Glassringen är på

20170424_075547Innan dom åkte hem igår gav Hannes mig en ring från sitt finger. Jag skulle ha den på så att det skulle vara lättare att tänka på honom  (”och pappa och Adam!”) när jag kände mig ensam eller bara ville tänka på dom.

Han har nämligen syskonringen – en pinnglass med ett hjärta på och den ska han ha på sig för de hänger ju ihop.

Så nu är glassringen på och kontakten upprättad. Och jag tänker på dom, så visst funkar det!

Fortifierade grönsaker

Jag har odlingslust. Vill att en del av trädgården ska gå till att odla grönsaker eftersom det är bättre än att odla gräsmatta tycker jag. Men jag känner mig själv och vet att idealismen ibland når lite längre än handlingskraften när den krassa verkligheten kommer. Att det är kallt ute, att man inte har lust att rensa ogräs, att man måste vattna osv osv, så jag börjar i liten skala. Så här långt har jag grävt mig ett litet land om ca 2×3 m, och där har jag tänkt odla några rader grönsaker. Antar att rådjuren står i buskarna och tittar på och undrar vad gott som här skal komma månde.

Men tji får dom, för nu har jag engagerat min make i planen på att bygga ett litet stängsel för att hålla rådjuren borta. Jag hade tänkt mig en ungefär manshög bur med ett tillräckligt tätt och stadigt nät som dom inte kan peta igenom. Någon typ av dörr så att man kan komma in och ut för att rensa ut sagda ogräs, men utan tak.

Igår gjorde vi en design som var enkel nog, gick in och lade upp en inköpslista på ByggMax och käre maken åkte iväg och handlade. Sen började vi bygga så fort han kom hem.

Barnen var med lite till och från kan man säga. Barnet på bilden är inte särskilt representativt som ”hjälpande hand”. Inte det andra barnet heller, som inte är med på bild. Men dom var glada ändå och vi också.

Bygget avstannade igår ungefär efter att bilden är tagen, och återupptogs idag på morgonen. I två plusgrader och snöflingor i luften!! Vad hände med våren??!!

Men skam den som ger sig, eftersom idag och imorgon är lite av sista chansen för att få upp det här innan allt redan skulle varit planterat. Så vi högg i. Och efter några timmar hade vi en stomme ovanpå våra cementplintar och vår grundram.

Det är ju NATURLIGTVIS mycket stabilt byggt. Rådjuren gillar visst att försöka stånga och trycka ner eventuella burar för att komma åt godiset inuti, så en viss stabilitet måste det vara. Sen har vi säkert överdimensionerat det hela, men buren är nu näst intill perfekt, och iallafall precis som vi tänkte oss. Nederst är det hönsnät och ett annat galler, och på övre 2/3 är det vad ByggMax kallar ”stängsel”. Ordentligt förankrat upptill, på mitten och nedtill.

Men vad ska det bli inuti då? Tja vi börjar enkelt; morötter, lök och ärtor. Det är ärtorna som är orsaken till att det behöver vara så högt, annars hade det ju räckt med en halvmeter.

Nu är det iallafall klart, nu ska det ”bara” planteras. Antingen hinner vi det imorgon, eller så får det vänta till slutet av april. Varför så länge?! Jo, för på tisdag tar vi över LÄGENHETEN!!! och då dröjer det en dryg vecka innan vi kommer tillbaka.

Life is gooood.

Det blir sytt lite också

Våren kommer med stormsteg (även om det kommer snöflingor emellanåt och temperaturen knappt är över nollan) och med den insikten om att barn växer ur kläder, alternativt sliter ut dom.

Då kommer behovet för leggings för somliga. Men nu börjar det faktiskt bli lite tomt i tygförråden! Inte så att det fattas tyg, men det saknas förstås RÄTT sorts tyg. Jersey i bomull för att det är allmänt bättre i byxor, och så helst den tjocka varianten. Och där börjar mina förråd att sina lite, och det är inte bara att bränna av ett par brallor. Samtidigt har jag ändå så pass många slattar kvar som är lite för stora för att kasta med gott samvete eller köpa nytt med samma goda samvete, så jag satte mig och lappade lite.

 

Ja när fotot skulle tas var byxorna redan invigda, inklusive gräsfläckar, så det är bara att gilla läget. En blomma (av reststumpar, vad annars?) piggar upp. Framsidan till vänster och baksidan till höger. H tyckte dom var jättefina och kul med rutorna. Bra min son!

Näst ut var ett gammalt tyg med bilar på, ett jättefint tyg som blev en t-shirt till Adam för två år sedan och sen varit en stump som bara legat. En perfekt stump för ett par trekvartslånga leggings, visade det sig.

Såg för övrigt ett barn på Tjolöholm igår som hade en tunn vårmössa i precis samma tyg, jättefint!

