Snart är det sommar!!

120718 Ljussjön (9) - redOch med sommaren kommer semester. Jag har ingen semester i år (”ingen” betyder i det här fallet 8 dagar) eftersom jag bytte jobb förra året, men jag ska kombinera distansjobb med lite ledighet så blir det nog en bra kombo.

Mina dagar då jag är ledigt på riktigt ska jag lägga på cykelresan till och vistelsen hos mamma och Totis i stugan. Jag längtar efter dom så himla mycket, trots att det bara var några månader sedan vi sågs sist. Min pappa längtar jag också efter.

Det är skit att bo långt ifrån sina föräldrar, speciellt när föräldrarna är skilda, för det är så svårt att träffa dom så ofta som man vill. Jag försöker få till det så ofta det går, men med det övriga livet och de bindningar som finns där (skola, ledigheter, jobb, semester…) och den sista tredjedelen av pusslet (makens föräldrar) blir det långt ifrån så ofta jag vill.

Jag saknar dom mer och mer ju äldre jag blir, och det är samtidigt så himla härligt att banden till föräldrarna och behovet av de blir starkare igen efter den där frigörelsetiden då man skulle vara så självständig. Typ växa upp och allt det där. Nu är jag uppvuxen och klarar mig tillräckligt bra och har visat det för mig själv. Nu är den tiden över och man kan slappna av lite. Då känner jag hur jag längtar tillbaka till en tid då de var nära hela tiden. Den tiden kommer aldrig tillbaka och det är väl bra på många sätt (tänk bara att behöva gå i högstadiet igen…brrrr…), men det kommer nya tider, nya generationer som också längtar efter dom här människorna och vill träffa dom oftare.

Därför betyder det så otroligt mycket att de båda nu ska försöka komma ner och hälsa på nere i Åsa, och jag glädjer mig massa. Att lägga pusslet för vår egen semester är också lättare än det någonsin varit, för det ser ut som vi kan få en del tid på östra sidan av landet. Sverige alltså.

Det här blir en TOPPENSOMMAR!!!

Hovedøya i regnet

Det var bestämt med picnic i förstaklass i skolan, come rain come shine. Och regn blev det, men det var varmt och skönt ute så vi gav oss av. Målet var Hovedøya, en av öarna i Indre Oslofjord, dit man numera kommer väldigt enkelt direkt från Rådhusbryggan (vid Aker Brygge om det är mer bekant). Där ute finns det en stor gräsplan, badplats (inte så aktuellt än, men senare i sommar), en massa skog förstås, en klosterruin och andra samtida byggnader och en del minnen från andra världskriget, så det finns något för alla.

2016-05-22 12.38.00
Hannes hade tagit med partyhattar. Är det fest så är det!

Det är drygt 50 barn i ettan, fördelat på två klasser med en lärare var. Femtio barn är ca 100 föräldrar, så det var potential för ett stort arrangemang med små medel – alla tar med sig mat och dryck, utegrillar finns där ditsatta av kommunen och sen är det bara att köra.

Med tanke på väderutsikterna var det ändå rätt okej. Vi var väl en 20 barn med föräldrar, några var syskon iofs men iallafall. Gott humör, mycket lek, en del partyhattar på, en tam (och än så länge mycket mager) räv som var glad att sommarfolket börjar komma och varmt väder. Toppen helt enkelt!

Det konstiga var att det var vi svenskar som stannade längst. Invandrarna, vi som inte är födda med längdskidor och frilutskläder på. Alla andra rusade hem efter en timme, men vi tyckte att klockan ju var så lite och vi var ju ändå här ute så då kunde vi väl stanna några timmar till? Jodå, det kunde vi – båtarna går ju ändå en gång i halvtimmen.

Så vi trotsade regnet och gick bland annat upp till klosterruinen, där barnen lekte en lek vi inte helt förstod; Adam och Christian stod vid reliefkartan över ruinen (som var lite småfylld av vatten pga regnet) och ropade ”HÖGER!!” och ”VÄNSTER!!”, varefter Gabriel sprang i ruinen och höll en lång kvist högt över huvudet.

2016-05-22 Labyrint

Det var ett TV-spel. Bladbitarna i ”kartan” var olika hinder och hot som Gabriel skulle undvika, och så skulle han in i olika gångar och hitta skatter. Helt genialiskt, och ett rätt kul exempel på att de inte nödvändigtvis blir mer stillasittande bara för att de spenderar tid vid tablets och TV-spel, men snarare tar med sig sin fantasi ut i skogen och hittar på nya och andra lekar. Jag gillar det. Om de haft dålig fantasi och bara surat när de är ute hade det varit illa, men de älskar att vara ute och de älskar att spela TV-spel. En bra kombo.

