Olympic day

Ja det var ju inte bara min födelsedag, utan det var ju dessutom Olympic Day på Liseberg. Där samlades olympiska mästare i en del udda sporter som tydligen är med i OS (antar jag – Olympic indikerar OS för mig iallafall, men jag är ju sällan ett sportlexikon kan man säga), som tex orientering,  fäktning, klättring, skidskytte (jo i Sverige betraktas det som en udda sport), tae-kwon-do, gymnastik (?!), capoeira (??!!), skateboard (???!!!) och en del annat. Poängen var att få barn att prova på de här idrotterna och helt enkelt locka till sig dom.

Adam orienterade sig runt Liseberg med hjälp av stämpel och karta (och en far som kartläsare), Hannes klättrade, såg på skidskytte och hängde vid gymnastiken. Vi var där med A och hennes två barn, där den ena blev helt frälst på skateboard men den andra hängde med Hannes på gymnastikmattan.

Sen hamnade Adam på klätterväggen, och det syntes att han gjort det där förut. Han är duktig på att klättra och blir han bara lite starkare i armarna kommer han bli en grym klättrare om han bara vill. Stoooolt mamma!

Det var ett jättebra arrangemang, och det var toppen att vara där så sent som vi var. De värsta köerna var över, det var ingen trängsel och alla fick komma fram och prova inom rimlig tid.  Fyra uppspelta och glada barn som gick därifrån vid fyratiden.

Dag 8, En dag i Falun

2016-08-06 14.28.27Så blev det så att min resa tog slut i Falun. Det kunde varit värre – jag kunde ju fortsatt, och det hade varit tortyr.

Istället parkerade jag min cykel och all packning i duggregnet på Trotzgatan, tog ut ett par jeans ur mina vattentäta cykelväskor (jo, sant!!) och gick in på Sushi Lovers för en sen och ganska lång lunch. Hade längtat efter sushi ett tag, och den här var lite annorlunda vilket var spännande. Men allt som är spännande är inte nödvändigtvis bra, själv tillhör jag dom som tycker att majonnäsbaserade såser/gojor inte riktigt hör hemma i sushisammanhang och här var det en del av den varan.

Men jag var inne och regnet ute, så jag var nöjd.

Eftersom man inte kan sitta på en 12-platsers restaurang alltför länge utan att det börjar kännas lite besvärande flyttade jag mig så småningom till ett café och senare gick jag en tur på stan. Dels för att försiktigt få runt blodet i mina stumma lår, dels för att se på Falun och dels för att leta lite.

Fin stad Falun, en dags besök kan varmt rekommenderas. Det gamla industriarvet har bevarats men med ny verksamhet i lokalerna.

2016-08-06 18.10.08
Från tegelbyggnaden till vänster i bild, på andra sidan kanalen, strömmade det skön soft jazzmusik

2016-08-06 18.08.00

Och så finns det förstås en del spännande, säkert jättehemlig verksamhet mitt i centrala Falun (STOPPA PRESSARNA!!!), och för att hålla den så hemlig som det behövs så annonserar man det på lämpligt sätt:

2016-08-06 17.49.04
Alltså pardon my French, men sätter man upp en sådan skylt (och det var inte bara en, det var fullständigt nerlusat med likadana skyltar runt HELA byggnaden) så ber man om att det ska fotograferas. Så är det bara.

Men tillslut var det dags för den bästa synen av dem alla…

Familjen

Middag på den mer än utmärkta Banken Bar och Brasserie (gå dit, väl värt dina middagspengar!), miljoner kramar och pussar, ungar i knät hela tiden och bara en massa gos (och lite mat).

Sen iväg till Smedsnäsets camping med det stooora tältet i bagaget. Det har två rum och en mittsektion och är så högt att man kan stå raklång i det…yum…Vi brukar sova vi vuxna i den stora delen och barnen i den lilla, men den här gången tänkte jag inte låta barnen sova mer än några centimeter ifrån mig.

Och när man bara monterar upp det ena innertältet får man lätt plats med cyklarna inne i tältet dessutom!

