Äntligen pysseldags

Jag hade massor av jobb att göra och hade tänkt sitta hela förmiddagen, men så var det någon som ville pyssla. Närmare bestämt bygga trollhus, sådär härligt old-school med skokartonger, tygbitar, lim och papp och inte via en app! (jodå om ni tänker efter kommer ni ihåg hur man gjorde)

Och efter ett av våra Traderainköp har vi en splitter ny låda (ja well, 2016 års modell av pjäxa var det i först men ändå) som vårt delvis krossade porslin kom fram i, som passade perfekt. Fram med allt ovannämnda, samt lite spritpennor och saxar och off we go! Och tänk, IRL är bättre än online, för efter bara några minuter kom det andra barnet svassande och ville inte alls sitta med sin (min) tablet och spela spel längre utan hellre vara med och slabba och skapa.

Det blev tillslut ett tvårumshus i två etager för de två vuxna trollen och deras tre barn, med sovrum i övre etagen och vardagsrum där nere. Krokar att hänga upp kläderna på, kuddar i sängarna (målade fastlimmade kartongbitar), en klädd soffa som kanske är lite hård men trollen har ju ändå gummibak så det gör kanske inget.

Ett mycket bra litet hus som sedermera fick gröna moln-gardiner och namnskylt på dörren och tavlor inomhus också.

Jag blir helt hög av såna här pysselstunder, jag tycker det är så otroligt roligt att skapa något tillsammans. Att det sen kommer att stå och damma tills vi slänger det om ett år ungefär spelar ingen roll, det är den skapande stunden som är så himla härlig och som jag kommer sakna när dom här grabbarna växer upp…

Tygträning

Syprojekt 296

Barnen växer med enorm fart, och konstigt nog gör tyglådornas innehåll det också – det minskar iallafall inte i takt med kombinationen ”ökad produktion” och ”större barn” som man skulle kunna tro. Lite oklart hur just det går till, men det är säkert nåt elektriskt.

Det KAN eventuellt ha att göra med att jag smiter iväg till diverse lador och annat där det finns tyg att köpa. Och att jag då gärna köper lite mer än exakt det jag behöver. Men övning ger färdighet har jag hört, så jag har nu varit på Myrins Tyger utanför Kungsbacka och övat mig i att bara köpa en meter av ett jättefint plyschtyg.

Det gick rätt bra faktiskt – jag köpte bara en meter. Av det tyget alltså. Sen blev det lite grann av ett annat fint tyg, lite kantband och resår, men i övrigt inget nyinköp utöver det jag ABSOLUT behövde, nejdå!

Men det ska väl straffas på nåt vis gissar jag, för det var länge sen jag sydde så mycket fel på ett plagg…Först de insvängda fickorna fel så jag fick sprätta (sprätta i plysch är en mardröm kan jag meddela för den som eventuellt inte haft glädjen), sen satte jag världsrekord i klantighet med tanke på hur många mjukisar och leggings jag sytt genom att sätta ihop de två framstyckena till ett ben och de två bakstyckena till det andra. För att säkra lite extra sicksackade jag ihop dom också efteråt – innan jag upptäckte att det var fel ihopsatt.

Efter sju bedrövelser och åtta eländen var dom iallafall klara.

Grönt i midjan och nedtill från tygerna jag fick av F. Ja för att få tyger är ju också ett sätt att dryga ut i lådorna på 😈

Syprojekt 296 klart; mönster från Ottobre, tyg från Myrins (som trots sin litenhet faktiskt har rätt mycket…och dessutom ligger 300 m hemifrån inne i stan)

Två hood-tröjor

Det var ett nytt nummer av Ottobre ute i butik för ett tag sen. Jag köper inte varje nummer – långt därifrån; snarare ett om året, men det var liksom sista chansen att handla den på mitt vanliga ställe i Hotell Continental.

Och så var det en del fina plagg där i också. Inget som inte går att trolla ihop av de mönster jag redan har, men köpsuget var redan där.

Såen sväng till Myrins Tyger på Övre Husargatan i Göteborg en kväll efter jobbet (jodå, det finns alltid behov att köpa nya tyger) och senare fick jag en säck med finfina tyger av en kompis som tröttnat på att sy, och lusten var äntligen där igen efter att ha varit lite mager en tid…

Det blev två t-shirts med huva; inte för att behovet av plaggen var så skriande i sig, men för att jag tyckte det var ett fint mönster och för att mina barn inte säger nej till nya kläder.

Några timmar senare var de klara.

Det är alltså inte så att grabben i djungeltyg inte vill vara med på bild, nä han bara gör lite coola foto-moves som tyvärr inte kan vara med helt på bilden av platsskäl…sorry…

Mönster: nr 38 från Ottobre nr 3-2017 i storlekarna 146 (vänster) och 134 (höger). Jerseytyger på allt, en del var visst ekobomull också.

Syprojekt nr 293 och 294 är klara.

Det blir sytt lite också

Våren kommer med stormsteg (även om det kommer snöflingor emellanåt och temperaturen knappt är över nollan) och med den insikten om att barn växer ur kläder, alternativt sliter ut dom.