Ett av arven från andra världskriget är barackerna från officersmässen där tyskarna höll till medan de förvarade prostituerade och kvinnor som blivit kära i tyska män och fått barn. Numera är det ett litet mysigt café som passade perfekt för oss vuxna. Kaffe, våfflor och utsikt över barnen som lekte i regnet. Nä för de ville inte komma in – lystrade inte till vanliga nyckelord som ”saft”, ”glass” eller ”våffla”! Så vi gick in, de var kvar ute och alla var lyckliga.

2016-05-22 15.42.35
Utsikt över barn och hysterisk grönska

2016-05-22 15.57.56

Och bara för att ge lite perspektiv, så tar det ca 5 minuter med båt från Rådhusbryggan ut till ön och det går på vanliga bussbiljetten så no excuses, bara kom dig UT!!

KArta

Preppar vidare för långcyklingen

Jag har som tidigare nämnt satt upp en ambition om att cykla Oslo-Stråtjära i sommar. Har fortfarande inte sagt att jag SKA, men jag jobbar för att det ska bli så. Sitter och kollar kartor över campingplatser, googlar på cykelväskor (får låna av en fd kollega!!), grubblar över hur långt man kommer på en dag, hur ont i kroppen man får och så vidare.

Och så cyklar jag förstås. Måste ju känna på hur det känns att cykla långt, och så här långt har jag kommit på att 3 mil i ett svep inte är någon match. Men också att det är en viss skillnad mellan 3 och 5 i hur trött man är.

I fredags cyklade jag Oslo – Lillestrøm, en sträcka som blir startsträckan om jag ger mig ut på min långcykling. 23 km, inget man dör av, men problemet är att efter Lillestrøm finns det ingenstans att bo före Magnor vid svenska gränsen. Och dit är det ytterligare 8-9 mil. 11 mil första dagen är ett rätt mastigt mål, så jag har funderat på att skippa Oslo-Lillestrøm helt och ta tåget den sträckan istället. Ergo ville jag provcykla den för att se om det var värt det.

46 km Lillestrøm
23 km Oslo-Lillestrøm. Ja och så lika långt tillbaka igen…

 

Planen var att ta tåget hem, men när jag väl var där så kändes det som lika bra att cykla hem också.

Vägen var så j*vla tråkig, så jag tror jag tar det tipset jag fått och hoppar över de första milen och går rätt på Lillestrøm-Magnor första dagen.

Dag 1
Planen för första dagen, från Lillestrøm till sängarna som är vid gränsen. Där ligger ett samhälle som heter Magnor, och där finns en tältplats. Nära Magnor finns också en massa cacher, så dag 2 blir vilodag, åtminstone från cykling.

Åtta mil, det ska jag väl greja?!

17 maj

Även om det kommer lite sent har jag lust att dela några bilder från ett härligt nationaldagsfirande. För det var nog  det bästa 17 maj jag har haft iallafall!

2016-05-17 (2)
Den nybildade blåsorkestern på skolan spelade så ögonen tårades (de låter förfärligt rent objektivt sett, men om man har i bakhuvudet att ingen av dem ens hållit i ett instrument när de startade för sju månader sen så är det ganska bra helt plötsligt). Rektor talade och alla var lyckliga.
2016-05-17 10.30.30
Barnen ställer upp sig på skolgården med sina lärare (Hannes’ lärare uppe till höger-mitt) som försöker få kontroll på vilka som anmält sig för att vara med i tåget och kryssar av. Det ser ut som totalt kaos men det är det inte. Eleverna är duktiga på att hålla sig till sin lärare och sin grupp. Den vackra rosa skolan i bakgrunden.
På väg ner till fästningen.
De små går i flock i tåget och några stora är fanbärare för skolan. Här har dom radat upp sig inför utgången från skolgåren och ner till samligen på Akershus festning där ALLA skolor (116 st tror jag det var i årets tåg) PLUS blåsorkestrar och drillflickor. Bakom mig föregår kaoset i förra bilden…
2016-05-17 12.40.29
Så här ser det ut när tåget väller ner från Slottsparken (slottet ligger uppe till vänster utanför bild) där alla vinkat till kungafamiljen. Det är svårt att beskriva och bör verkligen upplevas.
2016-05-17 12.56.02
En glad och rask carmencitakille kommer ned efter att ha vinkat till kungen & co. Nu är det slutspurten, bara några hundra meter (som tar ca 40 min att gå pga alla stopp som blir hela tiden) kvar ner till Rådhusplassen. Varje årskurs har med sig sina lärare och ett antal föräldrar som går med för att se att alla hänger med och inte försvinner i de helt obscent stora folkmassorna som är.
Tredje klass på ingång
En inte lika glad kille. Fem poäng till den som hittar Adam i vimlet. Tips: vit skjorta.
2016-05-17 14.00.22
Adam var så trött och varm efteråt att han nästan föll ihop. Han grät av utmattning och törst, och lovade sig själv efter tåget att aldrig mer gå barnetog. Det lovade han förra gången också för två år sen, så vi får väl se. En våffla, lite saft och annat gott och kul senare var humöret tillbaka på topp igen.

