Hur man gör den perfekta nyårsefterrätten.

Hej och välkomna till ett nytt avsnitt av ”Glamour i praktiken”, som (även idag) handlar om att ha gäster och både ha tid att laga mat och umgås utan att lukta stekos. Fast idag lämnar vi spisarbetet till någon annan *tihi så busigt* och koncentrerar oss om efterrätten.

För vad är väl bättre än en perfekt chokladkaka med gräddtopping som avslutning på en redan alldeles för tung måltid? Den sista lilla ”thin mint wafer” som får oss att önska oss tillbaka några timmar till en tid då vi var ännu lättare om livet…

Nu ska jag inte hålla er på halster längre – här kommer det, med bilder så att ALLA ska förstå:

image
Jag har förberett lite för att det ska se enklare ut

Tag först en påse browniesmix av valfritt märke (titta inte vad som står i innehållsdeklarationen, undra inte hur den är sammansatt när det bara är att tillsätta vatten, bara kör) och blanda i en skål

 

 

 

 

 

 


Följ instruktionerna på paketet tills du tar ut den perfekta brownien ur ugnen. Vänd den upp och ner på ett fat med en gång så den säckar ihop i mitten och ser sådär häääärligt avslappnad ut.

image
Sådär häääärligt ihopsjunken och totalt avslappnad

 

Låt svalna medan du vispar grädde lagom fluffigt och blandar med jordgubbsylt till en vackert rosa färg. Ta åt sidan lite av den vita grädden till slutdekorationen.

När kakan svalnat och ser lagom dekadent och ihopsjunken ut är det dags för pynt.

 

 

 

 

 

 

 

image
Snåla inte med hjärtat!!!!

 

Rosa grädde på, dra konturerna av ett hjärta med jordgubbsylt och låt valfri fyraåring skapa loss med sockerhjärtan tills de är slut (inte spara på excessen kääääära du)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och Voilà! En perfekt festkaka utan jobb och stekos.

Äääär det inte underbart?!
Äääär det inte underbart?!

MEN så praktiskt, inte sant?

Det var allt från oss i glamourrutan idag!

Morgon i Trysil

image

Klockan är strax före åtta på morgonen och himlen börjar ljusna över Trysilfjället. Fyra pistmaskiner har precis börjat arbeta sig nerför vår sida av berget och deras starka lampor är förutom ytterbelysningen på husen i Fageråsen det enda tecknet på liv just nu.

Mina barn sover, dom ligger inne i vår säng som vanligt – till min glädje och makens förtret eftersom han inte kan sova när dom är där. Det kan knappt jag heller men närheten som är när dom ligger där och ömhetskänslorna tillsammans med oxytocinchocken (undrar hur många poäng den ger i Wordfeud) gör att jag gärna vaknar med ond rygg och nacken ur led.

Endast Tomten är vaken, helt enkelt. Ja åsså jag då. Och pistmaskinsförarna (förhoppningsvis). Och maken. Han har varit vaken sen före sju för att vara ute i backen allra först för att få det bästa ut av skiddagen så fort den startar, inklusive ett besök på legevakten i Trysil.

Och nu har jag en sjungande son i sovrummet, så bäst att gå och sätta på grötkastrullen.

Lättaste IKEA-beskrivningen hittills (?)

…och jag har svårt att se hur den ska kunna slås, men kom igen, försök bara.

IKEA Stockholm, monteringsanvisningDet är ett bord (!), IKEA Stockholm, och paketet består av

  • två bordsskivor av samma storlek
  • fyra lite kortare ben
  • fyra lite längre ben

Ja, och det var det. Hur det blev? Jo efter mödosam läsning av monteringen…

2013-12-06 08.00.36

….blev det två bord av olika höjd!

2013-12-06 08.00.46Häpp!

Julhälsning från SLU

Den här julhälsningen fick jag i min brevlåda idag från Sveriges Lantbruksuniversitet i Uppsala, starring forskare Petter Öhrn.

Den är helt underbart glad och instruerande och svarar på det som åtminstone jag själv undrade för bara några dagar sen när vi tog in en gran; Hur många kryp är det egentligen vi får in nu, och var bor dom om några veckor när granen är död?

Well, granen kommer vara död om några dagar, men iallafall…

Så tack för julhälsningen, SLU, det känns mycket bättre nu!

Samtal från Fosterhjemstjenesten

Sticka utDet var ju ett tag sen nu som vi blev ”färdiga” som forsterföräldrar. För övrigt något man väl aldrig blir färdig för, men lite mer förberedda iallafall. För ett år sen ungefär var den sista PRIDE-kursen och sedan dess ingenting. Inte för att det var oväntat; de sa väl att snittiden från att man blev godkänd tills att någon placering blivit gjord kan variera, men i snitt ett drygt år. Så vi är väl innanför ramarna.