 


Och sist ut just idag var ett par med kameleonter på – även det tyget är använt för två år sedan. Här ville jag göra i det gulgröna tyget som huvudtyg och kameleonterna i sidorna, för då hade han fått långa leggings, men han var mycket bestämd på att han hellre ville ha korta men med större delen kameleonttyg (det var brist på det) och han skulle kalla dom för sina Pascalbyxor (Pascal är Rapunzels kameleont och sidekick i Disneyfilmen Rapunzel).

Sagt och gjort. Men korta blev dom. Med tanke på vädret lär det väl dröja ett tag innan dom blir användbara – kanske borde sätta mig och göra ullbyxor istället…

Syprojekt 189, 190 och 191 är klara.

Påskäggsjakt på Tjolöholms slott

Genom en bisats i ett mail lyckades jag fånga upp att det händer något på Tjolöholms slott nu i påsk. Det är påskäggsjakt i skogen runt slottet varje dag, Emil i Lönneberga har flyttat in i Manegen tillfälligt, det är ansiktsmålning och annat för barnen. Och det är ju inte alltid det händer något i de här krokarna så man får ju passa på och strålande vackert väder dessutom – inget att vänta på.

Tjolöholms slott sett från vangslidret

Karta över området med utmarkerat var äggen skulle finnas köpte man för 100 kr per barn…eller, bara barn med karta fick present av påskharen efteråt iallafall. Vi gjorde som de flesta; en karta och så fick dom hellre dela på slutpriset.

Påskägg av den största sorten, 8 st, låg utspridda rätt synligt så det ska vara lätt för barnen att hitta. På varje ägg är det klistrat en bokstav som man skriver upp på sin lilla lapp med kartan på.

En mycket bestämd Hannes ville själv läsa kartan och bestämma vart vi skulle gå. Hon som gav ut kartorna sa fint att vi bara skulle gå upp runt hörnet och följa vägen, så det fanns ju vissa indikationer att följa, men det hindrade inte honom från att i 180 springa helt åt motsatt håll. Typ. Han vill så gärna och hans frustration när man visar hur kartor respektive verkligheten funkar ihop är så stor – han vill prova sig fram men tänker inte efter före utan bara rusar iväg. Kanske för att hinna iväg innan någon hinner tillrättavisa honom och tala om hur det egentligen är; hinna iväg så han får köra helt sitt eget race.

Men eftersom det inte var jättevarmt ute och rätt klart vart vi skulle gå (det vara ju bara att följa övriga tre miljoner ungar som sprang längs vägen…) så blev det ändå att vi föste honom i rätt riktning. Till hans stora bitterhet.

Varje ägg var märkt med en bokstav, och när man hade alla bokstäver skulle man kasta om de och så skulle de bilda ett ord.

Barnen kastade en snabb blick på raden av rutor där man skulle fylla i och sa direkt, mer eller mindre enstämmigt ”PÅSKHARE, ordet är påskhare”, och det såg onekligen rätt givet ut. Men vi gav oss likväl ut på jakten, man vet ju aldrig.

Och en och en samlade vi in bokstäverna, som ju mycket riktigt blev PÅSKHARE till slut.

Visst ser det idylliskt och fridfullt ut, och det var det också när man var nere vid stranden. Uppe där äggen var gömda var det lite mer folkliv kan man säga. En härva av vuxna, barn, barnvagnar, hundar och annat som hör barnfamiljslivet till.

Inte så svårt att förstå var äggen var gömda nej.

Och så tillslut var det dags för mötet med påskharen och utväxlande av karta mot present. Men först gick vi och fikade för kön till påskharen var löjligt lång, och när vi kom tillbaka var den typ 2 personer – clever us! Men det gjorde iofs att Adam satt på nålar under hela fikat för han var så orolig att påskharen skulle hinna gå därifrån innan vi hann fram, sötnosen 🙂

Och det var en väldigt engagerad och pratglad påskhare som tog alla barn på stort allvar och stor humor, bra jobbat med tanke på att det när vi kom var inne på femte timmen.

Fint arr Tjolöholm, Tack!!

Surdegsvakt

Bubblande rågsurdeg

En vän är i USA i lite drygt en vecka, och som nybliven göteborgare (inte än jag vet, men jag kör wannabe tills vidare) måste jag ju hänga med i svängarna när hon vill ha vakt till sin surdeg. Ja för man har väl surdeg och dricker hembrygd öl när man bor i Göteborg – speciellt åt Linné/Majorna-hållet?!

Inget surdegshotell fanns det tydligen heller, men den flugan (?) kanske dog 2011 när den kom. Men jag tar gärna chansen att få en surdeg att överleva – hittills har jag dödat alla jag kommit över i mitt liv, men någon gång ska väl vara den första som den överlever för mig.

Det är en liten rågsurdeg i en gammal honungsburk, och korrekt hipstermässigt mjöl handmalt av en namngiven mjölnare i Halland följde med för matningen, samt tillhörande bok om hur man gör med surdegar för att ta hand om dom och baka från dom.

What could POSSIBLY go wrong?!

