Jobbar från Stockholm

När man vaknar till den här utsikten vet man att det blir en bra dag.

Grace på väg hem igen och glider tyst som en mus förbi mellan Nacka Strand och Biskopsudden

Jag bidar min tid i Stockholm medan jag väntar på att mina barn ska komma upp så vi kan åka ut till Orrö. Bland annat bidades den på Trafikverkets kontor i Solna, där chefen för vårt verksamhetsområde som väl har några hundra under sig såg att jag inte brukade vara där och kom bort och hälsade vid mitt skrivbord. Bra gjort. Så lätt, det tog kanske 15 sekunder av hans dag, men han fick en medarbetare att känna sig sedd. Skickligt.

På lunchen träffade jag hon som håller i det EU-projektet jag hoppas att jag ska få börja jobba i men som helt plötsligt inte var så självklart. Dvs jag, hon och den jag ska jobba för är överens, men min enhetschef verkade helt plötsligt lite tveksam, vilket gör att det känns lite osäkert just nu.

Allt löser sig så småningom.

 

Leverantörsdagar

Jag är fortfarande tillförordnad enhetschef på jobbet, dvs efterträdaren till förra chefen är fortfarande inte tillsatt så jag är vikarie. En väldigt rolig tjänst och ett jobb jag definitivt skulle kunna tänka mig permanent, men som jag inte kan få eftersom jag inte sökt det (det här är Staten, remember?). Men så länge det varar får jag hoppa in lite här och där, till exempel när det är leverantörsdagar i Stockholm.

Mitt bidrag idag var väl inte jättestort, men jag följde uppmaningen och var närvarande, gick runt och pratade med kolleger och leverantörer, drack kaffe och hade väldigt trevligt. En del intressant information fick jag till mig också som rör ett projekt i enheten jag leder, väldigt bra.

Och så fick jag höra vår generaldirektör Lena Erixon tala.

Vi var i Folkets Hus i Stockholm. Eller förlåt, City Conference Center, som Folkets Hus och Norra Latin tydligen heter nu tillsammans. Jag antar att det betyder att det inte går att gå i skolan på Norra Latin längre, och det är ju synd. Undrar om det beror på att det är för få barn i innerstan så det inte finns underlag, eller att kommersiella intressen ville starta konferanscenter.

Kloka ord förstås om vikten av att alla leverantörer förstår att arbetsmiljö och säkerhet är det viktigaste för oss (många utländska leverantörer där, många som vi vet kanske inte har det så högt på agendan som vi), och även deltagande från våra norska kolleger i BaneNor, där jag jobbade tidigare. Hög nostalgifaktor att höra deras representant prata med den tydliga norsk-engelskan och visa bilder från BaneNor-projekt, en tuff stund då jag som vanligt undrar om jag verkligen gjorde rätt som flyttade.

Fantastiska mosaiker i foajén utanför Kongresshallen. Vilken detaljrikedom, vilka illustrationer! Dom visade såklart socialdemokratins framväxt men oavsett om man är intresserad av det eller ej kan man ändå uppskatta konsten!

Demonstranter som samlas på Norra Bantorget

Kolla in detaljrikedomen och hur det böljar i kjolarna på de lantarbetare i Möre som tydligen ska vräkas i bilden här bredvid. Lantarbetarna skulle vräkas för att dom hade strejkat för sin rätt att bilda fackförening, vilket inte sågs på med blida ögon anno 1929.

Även här kan man tycka vad man vill om socialismen, men att den haft en viktig roll i utvecklingen av vårt land känns som utom diskussion.

Norrut igen

Norrut från Götet med tåget. Säger väl ingenting egentligen – det mesta ligger norr om Göteborg, om än inte allt. Målet för dagen och hela nästa vecka är min egentliga hemstad – Stockholm.   Musiken går på repeat i mina hörlurar. Jag är musikmonoteistflexitarian. Det betyder (i min värld) att jag snöar in på en artist/verk/skiva i en period då den går runt runt hela tiden, samma musik, och sen efter ett tag byter jag till något annat som får ta rollen att gå runt och runt.  

Idag är det stråkserenader; Dvoraks och Tjajkovskys. Romantiken när den är som bäst. Och jag kastas tillbaka till min ”karriär” som hobbyviolinist under många år men i ett ändå ganska seriöst sammanhang, och jag får en otrolig lust att spela. Igår träffade jag B, som jag spelat med i många år. Nu sjunger vi i kör tillsammans, men way back var vi 2/3 av en stråktrio; jag på fiol, hon på cello.

