Djungelparty!!

En i klassen fyller 6 år idag och ville fira det tillsammans med några av klasskompisarna och ha maskerad. Temat var Djungeldjur, och H’s första tanke var att vara ORM. Cool idé, tänker jag och ser framför mig ett riktigt slimmat fodral i ett antingen ormskinnstyg eller glansigt tyg, med lång ”svans” som hänger efter och rånarluva på huvudet.

image

Sen säger han att han ändrat sig och vill vara en giraff. Öh ok….lång hals, hmmmm…. Men en tur på Stoff og Stil löser problemet raskt, för där har dom pälstyger i långa rader – bland annat giraff. Hundra kronor metern, en och en halv meter, deal.

Tiden var som vanligt knapp, så fram med kända mönster. Idealet hade varit en sparkdräkt förstås (förlåt, OnePiece, som det heter), men då är vi ute på nya vatten. Tröja av Ottobres Creative Workshop 301, leggings nr 17 Cinnamon och en huva snodd från en munkjacka i nr 1-2010. Snipp snapp, ingen tid att tänka, bara köra.

wp-1448821594932.jpg

Byxan är enkel och rättfram, tröjan också vanligtvis. Men här satte jag i ett blixtlås i ryggen så den skulle kunna sitta tight  (girafftyget är mycket oelastiskt), annars bara att köra på som vanligt.

Huvan blev ett specialrace med lite kreativa inslag som tex att fixa girafföron (ganska stora om man kollar på bilder av giraffer) och horn (som på de flesta giraffer jag lyckats googla fram sitter högre över havet än öronen). Hade inget gulbrunt tyg till hornen, så där fick vi skarva med lite glamour (oh no….).

Resultatet?

image

I mitt tycke världens sötaste giraff!
Syprojekt nr 247 är klart.

Galenskapen

Det är slutet av november och vi går in i galenskapens tid. Och då menar jag inte husmartyrens galenskap med att gnälla över det där jädra livspusslet om att jobba, koka knäck, leka med barnen i julrött skimmer samtidigt som man har ett perfekt hem.

Black FridayNej jag menar shoppinghysterin som gör mig fullständigt tokig och helt desillusionerad och utan hopp för oss människor i det vi kallar I-länderna, västvärlden.

Idag är det Black Friday. Ett begrepp som jag här i min isolerade livsstil i Skandinavien hörde för första gången förra året och fick googla för att förstå att det inte var domedagen eller något liknande, men istället hade med shopping att göra. Andra ”traditioner” smyger in och ökar år från år, tex Halloween, men Black Friday dundrades på i 130 dB redan första året som att ”Äntligen är det Black Friday!!!”. De flesta undrade nog som jag vad det var, gick hem och googlade och sen visste vi aaaallt om Black Friday, jodå-man-har-väl-varit-meeeed…

I år är det helt vansinnigt, och jag kräks på det. Om jag uppfattat det rätt är det så här:

  • Affärerna vill att vi ska handla mer
  • I USA bestämmer de en specifik dag, första dagen efter Thanksgiving, som Dagen Då Julhandeln Börjar
  • Vi menlösa här borta i Europa hurrar och apar efter
  • Butikerna öppnar mitt i natten med 30% rabatt på utvalda varor
  • Idioterna tältar i kö kvällen innan för att vara först in i affären

FÖR ATT HANDLA!!! Och javisst, här kan man säga något om att ”jo men det är bra för dom som inte har det så gott ställt, dom kan köpa julklappar billigare” och bla bla. Men ärligt talat, det är inte de mest utsatta i vårt samhälle du finner i kön framför Vestby Outlet klockan fem på morgonen.

Det går inte att öppna en websida och leta efter något utan att du blir överöst med Black Friday-reklam – till och med Aftenposten (≈ Dagens Nyheter) har en stor ram runt sin förstasida med reklam. Kolla artikeln som är överst i mitten också; fler som får dålig smak i munnen? Etik och journalistik?

Aftenpostens framsida Black Friday
Aftenpostens framsida Black Friday

Den här köphysterin….Va fan hände med Syrien, Ryssland-Turkiet, A-magasinet om klimatet? Tunga och svåra frågor, jag vet, jag klarar inte heller av att sätta mig in i det, men att rusa iväg i blind shoppinghysteri…mår man bättre av det? Vad är det jag inte fattar?

Sådant här knäcker verkligen mig. Är det här livet? Så fruktansvärt tomt.

 

Influensa

image

Jag äter marmeladmackor och ser på TV till frukost. För att jag är sjuk och eländing och för första gången i mitt liv har influensa. Har bara hört om det förut och hur sjuka folk säger de är men aldrig förstått vad. Trodde det bara var en förkylning av det värre slaget, men det är visst influensa.

