Går ner på fulkaffe – och tycker det är helt okej

2017-01-21-14-48-18Espressomaskinen gick sönder efter femton års trogen tjänst. Den var en bröllopspresent från en farmor som nog trodde att båda numera äkta hälfterna var kaffedrickare, men icke. Så den har varit MIN, bara min!

Krups, en riktig trotjänare, vi har skickat efter reservdelar tidigare när mjölkskummarrörets packning torkade ihop och dog. Nu är det förmodligen plasten som styr vredet ovanpå som gett sig så det går inte att sätta igång varken för espresso eller mjölkskum.

Och det går säkert att laga och jag ska väl kontakta Krups igen, men för att lösa situationen kortsiktigt gick jag och köpte mig en mjölkskummare för en struntsumma. Jag använder redan espresso-snabbkaffe på morgnarna till min frukost, så komponenterna till en snabbcappuccino var på plats.

2017-01-21-14-44-23

Pulverespresso och varm mjölk skummad med den lilla vispen, 1 minuts arbete. Och jädrar va gott. Och vilket FANTASTISKT skum det blir av den lilla vispen! Tjockt och stenhårt – ligger kvar i glaset långt efter att den övriga drycken är slut för länge sen.

2017-01-21-14-50-37Nu är det cirka två veckor sen espressomaskinen gick sönder, och jag har inte ens ringt Krups för att höra efter reservdelar. För visst, espresson i maskinen är godare och mycket fylligare än snabbespresson (precis som vanligt kaffe är mer smakrikt än pulverkaffe), men när hela slutprodukten blir så himla bra och det går så snabbt och enkelt, ja då är det lätt att välja snabbkaffet framför The Real Thing.

 

Så nu är det fulkaffe för hela slanten och jag har visst nått den aktningsvärda åldern då jag inte bryr mig ett dugg. Nackdelen är att jag dricker mer kaffe än jag brukar för det är så enkelt och gott att göra så barriären är lägre. Men det är det värt.

En kväll i Bergen

När jag kom till Bergen regnade det (förstås, har lärt mig att det är en av de städer i Europa med flest regndagar), men jag lät mig inte nedslås av det. På med varma kläder och ut på en WhereIGo för att få lite sightseeing.

wp-1478032222927.jpg
Is THIS Art??? som den hette

Det var en tur runt en del av Bergens offentliga konst och samtidigt en vandring i en del av centrum.

Här var vad jag fick visat:Fin och annorlunda konst; blå granit, ett minnesmärke efter en gammal kung, missförstådda hyllningar till kulturpersonligheter och annat.

Jag fick fel koordinater i slutänden och fick inte slutfört med smiley tyvärr, och CO var inte behjälplig med att se vad som gått snett tyvärr.

Jaja, that’s life och det var en fin runda iallafall, perfekt för en förstagångsbesökare i en ny stad. Lite motion efter en hel dag sittandes på tåg var ju inte fel heller.

Det blev ingen tur ner på Bryggen – vädret inbjöd inte till det och ärligt talat visste jag inte riktigt vad jag skulle ned dit och göra mer än att säga att jag har sett det, så det kändes mäkta poänglöst (om nu något kan vara mäktigt och poänglöst samtidigt).

På kvällen ville jag ut och äta en god bit kött och få mig ett glas mörkt, gott, rött vin på kuppen. Efter att ha irrat runt en stund i vad som verkade vara studentkvarter och neggat de restauranger som fanns där (såna som är helt perfekta när man själv är student – bra priser, hög ljudnivå, stojigt, massa kompisar prat och mat) var inte riktigt vad jag såg för mig.

Men jag hamnade på Trancher, vilket egentligen var ett lyckat misstag. Jag såg in genom fönstret på något som såg trevligt, lugnt och varmt ut (rätt frusen vid det laget), och när jag kom in såg jag att det var Trancher. Inget ont om det, men det finns två Trancher-restauranger i Oslo så jag tänkte att när jag nu var i en annan stad behövde jag väl inte gå till ett ställe jag kan gå i när jag är hemma?

