Varje sommar kom jag upp till Hälsingland för att hälsa på. Varje sommar åkte jag och mamma ut på tur i närbygden, såg ställen vi inte sett, cachade, upptäckte caféer och andra smultronställen.

Nu är det sommar, jag är i Hälsingland och cachar i närbygden. Men utan min mamma. Jag letar burkar själv, det är jag som kör bilen (brukade alltid vara mamma), eventuella smultronställen får jag uppleva själv, och fikat får jag äta själv också.

Fikat/lunchen blev hos Majas i Regnsjö. Det brukade vara mysigt att åka hit – en jättestor prylbod mitt ute i ingenstans och med gott fika. Jag hade sparat mig ända sen besöket på Växbo lin för att jag inte ville göra allt på ett ställe – och för att det var så gott fika på Majas. Men i ärlighetens namn var den ganska trist – en briemacka, festis, kaffe och kladdkaka.

Det var ju sällskapet som gjorde det. Ett sällskap jag inte har längre.

Jag vet inte om jag klarar av att göra en sån här tur en gång till – i mammas Hälsingland, hennes hoods, turerna som vi åkte på tillsammans… Men å andra sidan brukar T säga att det är så när man gör saker för första gången utan mamma. Första gången i stugan, första gången på tur, första gången i lägenheten…och att det sen blir lättare.

Vi får se.