till Frognerkilen Barnehage varje dag. Sen i höstas har jag gått dit två gånger om dagen eftersom jag både hämtar och lämnar. Jag kan helt enkelt inte fatta att jag inte ska få gå dit med automatik varje dag och träffa alla de underbara människorna som är där. Flera av dom har varit där sen vi började eller strax därefter; Lene, Ingrid, Fredrik, John, Magdalena, Maria som bara är sommarvikarie nu men som tidigare var fast i flera år, Lise, Inger Lise….

Jag kommer bara sakna dom så fruktansvärt. Jag har redan gråtit flera gånger, så jag tror jag ska klara mig idag när jag säger Ha det till Lene för sista gången, men inga garantier.

Visst går det utmärkt att gå tillbaka och hälsa på, och det vill jag verkligen. Men man vet ju hur det blir; de bästa intentioner men man prioriterar alltid ner det och sen glömmer bort det.

Är det sånt här som får folk att skaffa en sladdis?

Kvitto och toapapper i ett hos Oslo City

?
?

I botten på Oslo City (ett köpcenter) finns det toaletter. Fräscha sådana som man gärna betalar 10 kr för att få använda.

Man kan betala med både kort och kontanter, och så får man ett kvitto med en streckkod på som man håller upp mot en läsare och dörrarna öppnas. Och en tant passar på att slinka med bara för att hon är så jävla snål, men det är en annan historia.

Min historia här handlar om kvittot. Ett kvitto som bara tjänar till att ha en streckkod på sig, och alltså kunde varit lika litet som den lilla lappen man får i gaten på flygplatserna när man boardar och det står rad och stol på. Cirka 5 cm hög och gjord i ett tunt flimsigt papper, eftersom den bara behöver leva i några få minuter.

Men utanför muggen på Oslo City får man en remsa som räcker att skriva en hel novell på medan man sitter där inne. Varför?

Varför behöver pappret vara av den där fina, tjocka kvaliteten som man sparar på alla kontor till de extra viktiga rapporterna man ska skriva ut. Varför inte en pytteliten lapp i nåt tunt papper som knappt håller, med streckkod på. Inget mer.

1x Toalett, MVA, klockslag, adressen till NOKAS, transaktions-ID….

En 25 cm pappersremsa för att få gå på muggen??!! Den i övrigt långsamt döende miljövännen i mig rasar.

Det finns bara en förklaring. Det måste vara menat som toapapper också.

Happy place

Tillbaka i hemmet igen, och även om det är fint att vara hemma (fast varför egentligen?) är jag inte så överväldigad. Snarare underväldigad. För igår bytte jag lugn och frid i Hälsingeskogen mot depression i Oslo. Jobbintervjuer som kommer, jobbintervjuer som har varit – både en och två gånger, företag som inte klarar att bestämma sig för vem dom vill ha och när dom gjort det dröjer eeeevigheter med att höra av sig till de andra stackarna som väntar på besked, att sen inte tänka på det men bita ihop, klä sig ordentligt och ta på sig jobbsäljarattityden trots att man bara vill krypa ner under täcket.

Eller så kan man dra tillbaka till Hälsingeskogen och cykla till Gullgruva och låta bli att tänka på omvärlden som finns där ute med sina krav, och låta dagens största problem vara om man kommer råka ut för regn på turen eller inte.

Man har alltid ett val.

2015-06-22 13.35.21

Runkeeper 10k sub 65

Det låter kanske lite kryptiskt men kan enkelt avkodas så här: Appen Runkeeper har träningsprogram för oss som behöver, bla 10 km under 65 minuter. De ligger färdiga i appen gratis och är bara att börja använda. Eftersom träning och motion för mig inte är något som bara händer, utan snarare något som bara inte händer, har jag bestämt att jag ska gå igenom det här programmet.

