Gründermessen 2013

Ja då var vi här från TI för att visa vad vi kan hjälpa grundare och entreprenörer med när det gäller produktutveckling.

Det företag som kommer till oss med en idé till en teknisk produkt eller vidareutveckling av en befintlig, kan få all hjälp de behöver. Att den ser tilltalande ut, att den har en mekanik som fungerar, el och automation på plats, kort sagt att de får utvecklat en färdig produkt som de kan lansera på marknaden.
Vi gör protoypen i vår verkstad och med vår 3D-printer och den industrialiserade produkten med olika samarbetspartners.

Så strax är vi igång!

image

Fast jag ljög

EuropeJag samlar fortfarande. Men på saker som inte tar så stor plats (tyger räknas inte här; det är inte samlarobjekt, det är….en del av livet. Ja.). Jag samlar länder. Visst, det är en ganska vanlig samlarhobby så jag har inte så mycket att komma med i ett större perspektiv, men jag kämpar på i mitt lilla hörn. Den viktigaste tävlingen är förstås hemmavid – vem har varit i flest länder; jag eller maken? Jag har lett hela tiden ända tills vi räknade efter för några månader sen och det visade sig att han gått om mig!!! Med ETT land! Jag trodde jag var säker med udda länder som Andorra, San Marino, Israel och Filippinerna (bara en mellanlandning javisst men vi var där i tolv timmar och vi var utomhus så det räknas!), men den luringen har varit med jobbet i Ukraina, Dubai och Liechtenstein och då var det KÖRT!

Sååå….när det var dags för jobbresa till Freiburg i förra veckan såg jag min chans att komma ifatt lite. Freiburg kommer man lättast till via Zürich om man flyger från Oslo. Från Zürich har man BIL, och med bil i Centraleuropa kan man knäcka många länder på kort tid. Bara det att jag redan varit i Schweiz, Tyskland och Frankrike – men inte Liechtenstein och i stort sett inte i Österrike. Jag har åkt igenom men inte trampat på den Österrikiska jorden. O säger att åka igenom räknas, men då har jag ju flugit genom ett gäng länders territorium så det tycker jag verkar konstigt.

Och har man bil kan man kombinera det men annan statistik-och upplevelsebaserad hobby jag har – geocaching. Målet var att hitta cacher i 6 länder på en dag men det gick inte – jag hann inte helt enkelt. Men det blev fyra iallfall.

Rutt i Centraleuropa

Den första i Bjørvika, Oslo, på väg till flygtåget. Den andra i Bad Säckingen i Schweiz – där jag för övrigt helt geggade ner mina finskor med lera för att komma åt, men vad gör man inte… Den tredje blev i Alsace, Frankrike, vid en kort avstickare från rutten till Freiburg, där den fjärde blev. Sen var det natt typ (rosa linje på kartan).

Vad är vitsen med att flänga runt sådär då och stressa och smutsa ner skorna för att få skriva sitt namn på en liten lapp som få kommer att se?

Vits? Måste det vara en vits? Jag är en samlare, och det här är en samlarhobby som inte tar någon plats, knappt kostar något (ok en hotellnatt här eller där då, men…), jag ser något, upplever kanske något, tar mig till platser jag inte hade tagit mig till annars, stannar till längs den trååååkiga motorvägen…

Och dagen efter åkte jag till både Liechtenstein och Österrike och så småningom tillbaka till flygplatsen (grön rutt). Ja det var att hitta grejer på den turen också. Liechtenstein var dessvärre beckmörkt, men utifrån ljusen jag såg från hus högt upp verkar det väldigt vackert. Och bergigt. Dit åker jag gärna tillbaka.

Och samlar lite till. Hade gärna haft min samlarmamma med mig men det får bli en annan gång.

Släng skräpet!

Alla samlar på något, frågan är bara vad. Vissa samlar på stora skrymmande saker – möbler av sentimentalt värde som man varken vill ha framme eller slänga, alla möjliga sorters verktyg, varianter av brädor och gamla spikar som man tänker räta ut en dag. Annat är mindre, frimärken (är det någon som samlar på frimärken fortfarande? ), spypåsar från flygplan, hotelltvålar, allt utgivet av ett visst band, tavlor… Men alla samlar på något.

Jag har nu varit flera år i en kasta-fas, dvs en fas i livet då jag gjort mig av med en massa gammalt skräp eftersom det börjar bli fullt överallt.

Utrensningskriterierna har varit

Brev - old school

  1. Jag har inte sett på det på minst ett år
  2. Jag visste knappt att jag hade kvar det
  3. Det är högst osannolikt att jag kommer använda den/det i en förutsägbar framtid

Vissa saker har så högt sentimentalt värde att de inte GÅR att kasta. Till det räknades länge gamla kärleksbrev från tonåren och brev från brevvänner när man var 8-10 år. Dom är slängda nu. Bisarra mängder av böcker som jag antingen har läst och inte kommer att läsa igen (alla Marianne Fredriksson till exempel), eller böcker som jag gärna vill läsa men inser att jag aldrig kommer prioritera böcker(Bröderna Karamasov, Idioten, alla Strindberg jag ännu inte läst…) – dom har blivit bokbål (!) i trädgården.

(Det är för övrigt väldigt svårt att bränna böcker – man skulle kunna tro att det bara flammar iväg eftersom det är papper, men icke. Det är ett himla kör med att lägga till ved bara för att hålla fyr i det. Men vad ska man göra – begagnade böcker vill ingen ha, jag vill INTE ha dom och man får inte slänga de i pappersinsamlingen.)

I den allmänna utrensningen har även kläder ingått. Kläder som jag inte haft sen jag var 18 men egentligen skulle vilja använda men hey face it – du har inte en kropp som en artonåring längre så gör dig kvitt dom. Sagt och gjort.

Och vad har jag saknat? INGET!!! Det är INGET av det jag slängt som jag kommit på efteråt att jag önskade att jag hade kvar. Jo, en skinnkavaj som var min mormors och en mockakavaj som var min farfars (farmors?) saknade jag oerhört och ångrade att jag hade slängt. Men det visade sig att jag inte hade slängt det – den gode maken hade förstått att jag skulle komma att sakna de så han hade lagt undan de igen.

Ingen tvekan

image

image

Ja om jag någonsin tvekat på vilket land jag reser från idag så gör jag inte det längre. Hela flygplatsen kryllar av Swiss Air – och ett och annat förlupet småflyg. Själv flyger jag Brussels Airlines men det fanns inte på kartan i incheckningen, nä checka du in på Swiss du. Ok.

Kanske är det så här det hade sett ut på norska flygplatser om Norwegian var stort på riktigt. Och om de hade norska flaggan som symbol förstås.