Lördagen blev lugn och tidig för mig – jag hade ju trots allt varit uppe sedan halv sex, men ändå var söndagen spak.

Det fixades med WiFi (vilken semesterbostad klarar sig utan det?!) och lite annat, barnen tjoade och det var allmänt livat. Men Adam fann sig inte lika väl tillrätta med S och E som Hannes gjorde, så vi gick en lite GC-tur istället.

Vi har cachat i Heestrand förut, men det var så länge sen så det minns inte han längre. Har försökt hitta bildbevis i dropbox’en men misslyckats, geocaching.com säger att det var 2011 och det tror jag på.

Iallafall drog vi ut, den närmaste var tvärs över vägen.

Blött och riktigt halt på berget, is bitvis, gärna med vatten på. Men vad gör man inte.

Vi gick vidare ner mot havet och gav oss på en jag inte hittat förra gången vi var ute, men även denna gång gick vi bet. Fast ändå inte; vi klättrade lite i berg och lekte och hade det allmänt bra.

Nere vid vattnet var det snäcksamling (något som de hållit på med uppe i skogen igår och hittat otroligt fina snäckor trots att det är en bra bit från havet), och bästa fyndet var väl ett ostron med ostronet kvar i. Dött verkade det som, men vem bryr sig?

Efter två dagar i underbara vänners lag var det dags att styra kosan hemåt.

Extra glad var den som tappat sin envisa tand som vägrat släppa taget under så lång tid – trots att den nya tanden är mer än tydligt ute. Helt plötsligt låg den bara där på tallriken, himla praktiskt.