2016-08-07 09.03.12
Bilden är tagen innifrån det stora innertältet

Och hörrni vad fort och lätt det går att färdas med bil!!! Vet ni att det bara är att trycka lite på gaspedalen när det är uppför så fortsätter man i samma hastighet som tex i nerförsbacke eller på plant? Och motvind bryr sig bilen knappt om, och om det regnar är man torr när man sitter där inne, och man kan ha på sätesvärme om det är svalt! Vilken fantastisk uppfinning…

Så det blev nattläger den 6 augusti på Smedsnäsets camping som planerat!

2016-08-07 08.58.38

 

Jag kastar in handduken.

Uppiggad av beskedet att resten av familjen möter mig i Svärdsjö gav jag mig iväg i regnet. Men det var tungt. Fruktansvärt tungt. De två milen mellan Borlänge och Falun tog en evighet och i varje uppförsbacke när jag behövde ta i lite stumnade låren. En fin twist var att de sista kilometrarna in i Falun var en enda (!) lång nerförsbacke – underbart!

Men nu ger jag upp. Jag orkar inte 2-3 mil till Svärdsjö, och jag orkar definitivt inte 9 mil imorgon. För att klara det skulle jag behöva vila två dagar tror jag, och det har jag helt enkelt inte lust med. Har inte lust att ligga på en camping 9 mil från målet och kura i två dagar för att SEN ta de sista nio milen. Så viktigt är det inte för mig att genomföra det jag föresatt mig. Jag har ändå trots allt cyklat över 40 mil på en vecka – enorm prestation för att vara jag.

Så jag är nöjd och känner mig inte som en loser, jag är superstolt över det jag gjort men nu är det färdigt. Nu ger jag upp och ser fram emot att få gosa med mina barn ikväll, så enormt mycket viktigare!!

Tack till alla som hängt med och hejat!

Ett fantastiskt besked!!

Det var menat som en överraskning, men när jag pratade med Käre Maken för en stund sen och uttryckte min modfälldhet (låren känns stumma, vädret är lite hurvet, fem mil idag är okej men nio imorgon blir tufft osv) avslöjade han att han hade en överraskning i bakfickan – ATT KOMMA TILL SVÄRDSJÖ CAMPING IKVÄLL TILLSAMMANS MED BARNEN och sen sova där med mig. Imorgon tänkte han cykla med mig den sista etappen medan mamma och Totis tar hand om bil och barn.

SÅ HIMLA GLAD blev jag så ögonen tårades och jag saknar dom alla så jättemycket helt plötsligt (jag har inte träffat barnen på nästan två veckor, längsta jag någonsin varit utan dom).

Då känns det lättare att harva de fem milen till Svärdsjö. Jag har heller inte bråttom, för dom kommer inte förrän ikväll. Även om överraskningen blev avslöjad så var det värt det för allt känns lättare.

Väntar ut regnet här i Borlänge innan jag drar vidare.

Dag 7, Grangärde – Borlänge, Flykten från Småpåvarna

Det visade sig att de trevliga människorna som äger Rossa Camping hyr ut sin mark åt elaka, vresiga småpåvar som agerar på eget bevåg och kräver att alla ska kunna de oskrivna regler som finns på campingen. Annars blir de arga. Inte för att det märks när de blir arga, för de går på med full attack redan från början, som pitbulls. 

Jag har bestämt mig för att jag inte vill låta människor som ger dålig energi få någon plats att försura mitt liv på, så jag drog till Borlänge istället. Ont i knät? Jajemen, men fantastiskt vad lite ibumetin kan göra ändå…

Säker i Grangärde!

Själva Grangärde centrum var en otrolit söt liten by, så allt gott om Grangärde fortfarande. Ett litet torg med en ICA Supermarket och en massa trevliga dalmasar som undrade vart jag var på väg och varför då och var kommer jag ifrån och annat trevligt. 

Och man kan känna sig trygg i Grangärde, Durexautomaten hänger fortfarande kvar på en vägg. Ser inte ut som att det är något kvar i den däremot, och jag är lite osäker på om tjuvlarmet var riktigt inkopplat…

Fin tur, humöret på topp, vääääldigt trött i låren. Fem mil idag var nog lagom.

Temat för den del av turen som går genom Rämshyttan och Idkerberget var, förutom en fantastiskt gullig och mycket dalalik och rätt aktiv bygd, bra hus för läskiga filmer. Mitt i gulligaste dalabygden, Tuna Hästberg, reste sig plötsligt ett högt torn som är så gammalt och övergivet att fönsterrutorna har spruckigt och det ser allmänt creepy ut. När man kollar på hitta.se tex så är det inte markerat med annat än nr 2.