Efter femkamp, korv, lek och våfflor på skolgården var vi ett antal föräldrar som gick med våra barn till en restaurang nere vid vattnet nära hem, åt lite mat, drack lite bubbel, solade och hade det allmänt avslappnat och bra. Till kvällen blev det samma gäng hemma i bakgården/trädgården hos en av familjerna; småmat, snacks, bubbel och läsk, fotbollsmatch barn mot vuxna och allmänt umderbart.

Jag fick vädrat mina cykelplaner också, och fick det varma tipset att ta tåget till Lillestrøm och starta därifrån. Då blir det möjligt att komma till gränsen på första dagen och det är bara där det finns övernattning typ. Så nu vet jag det.

Energikick på kvällen

Jag har gått med i Swea igen. Swea står för Swedish Women’s Educational Association International, och är kort och gott ett socialt nätverk för kvinnor i förskingringen. Jag har varit med en gång tidigare; gick med direkt när vi flyttade till Oslo men insåg snabbt att familjelivet i förorten inte riktigt var att kombinera med föreningsengagemang på det sätt jag ville, så det rann ut i sanden.

Nu ser det lite bättre ut, och deras program är dessutom rätt tätt och bra så jag kör igen. Idag var första aktiviteten – middag för nya medlemmar hemma hos ordförande Katarina. Det visar sig att Katarina bor i ett fantastiskt fint gammalt hus uppe vid Makrellbekken, en 7 km lång cykeltur från jobbet (uppförsbacke, mind you!) och att hon dessutom var en mycket trevlig och intressant kvinna.

Vi var totalt ett trettiotal som var där, blandade åldrar och olika länge i Oslo. Väldigt många av de yrkesaktiva var innanför hälsoområdet – antingen som sjuksköterskor eller forskare, och så var vi några ekonomer, en jurist och två ingenjörer (just vi två kände varandra sedan tidigare men visste inte om att vi skulle ses där ikväll). Många intressanta samtal hanns med till den jättegoda buffén och det blev mycket bättre än jag vågat tro när jag kom dit. Det där med mingel med okända är ju inte riktigt min grej, kan man väl säga…

Framför allt fick jag väldigt positiv respons när jag i presentationen av mig själv sa att jag inte alls trivs med att jobba (många före mig hade pratat passionerat om sina jobb som dom verkligen älskade) och att det finns mycket annat jag hellre skulle göra än att arbeta varje dag. De tyckte det var modigt och insiktsfullt att våga säga det högt och inte bara ducka och muttra och fortsätta harva utan att förstå vad som är fel. Har inte tänkt på det på det sättet, men det var ju skönt att höra att det är något positivt med det, för det är ju inte alltid så det känns.

Otroligt trevlig och energigivande kväll var det i allafall, och jag glädjer mig verkligen till nästa träff 31 maj på svenska ambassadens residens!

Hallandsleden

Vi trotsade vädret och gav oss iväg inåt landet. Det är ju där det händer, cacherna och den vackra skogen. Jag, två smågrabbar, en ryggsäck full med mackor och blåbärssoppa och lite jordnötter – what could possibly go wrong?

Bilen parkerades i Idala och därifrån gick vi Hallandsleden norrut en bit. Fin led, härlig skog och en toppendag att vara ute på (ordentligt påklädda eftersom det fortfarande är under tio plusgrader). Killarna hade toppenhumör hela tiden, så när som på en liten blodsockerdipp precis innan vi åt lunch. Efteråt var det full fart igen.

Några fina gömmor såg vi också, kul när folk har lagt ner lite själ i sina installationer. Bland annat en gubbe gjord av grenar (mer raffinerad än Knerten, if I dare say so…) och fina troll och häxor, målade, limmade och pyntade. Favoritpoäng delades generöst ut.

2016-05-15 11.23.19 2016-05-15 11.36.02

Skogen vi gick igenom var varierad. Varför är man inte ute och går i skogen oftare? Här var det tät granskog, sen neongrön bokskog, så gick stigen i en passage med granskog på ena sidan och björkskog på den andra, skiljelinjen vass som en knivsegg, och så ut på ett kalhygge innan den slingrade sig in igen. Fantastiskt.

Jag cyklar.

