Min mamma är ingift cypriot, och ända sen jag var liten har jag haft det grekiska (egentligen cypriotiska) språket i hemmet. När jag gick i lågstadiet hade jag kunnat få hemspråksundervisning i grekiska om jag bara hade velat, men jag sa nej. Jag minns det otroligt väl; mamma såg mig djupt in i ögonen när vi var i badrummet och frågade om jag verkligen inte ville det. Nej. Du VET att du kommer ångra det här senare? Ja det kommer jag. Men ändå vill du inte? Nej jag vill inte.

Det var på rent trots naturligtvis. Exakt vad det var trots mot är lite oklart för mig idag, men jag visste att jag skulle komma att ångra mig och ändå gjorde jag det valet. Och nu ångrar jag mig såklart – TÄNK om jag hade haft ett tredje språk…

Nu när dom bor nere på Cypern halva året så blir det ju att jag åker ner iallafall en gång om året, och det hade varit så underbart att prata grekiska (hellre cypriotiska, för jag tycker det är lite mjukare). Det är som bekant alltid lättare om man kan språket i det land man reser till – även om det just på Cypern går lika bra med selleri eftersom alla pratar engelska.

Två gånger har jag gjort seriösa försök att lära mig det. Första gången var på Göteborgs Universitet runt år 2000. Jag var jäkligt duktig faktiskt och fick bästa betyg och resultat, men haken var att det var teoretisk grekiska. Dvs jag var en hejare på grammatik (så långt vi kom) men kunde inte prata ett jox, för det hade vi aldrig tid att lära oss (!)

Nytt försök i Asker på Folkeuniversitetet 2008. Det var en himla bra kurs; bra lärare, engagerad och ambitiös grupp. Den bestod av ett gäng som läst grekiska tillsammans i flera terminer, tanter i 60-årsåldern som var helt orädda för att prata grekiska rätt ut och pröva saker dom inte kunnat förut. Flera av dom hade köpt hus i Grekland och kastade sig vilt ut i den lokala byråkratin med hull och hår. Otroligt coolt och väldigt inspirerande för dom var så livsbejakande. Och bra med träning i att prata blev det också. Tyvärr blir det ju som det blir med en del saker när man har småbarn, och jag kom inte så långt som jag hade velat.

Jag önskar att jag kunde lägga 30 koncentrerade minuter varje dag på att lära mig grekiska.