När min mamma skulle sluta röka en gång för länge sen efter många år som aktiv rökare så frågade jag om hon kunde det.

– Klart jag kan, jag har ju slutat röka MASSOR av gånger!

Just då tyckte jag det var rätt knäppt sagt, men eftersom man som bekant förhoppningsvis blir klokare med åren har jag tagit till mig det här som ett litet mantra. Inte för att jag röker, men för att jag inte tränar.

Så jag ska börja träna (igen), det är något jag kan, det har jag ju gjort MASSOR av gånger! Det svåra är inte att börja träna, det är att fortsätta träna. När den första entusiasmen har lagt sig tre veckor efter att man började träna, vädret är skit och man vill bara sitta hemma och moffa chips – om man DÅ kravlar sig ur soffan och går till gymmet, DÅ är man igång på riktigt.

Sen har jag ju läst att det är viktigt att ha en målbild så man kan VISUALISERA sina (eventuella) framsteg. Så det här är min målbild:

Ja förutom Susanne Lanefeldts hårband, det får hon gärna behålla. Men smidigheten, den smidigheten….

Det här är en annan målbild (man kan ju vara både smidig och stark – sikta mot stjärnorna!).

Det kan väl inte vara så svårt att få en sån ryggtavla? Några timmar i gymmet bara. Ja om dagen alltså, i några år. Och sen deffa sig genom att äta äggvita och ris, mums. Fast det funkar ju dåligt för mig som är 95% vegan numera….gissar att No Egg inte funkar lika bra.

Men oavsett målbild är sanningen en liiiten bit ifrån kan man säga. Det är väl mer så här:

Men jag har börjat! Jag har skaffat mig gymkort (igen…jag kan börja gymma MASSOR av gånger!) – och jag har varit där idag (de två första veckornas entusiasm har börjat).

Vi hörs igen om 3 veckor när jag tar fram saxen och klipper gymkortet i strimlor. Om jag orkar.