Men det är tydligen inte så mycket meck med dom som jag minns. För det mesta står den där  sin burk på en hylla i kylen och gottar sig, och en gång i veckan som jag blanda ut röran med lite Halländskt rågmjöl och lite vatten. Den sväller, och då kan man baka av den och det gjorde jag igår.

Bröd-to-be

Då blev premiärturen för den nya Philips-matberedaren ett brödbak. Kanske inte det den är till för men den ska klara det iallafall (den har ju till och med en knapp med ett bröd på…)

 

Den ska jäsa i en oljad låda så man kan vika in kanterna med bestämda intervaller (först efter en timme, därefter varje halvtimme tills den ”ser bra ut”), en ganska kladdig och meckig historia men inte svårt eller krångligt.

Ser bekant ut?

Sen kom ju det stora kruxet då för en helt vanlig svenne som jag, som varken har skägg eller eget mikrobryggeri och brukar baka helt vanligt jästbröd….JAG HAR JU INGA JÄSKORGAR!!! HUR ska det gå?!

Vadå ”vad är en jäskorg?” ? Har du inte hängt med??!! Det är en korg, rund eller oval, som du kan köpa för 100-300 kronor och säkert lite mer än det från de ”rätta” återförsäljarna, och som du mjölar in och jäser dina bröd i…

Ja, nä det hade jag ju ingen, så jag körde på vanliga skålar med en ordentlig dos mjöl runt degklumpen istället. Tror det gick bra det med.

Bröd blev det också efter ytterligare en stund, men inte så särskilt stora. Kanske inte ska vara det heller, eller så är det mitt oerfarna handlag med surdegar. Det går ju såklart som alla bröd på handlag och fingerspitzgefühl, och det tar ett tag att få till förstås. Men det blev gott, lite kompakt rågbröd, och trots mitt raljerande över surdegar och hipsters så är det ju himla gott med surdegsbröd och jag är ju naturligtvis i grund och botten avundsjuk för att jag själv inte har någon surdeg.

Men nu har jag ju det! Och jag blev lite sugen på den boken som kom med lånet av surdegen också – det fanns mycket att göra sig lustig över i den boken också, men mycket som i grund och botten är intressant och lärorikt, så jag ska nog bita mig i tungan även när det gäller den. Skadar ju aldrig att vidga sina vyer, som bekant.

Imorgon är det matningsdags för gojet i burken och det vill jag ju inte glömma eftersom jag vill att den ska växa sig stor och vacker så jag får med mig en 50-grammare den dagen jag lämnar ifrån mig burken igen!

Liiite nyfiken på att lära mig mer, det måste jag erkänna!

Prova-på med Göteborgsgymnasterna

Hannes är glad i gymnastik och vill gärna fortsätta med det i Göteborg. För att göra den här flytten lite lättare för killarna och för att dom ska känna att dom har något att komma till här och inte bara en massa att lämna, har jag börjat kolla lite på diverse aktiviteter som dom håller på med i Oslo för att hitta en fortsättning här nere. För Hannes började det nu på påsken med några prova-på-dagar för barn som står i kö till Göteborgsgymnasterna.

För att han inte ska känna sig helt ensam hade jag tjatat med en kompis’ son också som är lika gammal som Hannes. För en dryg vecka sen hade dom aldrig träffats – nu är det en självklarhet att allt är bra bara O är med. Det ska verkligen inte mycket till 🙂

En av dagarna hängde dessutom gamla kompisen Maja med, och det var ju extra kul.

Disciplin vid uppropet!

Två eftermiddagar, 12:30-16:00 ute i Bergsjön. Lite avigt till, men för två dagar funkar det utmärkt. Där fanns allt man kan önska sig – bland annat en skumgummigrop! Där fick man vara och leka när det var paus, vilket man inte fick i de övriga redskapen (pausen är till för att vila så man inte skadar sig av trötthet när man tränar sen efter vilan! Och det var dom noga med – bravo 👏)

Skumgummigropen var ju naturligtvis inte bara till för att leka i, utan den var landningsplats för allehanda övningar som inte våra barn gjorde så mycket – höga romerska ringar bland annat, men dom gjorde volter ner där iallafall!

Dom gjorde mycket annat också, och det var två grymt bra dagar som gav alla ”våra” tre barn en massa inspiration, boost och mästringskänsla. Till exempel så har dom en liten skeppsklocka som man får klinga i när man klarat något svårt för första gången, och när klockan klingar applåderar alla i salen – obereoende om dom sett vad som hänt eller inte.  Det är som en betingad reflex bland gymnasterna att när klockan klingar så applåderar och tjoar man för att då vet man att någon gjort nåt stort, och på så sätt är dom med och boostar varandra kontinuerligt. Himla fint!

Här är skumgummigropen längs väggen på motsatta sidan borterst i bild.

Både H, O och M var iallafall stensäkra på att dom ville fortsätta med gymnastik, och det är toppen. Man behöver inte åka till Bergsjön heller, det finns både i Majorna och på Guldheden så det här ska vi nog få till!