Hemma igen

Igår kom vi hem. Jag som vanligtvis brukar vara väldigt vemodig när jag inser att resan är slut kände inget speciellt. Vemodet var där, men mest en tomhet faktiskt. Den här semestern var jätteskön, vi har badat och solat och sett lite av ön. Barnen har för det mesta varit sams, de har badat massor och frossat i onyttigheter på all inclusive-buffén (jello och kokoskakor bland annat).

Men fy fan va trist, rent ut sagt. Bara vara på hotellet, äta den där urtråkiga maten, bada i pool, ligga och sola….Den dagen vi var uppe i bergen var det ett väldans gnäll på somliga emellanåt, och det blev otroligt tjurigt när jag himla gärna ville ut på en tur till två dar senare, så den blev inte av. Jag tvärledsnade och har ingen lust att gå ut på tur med sura medresenärer, så då får det hellre vara. Så då blev det mer hotell och mer pool. Blä.

Jag är SÅ färdig med all inclusive-grejen. Två gånger blev det; Sardinien 2015 och så Gran Canaria 2017. That’s it, från och med nu är det bara riktiga semestrar, något annat är inte värt pengarna.

Over and out.2017-12-28 13.56.19.jpg

Årets första dopp

Det är aldrig försent för årets första dopp- även om det så är Juldagen. Nä det blev inget dopp i somras, även om det var nära den där varma kvällen i seglarskolan.

Men nu, men den kalla vinden rätt så stilla, var det alltså så behagligt sy det var möjligt även för mig att uppbåda det nödvändiga modet för att komma i vattnet. Det hjälpte väl att poolen idag kommit upp i 24 grader också.

Men dunjackan är aldrig långt borta 😁

Första gången är en händelse, andra en vana

Men att bo på all inclusive-hotell kommer inte bli någon vana för mig. Det här är sista gången. Ärligt talat, en av grejerna med att åka på semester är att äta god mat och om man är i vinländer, dricka gott vin, och sånt är det lite för lite av på en all inclusive.

Förra gången vi var på all inclusive för två år sedan (på Sardinien) var första gången vi provade på den typen av resa. Maten var en besvikelse, men barnen var nöjda. Den här gången visste jag lite mer vad jag hade att vänta mig, men ärligt talat är det en besvikelse iallafall.

Bara en massa pommes frites, friterad ost, pasta, korv….och så emellanåt någon mer ”vuxen” kött-eller fiskbit (ja för det vegetariska går inte att leva på). Vinet smakar inte så bra som det borde göra för att klassas som måltidsdryck. Salladsbuffén är rätt bra, med en färsk rödkål som är så otroligt finstrimlad på mandolinens smalaste skiva och den är riktigt god. Men man kan inte äta rödkål allena, så det blir en del av det där andra, dåliga men ack så goda.

Det känns hemskt varje dag att det är så svårt att göra kloka val där nere i matsalen. Efter att ha läst Food Pharmacy har jag väl blivit lite mer obs på vad jag äter, och en del saker känns bara inte bra helt enkelt. Oftast dom som är godast naturligtvis; de tomma, vita kolhydraterna som aldrig hört talas om ordet ”fiber”. Men jag försöker hålla mig undan så mycket socker som möjligt iallafall; man kan inte ändra sig i ett slag. Och det är inte lätt på all inclusive att hålla sig undan tomma kolhydrater och flytande socker….

Smuggeldags

Idag gjorde vi det. Smugglade in vin till middagen på All Inclusive-hotellet. För att vinet där inne bara inte är drickvärdigt och det är gott med vin till maten.

Vi var på en Spar idag och handlade vin, glass och godis (tandborstar och tandkräm till barnen glömde vi bort allihop, så vi fortsätter dela, mums) och en korkskruv som var så klen att den gick sönder innan vi fått korken ur flaskan…Men skam den som ger sig, så fram med O’s Leatherman och meka meka, och så kom ploppet när den åkte ur.

Jag vet inte helt säkert om man får ta med sig eget vin ner i restaurangen eller ej, men det bara känns väldigt som att man inte får det. Så vad göra? Jo, vi vann just tacky-VM med att hälla vin i en liten vattenflaska och ha med ner.

Men visst var det värt det. Ett glas blev det bara, inte mer, men å så mycket godare än det hemska som är här.

Queen of Tacky – That’s me!

Bamse funkar, så är det bara

Jag tror ju i min enfald att Bamse är för ”små” barn, och därmed betraktar jag mina barn som ”stora”. Visst märker man att 8-åringen är begränsat intresserad av att krama Bamse, men det är klockrent för en sexåring, det är helt klart.
Så snart Bamsemelodin (Heja Bamse, starkast är vår Bamse, men han tycker inte om att slåss) börjar ljuda i högtalarna vid poolen, och folken i Bamse/Skalman/LilleSkutt/Vargen – dräkterna börjar gå runt flockas barnen och undrar vad kul som NU ska hända??!! Och det händer ungefär samma varje gång; antingen är det Bamsegympa i lilla poolen (=vattengympa för barn) eller så samlas man på gräset och sjunger bamsesången. På alla nordiska språk, med tillhörande rörelser.
Det är helt enkelt magiskt.

