Smicker funkar

Det kom en fråga som var formulerad ungefär så här: ”Du som är så erfaren och har så kloka åsikter, kan du komma några timmar på tisdag och tycka och tänka lite tillsammans med andra kloka och erfarna personer (personer du redan känner väl men inte träffar så ofta, det skulle väl vara kul?!)? Du behöver inte förbereda något och det kräver inget efterarbete och vi hade varit sååååå tacksamma”

Vem säger nej? Ingen av oss 9 som var kallade till den här dagen iallafall, och förmodligen ingen av dom som är kallade till de andra dagarna heller.

Smicker funkar som bara den, så jag bokade om min tågbiljett till imorgon bitti (tvärs emot vad jag alltid säger om att resa Gbg-Sthlm på morgonen och vilka risker det innebär), och dök upp i Chalmers Kårhus på angivet klockslag.

Vi skulle diskutera vilka problem vi ser med dagens Chalmersspex, ur olika vinklar. Lösningarna kommer sen och lugn i stormen det är inte vi gamlisar som ska tycka och bestämma, det är alla generationer spexare, dom nuvarande också.

Och det står helt klart att vi som var där ikväll (aktiva i mitten/slutet på 1990-talet) inte riktigt förstår situationen på Chalmers som den är idag med studielån, CSNs regler och hur dom påverkar studenterna och hur det i sin tur påverkar hur dom kan engagera sig i tex spex. Hur spexet marknadsförs på skolan och i media verkar också vara annorlunda, samt det mest centrala kanske – att vi inte tycker att det är speciellt bra genomfört…Enligt våra mått mätt alltså. Men med tanke på det sviktande publikunderlaget så är det väl kanske även med deras jämnårigas mått mätt också.

Det här var första träffen, det blir visst en till, himla trevligt och nyttigt får vi hoppas.

Vi spränger bort vägen

Idag var det en glädjens dag. Så här vackert var det när jag kom ner till korsningen mellan väg 27 och 1674:

Och varför är det så vackert då? Jo för att det betyder att vi är ett liiiitet steg närmare färdigställandet av mitt viltstängsel-projekt, eftersom vi spränger. När jag kom dit var det redan en stor grop, och en kille tog ur sten och lera ur gropen medan två andra stod och tittade på. (Det visade sig att dom inte bara tittade, dom väntade på en lastbil också för att ta bort stenblock ur gropen).

Vacker grop va?!

Stallet som ligger där bredvid verkar ha överlevt, hästarna likaså. Bara att langa ner färisten ifråga och tejpa igen med lite asfalt så det ser snyggt och fint ut, så går vi vidare och försöker avsluta det här projektet.

Seså!

Men mina äventyr längs väg 27 är långt ifrån färdiga även om stängelprojektet blir klart. Jag var nere och tittade på mitt nya projekt vid Kroksjöns rastplats också. Inte lika vackert. Än så länge.

Yes, det är vägen till höger, det där som ser ut som om det just varit vårflod i ett lerbemängt land. Till vänster är en fiskecamp och en fin sjö, Kroksjön (obviously). Önskemålet är att lägga fiskecampens infart på ett annat ställe så det inte blandar sig i långtradarchaffisarnas fina uppställningsplats.

Projekteringen ska vara färdigt om ett år.