Då kommer behovet för leggings för somliga. Men nu börjar det faktiskt bli lite tomt i tygförråden! Inte så att det fattas tyg, men det saknas förstås RÄTT sorts tyg. Jersey i bomull för att det är allmänt bättre i byxor, och så helst den tjocka varianten. Och där börjar mina förråd att sina lite, och det är inte bara att bränna av ett par brallor. Samtidigt har jag ändå så pass många slattar kvar som är lite för stora för att kasta med gott samvete eller köpa nytt med samma goda samvete, så jag satte mig och lappade lite.

 

Ja när fotot skulle tas var byxorna redan invigda, inklusive gräsfläckar, så det är bara att gilla läget. En blomma (av reststumpar, vad annars?) piggar upp. Framsidan till vänster och baksidan till höger. H tyckte dom var jättefina och kul med rutorna. Bra min son!

Näst ut var ett gammalt tyg med bilar på, ett jättefint tyg som blev en t-shirt till Adam för två år sedan och sen varit en stump som bara legat. En perfekt stump för ett par trekvartslånga leggings, visade det sig.

Såg för övrigt ett barn på Tjolöholm igår som hade en tunn vårmössa i precis samma tyg, jättefint!

 


Och sist ut just idag var ett par med kameleonter på – även det tyget är använt för två år sedan. Här ville jag göra i det gulgröna tyget som huvudtyg och kameleonterna i sidorna, för då hade han fått långa leggings, men han var mycket bestämd på att han hellre ville ha korta men med större delen kameleonttyg (det var brist på det) och han skulle kalla dom för sina Pascalbyxor (Pascal är Rapunzels kameleont och sidekick i Disneyfilmen Rapunzel).

Sagt och gjort. Men korta blev dom. Med tanke på vädret lär det väl dröja ett tag innan dom blir användbara – kanske borde sätta mig och göra ullbyxor istället…

Syprojekt 189, 190 och 191 är klara.

Eh ja, ännu en tunika alltså

Eftersom den förra blev en storlek som passade bättre till en annan person än den som den var tänkt till och den förste personen som egentligen skulle haft den ska få den i present på lördag var det dags att sätta fart.

Fram med tygerna, vilka är tillräckligt stora för att kunna bli nåt, vilka färger passar ihop och vad gillar N, som är den som ska få den? Well, det sista som väl borde bli styrande har jag ingen aning om, och även om A går i samma klass som N så har han uppenbarligen inte följt med för han visste inte heller. Dom här två har ju gått tillsammans sen dom var två år så jag trodde kanske han tänkt på det, men icke.

Gissnings-och matchningsleken tog fart en kväll iallafall, och några kvällar senare såg det ut så här

2017-01-21-10-45-10

Om det ser bekant ut så är det för att det är många restbitar med i det här – halsringningen har varit t-shirt och påfågeltröja, och överdelen och midjan har varit leggings. Det behöver inte vara dyrt att sy själv, man kommer långt på restbitar.

Mönstret ser ut som nedan, men jag har valt bort rosetter i ärmsluten, både på den här och den förra. Ett ganska enkelt mönster, största problemet är egentligen att få fast bakstycket i framstycket när man har kantband, blir en liten nödlösning där men det går (enligt skam-den-som-ger-sig-devisen).21-01-2017-16-22-57

Mönster från Ottobre nr 6-2016 Spanish Love, tyger från Stoff og Stil som vanligt.

Syprojekt nr 288 är färdigt!

Tunika i grönt, svart och vitt

Konsten att alltid få bra resultat är att anpassa sina förväntningar till resultatet – det är inte svårare än så. Då blir man alltid nöjd.

Som till exempel när tunikan man ska ge till en nybliven tioåring visar sig vara nästan för liten för en nioåring hemma. Då ändrar man snabbt och tänker att den ju var till sjuåringen och att jag gör en annan i en större storlek till tioåringen.

På så sätt blir alla glada – även jag som får sätta mig ner och knåpa ihop en ny tunika i rätt storlek med nya tyger (gör väldigt mycket till barnen av restbitar som jag redan har). Och sjuåringen blir glad för han får oväntat en ny tunika

2017-01-17-20-32-43

Mönstret är från Ottobre nr 6-2016 och heter Spanish Love. Tygerna är bomullsjersey förutom i ärmarna där det är viskosjersey.

Syprojekt nr 287 är färdigt!

Vårkänslorna börjar komma

Man vet att det är vår på gång (nåja) när man har beställt resa till Cypern och när man börjar planera vilka GC-multis man ska försöka sig på under året här i Oslo, Göteborg och förstås på Cypern.

Fantastiskt att en sån sak som att browsa på det en stund kan få en att tänka på att gå ut i skog och mark, lukten av fuktiga träd, jord…och känna att snart – snaaaaart är det äntligen dags.

Jag ser på statistiken att jag är ute och cachar mest i mars-maj och tacka tutingen för det – man är så himla glad över att få komma ut utan att halka så man bara SKUTTAR ut varje helg. Ungefär. Plus att min årliga Cypernresa brukar generera ett gott tillskott också 🙂

 

Kort sagt – snart är det vår!