image
Vattengympa med Vargen (Bamse hade visst ledigt det passet)

H syns till häger i bild i gröna badbrallor och ljust hår. Mycket entusisastisk och hänger med i alla rörelser.
Och i slutet av varje seans (i brist på bättre ord) är det dags att krama Bamse och de andra efter smak och behag. Då bildar barnen fina köer utan trängsel där de väntar tålmodigt på sin tur att få sig en klem.
image

Hannes vill inte släppa taget om Bamse – så pass att Bamse skrattade och lät honom hålla fast en stund till…

Och är det inte Bamse-relaterade aktiviteter så är det clownerna från TUI 2 Entertain som håller aktivitetsnivån hög bland barnen.
image

Clownmålning och posering med tillhörande dräkter direkt efter vattengympan. Hannes var mycket entusiastisk och bryr sig inte det minsta om sin storebrors uttalade aversion mot alla de här aktiviteterna (”NÄHÄ, DET vill jag i VART fall inte vara med på”) och kastar sig rätt i. Han var rätt rejält besviken att han inte fick behålla kläderna på, kan man säga.

image

Adam kör lite mer mellow-stilen och står i kö för att få en ballonghund, som han sen leker med i timtal, och tar med den på middagen på kvällen.
image

Åsså ansiktsmålning. En fjäril på varje kind.
Dom vet vad dom gör här på resorten, och jag vill gärna säga att jag tycker de gör det väl, barnen älskar det. Och om barnen älskar det så gör vi föräldrar det också, så enkelt är det.
Heja Star Tours / Fritidsresor!! Och reklamsången är awesome – Heja Elton John!!

Nära-grotta-upplevelse

Ca 15 min bilväg från hotellet har vi ett 4 km djupt grottsystem med mängder av stalaktiter och stalagmiter. Och en earth cache också med intressanta frågor. Den här grottan, Grotta di Nettuno, har vi täntk åka till ända sedan vi kom hit, och idag blev det äntligen av. Nästan. Eller, det var inte vårt fel att det inte blev av.

Vi hade hört att de första turistbussarna var där ca halv elva och att då var det mycket fok där. Mycket fok vill man ju gärna undvika om det går, särskilt i fantastiska droppstensgrottor som är så nära en sakral upplevelse jag klarar av att komma, så vi var där strax efter tio i morse. Men det var ingen annan, förutom en handskriven lapp som sa ”Idag öppnar grottorna kl 11”. Fast på engelska och italienska då förstås. Men det går fint, för vi hade ett ärende uppför berget också, upp förbi en militärstation som ligger där.

image

Hela den slingriga vägen upp och så hela vägen runt basen (eller vad det är), sen var vi ute vid spetsen, bara vi och stupet nästan. Men barnen har hajjat det där med att inte springa och skutta längs stup nu, så det går mycket bra och kontrollerat för sig.
Vackert och dramatiskt var det också, de där militärerna kan det där med att roffa åt sig bra utkiksposter och arbetsplatser med fin vy från personalmatsalen.

image

Men det var en grotta som väntade där nere, så hej och hå och ge sig iväg ner till den.

image
Bara H, för de andra tog en genväg (som mycket riktigt blev en senväg) genom buskagen och stenrösena. Och ormarna mamma.

Så, Grotta di Nettuno, 650 trappsteg ner och så lika många upp. Där emellan en fantastisk droppstensgrotta. What could possibly go wrong?

image
De första 200 trappstegen var synliga från toppen

Vi började gå. Gick ganska fort och ganska bra; fin dimensionering av trappstegen (men så hade det ju visst tagit tio år att bygga trappan också). Vackra vyer och otroligt höga och branta klippor som trapporna är byggda längs med och mittemot. Många platser att stanna till och ta kort eller skita i att ta kort och bara njuta av det fantastiska att man kan befinna sig längs bergväggen här utan att behöva klättra i den lösa kalkstenen som lossnar för ingenting.

image

image

Väl nere skulle vi bara betala entréavgift (bloody €40 för oss alla fyra!!) och gå in och lära barnen om droppstensgrottor och kalcitavlagringar. Tur att vi hann ta det längs vägen ner och vid de otaliga droppstenar vi såg längs vägen, för när vi kom ner såg det ut så här:

image

Alla står och väntar. På jultomten? Nä, bättre än så, på ett fungerande betalningssystem. Vi skandinaver häpnar över uppvisningen i ineffektivitet. Vi väntade ca 20 min, och då hann assistenten (hon som står med händerna på höfterna vid det bruna skranket) springa upp och ner två gånger med en låda som väl är kassaapparaten fast elektronisk, det konstaterades att det inte var någon signal, och alla vi stod och väntade. Istället för att ta betalt (inga kort, bara cash), räkna folk och göra en enkel lista för att få lite flyt på folk, så lät de turisterna vänta, till slut tröttna och vända uppåt utan att ha sett grottorna. Vi höll ut ca 20 min, men det var många som gick under tiden.

Men lobbyn till grottorna var inte så illa den heller

image

image

Så det fick duga.