Jag har bestämt mig för det förut utan att det nödvändigtvis fått mig att fullfölja det, men varför inte försöka en gång till? Och nej jag har inte sagt att DEN HÄR GÅNGEN ska det bli av, för det törs jag inte. Istället har jag mantrat till nyktra alkoholister i huvudet; Idag ska jag vara nykter. Fast hellre ”Idag ska jag hålla mitt program”

image

image

Det började 19 maj, så jag är nu inne på den sjätte veckan och har genomfört 20 pass av 61 (plats för applåd). Så här ser programmet ut inne i Runkeeper; en till synes oändlig lista av pass som går varje tisdag, torsdag, lördag och söndag från 19 maj till 1 september. Idag är det vilodag men igår sprang jag en mil för första gången sen Sentrumsløpet 2012.

När man sen väljer en aktivitet, tex den jag ska göra imorgon, får man mer detaljerade instruktioner för att genomföra passet så som det var tänkt och bygga upp sig på ett sätt som är förnuftigt utifrån den målsättning man har (10k sub 65, remember?). Jag ska alltså springa så långsamt att jag kan prata samtidigt, och DET mina vänner är långsamt det. Så långsamt att det faktiskt inte går, så det blir lite fortare varje gång men jag har bara inte tålamod att springa så sakta som jag borde…
Efter knappt fem kilometer är det så intervaller på 20 sekunder då man ska springa på 95% puls (av maxpuls), sen klart. Totalt blir det ca 6 km.

Turen igår gick väldigt bra (känner av det lite i knäna idag), men kan det bli annat när man springer ute på landet (riktiga landet, inte Bygdøy)?

Drömmen om den svenska sommaren? Blå himmel, gröna åkrar i skogsbrynet, röda stugor... Vackert och rör vid något längst inne i själen. Jo det gör faktiskt det.
Drömmen om den svenska sommaren? Blå himmel, gröna åkrar i skogsbrynet, röda stugor…
Vackert är det och rör vid något längst inne i själen hos mig. Jo det gör faktiskt det.

En midsommarhälsning

Japp, för första gången på några år firas midsommar i Sverige. En perfekt dag som började med lite cachande för stora och små. Mest för stora visade det sig, för H sa nu på kvällen att det var ”jättetråkigt” även om det inte direkt visade sig när vi var ute. Men jag förstår honom, det var inte så många saker att byta med och mest bilåkande, som det gärna blir när man cachar i Hälsingeskogen.

image

Men som så ofta med den här hobbyn har jag sett några fina platser och lärt mig något nytt som jag inte hade en aning om och garanterat aldrig haft vägarna förbi om det inte vore för att någon gömt en plastlåda och skrivit en textstump.

Idag åkte vi till ett område som heter Ödmården, som tydligen är en gammal vildmark där det bodde allsköns lösdrivare. Där fick vi i Romsen se resterna av vad som för 60 år sen var en ladugård med femtio kor i en välmående bygd nu bara är en uppkörsramp i sten och i övrigt helt raderad och ersatt med stora tallar. Fascinerande vad fort det ändå går. Inte ett spår av att det stått en byggnad på platsen.

image

Vi fick också se en gammal gruva där man brutit fältspat. Cachen var borta (tror vi) men det fanns många andra skatter istället; vita glänsande stenar i högar, såna som man älskar att hitta i grus när man är liten. Men här var de i block om 40x40x40 cm, nästan lite overkligt. En gammal tall blev det också, och en hälsingebock i metall innan vi vände hemåt.

Sill och nubbe till lunch och grillat till middag, som det ska vara. Solsken genom molnen i några timmar, regn lite senare men vem bryr sig. Det är ändå aldrig varmt och vackert på midsommar så det är inget att låtsas över, men istället njuta det som är. Och det har jag gjort – kvällen avslutades med mammas Pavlova. Den bästa i världen, yum…

image

Soligt väder? Perfekt, då går jag in och syr!

Sommarvärmen väller in och behovet(?) av nya sommarkläder kommer fram.

image

Just nu är det v-ringad, smal klänning av bomullsvoile med syrenlila blommönster. Eftersom tyget är så tunt ska det bli vit voile under som foder.