Men man undrar ju iallafall varför man inte hört ett pip. Ena gången tänker jag att dom har koll och har väl viktigare saker att göra än att underhålla väntande fosterföräldrar, andra gånger tänker jag att man har försvunnit i den administrativa kvarnen, ineffektiva statliga organisationer osv. Vilket inte alls var intrycket jag fått i övrigt från Barnevernet, men ändå. Skepsisen är där.

Så idag ringde en person och sa ”Hej jag ringer från Fosterhemstjenesten!” Tusen tankar flyger i huvudet – Nej inte nu! Ja äntligen! Hoppsan vad gör vi nu?! och en massa annat. Men hon hade ingen placeringsförfågan, hon ville bara säga att dom inte glömt bort oss. Vi har tydligen varit aktuella i en placering men kom tvåa pga att vi bor inne i Oslo och inte utanför. Många barn behöver placeras en bit från sin hemmiljö, och kommer man från Oslo så kanske stan är för liten vad vet jag.

Jag blev iallafall väldigt glad över att hon ringde, för då fick jag bekräftat två saker: Dels att vi är kvar i loopen, och dels att jag själv fortfarande vill bli fosterförälder. För tiden går och livet ändrar sig lite grann, och jag undrar ibland om jag fortfarande verkligen vill bli fosterförälder eller om det är något jag har fått för mig och som hänger kvar. Och jobbet, hur ska det gå med det, och livet, och det ena, och det andra…. Men min reaktion när hon sa varifrån hon ringde var direkt glädje och allt annat kändes oviktigt, och DET var skönt att få bekräftat!

Goda nyheter för folk som inte gillar nyheter

Jag är vanligtvis bekymrad över att jag ser för lite på TV och aldrig ser nyheter. Jag hänger inte med på vad som händer i världen över huvud taget, och det är inget jag är stolt över. Allmänbildning och samhällsorientering är viktigt för mig och något som jag värdesätter högt hos andra, men det är ingen kunskap som finns automatiskt – den måste man förvärva och förvalta.

Så då försöker jag se på nyheter då och då för bättra mig, men jag tycker att det är så ointressant. Jag hör vad de säger om ekonomi si och så men saknar perspektiv och kunskap tillräcklingt för att verkligen inse konsekvenserna i det långa loppet (som ju är det som betyder något) och i tillägg vad lilla jag eventuellt kan göra åt det. Eller så är det härvor av idioter som förgriper sig på barn och då sitter jag och gråter istället. Kort sagt, de gånger jag försöker se på nyheter blir det bara dåligt och jag tycker att jag kastat bort en halvtimme eller en timme.

http://www.theguardian.com/media/2013/apr/12/news-is-bad-rolf-dobelli
http://www.theguardian.com/media/2013/apr/12/news-is-bad-rolf-dobelli

Och det här har jag haft dåligt samvete för. Tills nu. En person postade idag en länk till en artikel på The Guardian, som är som ljuv musik i mina öron;

News is bad for you – and giving up reading it will make you happier

Visst, ibland står det att man får cancer av broccoli och att man blir smal av att bara äta bananer, vilket inte nödvändigtvis behöver vara sant, men precis som alla andra väljer jag att ta till mig det jag tycker passar och så tror jag att jag gjort en objektiv bedömning.

Kärnan i den här artikeln (för mig) är att författaren menar att nyheter generellt fokuserar på fel del av en nyhet, tex personen i bilen som föll på den trasiga bron och hens (och bilens) öde, istället för vad det var för fel på bron, varför kollapsade den, finns det risk att det här händer andra broar och vad kan vi i så fall göra åt det?

Att man blir mer stressad av att höra om saker som man ändå inte kan göra något åt än man glädjer sig åt att ha blivit upplyst om att detta något inträffat. Och viktigt: att nyheter bidrar till Confirmation bias, dvs att man hör det som stödjer en uppfattning man redan har och så använder man det felaktigt för att trumma ut sin egen åsikt ”Ja det stod till och med så i tidningen!” har det väl hänt att man sagt någon gång?! Fast det man minns just i den stunden är bara det i artikeln som gav stöd åt det man redan tyckte, inte allt det andra som gav det bredare perspektivet.

Som jag gör just nu. Jag orkar/klarar/hinner inte ta till mig nyheterna om vad som sker i världen – alltså läser jag den här artikeln som att den säger att man ska låta bli nyheter så blir man lyckligare.

Vilket inte nödvändigtvis är sant.

Share photos and updates with….

Okej, då är det helt säkert att jag har virus på min dator för första gången någonsin. Sorry alla som fått det där spammailet som ni också fick för några veckor sen. Det är tydligen en trojan på nåt vis, jag kan inget om sånt här, men har försökt googla och ta reda på vad jag ska göra för att få det att upphöra. Spammandet alltså och postningen på min wordpress-site som görs automatiskt ungefär samtidigt som spamet går ut.
http://blog.mxlab.eu/tag/facebook/ tar upp problemet men jag fattar inte vad jag ska göra åt det. Försöker få support på WordPress men det är ingen uppenbar väg in där.

Är lite vilsen, någon som har tips på vad jag ska göra?