Vår altviolinist är inte så långt bort heller egentligen, och jag och B har lust att spela lite igen. Det börjar väl närma sig en 12-13 år sedan vi spelade sist, så det kommer väl låta därefter (förutom violasten som fortfarande spelar, hon vill kanske inte kännas vid oss längre 😀 ) men jag och B har kommit så långt att vi inte bryr oss om att det låter kasst, det är att spela som är kul. Och nu börjar våra barn kanske bli så stora snart att dom kan vara med också – det vore ju SÅ häftigt…. Södertälje nu, då hinner jag några satser till på Dvorak innan jag är framme. Jobb imorgon.      

Snabbvisit i Stockholm

Så var det dags för arbetsmarknadsmässa igen, den tredje på ca två månader. Två på Chalmers men i dag får man vidga vyerna och vara på Frescati minsann.

Jag och tre kolleger stod 10-15 på Framtidsmässan, en mässa för jobb i offentlig sektor som inte bara riktar sig till ingenjörer (som tex Chalmers arbetsmarknadsdagar) utan som är väldigt bred. Jag pratade med socionomer (har inte så många jobbmöjligheter för dom i Trafikverket tyvärr), programmerare (oh yes, vi har en IT-avdelning med ca 1000 pers och driver Sveriges största IT-projekt ERTMS), samhällsplanerare (jajemen, vi har ett helt verksamhetsområde för er!) och en och annan ingenjör som hamnat med universitetsstudenterna.

Jättekul att prata med de hoppfulla studenterna, många är ute i lätt panik för att dom inte fixat sommarjobb och dörren för sommarjobb hos oss stängdes 1 april, men en del tänker långsiktigt och söker exjobb.

Lite överraskad är jag över hur många som kommer och frågar ”jaha, vad har ni att erbjuda mig?” eller liknande, det signalerar för mig att man vill få saker serverat och inte ser sig själv i ett större sammanhang, men det kanske inte alls är det som menas.

Rätt mosig är man iallafall efter en sån här dag – jag sov 2 timmar på tåget hem 😀

 

I Nacka igen

Alltid lika jobbigt att vara här. Jobbigt för att det går så bra att jag har flyttat från Stockholm ända tills jag kommer hit igen. Tröttnar aldrig på utsikten från vardagsrummet.

Var inne i stan en sväng igår, dyrt blev det men så är det när man handlar på Ströms. Som tur var regnade det småspik och var ishalka så nostalgin var inte så stor som den är idag när det är soligt och vackert och jag ska hem igen.

Sen kan man ju göra det mer eller mindre jobbigt för sig också. Man kan ta bussen från Nacka Strand in till stan, och då är det inte så kul med ombyggnaden av Slussen, vänta på buss osv, men så kan man ta båten, och då blir det mer nostalgi och känns som skärgårdsliv i några minuter. Men man kan ju faktiskt åka båt som transportmedel i Göteborg också – vi har ju en hel älv som går igenom staden, så kanske dags att åka hem och sätta sig på Älvsnabben några varv och sluta lipa.

Snabbvisit i Stockholm

Det är inte bara sista dagen i januari idag, utan även min ena lillasysters födelsedag. Hon bor utanför Stockholm, och jag råkar händelsevis vara i Stockholm just idag. Men inlåst i en konferenslokal vid Centralen tyvärr, så inget firande där inte.

Bäst med resan var kvällen igår när jag träffade en gammal vän. En sån där man inte träffar så ofta men på något sätt alltid har kontakt med ändå. En som finns i ens tankar ofta trots att man sällan hörs  av. De vänskaperna är livet.

När annat är rörigt och man inte riktigt vet vad som händer eller vad man vill, så finns dom där. Dom är inte så många, men dom känner ens person innan och utan, och vad man än vill tro om att förändra människor så går inte det, dvs man är precis densamma som man var way back när man träffades ofta.

Vi åt middag ihop och satt i 2 timmar kanske och pratade om allt möjligt, och jag känner mig mer lugn och tillfreds med mig själv än jag gjort på länge. Vänskaper är det viktigaste som finns, viktigare än allt annat.