Värmen och det andra slog snabbt de tankarna ur hågen och ersatte det med ett

”Va bra, dit har vi ju aldrig tagit oss tid att gå till i Oslo så då kan jag passa på här!!”  Kom inte och säg att jag inte är förändringsvillig.

Och bra blev det. Grymt gott kött, fantastiska tillbehör (såklart eftersom jag fick välja dom själv…), fantastiskt vin (en Malbec) och en underbar servitör med vilken jag hade en massa trevligt småprat, fick en dessert på köpet och rödvinssås till köttet ”just because” (australiensare). Servitören hette James och jobbar tydligen egentligen på Trancher Frogner, den som är närmast hem till oss, så vi lär nog ses igen fast i en annan stad.

Så där satt jag och mådde oförskämt bra med god mat, vin och en bok.

Life is good när man är på jobbresa…

Sommaren är över

I helgen blev det klart att sommaren är över. O och hans mamma plockade (nästan) rent päronträdet och ett av äppelträden och kokade två hinkar underbart gott mos av det, tack!!

Nu har vi äppelmos så det räcker till barnen havregrynsgröt varje morgon hela vintern, helt perfekt. Jag kan inte förstå att jag tycker det bär emot så himla att göra sånt – en dags arbete och utdelning i vad som nästan blir en evighet. Tur att jag har en svärmor…

I rena förskräckelsen beskar  de några fruktträd (ni känner väl till JASO-skärning, en högst reeell verklighet för alla trädgårdsägare. JAS i all ära, men vem vill hålla på med sånt mitt i sommaren?) också så nu får vi förhoppningsvis gott om frukt nästa år – förutsatt att träden gillade det.

Men ärligt talat, vi har beskurit våra träd när som helst och det har inte påverkat fruktmängden negativt. Den enda som var lite kräsen var fikonbusken som inte gav frukt i år efter att vi flyttade den senhösten förra året. Men den ser ut att ha hämtat sig, så det blir spännande att se nästa år – det ser lovande ut iallafall och nu står den i perfekt söderläge.

Och så tog vi in sommarmöblerna. Det är liksom att slå spiken i kistan på sommarhalvåret och man inser att nu är det faktiskt SLUT för i år…Det blir inga fler långa, sena kvällar i den ljumma värmen med ett glas svalkande i handen, med barn som sover, bin som surrar (ni hör stråkmusiken i bakgrunden va?), sommarens alla dofter, klar himmel…

Eller ja, det var väl inga såna kvällar den här sommaren heller; mest som vanligt med skugga från träden på granntomten, inte alls särskilt ljumt, snarare ganska kallt och ruggigt, varpå man går in och myser istället. Eller tar en ohemul mängd filtar och lyktor och bullar upp med. Och en kopp varmt te istället för det där svalkande.

Men vackra färger är det, sumaken är som finast nu.

I födelsedagspresent gav min svärmor mig en orre som svärfar knäppt dagen innan hon kom. Den har vi haft hängande på balkongen i stan i två dagar och nu var det dags att preppa  den, dvs flå och ta ur. Allt finns på Youtube lyckligtvis, så inga worries.

Ett snitt vid benen och så metodiskt dra skinnet uppåt längs hinnorna.

Småkillarna såg på men tyckte det var lite läskigt (slå ihjäl och ta ur abborar går bra, men en gullig mjuk orre var visst inte lika lätt). När den bara var död gick det bra men så fort skinnet skulle av blev det hemskt tydligen, stackars fågel mm. Jaja, nu ligger den i frysen och väntar på att bli något gott.

Fin helg nere i fina Åsa.

Kaffehycklaren

Det här är vår nya kaffemaskin på jobbet. En så kallad kapselmaskin, något jag är principiellt mycket starkt emot. För varför ha kaffe i kapslar/pods en kopp i taget när man kan göra kannor eller ha automater och slippa allt restavfall som kapslarna ger?

Nespresso var mitt hatexempel med sina metallbehållare och sin otillgänglighet genom att man måste gå till speciella butiker för att köpa.