Med lite tur blir det färdigt i helgen!

Vi uppgraderar till spelberoende sjuåring

För ett par år sedan skrev jag att vi hade en spelberoende femåring och undrade hur det var möjligt. Vi reducerade kontaktytorna mot spel (tablet o mobil) och tog mer eller mindre bort det. Men så är det ju så att det finns bra spel och dåliga spel, och man vill att dom ska få en vana att använda den typen av teknologi, så det är inte så enkelt som att bara kapa användningen helt.

Nu har det gått två år och femåringen är snart åtta. Vi har länge tillåtit barnprogram på TV på helgmorgonen. Aldrig på vardagar (då skulle vi väl aldrig komma iväg…) men på helgerna. Javisst, mamma och pappa ser chansen att få sova lite längre. Han har sedan länge sett möjligheterna med det där och tar fram en tablet istället för att sätta på TVn, och ser antingen på NRK Super-appen eller spelar spel. Det tog ett tag innan vi fattade det där, men okej, vad är egentligen skillnaden mellan att sitta och se på barnprogram på linjär-TV eller streama på tablet? Nä precis.

Det knäppa kommer när hans inre klocka börjar se till att han vaknar i gryningen på helgerna för att tassa upp i mörkret och hämta en tablet och krypa ner i sängen igen och ligga och spela i timmar. Det tar också ett tag innan man som förälder märker att det pågår. Killen som högst motvilligt vaknar halv sju-sju på vardagarna går alltså upp vid halv sex eller tidigare (!!) på helgerna för att spela. Och blir asförbannad när vi kommer upp och säger att det är mitt i natten (vit lögn, han kan inte klockan än), att han behöver sova två timmar till och att det inte är okej att ligga och spela i timmar på morgonen.

Där har man liksom redan förstört morgonen med gräl innan den ens har fått chansen att börja på ett trevligt sätt.

Så jag har börjat gömma de mobila enheterna. Än så länge är barnens sökförmåga hyfsat begränsad kan man lugnt säga, men hur länge varar det? Och de är heller inte så skickliga på att dölja sig och vara tysta i sängen (för han som är fem år nu kryper ner hos storebrorsan och så ligger dom och kollar tillsammans).

Och så har jag ärligt talat lite svårt att förklara för mig själv varför det inte är okej att gå upp halv sex och spela spel. Förutom det uppenbara då att man mister några timmars sömn; något som kan vara nog så viktigt. Om han hade vaknat halv sex för att ligga och läsa böcker, räkna matte eller bygga med LEGO, hade det varit ett problem? Förmodligen inte, då hade man tyckt att han varit kreativ eller ambitiös eller har god fantasi eller nåt. Varför är det inte okej med spel? Jag sliter lite med att motivera det egentligen.

Blåljus i barnehagen

I vår barnehage, Frognerkilen Barnehage, har de blåljusvecka en gång om året. Då har de brandövning, de lär sig om första hjälpen, om det finns föräldrar som är tex polis eller sjuksköterska kan de komma till barnehagen i uniform och berätta om sitt jobb mm.

Sista dagen är det utklädning för de som vill (dvs alla); polis, sjuksköterska, brandman, skadad eller nåt annat, och den dagen är imorgon.

H vill vara läkare och A ställer upp och gör doktorsväska (av ett emballage för en ginflaska), stetoskop (ett par gamla hörlurar och en halv flörtkula) och ett läkarpannband som ser mer ut som nåt en sjuksköterska har.

image
Kittad för rampedag i blåljusvecka

Egentligen skulle vi ha köpt nåt och glömde bort det.  Men när man ser hur det lyser i H’s ögon när han ser på stetoskopet och får håret i hästsvans  (”som jenter som er leger alltid har mamma”) med pannbandet fram är det inget tvivel om att hemlagat är bäst.

Det här blir bra!