Svårt att vara snäll när man bara vill hem

Så sitter jag i ett flyg på Arlanda och väntar på att få åka hem till Göteborg. Flyget från Umeå var försenat 30 minuter men med 90 minuters transfer gör det varken från eller till. Men nu är klockan tio på kvällen, flyget skulle gå nu och vi skulle vara på Landvetter kl 23. Sent nog, men det var ju något jag valde själv när jag bokade.

Bältade och klara inne på flyget kommer kaptenen ut i kabinen och meddelar att vi ska vara lite bussiga och vänta på några anslutande flyg som är försenade. ”30, kanske 40 minuter”

Alla som har suttit i ett försenat flyg vet att det sällan blir som dom säger, utan det blir mer. Och om det är mitt på dagen är det väl en sak, men när det nu innebär att vi bara för att vara schyssta riskerar att missa sista flygbussen, då är det inte lika lätt att vara snäll längre. I praktiken kommer det här innebära att jag är hemma ungefär klockan ett i natt, vilket inte var något jag räknade med när jag bokade.

En arg passagerare säger det vi alla säkert tänker

– ”Varför ska vi vänta på dom för när ni fan aldrig väntar på oss?”

– ”Jo men det är väl fint att vi kan vara lite snälla?”

Och ja, visst är det fint att vi kan vara snälla, men han har ju en poäng – jag har aldrig varit med om att ett flyg väntat på mig?! Tvärtom blev jag frånåkt med några sketna minuter när jag var på väg från Luleå till Göteborg och mellanlandade i Stockholm.

Men ja, någon måste börja vara snäll. Fast jag gissar att det inte har så mycket med snällhet att göra som att vårt missnöje här på flyget inte kostar lika mycket ekonomiskt som 40 försenade passagerare från andra håll gör. Hotellnätter och allt, eftersom det här är sista flighten ARN – GOT för idag.

Segt är det i alla fall, det är helt odiskutabelt.

Tappert att gå i simskola den här sommaren

Ja för simskolan pågår som om ingenting. Temperaturen första dagen var 19 grader i vattnet och 15 på land, så enligt Barnets utsago var det skönare att vara i vattnet. Fair enough.

Sen har temperaturerna bara fallit och fallit, och vissa dagar har det varit 13 grader i luften, mulet och iskall vind och 15 i vattnet. Då har Barnet vägrat hoppa i. Känns bra att man har kloka barn som inte går med på vad som helst.

Men visst ser det idylliskt ut på bilden, fantastiskt badväder, eller hur? Titta en gång till, och kolla in simläraren ute på bryggan som kurar i sin vita hoodie. Det är mitt barn som står där med henne och hon har en övertalningskampanj tydligen, men den leder inte till något. Iallafall inte till att Barnet hoppar i vattnet, utan vi gick hem och tog en kopp te istället…

Besiktning av väg i Veddige

En av de roliga sakerna med det här jobbet som enhetschef är att man får vara med och kika in i många olika projekt och vara med lite här och där när det händer saker. Som en slutbesiktning av infarten till Deromes fabrik utanför Veddige. Ett vänstersvängfält, en ny infart med bättre kurvradie för lastbilarna som går in och ut från Derome, lite brunnar, avvattning, ett räcke och lite annat.

Besiktningsmannen var på det hela taget mycket nöjd och menade att det var ett fint arbete som NCC utfört mycket bra. Några mindre anmärkningar på saker som ska rättas till, men totalt sett ett väl utfört projekt där entreprenaden bara tagit några månader. Smidigt och med stort värde för orten.

Kul!!

Flykting från Nordkorea

De flesta människor har väl en viss fascination för Nordkorea, med dess slutenhet och ett samhälle som verkar helt otroligt att det kan existera i dagens informationssamhälle. Och det är ju alltid fascinerande att höra berättelserna om hur folk lyckas fly därifrån och höra dom berätta om livet där inne under Den Store Ledarens vakande öga.

Och på Storytel är det ju bara att lyssna vidare, så jag har nu hoppat på den här boken.

Den är inte jättebra berättad, jag har läst många böcker med en bättre dramaturgi, men det är ändå en intressant historia. Framför allt hur hon liksom mer ”trillat” över gränsen än egentligen planerat att fly. Jag ser alltid för mig hur det måste planeras och manipuleras, men hon gick mer eller mindre över bron en sen kväll och sa till sin vän som jobbade på bron att hon skulle gå och hälsa på släkt i Sydkorea som hon inte träffat på många år (vilket var sanningen) och poff så var hon över. Hon hade inte tänkt fly, utan bara vara borta några dagar och sen komma tillbaka. Men så blev det inte.

Så långt jag kommit nu har hon varit i Kina i några år och hankar sig fram. Jag antar att det går bra tillslut eftersom hon lyckats få ut den här boken, men jag vet inte om jag orkar läsa/lyssna så mycket längre.

Lite otippat att nioåringen plötsligt sa ”Det här är en väldigt intressant berättelse mamma”.