Så jag har ingen sån maskin och vill inte ha heller. Men hycklaren är lika bekvämt inflyttad i mig som hos de flesta andra. På Holte consulting där vi har kurserna i Jernbaneverket kan man välja mellan kaffe på kanna och kapselkaffe. Nespresso, närmare bestämt. Vore jag så himla god rätt igenom så hade jag naturligtvis tagit kaffet på kannan. Strunt samma att det är det läskiga, blaskiga norska Alis Kaffe eller (N)Evergood, miljövänligheten går först eller så går det bra att dricka te eller vatten.

Men nä, jag frossar glatt i Nespresson när jag är där, gärna flera koppar/kapslar på en dag – det är ju så praktiskt med kapslarna där man kan välja vilken rostningsgrad man vill ha och hur stor eller liten kopp av sin favoritrost man vill ha. Samvetet sträckte sig visst inte så långt.

Iallafall har jag ingen kapselmaskin själv och det kan väl inte räknas när man bara lånar?! Precis som att kalorierna i mat man står och äter inte räknas, bara de när man sitter.

Så döm om min förvåning när det en dag var JAG som på mitt eget initiativ skickade ut mailet till de andra i projektet om att vi väl borde köpa en kapselmaskin för att få lite gott kaffe som alternativ till det där otäcka som kommer ur kaffeapparaten i entrén? Jag hade till och med föreslagit en specifik modell med Tassimokapslar som går att köpa i vanliga matbutiker och föreslagit att alla lägger en hundring.

imag2197_1.jpgPublikens jubel, maskin införskaffad och här är jag nu. Helt såld. Kaffet är underbart. Samvetet får sig ett jättehugg varje gång jag tar ut den stora plastkapseln med sitt aluminiumlock och slänger den i papperkskorgen, osorterad givetvis. För var delar man plast och aluminium på jobbet?

Inte för att jag har någon vidare tro på sopsortering när det gäller plast och mat, bara glas, men att tillverka mer plast när det redan är ett överflöd av plastskräp här i världen och vi borde tillverka färre plastprodukter, inte fler…Kan ingen göra en sån här kapsel i papp? Kanske plastlaminerad papp – då går det åt mindre plast iallafall?

Men jag njuter mitt kaffe och skäms, men den goda kaffesmaken övergår skammen – iallafall när jag dricker.

Hycklare.

Vad ska vi äta till middaaag idaaaag?

Den där frågan…den där frågan….När den kommer är det försent att försöka börja komma på något, det måste redan vara gjort, helst inhandlat och gärna påbörjat. Dream on. Vardagslivet fungerar inte så, och därför ger jag mina barn falukorv, pannkaka och spaghetti med köttfärssås lite oftare än jag egentligen vill.

Jag älskar mat och vill att mina barn ska göra detsamma. Jag ryser när jag ser och hör barn som vägrar äta annat än pasta och pannkakor, men jag ser ju vart det är på väg ibland, även om vi hinner gira undan precis innan det blir så illa.

När alla andra provat att få mat hemskickad med recept som man bara ska följa, och kommit fram till att det inte är något bra, DÅ tänker jag att jag ska testa. Late bloomer kallas det visst. Så Godtlevert.no har fått en ny kund för ett tag framöver tills vi har utvärderat om den vägen att slippa tänka på vad man ska ha till middag varje dag funkar.

Dom har fyra alternativ; Originalmeny, Expressmeny, Barnemeny och Roedemeny

Menyer

Man bör kunna lägga 30-40 minuter av sin kväll till att laga mat, det tycker jag verkligen, så det blev Orignalmeny. I söndags kväll kom första leveransen; fyra middagar för fyra personer i två lådor – en för kylvaror och en för torrvaror.

Veckans lådorJag kan inte låta bli att tänka ”Äter man inte mer på en vecka?”, men det är ju faktiskt inte mat för en hel vecka utan fyra dagar bara.

Idag var det dags för första provlagningen (japp, systemet havererade direkt i och med att vi inte äter riktig middag på måndagar pga aktiviteter) och det var fisksoppa. Den skulle ta 25 minuter att laga men tog 30. Kanske på grund av att jag hackade grönsakerna innan jag började och inte efterhand som det var tänkt.