Bläh för influensa. Ser alla avsnitt av Suits igen, men för det mesta är jag för trött för att ens göra det. Men inte så trött att jag kan sova, bara däckad.

Influensa, bläh.

Fleeceset med bollar

Det är alltid ont om roliga vinterkläder. Har man barn som håller värmen lätt kan man kosta på sig byxor som är lite kortare och roligare. Med bollar i nederkanten till exempel, och en tröja till med vida ärmar.

Mönstrena är vanliga tröj-respektive leggings-mönster som är modifierade. Dvs ärmar och ben är måttade utifrån hur vida han ville ha dom nedtill och sen har jag bara dragit en rät linje från den ordinarie mönsterlinjen ut till det rätta måttet. Fungerade mycket bra.

p1040292-red246-fleecebyxor-med-bollar-red

 

 

 

 

 

 

 

 

246-fleecebyxor-med-bollar1-red

Tygerna är från Stoff og Stil. Syprojekt nr 146 och 147 är klara.

Vi sörjer något vi aldrig haft

Idag kom det andra telefonsamtalet. Det som vi väntat SÅ på. Jag hade mina aningar eftersom beslutet skulle fattats i tisdags och vi fortfarande inte hört något. Lite som en jobbintervju där allt känns fantastiskt bra men så hör man inget när man borde höra och då VET man.

Vi fick alltså inte bli fosterfamilj åt den lilla flickan som vi blev framlagda för häromveckan. De som beslutar valde den andra familjen. Känns lite som en förlust av något vi aldrig haft, ett tomrum efter en liten någon som vi för två veckor sen inte ens visste fanns men som ändå lyckats göra sig en liten plats i våra hjärtan trots att vi aldrig mött henne och inte ens vet något om henne mer än att hon finns och är under ett år och av någon anledning behöver en familj att växa upp i som inte är hennes biologiska.

Jag vilar trygg i att de som bestämmer har barnets bästa för ögonen och att den andra familjen matchade hennes behov bättre än vad vi gjorde. Och bra att hon har två som vill ha henne; det är inte alla som har. Men det är fortfarande en förlust.

En (förstör) för alla, mamman (förstör) för en?

Han älskar TaeKwonDo-träningen, och vi med. Han för att det är lite coolt – kampsport, fysisk träning, ganskal häftig dräkt…vi för att det är bra träning rent allmänt, bra att lära sig kampsport specifikt och för att det är på skoltid.

Så han går en dag i veckan.

image

Visst ser det bra ut? Barn i räta led (nåja, var lite schysst, det är 7-8-åringar det här) som står och väntar på lärarens instruktioner. Armarna ska ut till sidan och kroppen vrida sig när läraren ropar sitt kommando.

Men det som inte syns på bild är de två-tre ungar som är bak till vänster, som inte är ombytta och inte har den minsta avsikt att delta i lektionen. Två av dom är i ett omklädningsrum och den tredje är i gympasalen, och dörren däremellan öppnas och stängs HELA tiden med flams, trams, skrik och rop. Läraren gör ingenting. De andra barnen har svårt att höra lärarens kommandon och instruktioner pga oväsendet, och självklart blir dom störda i koncentrationen även om dom står med ryggen mot vilket i sin tur gör att dom inte lär sig lika mycket. Men läraren gör ingenting.

Vid påstöt från O tidigare på terminen var responsen ”ja de får vara med några gånger på prov men sen blir de utkastade”. Dom har hållit på så i ca en månad nu och fortfarande får dom störa alla träningar.

Det är inte så att det är gratis att ha barnen på TaeKwonDo, bara så det är klart. Det kostar fläsk faktiskt. Så när tre ungar får förstöra för övriga 20 blir jag rätt förbannad.

Igår kom jag en kvart innan träningen var slut och jag fick spunk på han som var inne i gympasalen. Gick fram till honom och undrade vad fan han höll på med som förstörde för alla andra?! ”Jag förstör inte för nån!” Men det menade jag att han gjorde när han förde en massa oväsen och springer in och ut. Lägg av med det där eller stick härifrån.

Sur unge som plutar med underläppen och vägrar gå därifrån (helt okej, hans föräldrar betalar ju också för träningen) men som iallafall den sista kvarten höll tyst och klängde i ribbstolarna under protest. Med plutande underläpp.

Kände mig på sätt och vis lite taskig men varför är han där inne om han inte vill vara med på träningen? Då kan man lika gärna gå ut tycker jag.