Naturen har börjat ta över; det växer ett träd på taket, även det är synligt på hitta.se 😀

Och strax innan hade jag åkt förbi det här trevliga bygget. Det lägre huset har på baksidan ett stort gapande hål högt upp mitt i huskroppen. Antar att det varit en in/utgång för något man lyft ut med kran eller nåt. Det här är en aktiv verksamhet och det som ligger inne på ”gården” är enorma rader/högar med antingen grov makadam, sand eller något som ser ut som helt vanlig jord (på bilden).

”Grustäkt”

Inte så många tankar idag.

Dag 6 Hagfors-Grangärde, nytt försök

Igår cyklade jag elva mil. Det berodde dels på en felberäkning (som jag mätte var det bara tio) men dels på att det gick så himla bra med dryga sex mil dagen innan att jag tänkte att fyra mil till går fint. Förutom det att det inte riktigt var 6 mil, utan mer fem och en halv, så summa sumarum var det ganska stor skillnad i sträckan Sunne-Hagfors och Hagfors-Grangärde.

Ungefär halvvägs

Jag har passerat halvvägs på min 52-milacykling och mer än det. Halvvägs var ungefär vid Tyfors nära gränsen mellan Värmland och Dalarna. Då var jag vid gott mod och tänkte att ”nu jädrar, fyra mil till Grangärde, det fixar jag”. (Även det var en felräkning, nästa skylt talade om att det var femtiosex kilometer, men jaja). Ont i vänster knä hela vägen gjorde att det gick ännu långsammare än det borde ha gjort. Backarna upp till Fredriksberg och Säfsen och sen vidare till den högsta punkten på hela resan var mjuka och fina men uppför likväl.

Begränsat med klimax när jag äntligen var uppe…väg både framåt och bakåt (no shit, Sherlock…), plant och ytterst odramatiskt, snarare stillsamt och väldigt fridfullt. När det inte susade förbi en bil i hundra knyck förstås.

Lite mer pukor och fanfarer hade inte skadat alls.

Tungt resten av vägen, ont i knät och förbannat blött. Ja för så fridfullt som på bilden ovanför var det bara i korta stunder. För det mesta regnade det och ibland vräkte det ner. Du vet såna där regnskurar som man hajar till av där inne i huset eller lägehnheten, och som får en att titta ut och säga ”Hoppsan, där vred någon om duschen ordentligt”. Flera sådana cyklade jag igenom, och nu när jag sitter och skriver det här kommer det ännu fler. Men nu är jag torr och mätt inne i mitt tält och struntar fett i hur det vräker. Ja förutom att det gör att mina skor inte torkar nåt vidare och jag inte hör ljudet från podcasten i min lilla högtalare trots att jag har den lilla Musicangeln på högsta sprutt.

För dom av försäljaren på Naturkompaniet GARANTERAT vattentäta skorna är INTE vattentäta. Fötterna var det första jag blev blöt om någon gång vid halv åtta på morgonen, och det var inte fotsvett det lovar jag… När jag köpte dom talade jag om precis vad jag skulle göra, att jag skulle cykla långt och inte ville ha mer än ett par skor med mig och att det är viktigt att dom är vattentäta så jag inte behöver gå med blöta skor. Han förstod precis och tog fram dom här. 

Jag var skeptisk; tygskor om än GoreTex-märkta, kan dom vara vattentäta? Jojomen, dom här var det, han hade själv ett par (såklart) som han haft i flera år (såklart) och cyklat till och från jobbet med varje dag (såklart) utan att bli blöt. Han visste väl vad han pratade om tänkte jag, och Salomon borgar ju för kvalitet så kör på.

Genomblöt större delen av dagen

Jag vet inte var jag har kvittot, men ett besök ska han få iallafall och höra att han inte ska lura i folk skitsnack bara för att få sälja skor, utan ge folk det dom vill ha istället. Det var tårna jag blev blöt om först, så det rann inte ner ovanifrån, bara så det är sagt.

Jaja, nog med gnäll. Är framme i Grangärde iallafall, fick en pizza till middag och den snälla campingägaren Mahmut tillika pizzabagaren delade mobilt med mig så jag fick internetuppkoppling så länge jag satt inne i pizzerian iallafall.