Lång historia kort; morot, lök, palsternacka, selleri, purjo och fisk (stenbit minsann, mums!) i sås på buljong, creme fraiche och mjölk och pyttelite curry.

Och det var så himla gott! Alltså fisksoppa är inte svårt att laga i vanliga fall, men här hade jag ju sluppit att tänka på att det skulle lagas och vad det skulle vara i (förutom fisk…), hur länge det ena och det andra… Och den smakade bättre än den jag brukar göra, även om jag tusan inte kan komma på vad det är för skillnad egentligen. Men jaja.

Det såg gott ut, även om det inte var likt det på bilden i receptet såklart;

 

wpid-collage_20150120211946342_20150120212012873.jpgMin är den översta, om nu någon skulle undra.

Det mest uppenbara är väl att jag hade mer curry i min än dom i sin (curryn var frivillig) och att dom har lax och jag stenbit (jag vann!). Men den var himla god iallafall – och snabbgjord.

Imorgon blir det Chop Suey!

 

Julbord på Gunnebo Slott

Enligt den fina devisen ”Bättre sent än aldrig” tänkte jag nu berätta om det fina julbordet vi var på före – ja just det, JULEN.

Vi är ett gäng som plus/minus några personer varje år brukar träffas och äta julbord på något trevligt ställe i Göteborg. Hittills har vi varit på bla Stadsmuseet, Restaurang Kusten (skaldjursjulbord) och Sjömagasinet, och i år var turen kommen att testa Gunnebo Slott.

Gunnebo fast inte riktigtSå här såg det visst ut för några år sen (typ 200?), men det var inte riktigt likadant den där decembereftermiddagen när vi var där. Snön var allestädes frånvarande, så det såg ut som vilken dag i juni som helst förutom att det inte var några löv på träden. Men det var ungefär samma temperaturer.

Anyway, julbordet.

Plus:

+ Fantastiskt god mat, upplagd i omgångar på små fat som fylldes på vid behov. Ibland fick man fråga, men det stod hela tiden (nåja, nästan hela tiden) en person i salen som man kunde be. Färskt och underbart, upplagt i små aptitliga matbitar. Buffé förstås, så man får gå hur många gånger man vill. Presentation av hela buffén innan man tog för sig, och sedan en till när man var klar för dessertbordet.

+ Annorlunda mat men ändå juligt. Om man gillar det traditionella, dvs gravlax, rökt lax och skinka på fat, revbensspjäll, potatis och sås så är man på väg mot en besvikelse. Men om man har ätit några julbord, hajjat konceptet och gillar det men glädjer sig åt variationer, så har man hamnat på HELT rätt ställe. Traditionella julsmaker i annorlunda kombinationer.

Små bitar utsökt upplagt. Ser lite ut men det är bara att fylla på så många gånger man vill.
Små bitar utsökt upplagt. Ser lite ut men det är bara att fylla på så många gånger man vill.

+ Närodlat, vilket ger annorlunda kombinationer. Om jag förstår det hela rätt använder dom det som odlas på Gunnebo under året och förbereder julbordet länge genom inläggningar/konservering/torkning av det som växer hela året för att sen tillaga det under några veckor före jul.

– Mumma. Dom hade inte mumma, och visste inte hur man gjorde det. Ett julbord utan mumma???!!!

– En väl fundamentalistisk inställning till det närodlade. Vilket gjorde att fem av sju snapssorter på listan (med viss reservation för det exakta antalet) var slut när vi kom fyra dagar före jul. Istället för att kolla sin orderreserv på julbord och matcha urvalet till det så väljer man att bara låta något var SLUT? Pittoreskt och fint kanske en del tycker, jag tycker det är omåttligt icke-serviceminded.

Jag drack flädersnaps och den var kanongod.

Ett inte billigt, men otroligt prisvärt julbord som jag kan rekommendera alla gånger. Ja i juletid 2015 alltså.