Igår var det skitkallt här nere i Åsa; +8 grader och kall vind – den tillfälliga försommaren hade definitivt dragit sin kos. Men viljan att cykla var större än motviljan att gå ut, så iförd öronlappar och handskar gav jag mig iväg. Jag hade lagt ut en rutt på bikemap.net som var dryga tre mil, och med dagens läge kändes det inte troligt att jag skulle orka det. Men som Frallan sa en gång är den bästa motionen den som blir av, så hellre en kort bit men att jag kom ut åtminstone.

Det är nu hornen ska börja spela, vinden blåser i mitt hår och jag ger  mig ut (lätt slowmotion, fokus på mitt sammanbitna ansikte), kämpar, det är hårt men jag gör det, KLARAR det, blir varm och börjar le och det går bättre och bättre, och publiken hejar på mig längs vägen och jag går i MÅÅÅÅL och spränger målsnöret FÖRST med armarna uppsträckta.

Tjena. Sträckan Åsa – Gällinge och publik? Tror inte det. Speciellt inte i de nämnda åtta plusgraderna…

Men det gick faktiskt ganska bra, och med en inställning av det mer modesta slaget som ”Tja det här har ju gått rätt bra hittills så vi siktar väl på några kilometer till. En halvtimme får det bli.” så tog jag mig kilometer för kilometer. Tillslut hade jag gjort den planerade rundan och var hemma – och under två timmar dessutom!!

33 km

Men det var fortfarande bara åtta grader varmt, och hur jag än cyklade var fartvinden en dräpare och höll min kroppstemperatur nere. Tur jag hade handskar och öronlappar, önskar att jag hade haft något om halsen också. Knälånga byxor på benen var alldeles för kallt, note to self.

Så om det blir långcykling i sommar måste jag ha goa långbyxor som det går att cykla i och en vindtät jacka. Saker jag redan har, tack och lov.

Nöjd och trött och några erfarenheter rikare.

22 km cykling

Ja i söndags cyklade jag 23 km hemifrån, upp till Bogstadvannet och tillbaka. Idag var jag cykelsugen igen, och till råga på allt var jag ute på Økern idag, dvs en bit ut från centrum, så det var lite lättare att komma utåt. Anledningen till att jag var där var en samlingsdag med jobbet, som var innehållsrik och skulle avslutas med en trevlig middag. Men jag bara tänkte på cykling, så jag glufsade i mig maten (inget vin, no no!), gick och bytte om och stack ut en tur.

22 km blev det innan jag kom hem, stel i rygg och axlar men nöjd.

10-05-2016 21-35-39
22 km på 1,5 timmar

Det var en del uppför de första 7 kilometrarna, men sen mest nerför mot havet. Nu är jag väldigt nöjd med mig själv, men undrar lite hur axlar och rygg klarar att cykla långt på riktigt, tex 10 timmar om dagen… Inser också att jag behöver ha glasögon för att skydda ögonen mot fartvinden. Inte för att jag kör så himla fort, men för att mitt vänstra öga är skadat och inte klarar att återfukta sig själv i den takt som behövs. Det högra klarar sig fint.

Så nu säger erfarenhetslistan

  • cykelbyxor med vadderad bak
  • glasögon
  • behov för någon typ av regelbunden stretching eller liknande

Fler punkter kommer gissar jag.

En idé

Maken ska cykla Vätternrundan i år, och det väcker cykeltankar.
För att göra en lång tanke kort så har jag fått för mig att jag ska cykla 50 mil i sommar, från Oslo till Hälsingland. Själv, i min egen takt på ca en vecka.

Varför? Varför inte.

image

Tanken på att ta mig den sträckan själv, för egen maskin och mannakraft, är oerhört tilltalande. Jag vet inte om jag någonsin kommer genomföra det, men jag vill väldigt gärna, och det ger mig lust att cykla för att träna inför det.

Vi har en bekant som åker ner i Centraleuropa och cyklar varje sommar; Rhendalen, Moseldalen och andra trevliga ställen. Han tar det i maklig takt och cyklar med floden i fråga, så lätt sluttande med andra ord. Det här blir inte nödvändigtvis sluttande, men profilen ser ganska okej ut.

image
Toppen på höjdkurvan är strax väster om Ludvika. Där om inte förr blir det svettigt. Fint med en lååång nedförsbacke sen. 3 mil närmare bestämt.

Och jag har börjat träna. I söndags cyklade jag 23 km hemifrån, till Bogstadvannet och tillbaka. Lånade makens cykelbyxor för att få en lite mer vadderad bak (funkade HUR bra som helst, måste ha!), hade med matsäck och tog det lugnt. Totalt tog det två timmar, dvs lite för långsamt om det ska funka med 50 mil på en vecka, så lite mer träning behövs definitivt.

Jag har som plan att komma mig ut och träna ikväll också. Är på kurs en bit hemifrån och har cykel och ombyte med mig. Planen är ytterligare två mil lite i Groruddalen och så hem. Hoppas det blir av.