 

Mycket bra kampanj mot fyllekörning

Det går en väldigt bra reklamkampanj i lokaltrafiken runt om i landet just nu som bara inte går att missa – varken budskapet eller bilderna. Att det dessutom är en ung person på videregående (=gymnasiet) som gjort den gör ju inte det hela sämre.

Dödskampanje

Mycket slagkraftig tycker jag, det går inte att missa den. Om man tittar noga på bilderna ser man att den till vänster är gjord av krossade billyktor, den till höger av dito glasflaskor och den i mitten av utspillt vin. Dessutom har ordet ”Lurt” dubbel betydelse i att det betyder både smart och lurad. Very clever, me like.

För svenskar: Kult = Coolt

Jag sa det förbjudna

XC skiAllt är skidåkning. Skidåkning är allt.

När det inte är skidsäsong handlar det om dom nya stjärnorna – vem tar över efter Northug, eller är han slut förresten, har han inte lite igen, jodå han är på ett berg i Italien och springer upp och ner för att hålla formen hur går det hur går det, och Johaug, vilken plats tror vi hon kommer på i år och vilka tävlingar tänker hon ställa upp i, hon är väl inte med barn förresten så karriären stoppar?

När upptrappningen börjar blir det mer av det goda plus att vi kikar lite mer på konkurrenterna också och hur dom har det och vilket hot dom (inte) kommer att utgöra när säsongen börjar.

Och nu när det ÄR säsong handlar allt om skidor. Jag menar ALLT. Om du öppnar rosa bladet Dagens Næringsliv är största artikeln om medlemsavgifter i olika skidklubbar , inte om fallande bostadspriser eller sprängda börser. De enda sportnyheter (som jag iofs inte bryr mig om ändå) är hur det går eller inte går för skidåkarna, alla pratar om snömängder och temperaturer och hur dom har 2 cm på golfbanan nu och då kan dom ju börja så smått, var spårmaskinen har gått och vad för slags föräldradrivna aktiviteter det är folk ska vara med på på helgerna (”Jasså ska du stå på DEN parkeringsplatsen, det brukar vara bra där, många som kommer, mycket i kassan till skiklubben!”) och hur många meter kan man köra i Marka just nu, var är det konstsnö och var är det riktig snö, hur många varv orkar man köra på en 200-metersbana, Vad är det för valla idag, blå Swix, nähä har du vallningsfria skidor DET kan väl inte vara bra du ska testa dom här som jag har, köpte dom på rea för 10 000 kr men då hade jag ju pjäxor sen tidigare, ja det finns ju mååånga sporter som är dyrare än längd och det ÄR ju så fint att komma ut i skogen med barna, min minsting körde 5 km på 2 minuter igår, jorå. Jag kräks.

Och jag kräktes lite för mycket. Råkade säga högt hur ofattbart less jag är på allt detta som bara kretsar kring ski ski ski och att om det är något som någon gång får mig att flytta härifrån så är det den där j*vla skidhysterin. Responsen från mina närmaste kolleger var först total tystnad – en sån där öronbedövande tystnad – och sen kom det ett litet men bestämt

-”Det er akkurat passe.” Och så var det med det. (Passe = lagom, inte passé)

Det verkar liksom inte vara någon längre som tar en säck med lite varm choklad, goa kläder och åker ut en liten bit en solig dag, nä ”alla” har kondomdress och hetsar ut i tid och otid. Dagen efter låter det i förbifarten ”Jorå det blev en liten tur med hunden igår kväll iallafall, inte så långt, bara en 2-3 mil, du vet jag bor ju så nära Marka och det är ju fint att ta sig en tur.” I all anspråkslöshet. Och så kommer nästeman och ska vara värre.

Åsså skidresultat på TV…man bara FÖRUTSÄTTER att alla är dödsintresserade;

-”HAHAHAHA där slog vi allt Kalla hörru det var inget vidare för Sverige hehe!!”

-”Kalla? Är det friidrott mitt i vintern?”

-”KallA inte KallUR” himlar med ögonen

-”Åh…jaha…Jamen grattis då”

Det är inte det att jag inte gillar att ta en tur på längd, men det är lixom inte det mitt liv kretsar kring.

Och för alla svenskar: skidor = längdåkning, inget annat, ok?

15 minutes of fame – igen!

Japp, så var man kändis igen. Sist var för ca ett år sen när vi hade en annonskampanj för TI i Teknisk Ukeblad och det slog tydligen så väl ut att det nu var dags igen.

Nähä så kanske det inte var precis – möjligen att jag missminner mig lite om succén här, det kan nog hända men IALLAFALL….så har vi en årlig intern julkalender här på TI, och temat i år är medarbetare. Varje dag (så här långt, det kanske ändrar sig) är det en medarbetare och tre olika möjliga yrken den personen kan tänkas ha, och dag var det jag.

2013-12-03 15 mins of fame

 

Det visar sig att 7% så här långt tror att jag jobbar med C. Test och inspektion av metaller. Kollegerna är mao bra på att avläsa obekvämt kroppspråk.