Allt är skidåkning. Skidåkning är allt.

När det inte är skidsäsong handlar det om dom nya stjärnorna – vem tar över efter Northug, eller är han slut förresten, har han inte lite igen, jodå han är på ett berg i Italien och springer upp och ner för att hålla formen hur går det hur går det, och Johaug, vilken plats tror vi hon kommer på i år och vilka tävlingar tänker hon ställa upp i, hon är väl inte med barn förresten så karriären stoppar?

När upptrappningen börjar blir det mer av det goda plus att vi kikar lite mer på konkurrenterna också och hur dom har det och vilket hot dom (inte) kommer att utgöra när säsongen börjar.

Och nu när det ÄR säsong handlar allt om skidor. Jag menar ALLT. Om du öppnar rosa bladet Dagens Næringsliv är största artikeln om medlemsavgifter i olika skidklubbar , inte om fallande bostadspriser eller sprängda börser. De enda sportnyheter (som jag iofs inte bryr mig om ändå) är hur det går eller inte går för skidåkarna, alla pratar om snömängder och temperaturer och hur dom har 2 cm på golfbanan nu och då kan dom ju börja så smått, var spårmaskinen har gått och vad för slags föräldradrivna aktiviteter det är folk ska vara med på på helgerna (”Jasså ska du stå på DEN parkeringsplatsen, det brukar vara bra där, många som kommer, mycket i kassan till skiklubben!”) och hur många meter kan man köra i Marka just nu, var är det konstsnö och var är det riktig snö, hur många varv orkar man köra på en 200-metersbana, Vad är det för valla idag, blå Swix, nähä har du vallningsfria skidor DET kan väl inte vara bra du ska testa dom här som jag har, köpte dom på rea för 10 000 kr men då hade jag ju pjäxor sen tidigare, ja det finns ju mååånga sporter som är dyrare än längd och det ÄR ju så fint att komma ut i skogen med barna, min minsting körde 5 km på 2 minuter igår, jorå. Jag kräks.

Och jag kräktes lite för mycket. Råkade säga högt hur ofattbart less jag är på allt detta som bara kretsar kring ski ski ski och att om det är något som någon gång får mig att flytta härifrån så är det den där j*vla skidhysterin. Responsen från mina närmaste kolleger var först total tystnad – en sån där öronbedövande tystnad – och sen kom det ett litet men bestämt

-”Det er akkurat passe.” Och så var det med det. (Passe = lagom, inte passé)

Det verkar liksom inte vara någon längre som tar en säck med lite varm choklad, goa kläder och åker ut en liten bit en solig dag, nä ”alla” har kondomdress och hetsar ut i tid och otid. Dagen efter låter det i förbifarten ”Jorå det blev en liten tur med hunden igår kväll iallafall, inte så långt, bara en 2-3 mil, du vet jag bor ju så nära Marka och det är ju fint att ta sig en tur.” I all anspråkslöshet. Och så kommer nästeman och ska vara värre.

Åsså skidresultat på TV…man bara FÖRUTSÄTTER att alla är dödsintresserade;

-”HAHAHAHA där slog vi allt Kalla hörru det var inget vidare för Sverige hehe!!”

-”Kalla? Är det friidrott mitt i vintern?”

-”KallA inte KallUR” himlar med ögonen

-”Åh…jaha…Jamen grattis då”

Det är inte det att jag inte gillar att ta en tur på längd, men det är lixom inte det mitt liv kretsar kring.

Och för alla svenskar: skidor = längdåkning, inget annat, ok?