SUP som en sol och ned som en pannkaka

Jag sliter lite med den där grejen med att åka SUP, eller Stand Up Paddle board som det heter. Det är en fetare typ av windsurfingbräda som man står på och tar sig fram meddelst en paddel som man krafsar i vattnet från sida till sida i lämplig hastighet.

Man glider värdigt fram i vattnet (när man väl lärt sig stå på den, that is, jag har sett några rätt ovärdiga glidanden också när jag legat på stranden och betraktat SUP’arna), paddlar i maklig takt och…ja det är väl det man gör.

Och medan jag har full förståelse för dom som väljer att hyra en SUP i några timmar nere vid Gårda Brygga för att prova något nytt eller chilla på havet en stund, så sliter jag mer med att förstå varför man vill ha sin egen. Jag menar, när man väl lyckats lära sig att hålla balansen (vilket kan vara en utmaning mer än nog för många av oss, jag säger inget mer om det), vad gör man sen?! Vad är nästa steg, nästa utmaning?

Tänk windsurfing tex. När man lärt sig manövrera brädan i vinden är nästa steg att köra fort, långt, hoppa i vågorna med den, köra utan att trilla i och en massa andra lustiga saker man kan ha en windsurfingbräda till. Men med SUP’en….ja man paddlar lite till kanske? Och blåser upp den (!)

Och ja jag är okunnig, jag vet. Men jag söker kunskap, och den är som vanligt inte mer än några klick bort.

Och för den som trodde att det bara var en SUP man skulle ha så har jag nyheter. För om du ska göra yoga med den behöver du en som är anpassad för det, och gärna en med ett yoga-aktigt namn. Namaste till exempel, finns i butik nu för ringa 8500 kr.

Den kan du naturligtvis inte använda om du ska ut och nöjespaddla, så då får du ha en annan variant, till exempel en Indiana eller Fanatic (börjar kunna det här nu) som är mer lämpade till just paddlandet.

Och här någonstans slutar min spaning på det här med de till synes meningslösa SUP-brädorna, med att jag förutspår att man om fem år hittar lika många mögliga SUP-brädor i sommarstugornas förråd som man redan nu hittar windsurfingbrädor och -segel. Där ligger dom och ruttnar ihop i en unken saltdoftande hög och ingen kan längre minnas varför i hela världen man la ut tio tusen pix på en uppblåsbar paddelbräda att glida runt på.

 

Nya perspektiv längs Norrlandsvägarna

Så har vi då åkt från södra Sverige till norra och tillbaka igen inom loppet av 7 dagar. Det finns mycket att se på längs vägen – iallafall om man gillar skog, och för mig som numera är i vägbyggarbranschen finns det annat att se på också.

Som det här till exempel:

Inte bra, eller hur? Det här då:

Illa det också, och så här ser det ut, mil efter mil…

Jag pratar förstås om viltstängslet. Det har stolpar av TRÄ och inte metall, dvs dom är inte eftergivliga och livsfarliga i en situation där en bil far ut utanför vägen. Trästolpar ger inte efter för bilen utan splittras och blir träflis på ett mycket opraktiskt sätt för de som sitter i bilen, och sånt bygger vi inte längre (hoppas jag).

Men det finns en del mil att byta ut stängsel på i norr kan man säga, så håll er på vägen folkens!

En fantastisk sommar

Allt är så perfekt den här sommaren, värmen, solen som nästan aldrig slutar skina, de fantastiska kvällarna då man nästan undviker att sitta ute för man har nästan fått nog av solen.

Baksidan är alla skogsbränder naturligtvis och alla kokosnötter som inte fattar att eldningsförbudet gäller även dom. En veckas jämnt och fint regn hade inte suttit illa i landet överlag.

Inget vägarbete…

Jag är än så länge personligen opåverkad av bränderna, men värmen orsakar problem för mig ändå. Mitt projekt med att bygga viltstängsel längs väg 27 kan inte sätta igång som planerat för vi får inte avverka skogen pga risk för gnistbildning.

Eller, vi får avverka, men det är på entreprenörens risk om det händer något och självklart vill dom inte chansa. Det hade inte jag heller gjort.

Så det är bara att luta sig tillbaka och slappna av och inte hetsa upp sig över att projektet blir försenat.


Och då sitter jag här nere vid sjön och njuter av den norrländska sommaren. Ja och för att här nere vid sjön finns den bästa nätuppkopplingen 😁

Sysselsättning i bilen

Vi åker långt, från söder till norr med övernattning på mitten. Och man måste ju ha något att pyssla med när man inte kör, så man inte hela tiden sitter och lyssnar på konstiga ljud som varslar om bilens förestående haveri.

Så jag har väckt liv i flätningen. Pyssligt så man har något att tänka på, man får ut något av det (flätade band, kan man aldrig få för många av!) och det är lite kreativt och inte helt okomplicerat. Jag började i Gränna, och nu i Nyköping har det blivit nästan en decimeter!

Och bilen har bara havererat en gång under den tiden -Yayyyy!

En otroligt målmedveten kille

200 m-beviset!!

