Nytt hopp för drömmen om Orrö

Planen på att vara ett år på Orrö 2020 blev det som bekant inte så mycket med. Inget alls, närmare bestämt – inte ens ett besök. Orsaken till uteblivna besök torde vara allom bekant det här året och jag orkar inte prata om det mer, men att det inte blev något år där ute beror i stor utsträckning på internt motstånd i familjen. Lite bekymmer för min del också med hur jag skulle lösa det med jobb (det här var innan alla kontorsråttor lärde sig att man kunde jobba hemifrån lika bra som från jobbet, och framför allt innan kontorsråttornas chefer hade förstått att det faktiskt går att lita på folk att dom jobbar – även när det inte är från kontoret), men det får vi se som avklarat nu. Nåt bra med 2020.

Men då och då har den yngste förmågan i familjen tagit upp det här -”När ska vi vara ett år på Orrö?”, och jag har sagt Nej lilla vän det blir inget med det, nu är A för gammal för att få gå i skola på Runmarö och så har det varit bra med det. Men jag har nog fått något om bakfoten eller ändrat mina antaganden, för skolan på Runmarö är F-9 (men inte länge till om politikerna i Värmdö kommun får som dom vill) och det är alltså inte A’s skolgång som blockar.

Så nu har drömmen blossat upp igen, i alla fall hos mig och H. A tycker att det väl skulle vara kul, och O blir jättestressad så fort vi nämner något om det. Alla smaker är representerade.

Visst, mycket är oklart och behöver fixas – vi har en lägenhet och ett hus som på något sätt måste tas om hand (hyras ut känns väl mest logiskt), jobb måste flyttas till Stockholm för O’s del (marknaden för honom är bättre i Sthlm än i Gbg), jag måste få ok på att jobba hemifrån (kanske gå över och jobba mer nationellt då det inte spelar så stor roll var man sitter?), och….ja det är väl det egentligen.

Allt annat löser sig.

Jo just det, den lilla detaljen att huset där ute inte är mitt utan min pappa och hans frus, och att dom spenderar mer och mer tid där ute kanske ska med i det hela. Plus det faktum att han inte tycker att det är människovärdigt att bo där ute och ”det kan man väl inte?!”, underförstått att ”det ska ni verkligen inte”…

Farfar bodde i stort sett där ute när han var pensionär, och nu gör pappa det också (pga Corona nu iofs, annars hade dom väl varit i Spanien eller nåt liknande), men måste man vänta tills man är pensionär med att göra såna saker? Min sjukdomshistoria så här långt antyder att jag kanske inte blir pensionär över huvud taget, och då går det här loppet förbi mig helt??!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.