Han såg årets simborgarmärke och såg att det var regnbågsmönstrat, och där var det bestämt; han SKULLE ta det. För att han älskar allt som har med regnbågar att göra. Det spelar ingen roll att det längsta han simmat i simskolan är ca 100 m och att simskolefröken (14 år gammal) tittar lite snett på honom när han säger vad han vill göra.

Nä, ut på bryggan, hitta en annan simskolefröken (Filip) som bara säger ”Hoppa i!” och så köra. Tio längder senare hoppade han upp ur vattnet, full av kraft och glad som en speleman över sin bedrift.

Han är så himla tuff – struntar i att folk säger ”Det klarar du aldrig” utan tänker istället ”Det klarar jag visst” och ger sig på det iallafall. Bara genom det tankesättet är hälften vunnet, och även fast han bara är åtta år gammal är han så oerhört inspirerande genom sitt sätt att vara.

Sista metern!!

Till exempel inspirerade han sin storebror till att ge sig på att försöka ta samma märke imorgon – Yay!!

Det blev varsin guldfisk för dom också idag. Säga vad man vill om hysterin runt simmärken, men det funkar för att få barnen att sträcka sig längre än dom annars skulle gjort – att mitt i glädjen över att just ha tagit silverpingvinen redan planera för hur dom ska göra och träna för att ta guldpingvinen som är nästa.

 

Det regnar

Fontän på Dag Hammarsköldsleden

Jag hamnade mitt i ett skyfall på Dag Hammarsköldsleden i Göteborg, på väg ner till Åsa. På första parkett kan man säga. Trafiken gick långsammare och långsammare, och när jag var näst först i kön förstod jag varför; vattennivån på vägen var så hög att bilarna inte vågade köra förbi längre.

 

Så vi stannade där allihop på obestämd tid. Kikade på hur bilarna i mötande körfält vågade sig ut på sin sida (där det var ännu djupare) och fastnade i vattnet…

Själv tackade jag min lyckliga stjärna för att jag hade gått till Hemköp och handlat innan jag satte mig i bilen, så min lunch bestod av färskt bröd medan jag såg på spektaklet där ute och väntade på att vattnet skulle sjunka undan.

Och jag var lite nöjd över att jag hade bil iallafall och inte motorcykel som killen bredvid mig i kön.

Jag var tvungen att kolla in SMHIs regn-och blixtkarta medan jag satt där i skyfallet och väntade. Och ja, vi var väl i mitt prick kan man säga.

Blåljuspersonalen kom ganska fort, men det var inte mycket dom kunde göra. Dom gick runt och kollade vattendjupet och konstaterade väl att det sjönk undan när skyfallet övergick i vanligt regn, för efter en liten stund fick vi köra iväg med de betryggande orden

– ”Om ni kör långt ut till höger i vägrenen och kör av på avfarten här direkt så borde det gå bra men ni gör det på egen risk”

Eeehhh jaha..vad gör man då liksom? Jo, man är glad att min inte är först i kön utan att en betydligt mindre och pinnigare bil är det, och när den kör igenom och det ser ut som att det går bra så kör man efter. Easy peasy! och så blev det, tack och lov.

Lite nyfiken är jag på hur länge Mercan och BMW’n stod där i vattnet, måste jag säga.

Kvällssegling i Åsa

Tävlingens yngsta deltagare riggar färdigt båten

Varje tisdag är det seglingstävling nere i hamnen i Åsa. Det är Ölmanäs SegelSällskap som håller i det, och den här gången ville Hannes vara med och tävla tillsammans med den nya kompisen Amalia.

Inte lätt att segla idag; 28 grader varmt klockan sex på kvällen och nästan ingen vind. Men å andra sidan kapsejsar man ju inte så lätt då (inte för att det är något som bekymrar honom precis), fast seglingen blir ju rätt trög.

Optimistjollarna startade först, fem eller sex stycken var dom nog, och gav sig iväg runt banan. Hannes och Amalia cirklade så fint runt startbojen i väntan på startsignalen, men dom hade lite osis med timingen så dom var inte i en bra position när det väl var dags och hamnade efter.

Dom var så himla duktiga och fick efter en liten stund fart på båten och började sin resa mot den första bojen. Under tiden cirklade de stora båtarna runt startbojen och väntade på sin startsignal.

Båtarna kretsar runt i närheten av startbojen den gröna till höger i bild) i väntan på sin respektive startsignal

Dom seglade på i godan ro och tog sig från boj till boj. När det gick trögt kom gummibåten och frågade om dom ville ha hjälp, men nej det ville dom inte.

De andra optimisterna seglades av lärare från seglarskolan som chillade runt lite, och dom var så gulliga och kom runt till dom och gav lite tips när det behövdes. Så dom tog sig i mål som näst sista båt av optimisterna och var nog rätt nöjda med sig själva – med all rätt!

Under seglingen hängde blytunga moln över land vilket gjorde att det blåste upp lite emellanåt och oron för att det skulle bli åskväder låg väl där lite grann. Och sånt ger fina foton 🙂